I vissa kulturer har man begravt sina nära och kära med guld och annan rikedom, så att på andra sidan skulle kunna fortsätta ha det gott. I värsta fall har man slängt dit några levande slavar också, i tron att dessa skulle fortsätta tjäna sin herre.
Min far begravs också med sina skatter, ja kistan dekoreras med granris och en tjäder-skulptur som han gjort. Det ligger där också ett fiskespö, mossa och blommor. Men lika mycket som jag visualiserar att far nu fiskar regnbågs-forell så är det mest av allt en fingervisning om vem far var. Skogsmannen, jägaren, skulptören, den äkte mannen och den snälla stora fadern.
Det blir en väldig fin begravning och vår yngste son sjunger några verser av den sång han skrivit till far (ni kan lyssna på den i helhet här) Vi sex syskon bär tillsist ut kistan ur kyrkan och lägger den sedan vi hans grav, där tar vi farväl och gråter och begrundar detta fantastiska liv vi fått att förvalta. Du gjorde det väl far – vila i frid. ¨