En utflykt till Florens

Idag blir det utflykt. Vi sätter oss i våra bilar och styr in i Florens. A: Staden är otroligt vacker. B: Eftersom den är så vacker så är den fullkomligt överbelamrad med turister, ja så till den grad att man utvecklar panikångest/ torgskräck. Andas.

Jag köper en knallgul skinnväska, ett par kola/ konjaks-färgade skinnskor (Italienarna är specialister på skinn) och en kamelfärgad kashmirtröja. Tjoho.

Efter lunch så har vi fått nog av mänskligheten och jag, Zeb och Liz styr tillbaka till landsbygden där lugnet når en. Ett dopp i polen, en god middag, ett (eller flera) glas vin. Livet är toppen.

En konstrunda samt en vinprovning

Efter frukost sätter vi oss i våra bilar och söker oss på slingrande vägar efter en känd keramiker som handmålar allt i sin butik. Vägarna slingrar sig verkligen åt alla håll och kanter och både Liz och Shell och Bears son börjar må illa (lillpojken kräks) Väl framme så botaniserar vi i både butiken och i aleljén och det är spännande att se allt jobb som läggs ner.

Sedan är det dags för en vinprovning på en stor vingård och vi testar oss fram och köper med några flaskor av Chianti Classico.

Ikväll lagar Shell och Bear middag och jag tar samtidigt lite egen tid vid min dator. PS: Jag har bränt mig i ansiktet. Trodde inte att solen skulle vara effektiv redan i april.

Ett väder med beslutsångest

Vi har landat i Toscana och finner oss en underbar plats här på toppen av ett berg. Vädret är lite av varje, ja det blåser lite, regnar lite och så dyker solen upp och värmer oss. På gården finns en både en stor pool som vi tar oss ett dopp i (tok-kallt) men också en stor varm jazzuci.

När kvällen kommer så lagar Danjell risotto för oss och vi dricker lokalt vin och njuter tills ögonen inte längre vill hållas uppe.

Jag hör att det snöar hemma i Luleå (inget obeslutsamt där inte) och jag sänder härmed lite kärlek och böljande kullar. Amen.

Böljande kullar

Jag och Zeb plockar upp Liz för att bege oss på en veckas semester i norra Italien. Planet går efter lunch från Luleå och redan 19.00 så börjar planet sänka sig över de böljande kullarna i Toscana.
En hyrbil kvitteras ut (något med just detta saknar struktur och effektivitet, ja det tar FOR EVER) men vi styr sedan mot Loro Ciuffenna. På en pizzeria vänta där det underbara paret Danjell och Hanrie med tvillingarna samt våra bästisar Shell och Bear (med sin son) som flugit in från Kalifornien dagen innan. Vi moffar i oss pizzan och kör sedan hem till Danjell och Hanrie och gör oss hemmastadda i ett underbart rum. Med oss har vi svenskt godis till barnen, svensk ost (de har önskat sig) och fem stycken trasmattor som mor vävt. Nu ska jag andas ut. Amen.

Sista kvällen innan mini-semestern

Packar för Nice.
Vad behöver jag egentligen?
Datorn. Laddarsladdar. Mobilen. Pass.
Allt annat finns ju redan där.
Det var annat förr, då var min sminkväska större än handbagaget. Nu är jag en annan. Inte bättre eller sämre, bara en annan. Att jag klippt min högra stortånagel på tok för kort och fått nageltrångs-känningar är inget jag kommer att dryfta, nej det skulle bara indikera på åldersförändringar. Jag ska försöka tänka ungdomligt. Få se nu..? Har jag solskydd med? Nej det var inte ungdomligt tänkt. Har jag lagt fram en fab rese-outfit? Lite faktiskt. Men ändå praktiskt som det anstår en man i min ålder. I morgon åker vi hemifrån 04:50.
Bed för mig.

Farliga djur & färskosts-mackor

Idag är det bara jag, Zeb och Danjell i huset på kullen och vi passar på att göra saker för oss själva.

Danjell pysslar om gården och sitt företag, Zeb röjer en skogsstig mellan de båda gårdarna och jag försöker förbereda mig för föreställningen (som nu bara ligger en månad bort) Min sång ljuder över de toscanska kullarna och okända kryp uppenbarar sig (likt Askungen) runt omkring mig på stenplattor och husväggar. Jag försöker att slappna av, men i ett främmande land vet man ju inte vilka djur som är farliga eller inte. Det finns farliga skorpioner och EN farlig tusenfoting (som tydligen är genomskinlig) Det finns varg och vildsvin och en och annan giftspindel. Jag dödar allt som ser ut som spindlar, men de som kan hoppa var tydligen inte spindlar utan små syrsor (som dessvärre fått möta min flipflop-sula tills jag fått den informationen)

Så där vid 17.00 så strålar vi samman för en förrätt. Danjell har fått nytillverkad färskost och på den smetas hans hemgjorda fikonmarmelad (det växer fullt med fikonträd runt om oss). Livet är underbart.