En förträfflig värdinna & ett avsked

Det är vår sista dag här i Skåne och jag vill passa på att strö blommor för helgens värdinna/ våra barns mor Eve. Hon har fixat, trixat, bakat och blåst ballonger samt sett till att alla fick en fantastisk fin helg. Hurra för dig.

Eftersom jag och Zeb bodde lite utanför stan (i Svarte) vid havet så passade vi på med några extra dopp (fann ett nakenbad idag/ tror vi, men säker är jag inte) och efteråt strålade vi samman med Eve och hennes systrar (+ Alva & Fred) för en farväl-lunch.

Många kramar senare så hann vi med en tur på Svaneholms slott (vacker miljö, men mediokert innehåll) samt en powernap i bilen medan Zeb körde (vinet tar på krafterna)

Tack alla ni som gjorde denna långhelg så sprudlande och underbar, och än en gång – Grattis Alva!

Lugnet före stormen

Jag vaknar till vågornas brus och till fågelsång, ja jag har nog hamnat i Paradiset. Vi befinner oss alltså i Svarte (som ligger några kilometer från Ystad) som verkar vara en liten lyx-tillflyktsort för folk i södern. Säsongen har liksom inte kickat in ännu, men solen strålar och vi har stranden typ helt för oss själva.

Jag börjar dagen med att spänna på mig löpskorna och bege mig ut. Det blir 5 km och fort går det nog inte – för solen har redan vid 07.00 hunnit bli ordentligt varm. Sedan blir det bad och strandgymnastik innan vi åker in till Ystad för shopping av både kläder och mat.

Vi passar därefter på att absorbera sommaren på vårt stora trä-däck, ja i morgon bryter studentfirandet ut (Alva/ våra barns syster går ut gymnasiet) och lugn övergår till ett ungdomligt rus. Amen.

I en doft av hav & nyponros

Upp i ottan och full fart mot Skåne. Ja vi har hyrt ett litet hus på stranden i Svarte och i helgen väntar b.l.a en studentskiva för vår extradotter Alva (som är ”halv”-syster till våra barn. Används ordet halvsyster fortfarande? Låter rätt konstigt)

Denna onsdag så badar vi och doften av hav och nyponros uppfyller mig på ett nästan hypnotiskt sätt. I eftermiddag kommer barnen mor Eve hit, tillsammans med sina systrar + barnen Fred & Alva – ja det blir grillfest på vår terass.

Må väl!

En hektisk tid

Just nu så pågår en smått manisk tid då moi = Mon ami Mió, bara har typ en vecka kvar innan låten ”Segla med mig” ges ut i hela 4 versioner. 1 separat akustik version och sedan de andra 3 – som fått färg av en producent i Brasilien + av Anna Victoria.

Det gäller att ok:a sista touchen, det gäller att se över omslagsbilderna, att göra pressrelease, att ordna Vip-release-happening, att ladda upp alla låtarna till det franska bolaget (japp en av låtarna sjungs på franska)

Tack och lov så har jag Anna Victoria vid min sida och detta kommer att gå vägen även om jag har ett övertryck av adrenalin/ lite svårt att sova just nu.

En sista rad

Jag tar en sista bild på balkongen i mina vintage Gucci och försöker att andas in en sista doft av Nice. Jag inbillar mig att jag känner havsdoften även om lägenheten ligger åtta minuter från stranden och jag känner helt klart doften från bageriet, som ligger invid husets ytterdörr. Tack för mig för denna gång…

Ibland blir det bara en kort resa, som nu – ja sex dar går undan. Men ibland får man så otroligt mycket gjort ändå. Jag hann en halv bok (inte tre som jag hade tänkt mig) och jag han somna till på stranden lite varje dag.

Vi städar lägenheten och bommar igen, tar spårvagnen till flygplatsen och hips visp är vi uppe i luften och svävar mot Stockholm. Bakom om lämnar vi sommaren och de snöklädda Alperna.

Det har visst slutat snöa i Luleå och jag har bestämt mig för att ta med mig lite solsken hem. Amen.

En appetizer som final

Det är sista dagen i Nice, ja i morgon styr vi norrut igen. Det här var visserligen bara en blixtvisit, en sort appetizer av sommar – men ack så behövlig. Det har vart 25 grader i skuggan hela veckan och jag har smort in mig med solfaktor 50. Från Luleå får jag bilder av ett snörusk och om sanningen ska fram så längtar jag inte hem det minsta.

Nu har jag just kommit hem från stranden och jag har varit och köpt 6 ostron och 6 stora havsräkor + Champagne. Det här blir en underbar final. Tack Nice!

Reseinformation

Japp så är man då hemma i Frankrike igen. Det är 25 grader i skuggan och klar sol såhär på rosévins-timmen 16.30.”Hur funkar det att resa nu för tiden” har många frågat och svaren är många. Ja olika länder har olika krav – men Frankrike kräver just nu (förhoppningsvis försvinner det i takt med att folk vaccinerar sig) ett PCR test (en 3 sekunders topsning i halsen) som inte är äldre en 72 timmar.

SAS har också gjort det smidigare nu då du får en länk av dem där du kan ladda upp ditt PCR-test-friskhets-intyg på och därefter så ok:ar de dig och du får dina boardingpass i din SAS-app. Annars får du fixa detta på flygplatsen (tar längre tid)

Du får även fylla i ett på-heder-och-samvete-formulär (en signatur) att du inte har Covid eller hälsat på någon med med det den senaste tiden. I tullen i Frankrike ska de kolla på det intyget och ditt pass, vilket den unge mannen som jobbade där idag inte orkade göra. JO – på planet fick vi även fylla i ett formulär vart vi skulle befinna oss under resan för att på så sätt kunna hantera ev. smittspårning.

Nu är vi här i en vecka och jag längtar efter allt som staden har att erbjuda.

En hunk & ett ankommande bubbel

Det är sista dagen på jobbet innan vår 7 dagar långa semester kickar in. Jag är så exalterad och pepp att jag efter jobbet (på gymet) provar på något nytt. Jag sneglar på den biffiga tonåringen invid när han gör denna övning och jag bestämmer mig att att jag göra det lika bra.

Jag gör det och blir lycklig och sprudlande. Jag få inga applåder men vad gör det när man känner sig som en hunk.

I min gymväska ligger en flaska bubbel som ska sprättas ikväll, livet är underbart!

Vila i frid far

I vissa kulturer har man begravt sina nära och kära med guld och annan rikedom, så att på andra sidan skulle kunna fortsätta ha det gott. I värsta fall har man slängt dit några levande slavar också, i tron att dessa skulle fortsätta tjäna sin herre.

Min far begravs också med sina skatter, ja kistan dekoreras med granris och en tjäder-skulptur som han gjort. Det ligger där också ett fiskespö, mossa och blommor. Men lika mycket som jag visualiserar att far nu fiskar regnbågs-forell så är det mest av allt en fingervisning om vem far var. Skogsmannen, jägaren, skulptören, den äkte mannen och den snälla stora fadern.

Det blir en väldig fin begravning och vår yngste son sjunger några verser av den sång han skrivit till far (ni kan lyssna på den i helhet här) Vi sex syskon bär tillsist ut kistan ur kyrkan och lägger den sedan vi hans grav, där tar vi farväl och gråter och begrundar detta fantastiska liv vi fått att förvalta. Du gjorde det väl far – vila i frid. ¨