Internationell placering

Blir oerhört glad, smickrad + starstrucked då en av mina favvo-artister “Bright Light Bright Light” skriver ett mail till mig. Det står att “Garbotized is FUCKING BONKERS” och att han vill ha med den på en internationell LGBTQ-spellista där jag som enda svensk får ingå. Hurra!

En inbäddad förmiddag

I Luleå pratar vi sällan om snö-kaos även om det (som nu) snöat några meter. Jag är ledig denna Luleå-vit-inbäddade förmiddag och passar på att njuta av en sorts ensam filt-insvept tillvaro.

Jag lyssnar på min låtlista (och blir förtjust i Jacob Allen) jag tar ikapp Netflix-avsnittet jag (detta händer alltid) somnade till igår. Det är “Ring min agent” och i detta avsnitt dyker den förtjusande Sigurney Weaver (72 år!!! – ser ut som max 60) upp.

Det blir sedan sopplunch (lax, champinjon, vårlök, vitlök) som värmer mig ner till tårna. Dagen känns än så länge nyttig och lyxig.

PS: Nu textar jag till Zeb att köpa med sig semlor…

Show & musik

Idag är jag ledig från mitt jobb och går kurs. Ja det är musik-inspelnings-utbildning vi pratar om. Baby-steps kan man nog kalla det och jag får lära mig grunderna i min Macs program “GarageBand”. Vid min sida har jag Annie-Vannie som tålmodigt går igenom grunderna.

Det är en mycket bra dag att vara hemma på för tro mig, bilden här inunder är filtrerad. Av gårdagens behandling är nu ansiktet lite värre än Trumps (vilket var väntat) och det stramar. Nåväl. Till nästa veckan så är jag hel.

Ni kanske frågar er om jag alltid hållit på med show och musik. Svaret är JA. Senaste idag påminde mig Malou om att hon och Claire uppträdde med mig på ett bröllop, då vi körde Lena Ph:s underbara låt “006”

Hur man får en dag att passera

Idag är en hemmadag och jag har en lååång lista på saker som behöver göras. 1: Jag har köpt ett litet spela-in-musik-själv-start-kit för då man inte har råd med en studio. Typ nu. Dessvärre har alla grejer legat i två år, då alla sladdar och funktioner liksom skrämt mig. Idag bokar jag dock en musiker som Corona-säkert facetimar mig fram till något som lugnar mig. Ja ja, nu är sladdarna på rätt ställe tackochlov.

2: Jag rengör källarförrådet. Är alla de här grejerna verkligen våra? Vi delar visserligen källarbunkern med en granne men på vår hylla står saker jag aldrig sett förut. Slänger jag hennes saker nu? Nåväl nu är det ordning iallafall. Vems är de två dörrarna?

3: Jag gör matlådor. Det blir vego-köttfärssås med spagetti. Jag tar i med hårdhanskarna runt min mortel och såsen får sig en ordentlig omgång av de kryddor jag köpt på marknaden i Nice. Mmm.

4: Jag ställer in min översnöade cykel i källarförrådet, dammsuger ut brödlådan OCH står i en 40 minuter kö till Tilläväxtverket för att få ordning på vårt AB vs. Corona-pandemin. Jag är så trött då jag väl kommer fram att jag inte minns vad de sa…

Jag hade tänkt att jag skulle hinna fler saker idag och jag hade definitivt räknat med ett gympass. Men det gäller att inse att man bara är en människa och att det finns en dag i morgon också…

PS: På torsdag så har jag bokat besök av en som ska lära mig musikinspelning i programmet “GarageBand” Snart kanske ni får höra lite halv-hemmagjord musik härifrån.

PS2: Ni följer väl min musikprofil på Instagram? Om inte gör det nu/ Klicka här!

Ni Insta-följer väl? #doit

Ni följer väl Mon ami Mió Music? 

Från fotolådan

Försöker finna bilder på mig själv från 1983 då jag fick min första låt släppt på kassett och vinyl. Låten hette “Kom med mig” och gavs ut av “Jokkmokksteamet” där Katarina Eman sjön. Ja här följer ett smakprov på den och på min nya insta-musikprofil “Mon ami Mió Music” som jag räknar med att ni följer!

Jag hittar fullt med bilder då jag gräver i min fotolåda, ja här ser ni mig då jag är nere på filmfestivalen i Cannes. Året var 1997 och jag var cool och bar Lagerfeld och hela världen väntade på just mig.