Ett stenkast från mitt liv

Jag vaknar upp rätt tidigt och är inte helt otippat märkt av gårdagens födelsedagsfest och de lyxviner vi skrapat ihop från vårt ställ. Well. Livet går ju vidare ändå och jag matar i mig lite resorb och en värktablett. Det var värt det. Denna gång iallafall…

Efter frukosten så åker vi till pappa som bor på ett demensboende ett stenkast invid. Då vi kommer så plockar han otippat upp sladden till sin golvlampa och får för sig att han pratar telefon. Han säger att han inte har tid att prata längre då han fått besök av sin son… Well. Livet går vidare i en annan skepnad…

Han är lite bekymrad över de skulpturer han (enligt honom) försökte slutföra igår. Det hade tydligen blivit något lurt med bandsågen och saker blev inte riktigt som han tänkt sig. Nej livet blir inte alltid det. Som nu. Då jag håller hans hand och han lutar sin panna mot min och ber om att få komma hem.

Jag bäddar ner honom för en liten lur och han är orolig att jag ska smita och lämna honom ensam där. Det är just det jag gör, ja jag smiter iväg och hoppas att dimman ska bli tätare och växa sig tjock. Att längtan efter det som en gång var ska förblekna och att en frid ska infinna sig och föra honom hela vägen hem till Pärleporten. Amen.

Lite solsken på vedermödan

Det är som om någon lyft ett trollspö och viftat den runt vår nejd. Ja för i ett nafs så steg temperaturen till nollsträcket, en sol kom fram och fåglars kvitter nådde mig. Nu springer jag för första gången i år – möss & vant-lös (med dock med dubb-springskorna) runt min sjö och lurar i mig att detta är vår.

Jag gläds åt det lilla, ja jag hör att ännu ett vaccin mot Covid godkänts och kanhända så kan det göra att vi alla blir immuna innan sommaren. Pappa, barnens mamma Eve, har fått båda doserna och glädjande nog hörde jag att min dotter Amoranda ska få sin första dos i nästa vecka. Det finns hopp, det finns det alltid. Amen.

En halvdan dag

Idag känns det som om jag behöver något nytt. Kanske inte något revolutionerande men ändå något som muntrar upp.

Frida på jobbet får instruktionerna att göra om mig till Marlon Brando och hon lyckas så där halv-bra. Håret får högsta betyg, ja det blir perfekt – men ansiktet är inte detsamma och sämst av allt är väl kroppen.

Jag har inte tränat på en vecka nu och jag känner mig halv-gravid (om man nu kan vara det) och hittar på än den ena, än den andra orsaken till att jag inte ska gå till gymet.

Jag tröstar mig denna halvdana dag med att laga pizza. Lite nyttigare än hämt-varianten, men onyttigare än en stekt laxbit + sallad (som var min tanke)

Nåväl. Halvfull/ halvtom var min dag. I morgon blir det påfyllning.

Blomster-frågesport

Det är söndag och jag planterar om blommor och låtsas som om jag är alert. Men efter en fredag och lördag med tillhörande dryck känner jag mig lätt bedagad. Jag måste dock inflika att det har vart mycket gott att återigen samla mina närmaste vänner (lugn lugn, vi var max 5 totalt) runt vårt bord. Jag måste bekänna för er som inte redan förstått det, men ja – jag är ett flockdjur.

PS: Dessa (3) skott fick jag av min syster. Frågan är bara VAD det är för blomma? Hon kom inte ihåg det själv så nu vilar det på er bloggläsare. Skriv under kommentarer!

Dagens goda nyhet

Ja jag fortsätter väl att skriva då, även om bloggen ser konstig ut och jag hade önskat att jag kunde lägga ut bilder. Men men…

Dagens goda nyhet är att JAG INTE HAR COVID, ja jag har hållit mig instängd i tre (hela) dagar i väntan på besked (en snorig näsa kom att leda till provtagning) Tre dagar kanske inte låter så mycket för somliga, men jag fick paaaanik! Jag har hunnit bråka med min man om “sättet han slänger mig ett par byxor” och jämfört det med en krigsförklaring. Jag har även hunnit skriva till min elektriker att den senaste installationen får vårt sovrum att se ut som ett bårhus OCH att det är hans fel om jag i och med detta blir nekrofil. Ni hör ju – jag kan inte vara bakom galler.

Ikväll bakar vi pizza och jag har köpt en piccolo-flaska med bubbel för att fira att allt kommer att bli som vanligt. Vad nu det är för något. Ha en underbar helg nu!

Uppdatering

Jaha. Efter mycket om och men så är jag tillbaka vid tangenterna… Det är inte bara att Comhems kabel blivit avgrävd (nätet går väldigt sakta forfarande och jag misstänker att allt inte är korrigerat) utan även att min bloggsida blivit föråldrad och behövde en uppdatering. NU har jag satt data-hackern (är säker på att hon inte titulerar sig så) Carina på detta och inom kort (håller tummarna) så kommer bloggen att fungera som vanligt. Ja tydligen går det inte ännu att lägga in bilder.

PS: Det finns ett tredje problem också och det är att min dator hade ett så uselt batteri i sig så jag har fått sända in den på batteri-byte. Under tiden så får jag låna min mans.

The end of the world

I två dagar har nätet strulat och jag har ringt två samtal (med ENORM väntetid) till Comhem som felsökt problemet och lovat återkomma då det rörde sig om ett fel på hela vårt hyreshus. PS: Nu funkar det fläckvis…

Vår wifi-musikspelare slutar uppfatta våra försök att via telefonen spela en trudelutt!

På något sätt har våra mailkonton liksom bytt ägare och klivit in under Telia. Idag fungerar därför ingen mailtrafik. Vi ringer från salongen och med hjälp av fjärrstyrning så återupprättar de trafiken. Tack!!! Värre går det för mina egna konton, ja jag ringer dem på kvällen och vi sitter 90 minuter utan framgång. Det verkar inte ens gå att fjärrstyra min dator och jag får skriva in allt själv (som min Telia-hjälpare säger till mig) och jag blir bara nervös. Hon ber mig ringa igen i morgon. Hon är säkert ledig då…

Amoranda och jag ska se vår favvoserie efter gymet. MEN vår cromecast har lagt av och vi kan inte streama till teven utan måste se avsnittet på min dator!

Vad händer? Har alla (farliga?) strålar som ska leda rätt – bestämt sig för att trilskas synkroniserat? Är detta jordens undergång?

It´s a sin

45 minuters-promenad. Jobb. 60 minuters gym. Gastro-matlagning. Tevesoffa (jag slänger in en flaska vin här och där även om jag försöker säga till mig själv på skarpen att det bara får vara på fredagar och lördagar) Så ser mitt liv ut nu för tiden. Döm mig inte, men jag vet att jag var roligare förr. Vet inte vad som förändrats, men jag misstänker att det är “jag”. Om vi då förutom åldern adderar Coronan (som i sin tur bidrar med skygga vänner/ vilket jag förstår) så finns ju ett hopp att jag blir mer utåtriktad efter vaccinet? Och visst kommer väl våren och sommaren att locka fram lite liv och lust? Ni får gärna trösta mig/ varandra under kommentarer…

Nytt från tevesoffan är iallafall den OTROLIGT bra HBO-serien “It´s a sin” Man får skratta och gråta och ta del av sent 80-tal och början på 90-talet då aids kom till stan. Den här serien skiljer sig från andra, ja jag kan inte säga exakt hur – men den känns verkligen på djupet. Det var min tid, det var den tiden jag “kom ut” i. Men jag klarade mig undan denna epidemi, andra inte… Så slå på den och ta del av en tid då ett mystiskt virus dök upp (känns väldigt mars 2020) och då ingen visste initialt hur den smittade. God kväll mina damer och herrar.

Hur man får en dag att passera

Idag är en hemmadag och jag har en lååång lista på saker som behöver göras. 1: Jag har köpt ett litet spela-in-musik-själv-start-kit för då man inte har råd med en studio. Typ nu. Dessvärre har alla grejer legat i två år, då alla sladdar och funktioner liksom skrämt mig. Idag bokar jag dock en musiker som Corona-säkert facetimar mig fram till något som lugnar mig. Ja ja, nu är sladdarna på rätt ställe tackochlov.

2: Jag rengör källarförrådet. Är alla de här grejerna verkligen våra? Vi delar visserligen källarbunkern med en granne men på vår hylla står saker jag aldrig sett förut. Slänger jag hennes saker nu? Nåväl nu är det ordning iallafall. Vems är de två dörrarna?

3: Jag gör matlådor. Det blir vego-köttfärssås med spagetti. Jag tar i med hårdhanskarna runt min mortel och såsen får sig en ordentlig omgång av de kryddor jag köpt på marknaden i Nice. Mmm.

4: Jag ställer in min översnöade cykel i källarförrådet, dammsuger ut brödlådan OCH står i en 40 minuter kö till Tilläväxtverket för att få ordning på vårt AB vs. Corona-pandemin. Jag är så trött då jag väl kommer fram att jag inte minns vad de sa…

Jag hade tänkt att jag skulle hinna fler saker idag och jag hade definitivt räknat med ett gympass. Men det gäller att inse att man bara är en människa och att det finns en dag i morgon också…

PS: På torsdag så har jag bokat besök av en som ska lära mig musikinspelning i programmet “GarageBand” Snart kanske ni får höra lite halv-hemmagjord musik härifrån.

PS2: Ni följer väl min musikprofil på Instagram? Om inte gör det nu/ Klicka här!