Vi kastar loss

Jaha, då var det dags igen för FÖRÄNDRING. Jag har dubbla känslor för när allt ändrar sig, då en sida är lat och kan saker – medan den andra sidan är nyfiken på uppdateringar. Vårt bokningssystem är från och med idag utbytt och vi är tveksamma på om vi är inloggade eller inte, om vi slagit in kunder eller ej.

Men så är livet, det gäller att kasta loss för att ta sig någon stans. Skepp o hoj!

Lite tom

Det är en sån där dag som jag verkligen försöker att räcka till men inte når ändå fram. Det är lite överbokat på salongen (kul att det är fullt drag) men jag får tackochlov hjälp av en kollega att ro det hela i land. Parallella uppdrag (köp 3 vita begravningshandskar i medium) och ett gympass med Amoranda som går halvers. Kan jag lägga in mig för en blodtransfusion?

Det är nu tre dagar tills far läggs ner i jorden och jag vet att det inte är konstigt att man känner sig lite tom och otillräcklig. Man är ju bara en liten människa, av jord kommen…

Ett lyft

Det vilar en sordin över nejden, ja bara dagar efter det att far begett sig till himmelriket så slår min sons svärfar följe.

Men idag så lyfter jag mig själv ut ur lägenheten och slänger in mig själv i livet igen, ja i den rutin jag annars har. Mot gymet!

Jag lyfter mig själv på armarna och jag lyfter mina ben på högt jag orkar. Tacksam för att mitt hjärta ännu bultar och för alla de dagar, månader, år som fortfarande finns där framför.

Slutar med en fin låt. Det är HARPO med en låt han släppte i fjol. Den liksom kryper in under skinnet på mig.

I väntan på vaccinet

“Covid, covid”. Det är som Astrids “Döden, döden” fast inte fullt så slutgiltigt. Många samtal öppnas just med “Har du haft det ännu”, “Har du klarat dig”, “Har du fått din spruta” och oron är stor hos många.

Somliga klär sig i mumifierad rymddräkt som skydd, andra i foliehatt. Någon knaprar D-vitamin och några träffar inte en kotte. Hur gör du? Själv försöker jag leva livet som vanligt, men med stor varsamhet. En del dagar lyckas jag bättre än andra.

Det skulle ju vara surt att falla på målsnöret nu, ja vaccinet är ju bara några veckor bort. Två gånger har jag gjort Covid-test nu men kors i taket har jag klarat mig. Är det T-celler mina som är de skyddande änglarna?

Ta hand om er kära läsare, var rädd om varandra.

Ett efterskalv

Efter det att far begett sig till andra sidan så står jag stilla och försöker hålla mig solid. Men det är som om jag trots denna kraftansträngning krackelerar en smula. Ja ögonvitorna är blodkärlsbrusta, näsan snorig och rösten hes.

Men så är det, fattas bara annat. Allt är inte längre som förut och det är självklart att kroppen reagerar på det.

PS: Jag försöker träna mina barn i att A: Ringa sina föräldrar en gång i veckan och B: sina syskon minst en gång i månaden. Håll ihop flocken, håll ihop kroppen.

Behind the scenes

Det är svårt att sjunga in i en studio, då tid är pengar och självförtroendet sjunker vid varje omtagning. Därför har fiffiga jag byggt en egen studio för sång-pålägg. Det är svårt att låta sig fotograferas så jag har fixat ett stativ, en självutlösnings-kamera, ett dagsljus – ja det är allt en glad amatör behöver i nuläget. Det här är några av bilderna till mitt kommande album “Sail with me” som blev ratade. Vilken gillar ni bäst av dessa?

En helg-öppning i en lynnig månad

Det är inte ovanligt att vi drabbas av en fredags-feeling vare sig vi jobbar lördagar eller inte jobbar överhuvudtaget alls. Låt det hända! Igår sken solen och grusuppborstningen påbörjades MEN idag viner snön ner och de förutspår 10-15 cm ny snö. Bu! April alltså – årets lynnigaste månad.

Men det finns ingen anledning att hänga läpp för lite snö utan istället så får man hitta på nåt skoj. Jag gillar ju att laga mat, men lika mycket som jag gillar det så tycker jag om att bli bortbjuden. Idag bär det av till Chaka-L (som flyttat hem från västkusten) som bjuder på middag och sällskap. Halleluja!

PS: Vill ni ha ett (rätt dyrt MEN fantastiskt) rosévins-tips? Ja så snart värmen återvänt kan ett glas rosé vara pricken över i:et. Klicka på flaskan och läs mer.

En super-duper-våg & en 3,3 kg eventuell kula

Som Facebooks-status skriver jag “Väger för första gången i mitt liv mer än 80 kg” Detta blir intressant, ja någon tröstar mig med att det är muskler. En annan skriver “hur snygg ut som helst” och en tredje att “Det måste firas” (PS: Min kusin Erik skriver “70 kg muskler och 10 kg k…? Jag hoppas inte k:et står för “kula”) DET ÄR KLART DET ÄR MUSKLER (eller är det? tänker jag och biter på naglarna)

På gymet finns en super-duper-våg. Den kan nog eventuellt väga hur länge du kommer att leva men jag får svar på att jag är typ på rätt väg. Få se nu 1: Normal vikt (med rekommendationer att gå ner 3,3 kg för perfektion) 2: Hög muskelmassa och 3: Normalt kroppsfett.

Man kan även se att musklerna är normalt balanserade (ingen del av kroppen ör svagare/starkare än andra) + det att kroppsfettet är normalt balanserat – FÖRUTOM PÅ MAGOMRÅDET DÄR DET OMG ÄR FÖR MYCKET!

Nåväl jag är alltså typ ok, beroende från vilket perspektiv man ser det. 3,3 kg för mycket (på magen då?) men med hög muskelmassa som tröst. Omvägning sker på en månad, ja då får vi se åt vilket håll värdena svängt. Håll tummarna!

En dramaqueen & ett rubbat mönster

Det är första dagen efter påsken och jag önskar att jag kunde säga att jag kände mig utvilad MEN om sanningen ska fram så sov jag väldigt dåligt denna natt.

Det är ovanligt för mig, men jag skyller det på en felvänd mobiltelefon (dvs skärmen upp) och ett sms-blinkande blått ljus. Vissa människor verkar kunna hoppa över en natts sömn, en måltid, en rutin utan att påverkas märkbart, men jag (är jag ännu ett barn?) verkar kris-reagera på cellnivå (ja – jag är en dramaqueen) Jag har nu jobbat, tränat, ätit oerhört hälsosamt och ämnar även sova en riktigt god natts sömn. Håll tummarna.