Bric-a-brac

RIP

Idag är det liksom Sixtens dag, jag det är hans begravning. Sixten är min fine svärfar och det vilar något både fridfullt och vemodigt över Hortlax kyrka där vi bänkar oss.

Men prästen tar oss varsamt fram och Zebs systersons pojkvän sjunger superfint och allt är toppen. Det enda som går fel är att jag som sitter längts fram inte uppfattar att Psalm 249 inte bara har två verser utan 3 – och jag hoppar direkt in på 2 versen och sjunger så högt att jag inte hör att församlingen är någon helt annanstans…

Sedan samlas vi i EFS samlingslokal där det serveras mat och minnen. Själv får jag sjunga en sång och läsa en dikt av Zebs moster Margit.

När svärmor avslutar minnesstunden är intet öga torrt och hon smeker svärfars kind på fotografiet och vi darrar liksom alla till. Vila i frid Sixten, vi ses på ett tag!

Leave a Reply