mio

Åter i Luleå

Voyage

Ja kontrasterna är stora då vi vänder åter till Sverige. I Stockholm SPÖregnar det och i Luleå välkomnas vi av 12 grader ”kallt”. MEN efter våra två veckors semester så väntar en INTENSIV juli-månad på jobbet och jag har inget emot 12 grader. Bring it on!

Vi är hemma vid 16.00 och Musse hämtar oss på flyget. Vips är allt som vanligt och jag öppnar mitt storkök (med nyinköpta kryddor från Nice) och lagar matbackar för den kommande veckan. Betalar räkningar, viker tvätt och preparerar för ett ”helt vanligt liv”.

mio

Linkande genom gamla stan

Bric-a-brac, C'est la vie

Det är den 1 juli och även min sista dag här i Nice (om man räknar bort frukosten i morgon) Tidigt tar jag mig ner till havet – och gamla stan (vieux Nice) är ovanligt stillsam. Jag linkar lite där jag går och tittar ner på mitt blodiga bandage och den tilltygade stortån. Bestämmer mig för att bada med bandage för jag är rädd att titta på katastrof-tån och positivt med det är väl att saltvattnet tvättar gasbindan vit.

Vi städar ut lägenheten på eftermiddagen men bestämma oss ändå för att återvända till havet för ett sista dopp.

Vi ses i morgon Sverige!

mio
Words

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen.
Den skall själv bära sitt bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga

Matteusevangeliet 6:34
mio

Oturshelgen

Merde

Det är nästan årsdagen då jag stack en gren genom ögat. Den for in mellan ögat och kraniet och stack liksom in i huvudet på mig. Den kunde ha spräckt ögat men det klarade sig tack vare ögonkliniken här nere i Nice. Halleluja (jag har vissa känningar i ögat fortfarande men jag ser)

Idag då jag ska öppna balkongdörren så drar jag den över min fot. Tyvärr hyvlar den av min stortånageln. Jag ska komma ihåg denna helg till nästa år. Kanske är det min oturshelg och jag ska inte röra mig ur sängen. Amen.

mio

Torsdag

C'est la vie

Torsdagen börjar lite mulen och vi går på spinning och vet riktigt vad vi ska hitta på. Men då passet är klart har himlen öppet sig igen och havet lockar oss såklart med dopp.

Det är bara två hela dagar kvar här i Nice nu innan vi ska åka hem och mina fantasier om allt jag skulle prestera här nere visade sig vara just fantasier. I en av låtarna jag skrivit till nästa show ska refrängen vara nästan som en kanon, men givetvis har jag snirklat in mig med så mycket ackord att det ter sig omöjligt. Men jag känner mig ändå produktiv då jag går och nynnar på en kanon som inte vill vara kanon.

Ikväll kommer en av ägarna från Inpuls (med sällskap)om oss på för-bubbel innan de ska ut på byn. Själv ska jag ockuperade balkongen och njuta av kvällsvindarna och rosé.