Mon ami Mió

C'est la vie

Hemfärden

Vi lämnar Stockholm bakom oss och flyger hem till snön i norr. Bakom oss lämnar vi vänner, gårdagens fantastiska värdfolk Anna-Mi och Andres, samt tre gym-timmar och diverse barhäng.

Med i bagaget hem är inte bara en kurs, en sprudlande helg – nej med följer också en sors urlakning. Ja det tär på krafterna att vara en party-pojke.

Just nu snurrar tvättmaskinen och vi förbereder oss både mentalt och rent praktiskt inför kommande vecka. Aha, ett nytt avsnitt av Project Runway säsong 17 har just släppts och kvällens soffhäng är räddad. Amen.

Kommentera →

Friends

En lördag i Stockholm

Så från gårdagskvällen kan jag rapportera att jag blev utbjuden av min fine man på en delikat middag (Hummer med rostat bröd, aioli, citronsmör och blandsallad
till förrätt/ Halstrad gösfilé med räkor, gräslöksemulsion, pepparrotspicklade betor och rostad potatis till varmrätt) Mmm.

Denna lördag har jag sedan tillbringat tillsammans med min vän Andy för att jag skulle få shoppa lite. Hur det gick? Mycket dåligt! Är det så när man blir gammal att man hittar plagg till sina barnbarn istället? Andy hittade dock världens snyggaste skor och en galet fin tröja och jag blev moloken. Men som tröst SÅ FICK jag Andys tröja istället, ja han (har ju börjat träna) hade liksom växt ur den.

Jag har nu tränat en timme i hotellgymet (inkl 20 språngmarsch för att trycka ner maten) och inväntar kvällen med ett stopp på ”Teaterbaren” och sedan hem till Anna-Mi & Andres på middag. Helgen har gått fort, ja i morgon flyger vi hem igen…

Kommentera →

Amour

Kärlekshälsningar

Det är alla-hjärtans-dag och jag har lämnat Luleå och är nere på kurs i Stockholm. Bakom mig lämnar jag ett uppdrag som frisör på Melodifestivalen (hade redan bundit upp mig vid kursen då erbjudandet kom) och min man.

MEN efter jobbet kommer han nedflygandes till mig och vi ska få en kväll ihop i storstan. Vi ska käka på Duvel Café och ta in på hotell. Ja annars brukar vi oftast tränga in oss hos våra vänner, men dagen till ära känns en egen stund som viktig.

Öppna dig Stockholm, öppna dig mitt hjärta – ja låt sol och kärlek strömma in och fylla mig till brädden. Jag sänder även massor med kärlek till er som inte har någon vid er sida, eller till er som har någon vid sin sida men som är oförmögen att dela med sig med den. Amen.

Kommentera →

C'est la vie

Ett kommunikations-konstaterande

På gymet idag så gör jag ett kommunikations-konstaterande. Jag får för mig att jag ska peppa en av mina med-gymnaster, ja en kille verkar alltid träna samma tid som jag. Det är bara det att mina lovord går honom förbi, för han har små hörlurar intryckta i öronen och hör inte alls.

Ibland har jag själv använt hörlurar för att få vara i fred, för att skapa mig en lugn sfär. Men samtidigt är ju värden väldigt spännande, ja i morse hörde jag vår-fåglar kvittra och nu pratar i februari i Luleå!!

I bastun invid mig sitter en ung man och det bubblar av ungdom och nyfikenhet i honom. Han frågar vetgirigt om jag har fru och barn och jag svävar lite på detta och säger att jag har familj med både barn och barnbarn. Han ursäktar sig över en fråga han ska ställa och klämmer sedan fram med ”skulle du kunna övningsköra med mig?”

Det visar sig att ynglingen inte har någon mamma eller pappa och han som ensamkommande flyktingbarn nu bott här i fem år, har uppehållstillstånd och pluggar på gymnasiet här i stan. Jag förklarar att jag inte har något tillstånd att övningsköra men önskar honom ändå lycka till med både studier och körkortet.

Då jag traskar hem så känner jag en tacksamhet för dessa otippade stunder som annars skulle ha gått mig förbi om öronen vart stängda.

Kommentera →