Några modiga franska steg

Idag tar jag mod till mig och går ner till huvudkontoret för vår bostadsförening. Ja jag vet att de inte kan ett ord engelska, men under har skett förut. Bonjour Madame… börjar jag trevande. Madame visar sig vara ytterst förstående för en stapplande franska och jag hämtar ut bip-upplåsare till stora porten utan några missöden. ”Merci merci… Mais j’ai une autre question. Peut-être qu’il est trop difficile d’expliquer” (Tack tack. Men jag har en till fråga, kanske för svår att förklara) Madame tröstar mig och säger att det här går ju utmärkt och vips finner jag mig mitt i ett samtal och hur jag går tillväga med tillstånd och eventuella förflyttningar av våra inomhusväggar.

Man får inget gjort om man inte vågar ta ett djärvt steg mina damer och herrar. Idag tog jag många. Så här är livet på soliga franska Rivieran, där jag inte känner någon (utom min granne ovanför och de på spinningstudion) vilket är skönt och befriande då jag hemma i Luleå känner mer än hälften av alla som rör sig i centrum. Nu känner jag Madame lite och jag får för mig att hon gillar mig.

PS: Sebastian har fler bekanta här än jag. Ja både pizzabagaren och de som säljer naturvin vinkar som tok då han går förbi…

Kommentera inlägget

Klädsträck & lugnet som tillslut vaggade in

Eftersom kroppen är en enda stor kramp av all träning så bestämmer vi oss för att ta det lugnt. Men hur gör man det när ångan stått på topp i så många dagar?

Dagens enkla projekt blir att inhandla ett nytt klädsträck och nej det är inte lika lätt som hemma i Luleå. Där har vi Claes O inom gångavstånd, men här får vi chansa och gå/ ta spårvagnen till olika stället för att bistert rynka på näsan åt än den ena taffliga konstruktionen efter den andra. Varför finns det ingen som hemma? Varför är alla rackel?

Vi hittar ett (som jag typ är nöjd med) vid lunch, men då är jag mer stressad och hungrig än jag brukar vara. Panik. Men sen. På stranden. I havet. Vid boken. Så vaggar lugnet in. Ja hela eftermiddagen så låter jag Medelhavet sköta om mig. Tack.

Kommentera inlägget

Kickoff/ Tack & farväl

Jag lagar god-frukost, ja idag ska tjejerna resa hem till Sverige och till Sax & Maskin. Det är otroligt vad smidigt det gått att bo fem personer i vår lilla lägenhet, men det beror nog på att vi är så vana att vara runt varandra.

Vi har kört high & low hela veckan och vid frukostbordet så köra vi veckans topp & botten. Ååå vilka fina analyser alla har gjort varje dag + tack för allt beröm.

Vi vinkar av dem vid taxin och tar sedan itu med projekt tvätta och städa. Det är den varmaste dagen hittills (+29 i skuggan) och allt torkar i ett nafs. Till och med balkongen blir dammsugen och vaskad!

Det blir även ett dubbelpass för kroppen idag. Ett spinningpass och sedan ett Garuda-pass med en emigrerad svenska (Eva flyttade hit för evigheter sedan) som nu öppnat studio i Nice. ”Garuda” undrar kanske ni..? Tänk er yoga med hjälp av en maskin där motstånd kan adderas eller minskas. Vi tar en snabb-titt!

När kvällen kommer så är det tänkt att jag ska vara vaken jättelänge -men kroppen säger tack och farväl väldigt tidigt och det är bara att lyda. God natt…

Kommentera inlägget