Finfrämmande

Det är fredag och efter jobbet så får vi finfrämmande. Det är nämligen Zebs bror + nyblivna fru, ja vi ska fira att de i all hemlighet drop-in-gifte sig i förra veckan. Se så fina de är:

Vi tar dem med på Cg och om ni inte varit där på länge så kan jag tips om att förrätten PILGRIMSMUSSLA. Cheviche på pilgrimsmussla med grön chili, gröna jordgubbar, gröna tomater, gurka, avokado och kålrabbi. Serveras med musselgrädde, ramslök, sjökorall, rimmad mandel och friterat rispapper gjorde min afton till en succé. Trevlig helt nu allihop. Njut!

#hello #frigay #partynight #gaynight #gay #gayguy #gayway

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Struktur-stund

Strukturerar. Går igenom mina flygbiljettsbokningar och ser att vi sitter på bra platser. Inte vid nödutgång, men så långt fram som möjligt och helst fönsterplats. Jag somnar ju alltid och det är bra att ha en vägg att luta sig emot. Få se nu: 1 weekend hos storebror Aidan + familj där de nu bor på Gotland. 1 weekend med lillebror Armand där han och hans fästmö + snart födda barn – i Stavanger.  1 weekend med syster Amoranda på än så länge hemligt ort (hon fyller 30!) Check! Allt är under kontroll.

Är just på väg att börjar sortera bort strumpor som ser mindre roliga ut då en födelsedagskalas inbjudan dyker på så där hips vips. Nej nu har jag inte tid att skriva mer, för Malinne fyller faktiskt år.

Sveriges Nationaldag

Det är Sveriges nationaldag och för att inte låta Sverigedemokraterna ta patent på dagen (japp de är ute och spatserar) så bestämmer jag mig också för att fira den. Varför inte börja sjätte Juni med en kopp espresso och årets första lång-språng-färd?

#hejasverige #hejamió #earlybird #running #wod #fitness #workit #run #gayfit

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Med spända vader tar jag mig sedan till salongen för att nationalfärga Jossies hår (vissa jobbar på röda dagar). Hon säger ett klart nej till svenskt gult, så det får bli violblont istället. Mycket snyggt! Jag hade förväntat mig en sorts samklang i mitt firande men då jag sedan lunchar på stan (med champagne i glaset) så ser jag inga människor med vimplar alls (kanske kommer allt igång senare?) De enda jag ser är massor med armerade militärer som tågar gata upp och ner. Jag vet inte om de jagar en terrorist eller om detta räknas som ett sorts militärt deltagande i firandet? Vapen på nationaldan? Varför? Är det en laddad bazooka jag ser – 5 meter från min kropp???

Jag sätter mig sedan ner med en expert kommitté och går igenom strategi inför det kommande valet i september. Det som uppenbarar sig är att jag kanske inte kan rösta på det parti jag brukar (FI) för att det kan i sin tur bli en väg in för SD om FI inte tar sig in. Rådet jag får är att: om jag är blå = rösta Centern, om jag är röd = rösta Vänsterpartiet… Jag tar råden på största allvar för det sista jag vill är att SD ska frodas. Jämförelse stundar.

Nej ingen ska få ta denna dag ifrån mig och jag ser att Prinsessan Estelle och Prins Oscar gjort sig galet gullig på Haga slott. Vad ska jag ta på mig? Jag fick en Norrbottensdräkt av min mor då jag var 17 år, men eftersom vadmalsbyxorna kliade och det modet liksom inte var hett då (förutom då i vadmalsbyxan) så gav jag bort den. Vad ska jag äta ikväll. Vad äter Kungen?

Jag håller fortfarande på en svensk folkomröstning om att vi ska merga ihop denna dag med Midsommarafton, ja det vore liksom lättare för svensken att fatta galoppen. Gult och blått. Sill och potatis. Nubbe och gitarr. Dans runt midsommarstång. Krans runt sitt huvud. Blommor under kudde. Drömmar om ett Sverige där alla oavsett hudfärg får känna sig inkluderade i ”Du gamla, du fria…” Amen.

 

 

Dopaminbloggen

Jag läser denna intressanta artikel  om vårt mobiltelefonbruk och känner något röra på sig inom mig. Är det skuld? I-knew-it? Aha? Eller vad är det jag känner?

Jag spetsar ögonen då jag där läser ”Mobiltelefoner aktiverar hjärnans belöningssystem och frisätter ämnet dopamin, som är känt som belöningsämne men som i själva verket talar om för oss vad vi ska rikta vårt intresse mot. Vi plockar idag upp våra mobiler i genomsnitt var tionde minut alla vakna timmar och varje gång frisätts lite dopamin. Om vi har ett objekt framför oss på bordet som dagligen serverar oss med hundratals små dopaminbelöningar dras hjärnan dit.”

Hur använder jag telefonen själv då? På middagar/ fester försöker jag alltid att inleda med att dokumentera sällskapet, men det känns socialt för att alla blir inblandade. När jag sedan tar kort på rätterna/drinkarna så tror jag mitt sällskap ledsnar på mig, men jag förklarar att god mat måste ut i sociala medier som reklam (ja jag hoppas att folk lägger ut mina frisyrer och hyllar mig) Men då det är avklarat åker faktiskt telefonen bort och efter denna artikel har jag ju även lärt mig att jag inte ens ska ha den uppochnedvänd kvar liggandes på bordet. Tack Anders Hansen!

Jag förundrar mig över människor som ser på film och samtidigt multitaskar med sina sociala medier. Hur kan de över huvud taget uppfatta filmens finesser? Visserligen har jag svårt att förstå handlingen i rätt många filmer, men det kan jag inte skylla på mobilen.

Kan vi inte göra ett försök? Testa ett tag. Att ha kvar mobilen i väskan/fickan/ lämna den hemma under middagen, för att se om maten blir godare/ sällskapet roligare/ du själv nöjdare. Låt dopamineffekten slå till för den energi och kärlek som får chans att utveckla sig i rummet bara för att vi låter oss vara just där och då. Amen.

PS: Vad säger Simon Cowell? Klicka här!