Epicentrum del 1

Idag är den stora dagen, ja epicentrum som hela veckan har lett fram till. Sax & Maskin fyller (för er som det undgått) 20 år och idag så är det stora kalaset. Hur firar man det undrar kanske ni? JO 10.30 så samlas hela gänget på gymet Inpuls.

#myhairdressers #iloveyou @saxochmaskin #turning20 #saturdaydeluxe #gym #fitness #pt @jfperformance_ #thankyou

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vi börjar med att köra ett Pt-pass med Jonas och det fanns inte ett lår som inte darrade i kramp efter detta pass. Låt oss ta en titt på gänget!

Just nu gör jag mig klar för den stora festen. Ja 17.30 så träffas alla frisörerna och 19.00 så kommer alla frisörer som jobbat hos oss under åren. Vad som ska hända? Ingen aning… Jag vet att det vankas champagne och snittar, jag vet att det kommer att runga av skratt och minnen. I morgon får jag återkomma och berätta hur det hela spårade… Amen

PS: Vill ni lyssna på vår jubileums-musik-lista?

Gästbloggare under Sax & Maskins jubileumsvecka = Jannice & Elisabeth

Jannice Tiger: Allt är ert fel!

Året var 2001. Jag var tonåring, nästan vuxen men fortfarande mest som ett barn, första gången jag klev in på salongen. ”Dom skulle passa dig” sa min lärare på frisörskolan när vi pratade om praktikplatser. Jag var inte från Luleå, hade absolut ingen koll på vilka salonger som fanns och än mindre vilka frisörerna var.
Piffig som attan öppnade jag dörren och möttes av en vinkning från en man som stod och färgade en kund. I skinnhandskar. Jobbade han verkligen iklädd skinnhandskar?! Klart han gjorde. Det här verkade ju vara fetaste stället i stan. Klart som fasen dom jobbar i skinnhandskar här.
Jag fick börja samma dag och blev hållkäften-kär på fläcken. I allt.

I de sjukt missfärgade handdukarna som en gång för hundra år sedan varit svarta (eller vita?) och som krävde OCD liknande egenskaper i vikningsskills för att få plats i de grunda toaskåpet som hängde bakom schamponeringen. I musiken som spelades ur stereon som tog 5 CD skivor och sedan shuffelplayade från alla samtidigt(!) Air, Moby, Beck, Massive Attack och David Gray. I alla hundar som huserade en halvtrappa uppe i köket. I det färdigblandade cappuccinopulvret. I Den råa och galet ironiska jargongen. Och i människorna, 5 otroligt olika men sjukt skickliga frisörer. Mió, Sebastian, Lisa, Elisabeth och Erika.

En del av mina klasskompisar hade bara En handledare. Jag fick 5, FEM! BINGO och färgfemman till mig liksom. Det var genom dessa fantastiska som jag fostrades, fick växa, lyckas (och misslyckas) och hitta min egna stil. De trodde på mig, gav mig av sina kunskaper och sitt tålamod. De lärde mig att aldrig ringa upp om jag hade ett missat samtal, att akta mig för säljkungen som körde upp tummen i tvåan på sina mätresser, äta sushi och andra essentiella kunskaper.

Efter att ha jobbat en hel vecka började jag känna att jag hade koll, visste vad alla hette osv. Då ringer telefonen. Jag svarar och en man presenterar sig med sitt förnamn på andra sidan. Han ber om att få prata med den stora kvinnan. Jag ropar till Elisabeth, som var störst av kvinnorna, att hon har telefon. Hon tar luren. Efter en snabb ordväxling ger hon luren vidare till Erika, som är hög-gravid, och säger till mig: han ville prata med den andra stora kvinnan. (Skjut.mig)

Sax&Maskin, det är ert fel att jag träffade min soulmate Lisa Liljedahl och tillsammans med henne kastade mig ut från boet efter 6 år och började flyga. Det är ert fel att jag inte kan nöja mig med mediokert utan vill leva exceptionellt och extravagant. Det är ert fel att jag tror att passion och äkthet är nyckeln till framgång. Och det är ert fel att jag nu öppnar min egna salong och vet att det kommer bli asgrymt.
Allt är ert fel. Tack, Jag❤️Er!

 

Elisabeth Jansson: 1999 var året vi lyssnade på Savage Garden, Ricky Martin, Robyn och Cardigans. Britney bad oss ”Hit me baby one more time” och Andreas Johnson var ”Glorious”! Allra bäst sjöng man med mörk läppenna och ljust läppstift. Äh, lypsyl räckte.

1999 var även året jag började jobba på Sax & Maskin. Då salongen jag hyrde in mig i skulle upphöra, blev jag mycket glad när Mió ringde. Resa jorden runt eller börja jobba i Luleå liksom. Vardag blandades friskt med galenskap och nu, en evighet senare, sitter jag och bläddrar bland foton och minns.

Lisa nämnde krocken i hennes inlägg. Under tiden vi checkade av varandra (Är du ok? Ont någonstans?) försökte jag frenetiskt pilla bort klämmorna som höll en gigantisk ståltrådskreation säkert fastborrad i min skalle. Då kreationen var tämligen stor var jag tvungen att ligga i baksätet. En krock i en stad lockar till sig åskådare och vi gjorde dem inte besvikna. Då vi var tagna ur sammanhanget bör vi ha uppfattats som galningar. Synd att fototillfället ställdes in, men mina minnesbilder är dock guld värda.

Hairship Troopers är ett annat minne. På den turn’en lärde jag mig att äta sushi. Och att inte bo på långtradarhotell med självrengörande duschar. Och att applådera när man kör in i en ny kommun. Oavsett tid på dygnet. Jag lärde mig även att man kan trolla fram en show (var det i Malmö?) trots att agenten glömt att annonsera efter modeller.

2004 satte jag mig på skolbänken. Målet var rättsläkare (hade läst alldeles för många Kay Scarpetta-böcker) men hamnade på hjärtintensiven i Sunderbyn. Med Miós finfina storasyster som kollega. För att sluta cirkeln liksom?

I och med detta jubileum fick jag tillfälle att damma av minnen, och tänker på alla underbara människor jag mött! Tack! Och jag hittade också rätt så många bilder som jag inte ska visa barnen. Tssss! Stort grattis till de tjugo! Låt champagnekorkarna yra!

Beauty på Essere & Girlz-night-de-luxe

När folk gör sig fina för att gå ut så satsar de oftast allt krut på fodralet. När jag ska gå ut så måste jag börja inifrån för att jag ska känna att jag är hel, att min utstrålning ska bli kraftfull. Hur går man tillväga om man går från grunden kanske ni undrar? Ja ni kommer inte så lätt undan som att duscha (fast det ska ni också göra) nej jag räknar även med att ni använder tungskrapa och tandtråd. Två resorb. 45 minuters vila.

Sedan kan vi börja oroa oss om fodralet. MEN innan man tar fram pudervippan kan det vara dags att ta en titt på sin hy, ja inget är vackrare än en välvårdad sådan. Hur gör man det kanske ni undrar? Bra rengöringsmedel, en peeling och bra hudcreme är en bas men sedan kan man behöva gå på en behandling då och då. Jag har ju på sistone mest gjort olika former av lätta syra-behandlingar och microneedling men denna dag går jag på en klassisk ordentlig hudbehandling av duktiga Hanna på Essere!

#treatyoself #beauty

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Nu är varje por urklämd, nu är lystern återvänd och jag är redo för att gå ut. Tusen tack Essere! Jag skriver en snabb tråd om en torsdags-”Girlznight” och Malinne och Chrystella svarar ”ja”. Tjohoo. Vårt bord blir på delikata Bistro Norrland!

 

 

Gästbloggare under Sax & Maskins jubileumsvecka = Marie & Erica

Marie Gustavsson: Året var 2006 då jag entrade Sax & Maskin. Frisörelevs-jag och mitt skrala CV entrade salongen med hoppet om att få bli en i den färgstarka skara som jobbade på salongen. Mitt namn, Marie Gustafsson och en bild som föreställande en liten tjej med snedlugg och scarf. En fika med Seb och Mió och sen var det vi! Andreas, Birgit, Jannice, Mió och Seb. Mitt gäng. Jag var så stolt! Ännu idag känner jag stolthet över Er alla jag mött under den tiden. Lisa, Erica, Amanda, Frida och Jonna. Hundarna Java och Konsten jobbade även med oss.

Mió och Sebs fina sätt att alltid få en elev som jag att känna mig som en i skaran. Middagar, vinprovning, fester & bastubad i huset på östermalm, ständigt öppna hjärtan och resorna ( Barcelona, Nice, fotografering i sthlm med AMAE ) fick vi dela tillsammans. Panikångest attacken jag fick på planet till Nice, minns ni?

Eran enorma kunskap, stoltheten över yrket balanserat med finessen att få salongen att andas lyx. Jag som nykomling i denna värld absorberade in allt med stora nyfikna ögon & känner mig fortfarande som en av ”oss” En plats/salong i Luleå som stod för öppenhet, tolerans och en vidsynthet inför människor som jag vet har spelat STOR roll för många/mig.

Idag bor jag i Göteborg sedan 7 år tillbaka, Heter Marie Jensen (gifte mig och bytte efternamn för typ fem minuter sedan) och jobbar som frisör på Salong Bob på Linnegatan. Älskar mitt jobb, är stolt över vart jag började min resa. Jag har varken scarf eller snedlugg men en glad och varm bröstkorg efter att ha tagit ”en walk down the memorylane” Stort Grattis Sax & Maskin på 20-årsdagen! LOVE YOU!

 

Erica Johansson: Hello allihopa här kommer en sen summering av min tid på Sax & Maskin:Det är med värme i hela kroppen och ett stort leende denna tid gav mig, ja alla dessa galna fester och foto sessions. Kommer speciellt ihåg när vi skulle komma igång med salongens hårvisningteam ”Hairship Troopers” och då vi fotade oss bland vass och sedan vid hamnen. Det blev roliga och galna bilder som dock inte finns i min ägo.

Kommer väl ihåg en visning vi skulle ha på ”Lillan” där min modell INTE blev så nöjd med färgningen och då kom Mió på den briljanta idén att vi skulle nåla fast ett litet dock-smink-huvud på henne. Sagt och gjort, men hon blev inte så mycket gladare… Kommer oxå ihåg en visning nere i Göteborg där jag gjorde knall gula slingor på en modell med motivering att det snart är påsk.

Det var en galet rolig tid som tog slut alldeles för fort då jag tog mitt pick och pack och flyttade hem till Piteå och jobbade sedan 10år på Cau&Co för att sedan öppna min alldeles egna lilla lya ”Erica Klippare” där jag varit igång 2 år.

– Tack än en gång för de roliga åren med er och för all inspiration och minnen. Erica