Mon ami Mió

C'est la vie, Fitness

En fredag brister ut

Lite super-hjälte-aktig känner jag mig då jag trotsar min sovmorgon (till 09.45) och tar en långpromenad istället. Ja jag hälsar ljuset välkommen åter. Just nu märks det, Luleå är inte längre insvept i en svart mantel – nej ljuset bryter in.

Efter jobbet hinner jag både till kemtvätten och till skräddaren innan jag spänner på mig mina nya spinningskor och kastar mig upp på sadeln för ett spinningpass. Jaaa!

Jag är hemma nu. Har fått en G&T och min man lagar middag. Jag korar min man till superhjälte också för det luktar så gott från den stekta laxen, från den ungsgrillade palsternackan och från den lyxiga räk-röran. Helgen kan börja!

Kommentera →

Celebrity, Music

En trio & ett eventuellt pikande…

Jag nu är jag starkare än jag någonsin varit i hela mitt liv och jag ställer mig frågan ”om jag pikar?” Jag hoppas verkligen inte det, för efter en pik så verkar det gå brant neråt.

Varje gång Madonna ger ut ny musik så längtar jag tillbaka till ”Ray of Light” och varje gång Janet Jackson tar ton så tänker jag tillbaka till ”The Velvet Rope”. Jag avslutar mitt bakåt-sträveri med att säga att Annie Lennox (som solo-artist) aldrig vart lika sprakande som på ”Diva” men allt detta är ju såklart bara min egen personliga uppfattning.

Jag hoppas verkligen att denna fantastiska kvinnliga trio inte har pikat utan kommer att slå världen med häpnad många gånger här framöver och jag hoppas sannerligen inte att jag själv gått och pikat just idag. Nej jag och du har många dagar framför oss att spraka. Amen

Kommentera →

Qui

Cézanne i mitt hjärta

Jag investerar. Denna gång i konst. I fantasin så går jag på spektakulära gallerier och köper tavlor av framstående konstnärer, men i verkligheten så fyndar jag på loppisar. Tavlan här invid ropade mitt namn då jag passerade den och… OMG är det inte en tvättäkta Cézanne jag dykt på för 250:-? Nej det är det inte, men jag lurar i mig det ändå.

Så som nybliven konstskattsägare längtar jag nu tills nästa gång jag ska ner till Nice och detta landskap ska få ta plats på vår tavelvägg.

På något sätt så påminner tavlan mig om en vän jag inte längre har kvar. Ja jag är nästan säker på att detta föreställer det pensionat jag bodde på, då jag utanför Saint-Tropez tränade yoga för honom. Men som sagt – jag är bra på att lura i mig saker och ting…

Kommentera →