Mon ami Mió

C'est la vie

Typ stilla söndag

Söndag. Vilodagen. Hur vilar man som bäst, jo genom att skapa ett lugnt sinne. För att stilla mig helt och hållet så gör jag först bort det som MÅSTE GÖRAS dvs storstäd av lägenheten följt av dumplings-soppe-lunch (som Zeb sedan boostar med ett saffrans-semla-avslut)

Sedan tar jag och fyller i min almanacka vad som måste göras här framöver och vilken dag. Ja det blir ett lite oroligt kors-och-tvärs-farande över jul och jag behöver klarhet i vart jag ska laga mat, eller sitta ner (och bli matad) Vilka julklappar jag måste köpa och till vem (än så länge har jag lyckats förhandla ner det till de 3 barnbarnen)

I de tre paketen kommer det att ligga 1: En peng. 2: Ett storpack blöjor 3: En badrock. Jag är kanske inte den roligaste jul-klapps-inköparen MEN jag är praktisk.

Jag frågar mina instaföljare vilket barnbarn jag är mest lik och söndag 14.20 är statistiken så här:

PS: Stavade i brådrasket fel på Vincentos namn + Hoppas er söndag och tredje advent är er till behag. Må gott och var rädda om er. Glöm inte att blåsa ut ljusen då ni går ut eller går till sängs!

Kommentera →

C'est la vie, Music

Lördags summering

Det är dags att lämna Stockholm efter en hår-helg och jag har sällan och aldrig känt mig så (självvalt) ensam som denna helg. Jag har ringt min man och min syster (några gånger) men eftersom energin skulle hushållas med så har jag andats lugnt på mitt hotellrum, ätit middag på mitt hotell rum + ätit frukost där också. Så typ ”inte-jag” men så helt plötsligt är det just vad det är…

Flyget väntar för att ta mig åter och jag lämnar er med Scott Mattews och ett album jag tycker fungerar lika bra som alvedon. Håll till godo.

Kommentera →

C'est la vie, Merde

Till Huvudstad med huvudvärk

04.30 är en okristlig tid att kliva ur sängen, även för en morgonfågel som moi. Men idag ska jag iväg på en dagskurs till Stockholm och det är bara att skärpa till sig.

Att jag denna vecka tagit ett kaffe-stopp gör att jag har svårt att skilja på om jag har blivit grymt förkyld eller om jag bara har abstinens. ”Kaffe” säger den diaboliska flygvärdinnan men jag kurar in mig i min dunjacka medan huvudet gnager mig inifrån.

Jag har med flit inte räckt ut någon hand till mina Huvudstads-vänner då tiden är knapp + att jag förutom kaffe-stopp även tagit mig en alkohol (inte mogen för ett nyktert Stockholms-krogliv/ för dålig karaktär) & stress-fri vecka. Ja kommer inte Lucia till mig så får jag väl finna min egen stjärna.

Kommentera →