The best journey takes you home
En födelsedagsbarn spekulerar
Det är min födelsedag och här är jag i Frankrike med Amoranda, långt borta från nära och kära. Men tack vare sociala medier så känns alla så nära ändå och min bff Andy sänder mig 16 bilder i ett kollage från några av våra träffar. OMG! Jag säger nästan som Eva Dahlgren: Så många år som jag levt med den jag ville va. Så många människor jag spelat och alltid gjort det bra. Måste våga bara vara med minnet av det barn, som lät livet välja och våga säga ja.
Nu äter jag chips i sängen. Ja är det min födelsedag eller inte? I morgon åker jag hem till Luleå och det blir också bra. Hurra!
Men det är ingen vanlig dag
för det är faktiskt min födelsedag!
Il pleut
Idag gör vi inget! Det regnar. Massor. Barbra och Donna sjunger tröstande i mitt öra: ”Raining (raining) Pouring (pouring) There’s nothing left for us here. And we won’t waste another tear”. Det utlovas åter solsken i morgon så det gäller att passa på att njuta av regnet. Vad göra?
Vi spelar yatzy. Amoranda ser på ”The Flash” (hon säger att hon inte vet hur många gånger hon sett serien, men många är det) och jag lyssnar på min ljudbok ”Perfekt offer” av Helen Fields. Jag kan inte bestämma mig om den är bra eller tjorvig. Då jag ändå tar mod till mig att handla mat så blir jag dyngsur (jag är inte mycket för paraply) men det är uppfriskande i sig. Jag får ett meddelande från Zeb som värmer ”Still crushing on your, even though ur already mine” och jag längtar lite hem. Men hemfärden närmar sig. En måndag i solen, en tisdag med städ och avfärd nalkas. Vad snabbt allt gott. JO nu kom jag på en bra grej med regn. Jag slipper vattna blommorna!
R.I.P Iris Apfel
En dag med Tintin och kulturkoftor
Jag har spanat in väderleken och funnit att på söndagen kommer regnet. Det innebär att dagens lördags-promenad måste vara dubbelt så lång och jag tar Amoranda med på en tur till klipp-badet för en fotosession.
På vägen dit ser hon affischer om en Tintin-utställning och jag använder all min franska-kunskap till att lokalisera tillbudet. Vips så är vi där. Amoranda har följt Tintin i hela sitt liv och jag har nog slö-tittat på honom av och till. Men det är mäktigt då vi passerar dessa rum och klenoder, dessa skisser och rutor som Georges Remi (alias Hergé) skapat.
Sedan blir det shopping. Amoranda tömmer inte bara sitt konto utan även delar av mitt. Själv får jag mig EN matros-randig T-shirt medan min dotter får allt från svarta goth-kjolar till lavendelfärgade kultur-dams-koftor.
Nu är jag pank (swisha gärna) och vi lagar pasta med bacon & co till middag. Livet är gott. Jag ringer mina vänner. I Luleå har Inpuls (mitt gym) fest och på något sätt så dansar jag med dem. Ha en underbar lördagkväll mina läsare.
People who love to eat
julia child
are always the best people