Ord på vägen

Idag står min make Zeb för dagens ord

Måste det finnas mango på Coop?

Jag älskar mango, det är ungefär det godaste jag vet. Mangon kommer från asien, men har kultiverats och odlas nu på de flesta håll i världen där klimatet tillåter det. I luleå växer den dock inte. 

Covid-19 har tagit bort våra skygglappar och vi ser tydligt hur vår globaliserade värld faktiskt fungerar. Innan en krockkudde är monterad i en Volvo i Göteborg så har den rest världen över flera varv. En banan från Brasilien kostar 3 kronor, hur är det ens möjligt? Att miljön får betala priset för vår livsstil har vi vetat ett bra tag, men det är först nu det blivit synligt hur galen vår värld faktiskt är. Allt med Covid-19 och det lidande som sjukdomen medför, död, sorg och ensamhet är givetvis inget annat än fruktansvärt, men tänk om en bättre, och kanske aningens mindre värld väntar oss efter allt detta? 

Tänk om vi slutar skicka lax från Norge till Japan för att få den filéad? Tänk om vi slutar jaga maximala vinster till vilket pris som helst? Tänk om lokalproducerat och småskaligt var regeln och inte undantaget? Tänk om vi vänder skutan och lämnar den här världen med lite bättre förutsättningar till våra barn och barnbarn? Jag hoppas verkligen det och är faktiskt helt ärligt beredd att leva utan mango om så behövs. Att sitta och titta på solnedgången och äta en solmogen mango på Kaanapali beach är svårslaget, men en näve nyplockade blåbär i Kråkviken på Kluntarna i Luleå skärgård går faktiskt inte av för hackor heller! 

Jag har länge haft en dyster syn på framtiden, men i allt det här eländet vi lever i just nu så är det fantastiskt att se människors kreativitet, laganda och framförallt omtanke om varandra. Covid-19 har, tro det eller ej, gjort mig till en optimist. Vi kan fixa det här. Tillsammmans. Sköt om er och ta hand om varandra! 

Leave a Reply