Star strucked

Sitter i guld-loungen på Arlanda (Yepp – jag har återfått mitt guldkort!) och väntar på min flight till Nice som blivit försenad. Vi roar oss med en film under tiden, ja Netflix bjuder på en JÄTTEBRA rulle vid namn ”Chappie”

En vacker kvinna slår sig ner invid mig och det tar några sekunder innan jag fattar vem personen är och blir blind av stjärnglansen. Där, inom räckhåll sitter ingen mindre än Sex & the Citys egen Samantha – Kim Cattrall!!!

Nej, jag törs inte gå fram till henne och fråga om vi ska ta en bild ihop, jag är för feg för det. Men jag tjuvtar ändå en bild på henne för att visa att hon är lika vacker i verkligheten.

PS: Håll tummarna att jag hinner fram till vår restaurang reservation ikväll!

 

Drama

Förutom att sista natten inte gick som tänkt, ja maten på sista restaurangen var oätlig (kockarna i köket bråkade högt och min mat var så salt att jag inte åt mer än ruccolan) och så drog kalla skyar in så att man frös (I-landsproblem – jag vet) Vi kämpade ändå på den här sista natten på balkongen och höll ut med hjälp av rött vin och filtar.

Eftersom planet gick i ottan så var det planerat att ta 05.00 flygbussen, MEN 05.20 så vaknar jag och känner mig risig. WHAT!?!?! Var är vi? Vi ringer efter en taxi och på 5 minuter sitter vi i den och funderar på om vi fick med oss allt (Mors pelargonier – check) Vi hinner med planet precis men det visar sig sedan att vi är ombokade och måste flyga först till Zürich, sedan Köpenhamn, sedan Stockholm och till sist hem till Luleå!

Det händer något skumt på flight SK406 från Köpenhamn. United-andan verkar ha spridit sig för då en äldre dam frågar stewarden om han kunde hjälpa henne att lyfta upp handbagaget så svarar han ”nej” utan att blinka. Jag hjälpte den förbryllade damen och vinkade sedan in stewarden då kaffevagnen kom rullandes. Jag frågade varför han inte ville hjälpa damen och att det lät så oförskämt. Han svarade rappt att han tyckte damen var oförskämd som ens frågade, ja han hade sin egen rygg att ta ansvar över.

Men hem kommer vi. Helskinnade och brunbrända. Nu väntar en ny spännande vecka och jag är redo! Kanske inte för mer drama, nej den kvoten är fylld till brädden…

 

Vägen hem

Flygresan går som en dans. Vi rider åter på de vita alperna och innan vi vet ordet av så är vi i Stockholm. Lite sorgsen i ögat är jag allt, men man kan ju inte ha semester jämt.

Medan Zeb åker vidare mot Luleå så stannar jag till hos min bff Andy och hans man Joey. De bjuder på middag och vi tar ikapp… Ibland sörjer jag att jag har så här goda vänner så långt borta ifrån mig, men tänk så bra att kunna slinka in i deras gästrum då man behöver lite storstad.

I morgon ska jag kursa vidare med etapp 2 (läs mer om etapp 1 här) och i morgon ska vi alla på kursen få en PRP behandling och vi får välja om vi ska förnya ansiktets hudceller (och få en vacker hy) eller om vi ska stimulera våra hårsäckar som på sikt kan leda till att strået blir tjockare. Min hy är perfekt nu, så jag kommer nog att satsa energin på mitt katthår.

Det är söndag och allt känns gott. Nu säger jag godnatt.

Snösko-söndag

Vaknar okristligt tidigt och kokar mig en balja espresso medan jag tänker tillbaka på gårdagens fantastiska skratt-orgie. Pierre och Chaka-L vaknar till liv och vi sätter igång med projekt ”lyxfrukost”. Vi baka scones och dukar ett bord med allt från lax till löjrom. Mmm. När allt kvicknat till så är det dags för dagens utflykt och jag får göra det jag älskar – prova på något nytt. Jag har aldrig gått i snöskor förr och lycklig tar jag mig ett glädjeskutt!

Med de nya främmande clownskorna så traskar vi in i de djupa mörka norrländska skogarna, vi når en hed och stannar till och gör lunch.

#expedition #snowshoe #afterparty

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Tack älskade vänner för en UNDERBAR helg i Svartbyn. Jag älskar er och är helt mör efter alla upplevelser. Nu ska det bli lugn och ro med en vanlig arbetsvecka, ja jag skulle aldrig orka med att vara ledig på heltid. Kramkram.

Reflektioner

Snön har fallit under natten och skidfantasterna står och dreglar invid  liften som ska öppna prick 10.00. Själv så städar jag (lätt bakis) ur skidstugan och njuter av total tystnad.

Jag blir beklämd då jag läser om Trump och om hans inkompetens men muntrar upp mig genom att titta på slagord från Women´s March. Min tröst finner jag i tanken, att ett gnista nu tagit fyr och inte går att stoppa… Donald Trump blir till Donald Sutherland i ”The Hungern Games” och i dessa demonstrationer så hör jag motståndsrörelsen vissla förvissade om seger.

#womensmarchlosangeles #womensmarch

A post shared by Jenni Avins (@jenniavins) on

A post shared by @helenedwards on

A post shared by @helenedwards on

I knoe it's just sad and exhausting. But it still has to be done. SMDH #womensmarchonwashington #womenrighthumanright

A post shared by GrownWomanStatus (@hedesiremf) on

Vi packar ihop, sätter oss i bilen och styr mot kusten igen. Vi är i vackra Norrbotten och vi är inte ensamma.

#lifeinswedishlapland #roadtrip #rudolph #afterchristmas #reindeerinferno

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På skälvande ben

Efter fjolårets åk i Björkliden så hade jag bestämt mig att min utförsåknings-panikångest och överlevnadsinstinkt var starkare än min slalom-längtan. Löparskidor var det nya svarta och aldrig mer skulle de trånga pjäxorna på. Men… i år var det dags igen och Mian, Niqoulas, Rob, Nille, Chaka-L och Zeb lovade mig alla att Kåbdalis backar var av annat slag.

Plötsligt händer det, jag susar fram i 190 km i timmen. Jag känner att jag är ett med mina skidor och jag kräver att Zeb ska filma mig. Då jag sedan ser filmen så överensstämmer den absolut INTE med hur fort jag körde och hur säker min kropp såg ut. Någon har mixtrat med klippet!

#babysteps #downhill #wod

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Mian har hyrt en stuga (i försenad födelsedagspresent till Zeb) vid foten av backen och där sover jag i våningssäng och försöker anpassa mig till friluftslivet. Jag gör så gott jag kan och jag tänker att det är spännande att ta del av ett liv som vanligtvis inte är mitt.

I går så mötte jag fler straighta män på en och samma gång, än jag någonsin gjort i hela mitt liv (Jag förtydligar: Straighta män i stor-klunga utan uppblanding av varken kvinnor eller barn) Det var på skidortens pizzeria då ett hundratal deltagare i skoter-orienteringen plötsligt stegade i i sina underställ, bärandes på en stor öl. Jag kände mig så utanför ändå tills en snickare ibland dem, som vi haft att göra med tidigare, bjöd mig på en tillbringare öl! Jag dricker ju egentligen inte öl, men jag gjorde några klunkförsök. Den rare snickaren var förvånad över att jag inte drack öl och lovade mig sedan att under morgondagen ta mig ut på en skotertur (jag tackade försiktigt nej då jag tycker bensinen luktar så starkt och jag börjar må så illa…) Så snällt ändå! Se – JAG KAN smälta in lite grand ändå och bli en i gänget…

Dagen har fyllts av åk, åk, åk. Ja jag har betat av alla backar utom två och jag lever!!! Ikväll väntar bastu och matlagning och jag misstänker att det blir både öl och vin-buffé. Amen.

 

Au revoir

Jag vaknar med de första solstrålarna och som i en Disney film så skrider jag utan skavanker ut på balkongen och tar farväl. Det kalla golvet gör mig inget, jag ser inte blad som blåst ner från växterna – nej jag ser Nice och solen. De annars så lätt-hatade duvorna flyger förbi och jag ropar ”au revoir” och kastar slängkyssar.

Taxi till flygplatsen, flyg till Stockholm, flyg till Luleå och vips är vi hemma och jag förvandlas till en norrlänning. Middag = palt. Kroppsborstning och så en orolig titt på räkningskontot. WTF, jag som inte skulle göra av med en enda euro!!!  Men jag tänder mitt nya doftljus från Diptyque och drömmer om tiden som vart samtidigt som mitt sinne nu är helt inställt på att vara här och nu. Nu kör vi!

Dagens promenad går lite österut till klipp-badplatsen. Där lyser solen och jag sitter där och drömmer om att vattnet ska vara varmt och att jag får dyka i och se så där njutande ut. Istället för dopp så ger mig återigen i kast med Keplers ”Kaninjägaren” och innan jag vet ordet av har solen gått ner och temperaturen droppat.

#nice #france #ilovenice

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Jag blir rysligt less på håret och skägget även om #-taggen ”gaybeard” är STOR! Ja jag tar fram rakapparaten och nu ser jag ut så här istället. Omväxling förnöjer. Ikväll blir det pizza hos favvo-pizzerian Attimi och har jag riktig tur så hinner jag läsa ännu ett kapitel i min bok innan jag somnar.

PS: Vi har även påbörjat denna serie. Jag pendlar i älska/ bli uttråkad. Vad tycker ni?

 

Färden mot Frankrike

Det är en lång dag som ligger framför oss, ja vi var allt för sena med att boka vår jul-tur till Nice och får hålla tillgodo med det vi får. För att komma ner i prisklass så pågår nu vår färd från 10.00 – 22.30, ja vi hinner med att mellanlanda i både Stockholm och Frankfurt innan vi är på plats. MEN, eftersom man inte kan göra så mycket då man reser, förutom att slumra in i sig själv – så är detta utmärkt för oss. Jag orkar inte ens slå upp min bok, nej jag reser både i luft och i tanke.

Vi tar en taxi direkt från flygplatsen och till vår lägenhet. Vi tar god tid på oss att packa upp. Sedan öppnar vi en flaska rosé och slår oss ner på balkongen och blickar ut över vår gata. En känsla av frid når mig.