En hyfsad hemfärd

Ja då packar vi vår underliga packning och beger oss hem. Underlig undrar du och jag förklarar. Eftersom vi har alla kläder vi behöver i Frankrike så är det mer andra saker som släpas mellan mina länder. Idag blir det 10 flaskor vin, 1 honungsburk och 1 flaska gin som hamnar i vår vin-väska, samt stols och rygg-dynan till en stol (som behöver repareras av någon med mitt modersmål) + 5 stora påsar Herbes de Provence. Min solbrända kropp sätter sig på flygbussen och vinkar av.

Hem kommer vi, typ intakta. Men redan på planet så berättar flygvärdinnorna att någon råkat köra över vårt bagage och att det rinner vin ur den (MERDE!) Men de säger att de plastat in väskan i en plastpåse och nu är det bara att öppna den sakta och hålla tummarna. Tack och lov är det bara två flaskor som blivit krossade och resten är i säkert förvar. Så vi tvättar, skurar och vädrar och somnar tillslut djupt in i vår sköna Luleå-säng.

Midsommarafton

Det är midsommarafton och det stora födelsedagskalaset börjar ebba ut. Efter frukosten så sätter jag, Zeb och Chaka-L oss i 37 gradig hetta och susar ner mot havet och Nice.

Jag rör ihop en snabb lunch och då Zeb och Chaka-L beger sig ner till stranden så tar jag tjuren vid hornen och återvänder till gymet för att driva ut det onda. För mig får gymträning samma effekt som andra berättar att de får av att bada bastu. Det är som om den rikliga 3-dagars-alkoholkonsumtionen vrids ut ur kroppen och jag blir ung och pigg på nygg (PS: Zingo tycker jag ser ut som 32 år gammal!)

#midsummer #gym #herewegoagain

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Efter gymet så tar jag mig ner till stranden för ett dopp och sedan blir det fylla-kyl-och-skafferi-dags följt av dusch och rakning. Ikväll, för att ändå fira att det är midsommar så ska vi gå till den svenske topp-kocken på Vinore och fröjda oss. Hoppas ni har det underbart. Skål på er alla vara sig det rör sig om nubbe, bubbel, jos, vin eller vatten. Observera att jag INTE skrev Cola!

Den långa färden

Just efter 05.00 så bromsar en taxi in vid oss. I den sitter redan Chaka-L och morgontrötta styr chauffören oss till Luleå Airport. Vi är på väg mot Chrystellas 50-års kalas som studar i byn Rians som i Provence, syd-Frankrike. Efter en paus i guld-loungen på Arlanda så går vi sedan med raska steg ombord på planet.

Framför oss väntar nu en tre timmars flygväg, en hyrbils-införskaffning och sedan typ två timmars körväg. Vädret är tydligen GALET varmt och det förväntas vara typ 35 grader i skuggan!!! Mon Dieu.

Jag postar en liten bild av oss här, då vi är framme i Rians och sjunkit ner i soffan på uteterassen. Allt gott, himmelen här här. Amen

#ithasbegun #birthdayparty #bonneannivella #rooftopsunset #dinnertime

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

 

pre holiday

Tisdag. Sju dagar ifrån semester. Men för vissa börjar den redan ikväll och jag cyklar över till Malinne och Kristo för att krama om dem innan de susar iväg till Bali. Det är sommar i Luleå och vinden är ljum och vi sitter i deras trädgård och njuter av varandra och av vädret. Ta hand om er älskade vänner och återvänd safe and sound.

Det är många som börjar sin semester snart och jag vill bara passa på att påminna om (nu är jag er mamma) solskydd, säkerhetsbälte, pass, betalkort, resorb, badkläder, joggingskor, en bra bok och solglasögon. Nu kommer jag inte på nåt mer, men iallafall – kör försiktigt!

The return

Planet hem till Sverige går först på eftermiddagen så jag hinner en tur till gymet, köpa nya skor och se över blommorna ännu en sväng. Jag oroar mig lite över den fina motorcykeln som står parkerad nere på gatan, ja våra blomkrukor har en förmåga att svämma över och även vattna trottoaren och de som har oturen att gå förbi (vattnar oftast på söndagskvällar då gatorna är öde)

Jag virvlar iväg en blomma från balkongen, ner från fjärde våningen och super samtidigt in värmen och kärleken. Hemma väntar en bister vår, men jag har liksom fyllt på med D-vitamin så jag ska nog överleva.

#alastfarewell #balconylife #ilovenice

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Last day in Paradise

Det är sista dagen här i Nice och resan snurrar runt, fram och tillbaka i mitt huvud:

Jag har svårt att välja ut guldkornen då de är så många. Kombon mellan sus och dus och elit-träning har vart underbar och jag vet att jag hemma i Sverige inte kommer att hinna/ ha ork med detta… Min man, maten, solen, badet, lugnet ja allt är en MMMMM. Ikväll städar vi ut lägenheten för en hyresgäst och jag fejjar med något franskt rengöringsmedel som dessvärre även gör att mina händer ömsar skinn. Klockan är 20.00 och det är 25 grader i skuggan. I kylen vilar champage.

#champagne #drappier #herewego

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

 

 

Star strucked

Sitter i guld-loungen på Arlanda (Yepp – jag har återfått mitt guldkort!) och väntar på min flight till Nice som blivit försenad. Vi roar oss med en film under tiden, ja Netflix bjuder på en JÄTTEBRA rulle vid namn ”Chappie”

En vacker kvinna slår sig ner invid mig och det tar några sekunder innan jag fattar vem personen är och blir blind av stjärnglansen. Där, inom räckhåll sitter ingen mindre än Sex & the Citys egen Samantha – Kim Cattrall!!!

Nej, jag törs inte gå fram till henne och fråga om vi ska ta en bild ihop, jag är för feg för det. Men jag tjuvtar ändå en bild på henne för att visa att hon är lika vacker i verkligheten.

PS: Håll tummarna att jag hinner fram till vår restaurang reservation ikväll!

 

Drama

Förutom att sista natten inte gick som tänkt, ja maten på sista restaurangen var oätlig (kockarna i köket bråkade högt och min mat var så salt att jag inte åt mer än ruccolan) och så drog kalla skyar in så att man frös (I-landsproblem – jag vet) Vi kämpade ändå på den här sista natten på balkongen och höll ut med hjälp av rött vin och filtar.

Eftersom planet gick i ottan så var det planerat att ta 05.00 flygbussen, MEN 05.20 så vaknar jag och känner mig risig. WHAT!?!?! Var är vi? Vi ringer efter en taxi och på 5 minuter sitter vi i den och funderar på om vi fick med oss allt (Mors pelargonier – check) Vi hinner med planet precis men det visar sig sedan att vi är ombokade och måste flyga först till Zürich, sedan Köpenhamn, sedan Stockholm och till sist hem till Luleå!

Det händer något skumt på flight SK406 från Köpenhamn. United-andan verkar ha spridit sig för då en äldre dam frågar stewarden om han kunde hjälpa henne att lyfta upp handbagaget så svarar han ”nej” utan att blinka. Jag hjälpte den förbryllade damen och vinkade sedan in stewarden då kaffevagnen kom rullandes. Jag frågade varför han inte ville hjälpa damen och att det lät så oförskämt. Han svarade rappt att han tyckte damen var oförskämd som ens frågade, ja han hade sin egen rygg att ta ansvar över.

Men hem kommer vi. Helskinnade och brunbrända. Nu väntar en ny spännande vecka och jag är redo! Kanske inte för mer drama, nej den kvoten är fylld till brädden…

 

Vägen hem

Flygresan går som en dans. Vi rider åter på de vita alperna och innan vi vet ordet av så är vi i Stockholm. Lite sorgsen i ögat är jag allt, men man kan ju inte ha semester jämt.

Medan Zeb åker vidare mot Luleå så stannar jag till hos min bff Andy och hans man Joey. De bjuder på middag och vi tar ikapp… Ibland sörjer jag att jag har så här goda vänner så långt borta ifrån mig, men tänk så bra att kunna slinka in i deras gästrum då man behöver lite storstad.

I morgon ska jag kursa vidare med etapp 2 (läs mer om etapp 1 här) och i morgon ska vi alla på kursen få en PRP behandling och vi får välja om vi ska förnya ansiktets hudceller (och få en vacker hy) eller om vi ska stimulera våra hårsäckar som på sikt kan leda till att strået blir tjockare. Min hy är perfekt nu, så jag kommer nog att satsa energin på mitt katthår.

Det är söndag och allt känns gott. Nu säger jag godnatt.