10 km nordväst

Aidan vår son har återvänt från Gotland och tillsammans med hans fru Emme, sonen Vincento + våra gemensamma vänner Perrier, Annique och deras barn Yra och Ide – beger vi oss till min hemby Tallberg.

Där blir det champagne och mega-godis-påse, där blir det bastubad på bastubad med obligatoriskt dopp i frusen tjärn. Sedan kokar vi kräftor och äter tills vi inte får i oss mer.

När natten kommer blir det kolsvart, ja det finns inga elektriska gatlampor i min gamla by. Då simmar vi återigen ut i tjärnen och vi försvinner i ett svart, blankt och stilla rike där blott stjärnorna reflekteras på dess yta. Allt är i frid, så även jag.

Ops

Om flygresan hem kan jag inte berätta mycket. Varför? JO Zeb hade vart på apoteket i L.A och köpt receptfria insomningstabletter till oss. Jag tog 1 sådan och minns sedan absolut ingenting av 75 % av resan. 

Sen vet jag inte om det är bra eller dåligt…. 

Avrundningen

Hur säger man farväl? Hur säger man TUSEN TACK till alla dessa vänner som maximerat våra sju dagar här i Santa Barbara? Efter frukosten åker vi ner till beach huset för att säga farväl till Dannys föräldrar och syskon och passar då även på att ta ett sista dopp och en långpromenad efter den långa underbara stranden.

Matosch, som är Danny och Henrys manny – erbjuder sig att laga avskedspizza till oss och innan solen gått ner så bjuds det på underbara pizzor i olika valörer. In genom dörren så strömmar några av våra amerikanska bästa vänner för att säga farväl, för att ta en pizzabit, för ett glas vin. Ååå – I love you all!

Tack alla ni som gjorde denna vecka till en FANTASTISK resa. Under kvällen då är det många som lovar dyrt och heligt att de ska komma till Sverige under nästa år. I mars, lovar de. Då solen stigit upp över snöbäddarna. Jag längtar redan. Amen.

En lång färd mot väst

Denna onsdag är en transporteringsdag, ja vi är på väg till S.B och till Henry (som fyller 50) hans man Danny och deras underbara tvillingar. Det finns något gott med att bara färdas, för att man blir så lågpresterande och loj. Men för någon som är van att röra på sig hela tiden kan det i värsta fall bli ganska enerverande.

Luleå – Stockholm. Stockholm – Los Angeles. Los Angeles – Santa Barbara. FRAMME! Jag tror det är den sista sträckan av de 15 rese-timmarna som är den jobbigaste, ja bilköerna ringlar stundtals fram supersakta. Jag känner mig som ett litet barn som vill skrika och hela tiden mumla ”är vi framme snart, är vi framme snart”. Tack och lov så har jag en mentalt stabil man som lugnt och sansat tar mig hela vägen fram.

Väl på plats så möter våra Santa Barbara vänner upp oss och de har lagat middag och vi tar ikapp. Jag gör allt för att hålla ögonen öppna och jag lyckas med det konststycket ändå fram till 21.00 (Svensk tid 06.00, ja jag har alltså varit i farten i 25  timmar) Tack alla ni som tog hand om mig och ett speciellt tack skriver jag för den uppiggande dansuppvisning som tvillingarna ( & Co) uppförde.

Sverige/ Norge

Det är sista dagen här i Stavanger och i morgon ska vi lämna vår son Armand, hans fästmö Ingy och deras när-som-helst-nu ankommande barn. Vi bestämmer oss för en naturupplevelse och bilar iväg till en sorts naturpark. Vår väg dit kantas av höga berg och lummiga lundar och Stavanger vinner över Luleå med 5-2 i skönhet.

View this post on Instagram

#awalkinthepark #norway #stavanger #nature #beauty

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

När det sedan blir lunchdags så tar jag mod till mig och beställer in Norges svar på palt, dvs Komle (obs: Jag ÄLSKAR PALT, helst mammas Tallbergspalt) Vad är skillnaden undrar kanske ni? Ja det gjorde även jag. Tänk dig att det är en hybrid mellan en femstjärnig palt och en enstjärning kroppkaka! I palten så använder man ju mald rå potatis, medan man i kroppkakan använder sig av kokt potatis. I komlen så använder man både kokt och mald potatis i smeten och här vinner palten med 5 – 2 i smak! Jag vill även tillägga att man serverar rotmos, korv, kassler, bacon och lingonsylt som tillbehör. Well…Zeb och Armand tar sig sedan ett dopp i det kalla vattnet, men jag skyller på att man kan få kramp om man badar efter stabbig portion (men misslyckas/ JA jag är en mat-diva)

View this post on Instagram

#teamevanne #coolwater #doit #jump

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Ikväll så lagar jag och Zeb en sista måltid – ja minisemester nr 2 går mot sitt slut.

 

Armand & Ingy

SAS tar oss tryggt och säkert till Stavanger, ja så här på sommaren slipper man dessutom mellanlanda i Oslo. 2 1/2 timmes flygresa (med Netflix ”Shooter” som underhålling) ifrån oss så har minstingen Armand slagit rot och där händer det grejer!

Det är lika soligt som i Luleå men Nordsjön och vindarna västkust-svalkar så underbart. Eftersom Norge är galet mycket kostsammare än Sverige så har vi med oss kött från pappas älgjakt (och vin) och vi lagar mat åt Armand och Ingy denna kväll och tar i kapp.

View this post on Instagram

#myfamily #iloveyou #thegathering

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Armands långa vackra hår får sig en liten trimning innan det sedan blir dags för spänning. Ja Netflix bjuder på en nagelbitare. Sedan är det sovdags.  Om det går..

 

Eftertankar

Jag är hemma nu, vad nu ”hemma” egentligen betyder? Det känns som om jag flänger världen runt och knappt hinner packa upp, men jag får väl bestämma mig att hemma är i Luleå då jag är skriven där. Gotlands alla outfits rullar runt i tvättmaskinen och jag ligger åter på min fårskinnsfäll som jag fått från Gotland (tanken var att köpa en till men jag investerade i annat denna gång) Det är galet varmt och jag blir så glad då jag tänker på att Luleå borna fått revansch på förra årets usla sommar.

View this post on Instagram

#kidsnowadays #norespectfortheelderly

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

I mig så hör jag fortfarande Vincentos skratt. Jag känner liksom hans små händer som tar tag i mina byxben och häver sig upp till stående, ja nästa gång vi ses i september så kommer han nog att gå… Zeb är på yoga och jag frågar mig själv om jag fortfarande har semester även om jag åter börjar jobba i morgon. Svaret är ”JA” och jag ska hälla upp ett glas vitt vin för att svalka mig. Njut mina följare, njut! Nu ska jag FaceTima Vincento.

Gotlands-söndag

Jag har startat salong här på Gotland, en filial till vår verksamhet i Luleå. Välkommen!

På morgonen får jag starkt svart kaffe och Aidan får sig en hårklippning. Söndagen har öppnat sig. Vi åker sedan ut till Krusmyntagården där man kan fika/äta lunch/handla kryddor och njuter av alla smaker och dofter. Ååå. Sedan stundar jobb, ja jag målar fönsterkarmarna på Aidan & Emmes hus i ockra-gult. Solen gassar och jag får nästan solsting. Det botar man med ett bad!

Ikväll vankas middag på den restaurang som Aidan jobbar på, ja det blir avskedsmiddag för Amoranda som åker till sin mamma i Skåne i morgon. Over and out!

Ljus & och mörker på Gotland

Resan till Gotland (Projekt: Besöka barn 1) går som i ett nafs och jag hittar kors-i-taket några bloggminuter denna söndag morgon. Solen skiner och skogen sjunger av nya fågelljud. På gården dignar äppelträden med hårda röda äpplen och ett stort hasselnötsträd skryter med sitt ankommande nötutbud.

Vi börjar med resans minus, med djävulen och hans anhängare – ja de är också här på Gotland. Några flög faktiskt in med mig på planet till Visby, en hel hord med högljudda norska nazi-män under förkortningen NMR. Deras uppsåt var väl att kapa Almedalsveckan och väcka liv och rörelse i andra troll som ligger gömda under stock och sten. På planet delade de ut reklamblad för sin sak både då de gick in i planet (jag gick på sist och hann ej uppfatta det då) och då vi gick ut. Ja de rusade längst fram i planet då vi landat och ställde sig som flygvärdinnor längst fram och fortsatte med utdelningen. Jag sa förskräckt att ”jag VERKLIGEN INTE ville ha deras reklam” och informerade SAS-personalen om att det delades ut nazireklam på deras flight! Jag tycker det är konstigt att de inte uppmärksammade det hela, eller var de så att de i sin tur kände sig hotade? Är detta lagligt? Flera anhängare mötte upp oss i ankomsthallen och gick runt och pratade och delade ut flygblad. En sorg och rädsla spred sig i mig, är detta Sverige idag? De utländska besökarna (de med till synes utländsk härkomst fick inga flygblad) stirrade förskräck på männen och undrade säkert i vilken helvetes håla de hamnat i. Det är dags nu att ta efter Finland, att förbjuda rasistiska organisationer. Det är dags nu i höst att rösta bort SD från alla former av uppdrag i nästa val. Aldrig har ett val känns så avgörande. PS: Får IS göra samma sak? Får de också anordna sammankomster på Gotland, störa andra talare och dela ut reklamblad på flygplan?
Jag fortsätter med resans plus och det går såklart till min familj och till vår återförening:
Vår äldste son Aidan, med frun Emme och sonen Vincento har ju köpt ett hus i norra Gotland och vi tog med vår dotter Amoranda för inspektion. Hittills har ju resan innehållit allt från matlagning, målning av hus, ö-utforskning, fotbollsmatch i kombo med pizza till lek och bus med lille Prins Vincento. Ååå så underbart.
Och all kärlek och ljus som jag får av dessa de mina, skiner så starkt och så gudomligt. Detta ljus vinner i hästlängder över mörkrets makter och hans anhängare och det hela känns nästan som en ny version av Astrid Lindgrens ”Mió min Mió”.
Det är bara några dagar kvar här nu bland äppelträden och bland fågelkvitter, det är några få dagar kvar med min familj. Tack käre Gud för allt fint jag får vara med om och låt mig vara rädd och värna om det jag har/ låt oss vara rädd om det Sverige som vi har. Amen.

Knorr

Just nu är det fredag morgon och jag har haft det hektiskt på sistone – ja jag har knappt hunnit blogga alls. Onsdag kväll var det middag med Camilla och Maria, torsdag underbara trädgårdsfest hemma hos Jossie & Tobey. Det finns en knorr med varje dag och igår så var knorren den (o-) mänskliga pyramiden!

Nu lyfter snart mitt plan och nya äventyr stundar. Stay tuned!