Halv dags jobb. Gym. Sedan repetition. Idag börjar jag få kläm på ordningen men fortfarande är det ord och fraser som liksom försvinner bort. Nåväl ingen panik (säger jag till mig själv panikslaget) I morgon så far Zeb iväg med en kompis på en resa och jag har all tid i världen att traggla vidare. Håll tummarna!
Kategori: Qui
Plötsligt
— NO CONTEXT HUMANS 👤 (@HumansNoContext) October 14, 2023
Lite baklänges
Årstiderna är liksom ur led och precis som klimatet så verkar de göra lite som de behagar. Vintern retirerar baklänges och plötsligt är det höst igen. Jag lyssnar igenom våra sångvideor från i lördags och vill ju inte lämna ut för mycket. Men var så god!
Genrep – ”I dur & moll längs Vitåälven”
Denna lördag så träffas hela ensemblen för sista gången innan premiären för ett genrep. 13.00 så kör vi gång och fram till 17.00 så benar vi oss igenom varje låt, varje stämma och jag fyller i med berättelserna där mellan.
Vissa stämmor sitter som ett spett, medan andra liksom glömts bort – och vi får påminna varandra om hur det ska låta. Vi visar varandra förslag på olika scen-outfits och det liksom pirrar i magen då jag vet att det nu bara är en månad kvar.
Den 27 oktober (gör en notering) släpps albumet (Spotify etc) till denna show så att ni ska kunna bekanta er med låtarna innan föreställningen.
Jag bjuder på middag och vi öppnar vin och efter middagen så sjunger vi sångerna en gång till och gör en soft cover på oss själva. Vilken ensemble jag har. Underbart!
En slängkyss av Kung Bore
Världen är helt ny då jag vaknar. Den är vit. Kung Bore har otippat kastat ut en slängkyss för att ge oss ett smakprov på vad som komma skall.
Den knarrar under fötterna då jag traskar runt min fjärd och det susar i förbryllade grenar som inte ens hunnit tappa sina blad.
Men detta ljus som fallit är blott en liten tröst, ja denna snö ska snart försvinna och ge plats för en mörkret.
Men skynda Kung Bore, kom inom kort – ja förvinterns mörker är så massiv att inte ens dubbel dos med D-vitamin räcker till att förhindra den.
Världen är helt ny då jag kommit hem. Den är vit även om skymningen för länge sedan fallit.
Som prinsar på ett slott
Det är sista dagen här i Toscana och vi går upp tidigt för att städa ur lägenheten och hinna med lite sol och dopp-i-pool. Planen är att lämna av Pierre och Milano vid en tågstation, ja de ska till Stockholm redan idag – medan vi ska ha en sista måltid.
De har utlovat ett spartanskt boende (på detta sätt hamnar vi närmare flygplatsen på måndag morgon) så här sista kvällen, med rustik god mat och en eventuell vinprovning. MEN det hela blir till en överraskning då det visar sig vara ETT RIKTIGT FANTASTISKT SLOTT!
Rummet är en dröm och Zeb badar badkar och jag tar en powernap och känner mig som en prins. Vi spatserar runt i slottsparken med en drink, målar akvarell (Danjell har med sig papper och akvarellpennor) och har en photo-session som inkluderar hopp av olika slag.
Sedan middag: Zeb ger sin tre-rätters 5+5+5, jag ger min 5+4+5 (vildsvinet var lite översaltat vilket jag ”botar” en lite pressad citron) och jag är helt lyckligt matt av all mat, alla intryck och våra fantastiska vänner.
Natten är här. Den sista i Italien. Tacksamma så slumrar vi i den stora sängen och bävar för frosten som väntar på oss hemma i norr.
Vattenfall & pizzafrossa
Det är typ sista dagen här i Loro Chiuffenna och vad ska man hitta på? Vi gör en liten hajk och följer en flod uppströms som inte bara visar sig vara rätt kall utan också bjuda på små vattenfall = härligt! Vi köper espresso och italiensk lyxglass på stan innan vi beger oss hem för att förbereda middagen. Ja denna kväll kommer några av deras vänner över på pizza-frossa och vi gör tre olika sorters degar för att få variation och vi har MÄNGDER av olika fyllningsalternativ. Tack Danjell och Hanrie för denna vecka, ja det känns konstigt att den tog slut så fort. Vi älskar er!