Browsing Category: Qui

Qui

Cézanne i mitt hjärta

Jag investerar. Denna gång i konst. I fantasin så går jag på spektakulära gallerier och köper tavlor av framstående konstnärer, men i verkligheten så fyndar jag på loppisar. Tavlan här invid ropade mitt namn då jag passerade den och… OMG är det inte en tvättäkta Cézanne jag dykt på för 250:-? Nej det är det inte, men jag lurar i mig det ändå.

Så som nybliven konstskattsägare längtar jag nu tills nästa gång jag ska ner till Nice och detta landskap ska få ta plats på vår tavelvägg.

På något sätt så påminner tavlan mig om en vän jag inte längre har kvar. Ja jag är nästan säker på att detta föreställer det pensionat jag bodde på, då jag utanför Saint-Tropez tränade yoga för honom. Men som sagt – jag är bra på att lura i mig saker och ting…

Kommentera →

Qui

Den betydliga rösten

Låt ingen lura i dig att din röst är obetydlig, för det är den inte! Alla röster kan göra skillnad, vissa visserligen mer än andra – men ändå. I bästa fall så åstadkommer du direkt-förändring, i andra – så bygger du första klossen till något nytt. I ”sämsta” fall kommer ändå din kommentar att irritera och kanhända spela roll i framtiden. Varför skriver jag då detta? JO vår salong köper ju produkter från när och fjärran och vi är noga med att kolla upp att de är paraben och sulfatfria och inte djurtestade = så eko som det går. Men förutom detta så kan man även ta en titt hur olika företag visar sig i sociala medier/ vad man sänder ut för budskap. Jag hickade till då jag fann en av mina leverantörer som valde att visa sina produkter på detta vis och jag beslutade mig för att maila dem.

Hello. I use your products and I´m following you on Insta.
A question: Why does your Insta look more and more like a tacky porn insta and not like a good hair product page?
Best regards/ Mió Evanne

Jag vet inte vilka vägar detta mail nu får vandra, men förhoppningsvis får de något att betänka hur de vill framstå (/behålla sina kunder) i framtiden. Låt ingen lura i dig att din röst är obetydlig, för det är den sannerligen inte!

Kommentera →

Qui

Applåder

Denna måndag klappar jag mig själv på axeln för ”mycket gott utförande”. Nu kanske ni undrar vad jag gjort som är så extravagant och eftersom ni trugar så tänker jag berätta: Jag har A: Klarat av ett enhands-stående bättre än någonsin och B: Jag har som förste svensk kammat in de extra 100 poängen sedan Internationella Maxi-Yatzy-kommissionen kungjort de nya spelreglerna för 2020.

För att ni ska förstå vidden av dessa poäng så gäller det ju förstås att ni spelat Yatzy. Om sådant är fallet – fortsätt läs. Maxi-Yatzy är ju kungen av Yatzy och om man i detta tärningsspel (spärra upp ögonen nu) lyckas fylla i/ klara av de första 6 raderna (1-6) utan att ha frestats att begagna sig av de nedre partiet ( ja – spelar du detta höga spel kan det hända att du säger ”nej” till en stege och istället hoppfullt satsar på en drös sexor) så blir bonusen 100 poäng extra.

Detta har alltså hänt idag.

Applåder.

Ridå.

Kommentera →

Qui, Sax & Maskin

Det som får en att blomstra

Varje person har något som får denne att blomma och tänk vilken välsignelse att ha just detta som sitt jobb. Det är lördag och jag summerar veckan då jag sitter på kontoret och betalar räkningar = vilka härliga dagar. Alla är tillbaka med ny kraft och jag vet inte om det är det varma vädret som gör att alla kunder vill göra om sig och få ny färg. Vi tar en titt på två av veckans kunder och eftersom Sax & Maskin har så blandad kundkrets så tänker jag att det är bra att visa ett litet spektra. Mina damer och herrar -Marie & Signe

Hoppas du också funnit det som gör dig glad och får dig att prunka. Om inte – ge inte upp!

Kommentera →

La France, Qui

Vi avrundar

Det är sista dagen i Nice och vi viger den åt det blå. Det verkar som om havet förstått vårt uppsåt och vågorna daskar friskt ihop med en varm sol. Som många påpekat så är det inte så många mer än vi som badar, men för mig är det ett extra plus. Inga gallskrikande barn, inga hög-snattrande rökande italienare, inga gays med musikspelare, inga ryssar som skriker och dricker sprit. Det jag just räknat upp kanske låter som en nidbild, men det är den jag av och till möter här på Rivieran.

Vi småpackar ihop lite, ja vi köper några saker med hem som vi inte kan leva utan. Några påsar RIKTIG gnocchi (inte den som finns på Coop som är gjort på vete. Den ska vara gjort på potatis!) och champagne att ha vid något festligare tillfälle.

Vi avlutar dagen på balkongen, lite glada, lite nöjda, lite molokna över att allt nu är slut – men ändå tacksamma för den tid som varit. Jag vet ett riktigt bra sätt att få tröst på. Det är att gå in och boka sig en ny resa hit. Jag bokar två.

Kommentera →

Qui

31/12 2019

Den här dagen börjar i zombie-stil med att jag knappt orkar nåt alls. MEN vi masar oss runt i lägenheten och städar och njuter av fin-vädret innan det blir dags för min spinningklass. Efter den är det som om himlen öppnar sig och energin dimper ner över min lekamen. På stranden väntar Zeb med lunch och givetvis så väntar det årligen återkommande nyårsbadet!

Mió Evanne

Jag har gjort saker jag är stolt över 2019, men också saker jag skäms över och önskar ogjorda. Jag har vart bäst och sämst, men mest har jag förblivit däremellan. Men med detta bad så tvår jag mig fri från 2019 års synder och lämnar dessa i havet, med detta bad siktar jag på ett klanderfritt 2020 som ska ge mig fantastiska erfarenheter och upplevelser.

Vi äter ostron och dricker champagne på balkongen, vi ringer arbetskollegor, familj och nära vänner. Kvällen ligger framför och Zeb (the love of my life) står för förrätten (det blir något lax-artat) och jag fixar varmrätten (stora räkor men en kantarell fylld ravioli) Till det hela vin från en vin-kammere av rang. Jag kan med största sannolikhet lova att ingen av oss kommer att vara vaken vid tolvslaget (igen!) men det hindrar oss inte att önska er alla ett Gott Nytt År. Ta hand om varandra ikväll och under det kommande året. Vi hörs!!

View this post on Instagram

#meandmylove #happynewyear

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Kommentera →

C'est la vie, Qui, Team Evanne

Juldagen 2019

Vår julturné går vidare och idag är det Piteå som gäller. Vi har förberett en entrecote-steks-lunch med potatis-gratäng till Zebs föräldrar – följt av fika-de-luxe för hans syskon som ska droppa in senare.

Det är både kul och ansträngande att flänga runt och fira jul men jag gör mitt bästa och det är allt man kan göra.

Minnen från julaftonskvällen ploppar upp i mig, ja då Vincento för första gången fick möta tomten som kom instövlandes genom balkongdörren. Ååå. Och lite senare, då Aidan kröp upp och vilade mot min bröst, så jag blev så där vattning i ögonen som gamla blir.

Det känns ändå som nyss då han låg på mitt bröst för första gången, för 33 år sedan – och nu är det hans tur att föra Team Evanne vidare mot en bättre värld.

Då jag ser på bilden av mig och Aidan så förbluffas jag både över hur liten han är och att jag kan böja hakan så där långt ner utan att det blir dragspels-hals-effekter. Saker händer med tiden men jag gör mitt bästa och det är allt man kan göra.

I morgon stundar ingen vila alls, nej då börjar projekt ”tömma lägenheten” för under vår ankommande frånvaro så ska golvet målas om och bli grå-vitt.

Ett plan ska sedan i morgon eftermiddag ta oss till Stockholm för att vi sedan följande dag ska ta oss hem till Frankrike. Det ska bli skönt med 15 grader i skuggan, men jag njuter verkligen av den fantastiska snögnistrande vintern som vi fått här upp i Norrbotten i år.

Ta hand om eder alla nu och god fortsättning. Var snäll!

Kommentera →

Qui

Plötsligt händer det

Kommentera →

Qui

Julafton 2019

Julaftonen är här och jag kokar mig själv jul-espresso redan vid 06.00. Man kan addera ”jul-” till i princip allt denna dag och jag äter julfrukost och viker undan jul-tvätten innan Zeb vaknar till liv. Därefter stundar jul… Nej nu orkar jag inte mer jul-fraser så jag fortsätter: Därefter stundar rulla köttbullar, ja Zeb har funnit ett nytt recept med ansjovis-spad i (själv använder jag aldrig recept, på gott & ont) som verkar spännande. En bastu värms, en yatzy spelas och snart drar allt igång med folk som ska hämtas på flygplatsen (min svärdotters bror) medan några kommer (Aidans svärföräldrar) med tåg.

Julklappar får tack & lov bara barnen och vi har köpt flera storpack blöjor (så praktiska vi är då) och morgonrock med Frost-Elsa-ansiktes-huva (genus bra) Vi vuxna får nöja oss med god mat (Zebs ”Janssons Frestelse” är en återkommande klassiker) och gott vin.

Här invid ser ni mig som tomte, ja varje år brukade (eller kanske gör det detta fortfarande) man kora en tomte som fick svara på frågor och bringa frid. 2014 fick jag den stora äran.. Klicka på bilden av mig och läs mer…

– God Jul till era alla nu, ta hand om er idag…

Kommentera →