Dag 8: Sista dagen i Santa Barbara

Varje morgon vilar ett glitter-grått flimmer över himlen. Det täcket försvinner sedan lagom till lunch och då blir det hela badstrandsblått.

Denna dag i ottan, så tar den unga fotografen Matosch ut mig på äventyr, ja jag får vara modell och bli fotade med en sån där superdyr superstor kamera. Det grå vädret lämpar sig tydligen utmärkt för svart-vits–fotografering och jag ställer glatt upp.

Bilden här invid är inte från den 20 bilders jobbet (japp, inget mass-sprayande här inte) nej det är bara en behind-the-scenes-bild taget med mobilen. I nästa vecka får vi se hur de blir, men jag är mycket förväntansfull.

Efter att ha vikt ut mig på en öde strand så tar sig jag och Zeb tillbaka till Crossfit-studion och utmanar oss ännu en gång med starke-Adolf-övningar. I en timme pumpar vi på (jag ÄR stark, men i detta sällskap är jag typ en av de klenaste)

Efter kroppsbygg med det ett sista besök på stranden och en liten lur där på den varma stranden. Ja jag försöker ladda lite, då detta är vår sista kväll i Santa Barbara och kvällen då vi lagar mat och bjuder över våra (ett 30-tal) vänner på farväl-middag.

Vad fort tiden har gått, ja de sägs ju att den skyndar på då man har roligt – och det har jag verkligen haft. Nej nu måsta jag hacka klyftpotatis. Farväl!

Dag 4: Nya övningar & mer om gårdagens prövningar

Det är underbart varmt i solen, underbart ljummet i skuggan och vi har på något sätt funnit en lunk här i Santa Barbara. Jag är såklart uppe först och förser mig med en espresso och så där runt 08.00 så är vi alla samlade för frukost. Dagens fysiska påfrestning sker på ett crossfit gym här i stan och med osäkra (nästan blyga) steg travar jag in bland alla vältränade människor och försöker snappa upp alla nya termer och rörelser. Det går faktiskt ganska bra och instruktören får mig t.om att bemästra sista övningen (på filmen) som jag de 6 tidigare vändningarna inte fattade ett dugg av.

Det drar ihop sig inför klimax på denna resa och i morgon är det dags för rehearsal dinner här i Danny och Henrys trädgård. Vi pyntar och gör fint och Zeb klipper bort Henrys page (thank you lord) och senare ikväll ska vi ut och träffa några andra av våra vänner som vi nog senast mötte i Florence.

PS: Tack alla ni som skrivit in och undrat hur det går för min far. Han har överlevt uttorkning, nedkylning, massiv myggbitning och sin vilse-gång. Ingen (inte ens han själv) vet vad som har hänt, men nu ligger han i tryggt förvar på Sunderby Sjukhus. Amen.

PS2: Henrys pappa är den världsberömda fotografen Horace Bristol och idag blir jag sugen på att investera i några bilder, men även att bemästra denna övning.

Hög puls

Idag testar jag på Kalifornisk spinning på Star Cycle! Ja varje dag så måste man ju göra en kraftansträngning för att väcka liv i kroppen (speciellt om man varit ute på dekadens-afton kvällen innan) Det som förvånar mig är att även om jag känner mig super-vältränad så ser jag alltid så purpur-puffig ut efter varje sånt här spinning-de-luxe-med-hantlar-pass.

View this post on Instagram

#afterspinning #fitness #spinning #wod

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Mió Evanne

Efter en härlig sushi-lunch så tar jag och Zeb oss ner på stranden för att testa Stilla Havet. Jag är först lite orolig att det ska vara svinkallt, men efter förra veckans tjärn-dopp i samband med fars 85-års-dag så är det här en bagatell. Tjohoo!

Medan jag roar mig så är jag helt ovetande om den oro som samtidigt spridit sig i en annan del av världen. Min far har försvunnit under en fisketur och 22.00 går han ännu inte att finna.

Efter att ha blivit informerad om fars försvinnande så kopplas polis och spårhundar in. Tillslut finner de honom i ett dike, köldskadad och sönderstucken av myggor. Det sista jag får veta är att ambulansen kör honom till lasarettet och mina syskon (som ännu är kvar där) får avbryta sin skallgång och försöka få ner sin puls.

Men jag tackar Gud för att pappa fortfarande är vid liv – och jag kan liksom inget annat göra så här 8500 km bort än att vara otroligt tacksam. Vi vet inte hur många dagar vi får till förfogande – och jag blickar ut över solen som börjat lägga sig över nejden och suckar både av oro och lättnad.

En upplyftande Nils

Det går bra att jobba idag men efter jobbet är slut är jag som en klubbad säl. Är det för att jag försökte hålla ut så länge som möjligt i går kväll med systra min?

Inpuls (mitt gym) har en ny urduktig tränare som heter Nils och jag hade denna torsdag kväll bokat upp mig på ett testpass. Jag ångrade mig. Jag ångrade mig ändå fram tills vi körde igång och det var som om varje muskelansträngning trängde bort trötthet, huvudvärk och sura miner.

Tack Nils för dagens pass. Alla älskade dig!

PS: Jag har inte stånd, det blev bara nåt med skuggorna…

Magen & måndag

På måndagar infinner jag mig 16.30 på en matta tillsammans med en boll. Det hela rör sig om pilates och det är konstigt att inte fler provar på denna bukstärkande form.

I 30 minuter gör man otaligt många sit-ups i olika varianter och sedan avlutar man med 15 minuter av ryggövningar.

Det känns gott att börja veckan på detta vis för i min kropp verkar magen styra hur övriga organ funkar. Är magen lugn och fin så blir jag det med.

Nåväl nu ska jag hem och arbeta mer med texten till vår ankommande nya hemsida. Må gott!

Vi rör på oss

Idag börjar jag och Armand starkt. Vi börjar med en 7-helvetes-uppförsbacke, ja denna stad är minst sagt backig (som bonus följer en nedförs-backe, men då var det ju knäna att ora sig över) I 45 minuter så joggar vi oss fram i en skuggvärme på 20 grader.

Vi har hittat någon form av rutin. Frukost vid 09.00. Pool-besök (jag under parasoll.

Jag är inte riktigt klar med motionen och provar för första gången en flygande armhävning. Prova gärna – det är uppfriskande!

Lunch. Mer pool eller tupp-lur för att sedan tordas sätta foten i solen någon gång efter 16.00.

Denna kväll ska vi gå ut och käka. Vi inleder med att köpa ingredienserna för en Aperol Spritz och mixar detta med hjälp av Ingy (hon är inte bara danspedagog nej hon har även en bartender-utbildning = perfect!) Efter totalt 60 minuters medveten solning under denna onsdag är jag riktigt brun och jag oroar mig för alla barns som springer ute i solen som om den är helt ofarlig. Men det är bara att andas. Tre gånger. Lugnt.

View this post on Instagram

#teamevanne in #spain #dinner #nerja

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on