Det är inte bara måndag, nej det är även min man Zebs 47 födelsedag. Efter jobbet så lurar jag och Musse iväg honom på en överraskningsmiddag på Cg:s och vi äter, dricker och firar.
Brukar ni ge varandra presenter? Det är inte det lättaste då man närmar sig 50 och har allt. Men en middag går alltid ner även de lyxvin som Cg-Petter så proffsigt förser oss med. Amen!
Den 21 juni så inträffar årets musikfest här i Frankrike. Alla restauranger, barer, dansgolv etc måste flytta ut på gatan och det blir en folkfest utan dess like. Vi börjar kvällen med ett knytkalas och slutar kvällen på ett ”dansgolv” med ett tusentals dansande bögar. Vilken kväll!
Det är inte vilken lördag som helst, nej det är Andys lördag. Han fyller hela 50 år och bjuder på stort galej i sin trädgård i Stockholm. Vi är många som möter upp där, ja närmare 100 personer – och vi känner väldigt många av gästerna. Det blir liksom ett kombinerat kalas med en återträff av sina vänner. Då jag talar med en dela av dem inser vi att vi sågs precis här i trädgården för tio år sedan då Andy fyllde 40.
Maten är god, vinet flödar, talen är många och vips är det nästan midnatt och jag, Zeb och Chaka-L tar en taxi ut till flygplatsen för att ta in på ett hotell där. Varför? Jo i morgon bitti flyger vi vidare.
Tack för denna stora och underbara bjudning Andy. We love you!
Klicka här och läs mer!
Det är en annorlunda dag, det är nämligen inte bara lördag utan samtidigt ”Brigitteday”
Brigitte har ordnat till fest och jag är hemlig gästartist. I den fina festvåningen så är det dukat för ett tjugotal VIP-vänner som på ett eller annat sätt har backat upp henne.
Jag berättar om första gången vi möttes och att jag som tonåring kompade henne i en talangjakt i Sörbyn – sedan sjunger jag hennes bidrag ”The Rose”. Sedan greppar Brigitte själv micken och jag kompar henne i två sånger. Då hon sjunger sin sista sång ”Se mig för här är jag” börjar hon att gråta. Då lyfter och bär hennes vänner hennes stämma vidare och det blir den finaste allsången jag någonsin hört.
Vilken Brigitteday alltså!
Idag är jag ensam på jobbet, ja Zeb är på utflykt med vänner och tjejerna är lediga. Det är nåt fridfullt som vilar över Sax & Maskin idag och jag har så kul (jag stylar bla hår till ett 55 års kalas med tema Studio 54)
Efter jobbet så tar jag plats vid pianot i två timmar och hinner ta mig genom nästan alla passager av ”Midvintervals” innan det tar stopp. Det är bara den där sista övergången mellan vers och refräng som trixar till sig och jag bestämmer mig för att låta det vila.
Istället för att cykla till gymet så trampar jag hem och gör mig en besynnerlig middag av rester från gårdagen och en upptinad laxbit som ligger och skrotar i kylskåpet (bed till Gud att den inte är från sushi-festen i förra veckan)
Jag var bjuden på middag ikväll, men jag tror jag fortsätter på temat ”allena” och häller upp ett glas orange vin till mig och firar stillhet.
Denna lördag är vi bjudna på ungdoms-fests-kalas, ja Linnea fyller 25 och vi har en plan. Vi tar med oss fin-bubbel och går dit en halv timme innan festen ska börja för att skåla med dem och sedan smita. Men.
Jag vet inte om jag ska skylla på Tequilan eller på fantastiska människor eller en underbar fest, men kvar stannar vi.
23.00 går vi hem (först av alla) men då känner jag mig ändå ungdomlig och pigg, ja tänk så en fredag kan sluta. Amen.
Ps: Tack Linnéa och Anton för bästa festen!
Och så kommer den där årliga bemärkelsedagen som man lite dubbelt ser fram emot. Det är klart man blir överlycklig då ens man kommer med ett paket Kenzo och Champagne och det är klart att man tittar lite på de nya rynkorna som uppenbarat sig. Men i det stora hela så säger jag ändå – JA TACK!
Vi vaknar, jag får mina gåvor. Vi tar en långpromenad i solen (solskydd 50) som vi måste ta en kaffepaus i (= toa-besök) Sedan är det hem för omsvidning, ja det vankas gastro-bjud-lunch av vår nya vän Rebecca. Den stundar på La Panier och det är en fler-rätters-lunch med fler-glas-vin och är en sorts tack för att jag klippte henne sist vi var här.
Vin-lulliga kommer vi hem. Slingar om varandra i en trång soffa och somnar i flera timmar. Vaknar upp med en axel som somnat och då det är dags för att göra middag. En så fantastisk födelsedag kan man bara drömma om, ja jag lever i en dröm. Tack för alla gratulationer. Amen.
