Sunny Sunday

Gårdagens trädgårdsparty lever ännu kvar då jag vaknar (fortfarande mätt och lätt bakis) ja Chaka-L bjöd på sommarmiddag i det gröna. Vi tar en titt:

Solen strålar som besatt denna dag-före-arbetsdag och vi kan kalla denna dag för HÖGSOMMAR då det är galet varmt, samt mjuka vindar. Vi cyklar till en liten strand. Vi det är jag, Zeb, Chaka-L och Nathan. Det blir picnic och dopp och ett försök att vila (men barn med helium-röster stör oss och eftersom de låter så gulliga så har jag inte hjärta att be dem sluta stoja)

View this post on Instagram

#lifeonthecontryside #brutallymasculine

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Tack för idag kära vänner. Tack för allt! Jag lämnar er här med ett nytt favvoalbum. Mycket nöje!

PS: Har du apple Music så får du dessutom denna lista!

Dag 8: Sista dagen i Santa Barbara

Varje morgon vilar ett glitter-grått flimmer över himlen. Det täcket försvinner sedan lagom till lunch och då blir det hela badstrandsblått.

Denna dag i ottan, så tar den unga fotografen Matosch ut mig på äventyr, ja jag får vara modell och bli fotade med en sån där superdyr superstor kamera. Det grå vädret lämpar sig tydligen utmärkt för svart-vits–fotografering och jag ställer glatt upp.

Bilden här invid är inte från den 20 bilders jobbet (japp, inget mass-sprayande här inte) nej det är bara en behind-the-scenes-bild taget med mobilen. I nästa vecka får vi se hur de blir, men jag är mycket förväntansfull.

Efter att ha vikt ut mig på en öde strand så tar sig jag och Zeb tillbaka till Crossfit-studion och utmanar oss ännu en gång med starke-Adolf-övningar. I en timme pumpar vi på (jag ÄR stark, men i detta sällskap är jag typ en av de klenaste)

Efter kroppsbygg med det ett sista besök på stranden och en liten lur där på den varma stranden. Ja jag försöker ladda lite, då detta är vår sista kväll i Santa Barbara och kvällen då vi lagar mat och bjuder över våra (ett 30-tal) vänner på farväl-middag.

Vad fort tiden har gått, ja de sägs ju att den skyndar på då man har roligt – och det har jag verkligen haft. Nej nu måsta jag hacka klyftpotatis. Farväl!

Dag 4: Nya övningar & mer om gårdagens prövningar

Det är underbart varmt i solen, underbart ljummet i skuggan och vi har på något sätt funnit en lunk här i Santa Barbara. Jag är såklart uppe först och förser mig med en espresso och så där runt 08.00 så är vi alla samlade för frukost. Dagens fysiska påfrestning sker på ett crossfit gym här i stan och med osäkra (nästan blyga) steg travar jag in bland alla vältränade människor och försöker snappa upp alla nya termer och rörelser. Det går faktiskt ganska bra och instruktören får mig t.om att bemästra sista övningen (på filmen) som jag de 6 tidigare vändningarna inte fattade ett dugg av.

Det drar ihop sig inför klimax på denna resa och i morgon är det dags för rehearsal dinner här i Danny och Henrys trädgård. Vi pyntar och gör fint och Zeb klipper bort Henrys page (thank you lord) och senare ikväll ska vi ut och träffa några andra av våra vänner som vi nog senast mötte i Florence.

PS: Tack alla ni som skrivit in och undrat hur det går för min far. Han har överlevt uttorkning, nedkylning, massiv myggbitning och sin vilse-gång. Ingen (inte ens han själv) vet vad som har hänt, men nu ligger han i tryggt förvar på Sunderby Sjukhus. Amen.

PS2: Henrys pappa är den världsberömda fotografen Horace Bristol och idag blir jag sugen på att investera i några bilder, men även att bemästra denna övning.

Day 1 – Vi anländer

Flygresan över till Kalifornien är annorlunda. Jag som annars brukar slockna och sova mig över mörka vatten, sitter nu mot min vilja klarvaken och tittar på film. Medan Zeb drömmer sig bort hinner jag med hela tre filmer, låt oss ta en titt:

Det är svårt att sätta betyg på film då man surrar runt på ett plan. Men bäst av dessa tre var Alita: Battle Angel. Jag vänjer mig aldrig vid Nicoles gör-om-mig, och den där fula peruken (nog hade det gått att stöka till hennes eget hår) och beträffande Captain Marvel, så är jag superless på alla deras superhjältar då de liksom pumpas ut i singel eller gruppform över oss varje år.

Då vi landat i Los Angeles, hinner vi in en sväng till Melrose för att äta lite god asiatisk mat och även att tjuvstarta shoppingen. Vi går på min favvo-affär Wasteland för att där finna skor åt varandra. Jag hittar ett par blå-röd-vita Valentino skor åt Sebastian, medan han finner ett par kamouflage färgade Givenchy till mig.

Vid 19.00 är vi framme hos våra vänner i Santa Barbara och vi får flygfärds-risiga åter krama om dessa killar som vi lärde känna 2004. Danny och Henry (+ deras numera stora tvillingar)

Sommaren + tillhörande solpojkar

Det är sommar. Många skulle säkerligen höja ett förvånat ögonbryn då man kastar en blick på termometern, men det är bara att svälja – det ÄR juli och då ÄR det sommar! Vad gör man en sommar då? Man kan t.ex åka upp till sin hemby för att fira att en viss solpojke fyller 85 år. Det är min käre far det och han skiner som en sol då vi samlats i torpet.

Än så länge är det bara jag och Bec med våra familjer på plats, men senare i eftermiddag dyker Zuzette och Myriam upp med sina. En typisk förmiddag åker Bec, Ginger och flickorna och fiskar (och kommer hem med en hink abborre) medan jag och Zeb städar (är vi gay-rebeller eller blev det bara så här?) Sedan vankas klassisk Tallbergs-sommarlunch med halstrad palt innan mor drar på kultur-sightseeing (Hon ska på nåt event där man går igenom gamla husgrunder och pratar om de som bott där. Denna dag – hennes farmors barndomshus) Bad då, undrar ni – ja visst går det att bada om man är en sommarpojke! Det är samma temperatur i tjärnen som det är i Nice i mars, dvs 14 grader. Häpp!