Ännu en prövning

Världen är full av utmaningar och i projektet Mon ami Mió Music, där jag skriver låtar åt inte bara mig utan åt nio andra artister – hade jag lätt panik idag. Att gå till en sångpedagog är som att gå till sin PT – en liten del av dig hoppas att de ska ringa och ställa in, men då du är klar känns det så skönt så skönt. Mitt bidrag till albumet är ju på svenska, men nu håller jag på att se över att Paris-Kenji ska få mixa en engelsk version av denna och Pow-wow-Pam och Angel har hjälpt mig med översättningen.

Idag sätter min sångfröken mig på prov där jag får använda den nya texten till att sjunga tätare ibland. Jättehögt ibland, nyanserat ibland och så leker vi och försöker hitta vilken rösta jag ska använda på skivan. Vi lyssnar på sista versen + refrängen va?

Hoppas ni också får er en utmaning under denna vecka, ja utan dem så växer man ju föga. Amen

Estetik & gnälliga gamla gubbar

Jag vill bara öppna med att säga den välkända meningen ”smaken är som baken – delad” och efter att jag gjort det kan jag öppna mig för er. Det löper en stor gata genom Luleå med det otippade namnet ”Storgatan” och på den har man på en stump sommar-förvandlat miljön genom att blockera trafiken och bygga om. Det är inte så att jag är emot att man målat vägen lite regnbågsfärgad och vågigt. Jag har inget emot sandlådan, plast-gräs-fotöljerna eller sitt-podiet med olika etage. Men nu ser jag att man även slängt dit en stor plåtgubbe och två troll etc etc. Det blir som i en efterrätt då man adderar allt man tycker är gott. Glass, choklad, jordgubbar, dumleklubbor, maränger, jordnötter, koriander, räkor…. Ni fattar? Kanske är det bara jag får en estetisk darrning i kroppen och som cyklar snabbt förbi, ja jag ser fullt med glada människor som utnyttjar den nya ytan… Vad tycker ni Luleå-bor? Vem har designat det hela?

Eftersom jag nu öppnat mina portar (som så många gnälliga gubbar allt för ofta gör) så måste jag ju också ta upp ytterligare en estetisk tvist. Jag fick mig helt nyligt bubbel serverat i ingen mindre än Carolina Gynnings glas, men jag hade svårt att klunka i mig champagnen (detta brukar INTE vara ett problem annars) Det hela rörde sig om en sorts kulört kaskad-målning där motivet påminde om de klassiska gråtande-barnet-tavlorna, men här i vuxen topless-versionen. Hujja. Och på tal och glasmålningen: eftersom jag aldrig själv skulle kunna köpa mig en 80-tals-make-up-målning av Ulrica Hydman Vallien så slängde jag ut denna fråga på mitt Instagram:

PS: Ulrica vann.