Kategori: Merde
Plötsligt händer det #lessonlearned
Under arbetet med ”Mon ami Mió – Duets” har jag haft förmånen att jobba med så många fantastiska och dynamiska artister. En av dessa är Karin Paulin som vanligtvis jobbar i Norrbottens-teaterns fasta ensemble och gör många otroliga sång och skådespelar insatser.
Förutom att sjunga sin egen ”I sing of love” (i showen på Norrbottensteatern) så rycker hon här in och kör ”Forever here to stay” då sångerskan Gunilla Franklin (som sjunger den på albumet) ”fått förhinder”. Tack Karin, DU är ett proffs-de-luxe!
Jag kommer snart att sätta mig ner och låta alla applåder och showens beröm sjunka in i min kropp. Jag kommer att göra små anteckningar över vad jag ska tänka på till en annan gång. Att jobba med proffs är dock något som lärt mig så mycket och jag kommer att bevara detta i mig inför kommande projekt #lessonlearned
Vallningar & klackjärn
Perkele. Det där vaccinet jag tog i går har verkligen satt sprätt på kroppen. Öm arm som inte går att lyfta + bultande panna samt kalla och varma vallningar som slår över kroppen. Perkele (man får svära på utländska)
Munter blir jag dock på Pow-wow-Pam från Canada sänder denna bild och jag får skriva till henne och fråga om det är jag eller min syster Bec. Det är jag, fast för länge sedan. Min insta-omröstning gissar rätt bra ändå.
Längtan efter lillasyster tar vid och abstinensen botas med att jag tittar på hennes stepp-inslag under showen ”Mon ami Mió – Duets”. Jag tror det här är andra stora projektet vi gör hop, ja ni har väl sett videon till ”Garbotized” (som spelas som aldrig förr, just nu) Nu blir det stepp!
Födelsedagspresenten
I år gav vi vår dotter Amoranda bla en muminkopp i födelsedagspresent. Det visade sig att hon redan hade den och jag sa att hon kunde få byta den mot någon i vår kollektion istället. Det gjorde hon idag och googlade varenda kopp vi hade.
Utan att vi visste om det så hade vi denna kopp vi värde 2600:- i vår ägo. Den valde hon!
Män gjorda av socker
Dagen börjar lite turbulent då en vredgad röst hörs från gatan. Jag har sett galna gubbar förr så jag ger honom bara ett halvt öga där jag står och vattnar mina blommor.
– Aujourd’hui aussi (idag igen) skriker han vilt och viftar med händerna, och helt plötsligt fattar jag att han skriker till mig. Det hela rör sig om att mina blommar droppar ner på gatan och nu har jag upprört mannen till bristningsgränsen.
Jag har försökt välja bevattningstillfällen då restaurangen under oss inte har gäster (11.00 – 23.00) men nu är det tidig morgon. Kanske har han fått lite skvitter på sig, ja blommorna är så torra i detta 35-gradiga väder att vattnet inte stannar kvar i krukan (ett halv-liters-mått i en stor-kruka löper lätt amok)
– Je suis désolé (jag är ledsen), ropar jag tillbaka till mannen för min franska räcker inte till att förklara den torra jorden och den uttänkta bevattningstiden.
Mannen fortsätter att gorma och snart tittar alla människor upp på vår balkong. Det är tur att jag inte heller förmår att på franska skrika ”Nu håller du käften gubbjävel, du är inte gjord av socker” ja jag är inte säker på att det uttrycket även gäller här nere i Sydfrankrike.