Livet från den mörka sidan

Ibland vänder det och redan på flygplatsen så händer det. Det är då jag sitter i Eriques bil på väg hem som jag känner att nåt inte är rätt och plötsligt inser jag att JAG HAR GLÖMT MIN NYA GUCCIVÄSKA + NYCKLAR & PLÅNBOK på flygplatsen! Paniiiik. Jag tvingar Erique att köra MOT trafiken för att jag ska kunna springa in i hallen. Av misstag så smäller jag upp hans bildörr så att den smäller in i en lyktstolpe. Fuck! Väskan är dock kvar = halleluja!

Detta är bara en föraning av vad kvällen har i beredskap och då jag öppnar lägenhetsdörren så börjar jag gråta. Målaren som skulle ha slutfört sitt arbete i fredags visar sig bara ha spacklat och hela lägenheten är invirad i plast. Jag har ingenstans att sova, ja lamporna i taket är också nedskruvade och golvet täckt i papp. WTF!!!!

På något sätt så måste vi ha gått om varandra (eller inte) och då jag ringer blir jag informerad att arbetet kommer att fortlöpa en bra bit in på veckan…. Jag torkar tårarna och sätter mig i bilen och kör till min son Aidan och hans fru Emme och bäddar ner mig i min ilska. Det här var typ det sämsta som kunde hända mig. Fuck fuck fuck!

Galenskap och Paris-packning

Det händer nåt nytt varje dag, ja denna dag var första gången som jag blev mordhotad på Instagram. Kontot bakar_usm skrev att jag ska ta bort denna bild här inunder om jag inte vill bli dödad, ja han hotar skicka bilden till den Tjetjenska regeringen där han har kontakter. Givetvis så tog jag bort galningens kommentar och spärrade hans konto (men behöll bilden) men jag förvånas ändå över galenskapen. Hur som helst, bilden föreställer då jag och min man tillsammans med regnbågsfolket i Nice, demonstrerade mot de Tjetjenska gay-koncentrationslägren. Läs mer här om vad som kan hända dig i ett rike nära oss och på så sätt påminna oss om varför det är så viktigt att protestera och inte ge efter för ondska.

Hur mår jag annars då? Bra tror jag. Det är nu åtta dagar sedan jag laserslipade ögonen och de känns väl lite torra ännu, men annars kämpar jag på. Jag ska nog lägga ett par iskalla kompresser på dem ikväll. Värst är inte ögonen utan vårt hem som blivit demonterat och som ska rollar vitt under min resas gång. Det ser hemskt ut, ja jag känner ingen frid alls…

Nej nu har jag inte tid att skriva nåt mer, jag måste packa min Paris-packning! Amen.