Ljus & och mörker på Gotland

Resan till Gotland (Projekt: Besöka barn 1) går som i ett nafs och jag hittar kors-i-taket några bloggminuter denna söndag morgon. Solen skiner och skogen sjunger av nya fågelljud. På gården dignar äppelträden med hårda röda äpplen och ett stort hasselnötsträd skryter med sitt ankommande nötutbud.

Vi börjar med resans minus, med djävulen och hans anhängare – ja de är också här på Gotland. Några flög faktiskt in med mig på planet till Visby, en hel hord med högljudda norska nazi-män under förkortningen NMR. Deras uppsåt var väl att kapa Almedalsveckan och väcka liv och rörelse i andra troll som ligger gömda under stock och sten. På planet delade de ut reklamblad för sin sak både då de gick in i planet (jag gick på sist och hann ej uppfatta det då) och då vi gick ut. Ja de rusade längst fram i planet då vi landat och ställde sig som flygvärdinnor längst fram och fortsatte med utdelningen. Jag sa förskräckt att ”jag VERKLIGEN INTE ville ha deras reklam” och informerade SAS-personalen om att det delades ut nazireklam på deras flight! Jag tycker det är konstigt att de inte uppmärksammade det hela, eller var de så att de i sin tur kände sig hotade? Är detta lagligt? Flera anhängare mötte upp oss i ankomsthallen och gick runt och pratade och delade ut flygblad. En sorg och rädsla spred sig i mig, är detta Sverige idag? De utländska besökarna (de med till synes utländsk härkomst fick inga flygblad) stirrade förskräck på männen och undrade säkert i vilken helvetes håla de hamnat i. Det är dags nu att ta efter Finland, att förbjuda rasistiska organisationer. Det är dags nu i höst att rösta bort SD från alla former av uppdrag i nästa val. Aldrig har ett val känns så avgörande. PS: Får IS göra samma sak? Får de också anordna sammankomster på Gotland, störa andra talare och dela ut reklamblad på flygplan?
Jag fortsätter med resans plus och det går såklart till min familj och till vår återförening:
Vår äldste son Aidan, med frun Emme och sonen Vincento har ju köpt ett hus i norra Gotland och vi tog med vår dotter Amoranda för inspektion. Hittills har ju resan innehållit allt från matlagning, målning av hus, ö-utforskning, fotbollsmatch i kombo med pizza till lek och bus med lille Prins Vincento. Ååå så underbart.
Och all kärlek och ljus som jag får av dessa de mina, skiner så starkt och så gudomligt. Detta ljus vinner i hästlängder över mörkrets makter och hans anhängare och det hela känns nästan som en ny version av Astrid Lindgrens ”Mió min Mió”.
Det är bara några dagar kvar här nu bland äppelträden och bland fågelkvitter, det är några få dagar kvar med min familj. Tack käre Gud för allt fint jag får vara med om och låt mig vara rädd och värna om det jag har/ låt oss vara rädd om det Sverige som vi har. Amen.

Mitt iMusic iLandsproblem

Erkänn att min blogg typ aldrig tjurar ihop och klankar ner på saker och typ. Typ nästan aldrig. MEN idag är det dags. Vem är då denna gång ansvarig för mitt tjureri. JO:

Men nu måste jag förtydliga det hela. Denna UNDERBARA låt dök upp bland nykomlingar i mitt iMusic-flöde. Där kan man markera låtar man gillar med ett hjärta (vilket jag i detta fall gjorde) om man älskar låten eller utnyttja symbolen ”överkrossat hjärta” om man inte vill höra mer av liknade musik. Saken är bara den att jag var inte beredd på vad ett litet älska-klick kunde föra med sig…

Varje vecka får jag en ny iMusic-lista med ny musik matchad till mig och den HAR var perfekt. Men efter ett litet Eva-D-hjärta har mitt förfinade sound av jazz-electroniskt-sing-and-songwriter-alternativt förstörts och nu pådyvlas jag det ena värre än det andra… Det är som om iMusic tror att bara för att man gillar Eva Dahlgren så gillar man även HELA HORDEN AV SVENSKA IDOLARTISTER!!! Nej det gör jag inte. Jag blir förtvivlad. Typ 100% av mitt flöde är nu så vidrigt att jag slår av. Kan jag backa tiden? Kan jag få ha det hela ogjort. Kan jag i lönndom få älska Evas nya låt?

Så här är det kanske i livet också. Ett litet oigenomtänkt hjärta slängt iväg under färden, en liten tillsynes oskyldig flirt kan i värsta fall komma att få katastrofala följder. Vi får kanske tänka oss för, att inse att det inte bara är elakhet som leder fel, utan ibland om än väldigt sällan – även ett litet hjärte-klick…