En regnbågsfärgad motaktion

Eftersom två kvinnor blev utsatta för både våld och kränkande ord pga sin sexualitet i förra veckan (polisutredning pågår) så bestämdes att en motaktion skulle äga rum (tack vare Ida Årbros fantastiska ide). Inget ställe är väl bättre än själva ”brottsplatsen” och denna regnbågsfärgade fredag så fylldes Bishops Arms av ett färgglatt och vackert släkte. Jag är inte säker på att de som vanligtvis besöker Bishops var beredda, men det var regnbågsfärgade flaggor i hela lokalen, pins på personalen, ja tom min vego-burgare var dekorerad till stöd för mångfalden. Det var fullproppat i lokalen och vid mitt bord så satt mina bästa älskade vänner. Chaka-L, Pierre, Erique, Chrystella och Malinne – ååå vad jag älskar er!

Det är länge sen jag skrattade så mycket, ja hela jag bubblade. Då jag sneglade runt i lokalen så började mitt hjärta att glöda då jag kände en sån samhörighet, med alla i lokalen. Jag går nästan aldrig ut på lokal (förutom för att äta) så det här var så bra och nyttigt för mig att få vara en del av. Tusen tack alla inblandade, ni är FANTASTISKA.

#laterthatnight #gaynight #meandmybff #rainbowwarriors

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

På tapeten

Idag har jag verkligen vart på tapeten. Efter detta blogginlägg så intervjuas jag på P4 Norrbotten tillsammans med tjusige Henrique, skrivs om i dagstidningen men jag intervjuas även på Nordnytt här i norr!

Små små inlägg, små små handlingar blir tillslut till en stor spänd biceps. Sån här homofobi, sån här skit är vi för uppdaterade för att tåla. Kära medmänniskor nu kör vi. Nu markerar vi på en gång då vi hör någon som kallar en annan för något kränkande. Ingen ska få behöva växa upp och ta skit. Hurra för alla regnbågsflaggor som höjs i protest för detta elände.

PS: I teve-sändningen så lyckas jag av misstag att säga ordet ”kuken”. Tittar man på deras nät-version så är det bortklippt!

PS2: Fullängsversionen släpptes just här!

 

Kampen går vidare

Frasen ”Sköna Maj” känns så rätt idag, ja snöstormen som yrde igår har fått ge vika för Gudinnan Maj. Idag så strålar solen och letar sig in i mörkaste vrå, i frusnaste hjärta. Jag lagar mat till mina svärföräldrar och till Zebs bror och flickvän + Amoranda och det hela känns lite högtidligt. Själv gick vår familj aldrig i 1-Maj tåget även om de hade det klaraste Socialdemokratiska hjärtat, nej jag tror att Jesus-tåget liksom gick först ändå. Hallå – vet ni inte vad ett Jesus tåg är?

En gång per år så samlade Pingstkyrkan ihop sina medlemmar och vi skrev plakat som ämnade frälsa/ rädda Luleå-borna. ”Jesus lever” var en givetvis ett klassiskt budskap, med hade man otur kunde man få ett något militantare budskap såsom ”Vänd om” (Det innebar ju att alla andra gick åt fel håll och vi åt rätt, vilket var precis vad vi tyckte på den tiden) Från Storgatan 32 paraderade vi segervisst upp mot kommunhuset, ner mot Norra hamn och sedan vände vi vid Loet och vände åter. ”Haaan har öppnat pärlepooorten, sååå att jag kan komma iiin” ekade genom staden och vi hade gjort skillnad och kanske skulle någon slippa brinna i helvetet.

Jag tror det ligger i människans natur att tro på något, att vilja förändra, förbättra. Idag så brinner mitt hjärta för en annan kamp och det är med regnbågsfärgade vimplar som jag viftar. En vän till mig var med om detta i veckan och hela jag fylls av fasa, vrede, olycka, kamp och vanmakt. Herregud tänk att det är 2017 och folk får inte sitta och äta i fred. Nej vi har alla en kamp att föra så håll fanan högt och markera och gör skillnad. Gör nåt gott, gör nåt som förändrar. Var snäll. Hur svårt kan det vara egentligen?