​Il pleut

Idag gör vi inget! Det regnar. Massor. Barbra och Donna sjunger tröstande i mitt öra: ”Raining (raining) Pouring (pouring) There’s nothing left for us here. And we won’t waste another tear”. Det utlovas åter solsken i morgon så det gäller att passa på att njuta av regnet. Vad göra?

Vi spelar yatzy. Amoranda ser på ”The Flash” (hon säger att hon inte vet hur många gånger hon sett serien, men många är det) och jag lyssnar på min ljudbok ”Perfekt offer” av Helen Fields. Jag kan inte bestämma mig om den är bra eller tjorvig. Då jag ändå tar mod till mig att handla mat så blir jag dyngsur (jag är inte mycket för paraply) men det är uppfriskande i sig. Jag får ett meddelande från Zeb som värmer ”Still crushing on your, even though ur already mine” och jag längtar lite hem. Men hemfärden närmar sig. En måndag i solen, en tisdag med städ och avfärd nalkas. Vad snabbt allt gott. JO nu kom jag på en bra grej med regn. Jag slipper vattna blommorna!

En dag med Tintin och kulturkoftor

Jag har spanat in väderleken och funnit att på söndagen kommer regnet. Det innebär att dagens lördags-promenad måste vara dubbelt så lång och jag tar Amoranda med på en tur till klipp-badet för en fotosession.
På vägen dit ser hon affischer om en Tintin-utställning och jag använder all min franska-kunskap till att lokalisera tillbudet. Vips så är vi där. Amoranda har följt Tintin i hela sitt liv och jag har nog slö-tittat på honom av och till. Men det är mäktigt då vi passerar dessa rum och klenoder, dessa skisser och rutor som Georges Remi (alias Hergé) skapat.
Sedan blir det shopping. Amoranda tömmer inte bara sitt konto utan även delar av mitt. Själv får jag mig EN matros-randig T-shirt medan min dotter får allt från svarta goth-kjolar till lavendelfärgade kultur-dams-koftor.
Nu är jag pank (swisha gärna) och vi lagar pasta med bacon & co till middag. Livet är gott. Jag ringer mina vänner. I Luleå har Inpuls (mitt gym) fest och på något sätt så dansar jag med dem. Ha en underbar lördagkväll mina läsare.

Mars öppnar med Osteopater, shopping & frosseri

En klart bättre dag. Vi sover länge, går en lång promenad. Jag pratar om det som blev fel igår och hur vi ska undvika det idag. Det är jobbigt men det går liksom in ändå.
Jag har bokat tid hos en osteopat och Amoranda och jag får oss en mjuk kroppsbehandling som ändå går in på djupet (fransmännen älskar osteopater) och sedan önskar hon sig pasta. Så blir det!
Sedan tar shoppingen vid och vi besöker de vintage-ställen som inte är tokdyra och hon fyndar både en skinnjacka och en sort fin-tjock-tröja. Jag får mig en skjorta (vintage YSL) men abnormt stor krage.
Efter en powenap är det dags att göra oss fina och gå på LÁtelier. Det är en väldigt bra restaurang som ligger ett stenkast från oss och där äter vi så vi liksom rullar hemåt. Fredagen avklarad – check!

I väntan på Danjel & Bristol

Solen lyser sin varmaste dag och givetvis lockar den oss ner till havet och till ett dopp. Det är jag, Zeb och en gammal farbror som badar denna dag, men tro mig – vattnet är nästan varmt!

Jag shoppar lite idag. En dunjacka i en färg som brottas mellan guld och diarré. En träningsbyxa i buteljgrönt och en fleece-tröja som får mig att se ut som en nallebjörn. Älskar rea!

Nu väntar vi på Danjel och Bristol och tvillingarna som just nu sitter fast i trafiken någonstans mellan Florens och Nice. Maten (vi har gjort köttbullar i en rödvins-grädd-sås och mos) är klar och jag öppnar en flaska vin för att väntan ska gå fortare. Amen.

Strålande D-vitamin

Ja så är man här igen. På sin balkong. Med sol i ansiktet. Med ett glas vin. Att vänster knäled trilskas försvinner liksom i allt detta och jag njuter av dessa stålande D-vitaminer.

Mió Evanne

Nej det är inte sommar här, men mellan 13-15 så når solen fram till balkongen och man kan slita av sig T-shirten (på sommaren lyser solen här hela eftermiddagen) Från Sverige hör vi talas om snökaos och även om det inte är tok-varmt här så är det ändå 30 grader varmare än i Luleå.

Ikväll så ska vi träffa några vänner och gå ut på Brasseri Gambetta och käka skaldjur, ja det gör man här i sydfrankrike. Ingen käkar kokt gris, nej istället så förser havet vart bord med delikatesser. Amen.

Att låta smaklökarna följa med

Det är söndag och näst sista dagen i Nice. Vi kliver upp extra tidigt för att städa ur lägenheten och för att på detta sätt ge oss några extra timmar i solen. Ja det gäller att alstra D-vitamin innan mörkret faller (har man en fallenhet att tro på typ Covid-konspiration så är tydligen D-vitamin bästa medicinen. Själv är jag inte konspiratoriskt lagd, MEN på sistone har alla dessa UFO-kontakter gjort mig upprymd. Men vad hjälper D-vitamin till då?)

Väl hemma från stranden bestämmer vi oss för att rensa kyl och barskåp. Detta kan gå hur som helst och det gäller bara att låta smaklökarna att följa med. Spagetti och korv? Jajamän. Portvin någon?

Det drar ihop sig

Lördagen den 2 September. Det är inte för att jag vill stressa mig själv, men idag vaknar jag ändå med ”det är bara 3 dagar kvar nu”. Hur ska jag husera med tiden? Jag styr stegen mot stranden.

Ibland när man känner att man har ont om tid så ska man göra allt extra sakta. Som att gå riktigt långsamt mot stranden och observera skyltfönstren. Iaktta folket du går förbi och kolla in nya frisyrtips eller stil-tips. Väl nere vid havet (10 minuter) så simmar jag 200 simtag (det har jag gjort varje dag, jag är sträng ibland) och blundar sedan på min handduk och andas in D-vitamin. Hemma i Sverige har hösten kommit för att stanna – så nu gäller det att förbereda sig.

Jag donerar ett par utgångna gympaskor och en emaljgryta till allmänheten (här i Nice ställer man ut allt man inte vill ha på gatan och någon har ALLTID hämta sakerna) och därefter köper vi en ny gryta som är mer passande i storlek samt spanar efter skor (Zeb säger ”nej” till ett par turkos-randiga extravaganta skor vi passerar med förklaringen ”kommer att se desperat ut”. Nåväl jag får leta vidare) Jag är numera brun som en… svårt att säga. I färganalysens tidevarv var jag ”kall” men det är liksom en kall underton med guldiga fräknar över hela mig. Vår mot vinter? (ni som vet, ni vet) Nåväl, ikväll nalkas ny restaurang. Jag är redo för Banh mei