Chaka-L:s grand final

Denna morgon så lyckas jag locka med tjejerna till gymet. Det är en intressant gym som jag tränar på, ja förutom en stor sal full av maskiner – så har de 5 mindre öppna rum med glasväggar. De är olika stora men i de mindre ryms man 5 pers och i de större kanske 10. Utanför dessa rum finns en dataskärm där man sedan kan välja vad man önskar träna i rummet (först till kvarn) Du kan välja olika saker i olika rum, men allt från yoga till magövningar, spinning osv. Du programmerar in tid, svårighet och om du har önskemål på en tränare och så projiceras denna tränare på väggen + i taket (om du tex gör magövningar är det bra) Helt underbart smart! Ja jag fastnar oftast i att göra samma sit-ups.

Det är Chaka-Ls sista dag i Nice och vi tar i med hårdhandskarna. Varuhuset Lafayette har gjort en totalupprustning och det är lyx lyx lyx så långt ögat kan nå. Vi provar solglasögon och fast jag verkligen bestämt mig för att INTE köpa något alls, ja liksom sagt till på skarpen – så känner jag  att Gud kallar på mig att köpa ett par YSL.

#shopping #sunglasses #ysl #gucci #burberry #lafayette #nice #france #loveit

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Det väller in en värme över Nice och på kvällen så räcker det att ha Tshirt på sig. Vi går ut och käkar stans bästa pizza och njuter av denna Chaka-Ls sista kväll. Amen

Eze

Det är svårt att sig upp denna morgon, ja det visar sig att vi inte är några rutinerade club-kidz och det går åt både alvedon och resorb för att vi ska orka vidare. Men på något mirakulöst sätt så skrapar vi ihop oss och vips så sitter vi på en buss i 20 minuter som tar oss till Eze Village. Det  är en slingrig väg som tar oss dit men så vacker.

#excursion #medieval #village #beauty #meandmyfriends #gaycation #gayday

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Det hela rör sig om en medeltida by, byggt i slingrande passager uppför en liten bergstopp. Där vandrar turister fram mellan olika pittoreska vyer och hus och där kan man handla konst, se på exotiska trädgårdar och dinera. Vi har bokat bord på självaste slottet, ja vi får kors-i-taket en helt egen balkong med en OTROOOLIG utsikt. där sitter vi och käkar en trerätters-lunch som tar tre timmar att få i sig.

#lunchwithawiew #thankulord

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Tack Chaka-L och Chrystella för ännu en underbar dag!

Gaycation med start-turbulens

Allt blir inte som man tänkt det, ja det var faktist tänkt att jag och bff-Nille skulle sätta oss på ett plan till Nice denna morgon. MEN något händer och hon är tvungen att stanna hemma – så jag får åka själv. Hon lovar att skjutsa ut mig till flygplatsen som kompensation och ja tackar ja och kliver ut på gatan 05.30. Ingen Nille. Då jag ringer (drama) så står hon I DUSCHEN!!! OMG jag kommer att missa flighten!!! MEN det är jag som inte brytt mig om att läsa avgångstiden, ja 06.30 var det tänkt…

Ensam slumrar jag mig söderut, över molnen, över alperna och tillslut så landar jag i ett lite mulet Nice. Jag tar en taxi till vår lägenhet och hast-äter hämt-pizza-ladiere, jag slänger in lite tvätt i maskinen och traskar iväg till gymet. Nu har jag all tid i världen, jag har inga begränsningar och i två timmar så tar jag ut mig till max!

#aftergym #almostdead #gaycation #herewego #gym #fitness #gayfit #gymguy #wod

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Middagstid: Jag lagar mat. Det blir stekt dijon-korv, sallad och kokt sparris och till det hela detta goda vin. Varning: Det är lätt att slarva med maten då man är ensam.

Jo jag glömde ju berätta att idag blev något spännande officiellt. Vilket undrar ni? Jo:

Jag kommer att sova skönt inatt även om det känns ovant att sova utan Zeb. Jag sänder kramar till dig Nille och jag hoppas att himlen ska klarna upp. Amen.

Vi avrundar

Vi vaknar med att himlen delar sig och de mörka moln som tagit skyn i besittning ger nu vika för en kraftfull vår-sol (15C i skuggan/ 20C i solen) Vi kastar jackorna och gör ett sista shoppingryck/ gastro-lunch hos Isak innan det är dags för Aidan, Emme och Vincento att åter bila norrut mot ett snögnistrande Serre Chevaliere.

Och så är det borta. Som i ett vips. Ingen liten Vincento kvar att skratta med/ att trösta, ingen stor Aidan att hålla om, ingen Emme att växla kloka ord med – nej nu har jag och Seb två på-tu-man-hand-dagar kvar här i Paradiset. På eftermiddagen är det fortfarande så varmt att man kan sitta ute med bar överkopp på balkongen men här ser ni mig i min födelsedags-tshirt som jag fått av min man av märket Maison Labiche

Men då jag kryper till koj ikväll, så ska jag tänka på mina barn och på mitt barnbarn och jag ska minnas alla skratt som Vincento lockat ur mig denna vecka. Amen.

Sista soliga semsterdagen

Det är söndag och det är vår sista dag  i Nice. Solen passar på att göra det näst intill omöjligt att återvända till snöyran i norr, ja den gassar på som bara den idag. Idag kan mitt arbete beskrivas med hjälp av denna bild:

#anotherdayinparadise #cotedazur #beachboy #november2017 #gaycation #loveit

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

På hemvägen från stranden köper vi rosé och sitter sedan på vår soliga balkong med bar överkropp och förundras över hur varmt det ändå kan vara så här i slutet av november. Jag bävar lite för hemfärden i morgon, ja låt det för Guds skull inte gå lika miserabelt som vår väg hit… Må gott nu alla ni som följer min blogg och njut av livet.

PS: Vår son Armand och hans tjej Ingy har förlovat sig!!! Tjohoo.

En letar & lycko-lördag

Jag hade ju lovat mig själv att inte göra någonting denna dag. Ingenting förutom att köpa dammsugarpåsar. Nu kanske ni tror att det sker på ett kick, men not in France. I Sverige har ju varje större varuhus ett sortiment att bjuda på men vi traskar faktiskt runt och besöker fem varuhus innan vi får ett tips om dammsugar-påse-affären. Ja just det, då kommer jag ihåg. Här i Nice finns det affärer som är… låt oss säga specialiserade! Yes, det finns en affär som bara säljer teve-dosor utan att de för den skull säljer teveapparater. Här finns även kamera-batteri-affärer som inte säljer kameror och så fortsätter det. På dammsugar-påse-affären finns en lapp uppsatt att de har lunch på lördagar som pågår mellan 12.00 – 14.30 så jag väntar in dem bara för att finna att de inte dyker upp överhuvudtaget. Då återstår bara den långa promenaden (vilken jag borde ha tagit på en gång) och traska 3 km till det största varuhuset och där finner jag påsar (jag hade tänkt bunkra upp, men det finns bara en box påsar kvar/ attans!) Som tröst ringer telefonen och det är Zeb som stämmer träff med mig på stranden! Solen kommer och går på himlen denna dag, men det är 20 grader i skuggan och havet överraskar med hela 17 grader! Eftersom min köldgräns går vid 14 grader så känns det här varmt och skönt och vi dyker i. Niceborna (iklädda dunjacka, mössa, halsduk) tittar förskräckt på oss och jag känner mig som en viking (vad nu egentligen är, men för mig är det kall-bad)

#adipintheocean #cotedazur #nice #november #france #gaycation #ilovemylife

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Den stora julstädningen

Idag händer det något hela tiden, allt rör liksom på sig. Det börjar starkt med 10 km löpning efter havet och det är 15 grader varmt vid 07.00-snåret och solen har just gått upp.

Igår då vi kom fram så var ju allt beck-svart och det var tur, för när ljuset slår in i vår lägenhet så uppdagas det att något har hänt. Det är nämligen så att de borstat, skurat och målat husfasaden och en fin puts har trängt in i gliporna och lagt sig som ett fett damm överallt. Vi sätter igång med projekt jul-städning och i samma veva så dyker ninjor ner från taket.

Vi bor på fjärde våningen men i Frankrike så använder man bergsklättringsutrustning då man jobbar med höga hus och jag blir livrädd att beskåda dessa våghalsiga hantverkare. Det tar tid att städa, ja jag tror aldrig lägenheten vart så skitig. Gardinerna tvättas, allt skuras tom glasen måste diskas om. Mina händer blir gammelskröpliga med lagom till 18.00 är vi slutligen klara. Phu. Vi kör sedan ett yogapass för att sträcka ut våra stackars kroppar och bokar sedan till hos den svenske kocken Isak som nu pop-up-jobbar här. Jag återkommer med bilder i natt.

Må gott nu allihopa och ha en underbar helg. PS: I morgon tänker jag inte röra ett finger!

Last day in Paris

Det är sista dagen i Paris och jag ger mig god tid för morgon yoga innan vi tar en tur runt i de judiska kvarteren/ gaykvarteren i Marais. Förutom att jag finner resans exklusiva doft så äter vi GUDOMLIG lunch och hinner även med en photosession:

17.00 så tar Minja & Phil ut oss i området runt Bastiljen och där händer något roligt. Maison Kitsuné har öppnings-Vip-kväll och vi stövlar in ändå och de letar efter oss på sina gästlistor. Men eftersom jag inte låtsas förstå franska och eftersom vi är galant klädda så får vi komma in på denna happening och blir serverad Champagne tillsammans med jet-set-klicken i Paris = Love it!

Kendo och Iriza bjuder sedan med oss på svart-klubb. Ja för att ta sig in i denna magiska art-deco-bar (med gudomliga drinkar) så måste man först gå in i en sunkig pizzeria, gå in i deras frysrum och sedan genom ett valv. Där spelades cool musik och där frotterade sig en massa galanta människor.

Som final på kvällen så har jag och Bec bokat bord på lyxiga Nola och där äter vi delikatesser innan vi mitt i natten sätter oss i taxin på väg hem. Ännu en underbar dag i Paris, ja nu har jag lovat mig själv att ge mig 1 vecka per år i denna underbara stad (Minja har redan styrt upp allt vi ska hinna med nästa gång) Zeb ringer från L.A och han lägger även in att vi ska vara i L.A minst 1 vecka per år. Nu stundar lite sömn innan det blir packning och avfärd. Amen

En doft av Paris

Denna fredag i Paris så är tanken att vi ska ut i ottan, ja redan när mäktiga Notre Dame öppnar sig. MEN rödvins-kvällsfikat gör att allt blir fördröjt… en smula (några timmar) men till sist tar vi oss dock fram till katedralen. Luften luktar som en höstdag, just då  löven förstått att de måste släppa taget och virvla ner på de vackra kullerstensgatorna.

Sedan börjar den stora doft-jakten, ja efter många av mina resor så kommer jag hem med en doft som ska symbolisera min färd. Bästa jaktstället i Paris är La Scent Room men även på trendiga Colette så finns en fantastiskt väl utplockad doftkollektion. Min stolthet är stor då jag där finner en svensk parfym som mina vänner Bergelin tagit fram. Så snygga och väldoftande!!! Jag är i himlen mina damer och herrar.

Det blir ingen parfym tillsist. What on earth! Ja jag har liksom tagit i för mycket och sprayat mig över hela kroppen och jag kan därför omöjligt skilja ut vilken doft som var bäst (dagens I-landsproblem) Jag får liksom låta det gro in och börja om från början med färre tester… Kanske redan i morgon? Lite besviken så tröstköper jag mig ändå något….

Kvällen blir lång och härlig men den börjar i Pigalle på en fd bordellbar tillsammans med Phil, Kendo & Iriza (våra Paris-vänner). Maison Souquet har behållt sin budoir-atmosfär och blandar dessutom delikata drinkar. (Jag köper med mig ett doftljus, ja stället doftar så gott) Minaj (Phils partner) dyker sedan upp och vi beger oss till en sorts asiatisk restaurang som är typ hur god som helst!

Efter middagen hinner vi med en shot på ”Dirty Dick” för att sedan ta oss hit:

Detta ställe är proppfullt av folk som vill dansa och eftersom några scener i La-La-Land är inspelade här så är det galet trångt till att börja med. Från väggarna doftade det mögel och från publiken fis. OMG kan jag hantera detta? (jag har en påfrestande näsa) #Letsdothis!

#meanwhileinparis #jazzclub #lalaland

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Nu kanske ni undrar om jag kan dansa… Hm. Jag brukade dansa mycket, ja givetvis har jag år av jazzbalett-träning bakom mig. Men, det är ju ett tag sen och då jag och Bec (som är professionell dansare) skrider ut på golvet så inser jag mitt tillkortakommande. Men, om man inte är lika duktig som de andra på dansgolvet (tro mig, flertalet var helt otroligt duktiga, ja det fanns folk i 80-års ålderns som dansade skjortan av vem som helst) så får man hitta på några egna moves. Det börjar lite galet då jag stampar en kvinna på foten så att hon skriker högt (pardon pardon) och jag vet inte om det är jag och Bec eller om musiken blir svårdansad – men tillsist är vi ensamma på dansgolvet. Bec gör succé och folk vill hight-fiva henne (kvinnan jag stampade på blänger fortfarande surt) och jag blir uppbjuden av en dansant kvinna som vill fortsätta sessionen. Jag försöker förklara att ”jo, jag dansar, men inte sån här dans som du är bra på” Kvinnan säger att jag svamlar och vi börjar våra turer. Efter 30 sekunder 30 SEKUNDER, har hon fått nog av mig och bjuder upp en annan (#rude). Well, I told her! (Bec undrar om hon gick för att jag även trampat henne på tårna, men jag tror inte det)

Vi vandrar hem i mörkret, en ny dag har börjat om våra klacki-skor smattrar mot gatan. Vi går över broarna som för oss hem till underbara Saint-Louis-en-l’Île. Det doftar härligt här i stan, det doftar Paris.