En liten avrundning

Min franska änglalika aprilvecka är slut och det känns konstigt då jag bläddrar i min kalender och finner att jag bara ska vara här i april, med jobbet i september och så en höstvecka i oktober. Panik!

Allt har verkligen vart helt underbart och idag måndag så går vår flight hem rätt sent. Det ger oss tid för packning, ett titt på antikmarknaden och så ett sista dopp.

Har du Netflix och vill ha skoj fast det är måndag, fast du kanske sitter på ett plan? Se då galet roliga:

Den sköna slutspurten

Pionerna på bordet börjar tappa sina blad. Det gör dem på intet sätt mindre vackra, men de påkallar ändå min uppmärksamhet om att allt har en början och ett slut. Min semester går även den in på slutspurten och det gäller att ta vara på de sista bildsköna timmarna.

Trots det lynniga vädret (allt från +11 till +22) så har jag utnyttjat stranden, gymet, restaurangerna, Netflix och lägenhetshäng med perfektion och denna eftermiddag så dyker ett välkommet regnmoln upp och gör mig foglig för städning. Hej och hå!

Vi hinner med ett dopp, bokläsning på stranden, ostron-inköp och garderobs och låd-sanering = vi är otroligt effektiva. Tre stora sopsäckar blir det, av saker som vi inte använder längre (jag måste bekänna en sak, men på ålderns höst så dras jag mer till enfärgade T-shirts än de med galanta tryck) och en stor låda ställs klart för Aidan min son som är en kropps-storleks-kopia av mig. Få barn har (likt Aidan) behövt lägga ner NOLL KRONOR på en gedigen designers-garderob tack vare en obeslutsam och över-spenderande fader.

Vad vi ser på Netflix? Typ en hybrid av ”V” och ”Handmaids Tail”. Betyg typ en 3:a…

Balans i Nice

Varje dag är till brädden fylld av balans och glädje. Bäst är det när motionsdelen är på förmiddagen och vi får trampa loss tillsammans med vår Pt Michael.

Efter en sådan här tur är man redo för mat och nu hälsar jag er välkomna till mitt nya favvoställe i Nice – O’ Quotidien. Alltså ett sådant fantastiskt ställe!

Semestern krymper och nu har jag bara typ två dagar kvar i Paradiset. Men, men – inte hänga läpp för det nu. Det är bara att maximera den tid som är kvar. Amen.

En trio på stranden

Våren och april kan vara rätt ostadig i Nice och allt från tropisk värme, kalla vindar och regnattacker kan förekomma. Eftersom resten av veckan ser rätt ostadig ut så bestämmer vi oss (jag, Zeb och Chaka-L) för att fånga dagen och tillbringa den på stranden.

Min hy är nog den känsligaste av oss tre och jag traskar hem först för att klippa ihop badfilmen. Ikväll så stundar både ett spinningpass och sedan fin-restaurang = Livet är på topp!

Mot södern

Vi reser. Hem? Eller vad man nu ska kalla min andra stad Nice. I Stockholm blir planet mot den franska solkusten försenat, men istället för att tjura så börjar vi istället se på film. Jag har dragit mig för att se förra årets svenska osksarsbidrag ”Gräns” ja jag vet inte varför, men då vi väl satt i gång så blir jag med ens klarvaken och på min vakt.

Alla ni som läst Johan Ajvide Linqvists bok ”Pappersväggar” fann säkerligen att denna novell stod ut mot alla andra (nu finns den tydligen publicera separat) och här har man smakfullt byggt på storyn. Ett smärtsamt utanförskap. En förmodad kromosomskada? En unik gåva och ett möte på gott och ont. Se denna saga genast tillsammans med någon som du kan dividera det hela med sedan!

När filmen är slut, så är jag också helt slut och vi landar i solen. Taxin tar oss hem till lägenheten där vår vän Chaka-L redan befinner sig. Hon har köpt champagne och pioner och vi skålar för den tid vi har här och nu och solar oss på vår vackra balkong. Vi äter urgod asiatisk mat och avslutar kvällen med en kvällspromenad för att lyssna på havet och vågorna.

Jag är hemma nu. Och balkongen är varm och jag är lugn. Jag som annars sover så lite, sover så mycket här. Amen.

Belöningen


Det är snöstorm i Luleå. Medelhavets turkosa och friska vatten har ännu inte lämnat min ådror och jag står som handfallen inför detta oväder. Plogbilarna hinner inte med all snö och jag får plumsa mig fram till jobbet.

Jag känner att jag utfört något heroiskt efter att ha tagit mig till och från jobbet denna lördag och min kropp skriker efter belöning. Nu blir ni nyfikna på vad den belöning kan bestå av kanske? Choklad? Champagne? Nej bättre upp. Jag åker hem till Chrystella och så bokar vi en resa till Paris. Bara så där. BAM!

Ikväll är det melodifestival och utan att ha sett mer än delfinal 1 så hejar jag helt klart på John Lundvik.

Lyxiga lördagen

Eftersom benen fortfarande darrar efter gårdagens pt-pass, så är det med oroliga steg jag beger mig mot spinning-lokalen Studio Cyclone. MEN, det visar sig istället att mina spända vader och baksida av lår BEHÖVER just detta – och jag känner mig sedan som hel igen.

Vår vän och spinninginstruktör Michael tar oss sedan på lunch tillsammans med två av sina gaykompisar och de skakar oroligt på sina huvuden då vi avslutar med ett kall-dopp.

View this post on Instagram

#herewegoagain #mediterranean #march

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Det som tidigare har känts som världens längsta resa, känns helt plötsligt som en kort-resa då jag räknar ut att jag bara har tre hela dagar kvar i denna vara vår. Häggen blommar här. Det brukar den göra i slutet av juni (i bästa fall) hemma i Luleå. Men men.. Ha en underbar lördag nu kära läsare. Njut!

Mió & Sebastian Evanne

Provence i våra hjärtan/ La Provence dans nos cœurs

Mique & Vique (som är från Luleå) driver Maison Garney här i Provence och denna dag så styr vi två timmar västerut och till den vackra byn Rians. Det är första gången vi hälsar på dem sedan de flyttat sitt pensionat och deras nya hus är UNDERBART! Trädgården håller på att ta form, en lounge-soffa för trädgården levereras och poolen är redo för sommarens gäster. Själva blir vi bjudna på delikatesser, sol, rosé, skratt och på kärlek.

Efter den delikata lunchen så tar vi oss en långpromenad för att rasta och själva och deras ljuvliga pudel. Provence visar upp ett landskap som ligger i startgroparna. Olivträden är stadiga, men ännu syns inga knoppar och vinrankorna ligger bara och pyr och väntar på att få brista ut i druvor. Det är så vackert så man blir tårögd och vi brer ut en filt och har ett litet rosé-stopp mitt i allt detta underbara.

Tack älskade vänner för att ni bjöd oss på en heldag i vackra Rians. We love you!

Cote d’Azur

Idag viger vi våra spinnings-ömma ben till sol och svalka. Ja det är 18 grader i skuggan men långt över 25 grader i solen (dvs som svensk högsommar) Vattnet har däremot inte hunnit värmas upp ännu (tänk 13-15 grader) men vem kan motstå detta turkosa vatten?

Mió Evanne

Det blir lunch på stranden, det blir bokläsning och slummer. De mjuka runda stora stenarna gör att man slipper bli sandig in till tolvfingertarmen och det är även fullt möjligt att gå direkt på restaurang – utan att vara orolig att man sandar ner överallt. Varmaste dagen hittills/ #thankyoulord

View this post on Instagram

#beachboy #cotedazur #france #nice

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on