Åter i Tallberg

Det är klämdags-måndag och Zeb jobbar medan jag känner mig helt ledig för äventyr. Då passar jag på att ta sikte på världens ände, till byn Tallberg där jag är född och där mina föräldrar fortfarande huserar. Jag och vår äldste son Aidan sveper en morgon-espresso och sedan sätter jag mig i bilen/ Aidan på sin bike och så styr vi iväg på överrasknings-besök.

#thearrival of @adamevanne #family #iloveyou

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vi gör lunch ihop, ja vi har med oss lite lunch-ingredienser och mor och far hast-tinar en älgstek till vår ära. Sedan gör vi upp en eld utomhus och grillar och njuter av maten. Mors bordsbön är så lång och tacksam att far inte kan hålla sig från att börja småtugga på den delikata steken. Ååå vad jag älskar dem. De har börjat räkna dagarna på livet och är nu fullt medvetna om att det finns ett slut och att det är närmare än någonsin. Mor säger att hennes mamma Vendla dog knall och fall i badkaret och att hon hoppas att hon gör detsamma (men de har ju inget badkar!!!)

Far snidar vidare och är lite missnöjd med ögonen på lodjuret han just färdigställt, medan mors plantodling är större än någonsin hennes chili ser lovande ut. Livet på landet går vidare och vi dricker starkt kaffe och tar oss slutligen, helt utmattade åter till civilisationen igen. På återseende mor och far, på återseende.

Pt-Mió

Idag så byter jag profession och blir Pt-Mió. Jag tar med mig vår dotter Amoranda till gymet och så kör vi igång ett tufft pass – oj vad duktig och stark hon är! Tänk vad ofta man återupprepar sig, tänk vad ofta man gör en och samma sak med människor omkring sig. Vissa kompisar är bio-vänner, andra middags-vänner. Sen har vi promenad-vännerna och party-vännerna osv osv. Prova kastbyt någon gång för att se vad som händer. Ta med party-pinglan på gymet och dricka-te-och-prata-känslor-kompisen på en bar. Omväxling förnöjer!

 

Those were the days

Tid går fort då man har roligt och när jag ser den här bilden så inser jag hur kul jag haft! Idag är det 26 år sedan den här bilden togs och Aidan och Amoranda fick sin lillebror Armand. Så till dig lill-gossen så hurrar jag högt över norska gränsen ett fyrfaldigt leve – hurra hurra hurra hurra!

 

Under my umbrella

Jag ringer mamma medan jag spatserar ner till stranden. Medan hon som bäst håller på att skotta gården och stigen fram fram till växthuset så är det som om Augusti kastat sig runt strupen på underbara Nice. I skuggan är det över 20 grader och ska så förbli hela natten +  i solen är det minst 35C! Galet.

#gaycation #day2 #herewego

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Jag anser mig ju som rätt van vid värme men faktum är att jag smörjer in mig med 50 i solskydd och kryper in under paraplyet hela dagen. Projekt “finn vart du var i din bok förra gången du var här” påbörjas. Då jag sneglar runt så ser jag många albyl -“bruna” britter som borde göra mig sällskap men det är som om alla utan eftertanke fäller ut sina törstande kroppar i dyrkan till den stora solguden. Men jag förstår ändå, ja från gårdskottning till Rivierans guld är det långt och det gäller att ta vara på tiden.

Ikväll så lagar Zuzette och Steff älgbiffar åt oss, ja det har tagit med sig go-bitar från jakten i fjol! Sedan stundar sedvanligt balkongmys men jag ämnar sova lika länge som igår, nämligen åtta hela timmar!!! Det gör jag annars aldrig i Sverige och därför är mitt Nice-kurerande så välgörande. Amen.

Diamant bröllop

Det är inte bara påsk, det är inte bara en 3/6 syskonträff i Tallberg – nej mor och far firar även att de har även vart gifta i hela 60 år!!! Jag lagar påskmiddag för tolv, ja det blir en på glöd-grillad hickory-marinerad fläskfilé som får vila på en bädd av chili-ratatouille. På köttbiten byggs det upp en topp av fransk vitlöks-färskost (som det strös finhackad färsk timjan på) och till det hela rostade små vitlöks-potatisar med en persiljebaserad sallad. Mmm. Vinet är dekanterat…

Gud är god som låtit pappa komma upp på benen efter sina strapatser, Gud är god som låter oss äta så gott och låter oss få ha en sån fantastisk afton ihop. Tack för denna helg och grattis än en gång mor och far…

Finalen

Det är lördag och sista dagen för Armand här i Luleå. I morgon så bär det åter mot Stavanger, men först ska vi fira av dem rejält. Jag permanentar hans flickvän Ingy, jag fixar smink på Amoranda och sedan går vi ut och äter en konungslig middag på Bistro Norrland.

#perm #permanent #curls by @mioevanne #olaplexcurls #olaplex

A post shared by Sax & Maskin (@saxochmaskin) on

 

– Älskade barn, ni är sannerligen det bästa jag har. I love you!

 

En hemlighet

Idag öppnar jag otippat med en psalm:

Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra riken på jorden, gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen, i själens glada pilgrimssång.

Änglar den sjöngo först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.

Det hela har sin förklaring, ja jag har nämligen burit på en hemlis ett bra tag nu – men idag har jag blivit befriad från mitt tysthets-löfte…

Den stora hemligheten är att Aidan och Emme som ska få bli föräldrar och jag och Zeb farfäder!!!

Och så är livet; något gammalt håller sig kvar men vissnar sakta, något nytt tar form och klickar starkt i sin mammas mage. Det här mina damer och herrar är framtiden och den ser väldigt söt ut!

All form av belöning

Idag så traskar jag med modstulna steg iväg mot jobbet. Det här med pappa och hans cancer tynger ner och liksom dränerar en. Då är det som om himlen snappar upp mitt rop på hjälp och sänder en gassande vårvarm solstråle genom luften och plötsligt så lyser allt upp till fågelsång. På träden klirrar små is-dekorationer då vinden rör sig och allt är makalöst vackert.

Då lunchen kommer så sätter vi oss i Clark och Chrystellas bil och åker iväg till gymnasiebyns kock-skola “Novisen” där vi även möter upp Malinne och Kristo. För blott 135:- blir vi där serverade denna galet goda tre-rätters-lunch. OMG. Pilgrimsmussla i hummer soppa. Lamm-ytter-filé och potatisbakelse. Creme Brule!

När sedan denna torsdag inte verkar kunna bli bättre, så blir den det. Min far har öppnat ögonen efter operationen och vi åker till lasarettet för att hälsa på. Det verkar som om allt gått vägen och att cancern blivit lyckat bortskuren. Halleluja! Vi lovar honom både skidåkning och älgjakt om han lovar att läka snabbt. Jag ringer upp min mor på högtalartelefonen då vi är där och det är så rörande att höra dem prata ihop. Hon med skälvande längtan, han med morfin-spetsade meningar som ändå bär ett budskap om lättnad.

Tack käre Gud för att du gjorde min tunga dag till ett fyrverkeri av liv och lycka. Amen.

The get2gether

Det finns rörelser och med dem följer motrörelser. Om den ena sidan av familjen vittrar (se gårdagens blogg) så drar sig den övriga familjen ihop. Armand och Ingy kommer flygandes från Stavanger, barnens mamma Eve kommer flygandes från Ystad, Amoranda, Aidan och Emme kommer spatserandes och det blir fullt runt vårt bord.

Zeb lagar middag till oss och där sitter vi och skålar för framtiden och livet, och även om jag krisar lite inuti så vet jag att det inte finns någon stans jag hellre vill vara än just här. Just nu.

Tack för igår! #myfamily #thegettogether

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

 

De knäppta händerna

Vi har alla vart där – dagen då våra ögon öppnades, vi kommer alla att vara med om dagen då de åter stängs. Däremellan sträcker sig det vi kallar livet och det som för många är en fantastisk färd.

Min far har passerat 80 och nu talar vi inte om någon liten uttorkade pinne, nej visualisera istället en robust levande stubbe. Denna skogens man fyller sin box med kött från skogen, med bär och svamp från naturen och med fisk från sjöarna. Vi är inte så lika varandra för där han är den stadiga stammen är jag den rasslande lövkronan, där han är strömmen i älven är jag algväxterna som dansar i den. Men då jag tar ett steg tillbaka så ser jag ändå hur vi hör ihop, två små cellkompositioner i Guds stora natur. Han har en energi som få 40-årigar har och man ser att han njuter till fullo av sitt liv, även om det närmar sig sovdags…

Idag 07.00 så rullade man in far för operation. Inne i honom så hade man under en kontroll funnit en klump cancer och inom en veckan så sövdes han nu ner för ett räddningsförsök. Efter ett par timmar hade man knipsat av en förrädisk del av honom och nu väntar han, mor, vi syskon, hunden, skogen och naturen på besked. Är allt bra nu? Har den spridit sig? Kommer han att läka? Kommer han att åter skidra ut i Guds natur med ingen oro över morgondagen?

Ingen vet hur många dagar vi fått till förfogande för ingen kan garantera något alls. Men idag har jag knäppt mina händer för att jag ska få ha honom nära, iallfall för en värdefull stund till. Amen.