Söndag i Tallberg

Jag vaknar upp rätt tidigt, sjukt bakis. Aj aj aj. Om det är någon gång man inte vill bakfylle-kräkas så är det ju hos sin mor och far. Men jag kvicknar till (tack gode Gud) ja jag tar Alvedon, Berocca, Resorb och svart kaffe till frukost.

Det är sista förmiddagen i Tallberg och det är som om pappa krampar tag runt mig – ja han vill berätta alla sina jakthistorier i rädsla att han ska hinna glömma bort dem innan jag kommer nästa gång. Historierna och jaktäventyren flyter liksom ihop och jag vet inte om det är jag eller far som har svårt att hålla ordning på allt (mest troligt en kombo) Mor är så galet tacksam för gårdagens fest och tillsammans så förbereder vi en älgsteks-lunch med hemgjord potatismos. Min syster Zuzette bidrar med en murkelsås och det hela är lika gott som det låter.

Vi tar en sista promenad och låter den ultimata vintern dra in i kroppen, ja bättre än så här blir det inte…

Vi vinkar adjö. Mor står på bron och gråter och far har lite dåligt samvete för att han inte hinner komma ut och vinka, nej det är en skidstafett på teve som lockar mer. Kära föräldrar vad jag älskar er. Tack för denna helg, jag ser redan fram emot nästa gång vi ses. Amen.

Sybille turning 80

Vi går upp tidigt denna morgon i Tallberg, ja det är mycket som ska hinnas med idag. Kaffetår, hundpromenad och sedan: frisersalong. Både mor och far får sig en omgång med saxen och sedan med make-up-väskan (min far är fortfarande så slät att jag blir galen) och som i ett trollslag så förvandlas de från ”livet på landet” till ”la dolce vita”

Huset fylls sedan till bristningsgränsen med gäster och medan Zeb och min syster Mary-Lou tar hand om all disk, så blir jag mingel-master. Det hålls så fina hyllningstal till min mor så jag blir alldeles rörd och vi käkar smörgåstårta tills vi storknar (och rulltårta till efterrätt)

När alla gäster slutligen vinkar farväl så tar jag en liten tupplur. Den lilla tuppluren blir till en stor och efter två timmar så vaknar jag för att sedan få rusa iväg till storasyster Zuzettes middagsbjudning (hon bor i ett hus invid). Där blir det lamm och ugnsbakade grönsaker och själv så bidrar jag med en bryssel-kåls-sallad (med apelsin och kanderade valnötter) Det öppnas vin och innan jag vet ordet av så har vi passerat midnatt och det är dags för hela födelsedags-kompaniet att gå till sängs.

Tack kära mor för att vi fick fira dig denna dag. We love you!

Sybille fyller 80 & Pierre räddar mina smaklökar

Det är ingen vanlig dag, nej det är min mamma Sybilles födelsedag. Här ser ni min familj:

Nej, bilden är inte tagen igår men ni kan få se en bild tagen i fjol istället. Här är mina älskade föräldrar! Tiden flyger som ni ser på bilderna och idag fyller mamma 80 år.

Nu vidare till något annat. Igår då vi var ute och käkade så var det som om köket med flit försökte att förstöra mina smaklökar (kunde inte äta en tugga trots extrem hunger) men idag räddas jag av Pierre. Han har nämligen lagat en konungslig älgskav, med hemgjord saltgurka, lingonsylt och potatismos = ååå så gudomligt gott!

Tack älskade vänner för att ni finns runt om mig och skyddar och bevarar mig. Tack mor för att du alltid stått vid min sida och alltid varit den som först dragit svärd då något eller någon hotat mig. I love you och du är världens bästa förebild.

Laga mat med Mió – Skogssvampsdränkt-Älg-ytterfilé med Pecorino-blomkål&morots-maränger, samt dessert de-luxe

Detoxen är över och det måste firas. Jag ringer in 2/3 av barnaskaran (well Armand bor ju i Norge så det blir lite långt) och 18.30 så serveras varmrätten. Nu undrar ni kanske vad som stod på bordet? Jo.

1: Redan i morse så kokade jag upp ett urplockat stort blomkålshuvud (beräknat för 5 personer) tillsammans med 3 skivade och skalade morötter i ett vattenbad + en grönsaksbuljong och en inpressad stor vitlöksklyfta. Tid c.a 30 minuter/ tills de blir mjuka. Sedan hällde jag upp det i ett durkslag och lät det rinna av i 30 minuter och sedan in i kylen tills jag kom hem igen.

2: Jag kör blomkålskompotten i en matberedare med 2 ägg och lite finhackad timjan och finhackad gräslök samt en trekant pecorino-ost så att det blir en fin smet. Sedan saltar, pepprar och kryddar jag med en potatis-krydda jag köpt i Nice (ta nåt du gillar, det blir säkert bra) Jag adderar lite ströbröd och rullar mig en strut av smörpapper (jag får göra 2, för de går inte att återanvända) och spritsar ut smeten på ytterligare ett smörpapper till ”marängerer”. Ps: Båda Amorande och Zeb tycker att det liknar hundbajs…

Min fader har benådat mig med en älg-ytterfilé och den är liksom platt så den rullar jag in med olivolja, salt, köttkryddor, färsk timjan och det som är kvar av gräslöken. Eftersom jag har en varmluftsugn så kan jag slänga in både ”marängerna” och köttet samtidigt på 200 grader och det hela tar typ 40 minuter innan köttermometern säger stop! Under dessa 40 minuter har jag först torrfräst skogschampinjer, adderat 1 gul finhackad lök, 3 finhackat vitlöksklyftor och sedan smörstekt det hela. När det blivit lite sladdrigt så häller jag över 2 dl grädde och lite vatten, salt, peppar och lite kryddor och sedan får detta puttra i typ 30 minuter.

När allt är klart så komponeras tallriken med lite sallad och tomat som dekoration. Tyvärr så glömmer jag bort att addera såsen innan bilden, men tro mig = sås är svårfotograferat!

Aidan, Emme och Amoranda skålar med mig och Zeb och vi turas om att jollra med barnbarnet Vincento. Ååå. Jag tänker på det rätt ofta nu att de ska emigrera inom en månad. Så tråkigt och så kul på samma gång….

Jag tänker att en efterrätt är bra som tröst. Varför inte prova på något enkelt och nytt? Jag skär ekologiska små bananer på mitten (dela dem så de får en plan stek-yta) och sedan rakt av på hälften – och sedan doppar jag dem i sirap. Då de är geggiga så panerar jag dem sedan i panko och låter sedan smörfräsa upp dem i stekpannan. Jag steker dem så att de ser ut som fiskpinnar (konstigt och typiskt mig är att varmrätten ser ut som en efterrätt och efterrätten som en varmrätt) och serverar dem med 1 dl lyxig vaniljglass och en dessertsked crunchy peanut butter – omg så galet gott! Prova prova prova.

Tack kära barn för att ni kom och gjorde min torsdag till en fest. I love you!

Loop & Lil/ Den stora tillställningen

Det är ingen vanlig dag, nej våra barns mamma Eve (högt upp till höger) har konsert i sin stad Ystad tillsammans med country gruppen Loop & Lil! Som gästartist så flyger Armand (vår yngste son) in från Norge och tillsammans så ger de en hejdundrandes föreställning för en fullbokad lokal (samt en kölista på ev avbokningar!!!)

Det hela börjar dock med att jag fixar håret, (Eves kusin) Pernilla fixar sminket och Eves dotter Almaida applicerar perfekta ögonbryn. Är ni redo? Här kommer en liten teaser från kvällen, ja jag har spelat in några låtar men inte hunnit lägga in dem på Youtube ännu, men det kommer snart.

#teaser #loopandlil #countrymusic #consert with @evasch66 & co

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Här i veckan kommer ni alltså att få ta del utav Armand Amadeus Evannes FANTASTISKA stämma och dessutom en PREMIÄR på när Eve sjunger en av mina nyskrivna låtarna från projektet Mon ami Mió Music! (Jag kan lova er att det låter absolutely fabulous!!)

Kvällen slutade i en stor fest hemma hos Eve där ingen strupe var torr. då jag 01.30 stupade isäng så skulle festen fortsätta i några timmar till. På något sätt så kände jag mig nykter då jag somnade, föga anade jag hur fel jag hade…

 

Flera nyanser av vitt och så the one and only Vincento!

Varje dag har sitt plus och minus och idag får jag glädjas åt att jag hittat rätt nyans av vitt på väggarna. Ni kanske tror att det är bara att pensla nåt som heter vitt, men då bedrar ni er själva. Blotta vetskapen om att det finns hundratals vita nyanser att välja på gör mig både skärrad och sammanbiten, ja här gäller det att inte bara kladda upp vad som helst. Den första nyansen som kom att ta väggarna i besittning liknade mest lever-lavendel-vit och det mina damer och herrar visade sig inte vara klädsamt. Så jag har brottats och svettats mellan kalla rosa-vita och varma vanilj-toner och först då jag fick ta del av färgaffärernas färgsystemet och kunde spåra den vita nyansens baston, så kunde jag välja NCS S 0300-N. En vanlig vit färg med basen i grått. Tänk så lätt det är då jag tar kommando ändå…

Det är nu tredje dagen på raken som jag och Vincento träffas, ja jag kan ju inte sniffa målarfärg hur mycket som helst… Vincento är mitt nyfödda barnbarn och…. HAN ÄR HUR SÖT SOM HELST!

#meandvincento #mygrandchild #iloveyou #thankyoulord #ilovemylife

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Nej nu har jag inte tid att gulla mer, nu måste jag hem och fortsätta med projektet att ställa tillbaka allt i lägenheten. Amen.

Till Paris

04.15 så ringer ett ilskt alarm och jag tar mig ut till taxin och den glada chauffören. Jag är påväg till Paris för att tillsammans med min syster Bec tillbringa en långhelg där. Hurra! I Stockholm möts vi upp på Champagnefrukost och sedan sover vi oss till Paris.

Det går som en dans. Vi tar tåget in till stan och promenerar sedan till den vackra lägenhet vi hyrt, ett stenkast från Notre Dame. Det är typ 15 grader varmt och vi tillbringar dagen med att bekanta oss med den lilla ö vi bor på, samt att packa upp och gå ut och käka.

Älskade syster vad härligt att vi får göra detta. I love you!

Nostalgi

Jag är mest lik på min mors sida, de var liksom annorlunda i färg och form än de andra i det område jag härstammar från. Fars släkt var kortväxta, kompakta, blonda och blåöga små grubblande stubbar, medan mors släkt var slankare, längre, högljuddare och hade mörkt hår och bruna ögon.

Men någonstans möttes denna stubbe, denna vildvittra och vi blev till. Och tiden går. Nu funderar jag mycket på vem mitt barnbarn Vincento är lik. Jag tycker mig se mina ögon, Aidans mun och mamman Emmes näsa, men i nästa sekund så förändras allt och nya drag blir synliga. Hur som helst så är vi två välsignade och lyckliga farfäder som turas om att hålla i vårt barnbarn.

#granddads #weloveyou

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Min mor sänder mig en bild av farmor Beda och farfar Sven och till min förvåning ser jag att min syster Zuzette har samma ögon och tandrad som farmor – det har jag aldrig uppmärksammat tidigare. På den här bilden så står de invid min syster Zuzettes hus, ja som var deras på den tiden. De små björkarna som tornar upp bakom dem är nu enorma men det är samma grusväg som ringlar sig upp från huset och ner till tjärnen.

Det är intressant att tänka att det en gång var, återigen kan ta plats i en ny kropp i en ny människa. Kanske bara med en ögonfärg eller ett sätt att gå, men på något sätt så reinkarneras något vidare medan  annat försvinner ner i marken och blir något för björkarna att få näring av. Av jord är vi komna och jord skall vi åter varda, fast…

På språng-söndag

Vaknar upp förvånansvärt pigg och överraskar mig själv med att springa ut i en 10 km höst-språng-march. Det går som en dans, ja det enda som oroar mig är de oinsprungna skorna som redan halvvägs börjar skava mina stackars fötter. Mon Dieu, jag har småskavanker så det räcker redan. På fingret ett knivskarp sår som inte vill läka som jag fick av en vass plåtbit som satt invid kaffemaskinen! Under foten har ett hårstrå letat sig in (välkommen till en frisörs vardag) och även om jag letar efter det med förstoringsglas så ser jag inte skymten av det. Mitt vänstra öga har (som som på många gamlingar) blivit känsligt för drag och jag ser lite ny-gråten ut hela tiden och i nacken har jag ett myggbett från Nice som ömmar och som jag är rädd att folk ska tro är en finne. Men man ska inte känna efter för mycket, man ska bara springa ifrån det hela:

#sundaymorning #running #10km #herewego #wod #fitness #gayfit #fitnessmotivation

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Ikväll vankas middag med söndagsfamiljen, ja lillprinsen fyller faktiskt 1 månad idag. Må gott!

#wellhellothere #grandpaishere #iloveyou #rainbowfamily

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Zuzette fyller 60

I Tallberg dukas långbord och min syster Zuzette har bjudit till sig 35 av sina närmsta vänner för kalas. Hela morgonen så tillverkar vi mat och dukar, men efter en kort middagssömn så börjar vi göra oss fina. Zuzetta har en USEL fön, INGEN fönborste, INGA hårspolar och knappt något smink. What on earth! Men vi får lösa det ändå och vi rullar upp håret på fattig-mans-spolar – dvs dasspapper. Se så vacker hon är min fina storasyster!

Vardagsrummet fylls av delikatesser och av delikata människor och det blir en gourmet tre-rätters-middag, det blir tal och det blir sång. Här ser ni mig då jag spelar fram en sång som jag har skrivit till henne – dagen till ära…

Ovan här ser ni min syster och hennes vackra dotter Zimone, under ser ni mig och min syster Mary-Lou + min kära make. Tyvärr kunde inte våra andra fyra syskon komma, men de hade sänt gratulationer och presenter.

Tack underbara syster + familj för att ni bjöd oss på denna fest. I love you, det vet du!