Den nygamla tiden

En ny tid har börjat. Post-gaycation. Hur kommer det att kännas, hur kommer det att bli? Kommer en ny sol att gå upp över den alldagliga vardagen? Kommer jag att finna ro?

Nej det blev liksom inget nytt över nejden. Planet var så sent att jag liksom katapult-slungades in till jobbet och sedan var allt igång. Varje sekund är helt plötsligt öppen för att ta ikapp förlorad tid och lunchsoppa på burk kan ätas direkt ur förpackning med sked samtidigt som räkningar betalas.

En bra sak med att återvända på en torsdag är att – helgen är nära! Ja efter en galen fredag så lagar jag familjemiddag på fredagkväll och Aidan, Emme och Vincento kommer över. Nu känns det plötsligt helt rätt att komma hem. Amen.

En avskedsmiddag

Det finns så klart saker som man är mindre stolt över, men tack och lov finns även motsatsen. Mina damer och herrar – familjen Evanne!

View this post on Instagram

#meandmyfamily #iloveyou

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Ikväll är sista dagen innan Armand flyger till sitt norska hem i Stavanger och till sin nyfödda dotter Isolde och blivande fru Ingy – och jag passar på att laga en brakmiddag. Zeb är så klart på plats, Amoranda kommer, Aidan och lille Vincento likaså. Ja så sitter vi där runt bordet och jag har mungiporna upp till öronen mest hela tiden. Tack gode Gud för att du välsignat mig med detta storslagna, ja det finns inte ord för denna storhet. Amen. 

lite uppmuntran

Ibland känner man sig lite sliten och låg. Då passar det utmärkt när sonen Aidan lagar en brakmiddag åt oss och då vi sedan får busa oss svettiga med Prins Vincento.

Detta hade i och för sig räckt för mig, men sedan visar Zeb detta youtube-klipp för mig och kvällen är räddad.

Det är otroligt hur matta, lätt sorgsna stunder kan innehålla så många guldklimpar. Ja på kvällen dyker sedan en bild upp på min lilla norska prinsessa, Armands och Ingys dotter Isolde – och då har jag redan glömt varför jag kände mig lite trött och sorgsen.

Preparations

Jobbar stenhårt med den ankommande premiären i nästa vecka. Ja ni har väl köpt biljett? Jag mailar i snitt 30 mail om dagen åt olika håll och ibland glömmer jag bort vilka jag kontaktat och terroriserar mina kära med olika förfrågningar. 

På det nya albumet så har jag skrivit 10 nya låtar till 10 olika artister och allt ska bli så spännande. Vår son Armand Amadeus Evannes låt (Glad i dig) har blivit utplockad som ”Veckans färsking” dvs en låt som P4 Norrbotten tror kommer att bli en hit! Man tackar. Den finns inte ute riktigt ännu, så håll ut. Under tiden kan ni få lyssna på vår förra singel som vi två spelade in ihop. ”Glad that I got out (of there alive)”

Dagens höjdpunkt

Jag är tillbaka i verkliga livet, tillbaka i Luleå. Iallafall för ett slag. Denna arbetsdag har en höjdpunkt som slår undan fötterna på allt annat bra som hänt mig denna dag. Gissa vad? Jo – jag och Zeb har blivit farfar ännu en gång. Det är snart ett år sedan vår äldste son Aidan och hans fru Emme gav oss lille Vincent och idag var det dags för yngste sonen Armand och hans fru Ingy att leverera Prinsessan Isolde. Behold!

Kära älskade Isolde. Även om du nu kommer att bli norsk och jag mest troligt kommer att ha svårt att höra vad du säger (jag är sjukt dålig på både danska och norska och pratar helst engelska då jag är där + jag har lite dålig hörsel) så vill jag att du ska veta att du har så FINA föräldrar (GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!) som älskar dig sååå mycket. Och det gör såklart resten av din regnbågsfamilj också. Amen.

Amoranda fyller 30/ Dag 4

Detta är ingen vanlig dag, nej det är liksom kulmen på hela denna födelsedagshelg. Idag fyller alltså Amoranda 30 år (hennes storebror Aidan fyller även han år denna dag, men eftersom det är ojämnt 32 och inte finns på plats, så hamnar han i skymundan) Denna dag kommer att innehålla mycket sång, god mat och en regnbågsfamilj som börjar bli lite matta av allt firande (/sena kvällar som inkluderar mycket vin)

View this post on Instagram

#happybirthday @froken_gredelin #turning30

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vi beger oss upp till Sacre Coeur och konstnärsgyttret uppe i Montmartre, ja det är någonting man måste se. Vi varnar barnen för ficktjuvar och de är helt oförstående tills vi räddar en gammal pensionär från att bli rånad av ett tjejgäng i 15 års åldern. Ja ni som ska till Paris (jag har bevittnat samma sak i Berlin) var uppmärksamma på att de kommer fram unga tjejer (de kan inte hållas kvar i häktet mer än 4 timmar) och ber dig skriva på någon typ ”rädda valarna”. Gör du det så ber de om en euros donation till kampen och i samma stund du plockar fram portmonnän så ser du den aldrig mer. Stay safe!

Vi besöker fiket där Amelie från Montmartre spelades in, vi besöker Moulin Rouge, ja vi bevittnar den kända fasaden. Sedan tar våra franska vänner iväg oss till en födelsedagslunch på Bouillon innehållandes en extra överraskning.

Tack för denna dagen min kära familj, oj så kul jag haft det. I morgon åker vi åter – Eve och Fred till Ystad där de bor, och jag, Zeb och Amoranda hem till Luleå. Födelsdagshelgen har nått sitt stopp. Amen.

Amoranda fyller 30/ Dag 1

Just före 06.00 så hämtar vi upp vår dotter Amoranda hemma hos henne, ja det hela ska bli en överraskning, en kidnappning till PARIS! Amoranda fyller hela 30 år (vilket är märkligt då jag själv är 39) och hon har alltid önskat sig en resa till världens vackraste stad.

Flygresan går utmärkt, men överraskningarna är inte över. På flygplatsen i Paris väntar hennes mamma Eve och hennes lillebror Fred (Aidan, Emme, Vincento, Armand, Ingy och Skåne-syrran Almanie kunde inte följa med tyvärr) Nu kliver vi av planet – SURPRISEEE!!!

Vi har bokat en stor konstnärslägenhet (med det menas att min syster Zuzette skulle kunna ha inrett här) Det är underbara tavlor, underbara blommor och skulpturer överallt. Det är lite svårt med svängrummet mellan alla saker, men vad gör det då det ser underbart ut! Vi packar upp och ger oss sedan ut på en speed-sightseeing. Vi hinner med Notre Dame och Bastiljen denna dag och mellan dessa vackra höjdpunkter så ringlar sig fantastiska gator, broar, affärer och barer överallt. #ilo-lo-love-paris

Jag jobbar rätt kort dag idag, ja nu händer det saker. Detta är nämligen min sista arbetsdag innan semestern och jag susar iväg för att handla ingredienser till kvällens förfest. Det blir en kräftskiva igen. Vad då för förfest undrar ni – jo Amorandas 30-års dag är på ingående (både hon och Aidan fyller år på söndag) och en rese-kidnappning sker i morgon bitti. 

Det är inte bara Amoranda som kommer att stå i centrum denna kväll, nej Emme och barnbarnet Vincento flyger in till stan och gör oss sällskap. Ååå! Här ser ni Amoranda och lille Prinsen:

Nu är ni förstås nyfikna vart det bär hän i morgon, men det får du veta då en annan dag. Välkommen åter till bloggen!

Då & nu

En vanligt tisdag. Försöker sätta på vad just denna dag har för höjdpunkt, men ännu är den inte över och allt kan hända. Två bilder dyker upp på sociala medier på mig och min man, en från i lördags och en från längesen – och jag stannar upp invid dem. Jag brukar ju tänka att ålder inte biter på mig, men då jag ser dessa två bilder intill varandra så förstår jag att jag grundlurat mig själv. Det skiljer typ 25 år mellan dessa fina bilder, ja se så fina vi är.

Jag har haft så mycket att göra på sistone att vissa vänner liksom gått mig förlorad och ikväll ringer jag Nille och lockar ut henne på stan. Ikväll ska jag bara sitta ner och ta ikapp och må gott. Hoppas ni gör det bästa av er tisdag också. Amen.

En lätt härjad tisdag

Det är tisdag och jag hade tänkt gå på yoga efter jobbet, men på något sätt så försvann all ork. Även om jag stått och jobbat nu i flera stekheta sommarveckor så ändrades förhållandena då fler frisörer dök upp. Från att bara har vart Zeb och jag (+ två kunder) är vi nu fyra frisörer med tillhörande fyra kunder = ljudnivån går upp. Det är inte bara ljudbilden som förändras, nej handduks-tvätt-berget och disken också. MEN, så här är det varje år och det gäller att komma ihåg att andas lugnt och göra sitt allra bästa. Snart dyker två till frisörer upp och vi är fulltaliga!

Jag får syn på en ny bild av vårt barnbarn Vincent och han har blivit äldre. Ååå snart flyttar de åter till Luleå och vi får vara med dem. Då jag tittar närmare på bilden så känner jag igen dragen. Mina damer och herrar – Vincento/ Mió