Plötsligt/ vår son kliver av scenen


Klicka på länken här under!

https://www.tv2.no/v/1446420/

Amadeus (aka Armand) Evanne klev i går kväll av scenen från The Voice Norway, med huvudet högt. Av 1600 sökande valdes 90 ut för showen och tävlingen satte igång. Vid varje avsnitt har 50% fått lämna programmet och igår var det alltså Amadeus tur. I detta avsnitt var de 32 kvar så jag konstaterar slutligen att han placerade sig på topp 1/3-klicken!

Igår stod det mellan honom och den duktiga Hana Raca och lyssna så fint de sjunger ihop! Tack för att vi fått följa dig i denna fantastiska prestation, ja vi har ju faktiskt fått vara med på två inspelningar av showen också. Du gjorde ett otroligt bra jobb och det ska bli spännande att se vad som händer nu.

DNA & den ljusnande framtid är vår

Jag är uppväxt i tron att jag är en prins som gått vilse, ett blåblodigt gossebarn som mist sin spira och fått nöja sig med talltopparna.

Historierna jag fått berättade är följande – att ett skepp kommer lastat. Med vadå? Jo med galanta spanjorer som lägger till i Luleå hamn. Detta skulle då vara grunden till att mor och hennes syskon är svarthåriga, har yviga gester, hett temperament och mörkbruna ögon. Förutom detta så är de en halv meter längre än alla släkten invid (min fars släkt, 10 km från mors gård – är blåögda och en tvärhand hög)

Det här är något jag varit stolt för, att vi inte bara var något alldagligt från skogen utan att vi i själv verket kom från kontinenten med grace och elegans.

Nu för tiden så finns det hjälpmedel för att spåra sitt ursprung och 600:- senare så fick jag min bakgrundshistoria kollad. Nej, här syns inga spår av någon stilig spanjor, på sin höjd en reselysten bländande balt. Kontenta: Jag är alltså från skogen och landsbygden är mitt arv. Är detta historiens slut?

Nej historier förändras allt efter de berättas och efter de språng vi gör åt olika håll. Vi bestämmer själva om vi har rosa blod eller inte – och så går sägner vidare. Byt stad eller land och finn din vagga. Byt ditt efternamn om så önskas och välj något som passar bättre (Är du rädd för förändringar så kan du som på 80-talet bara piffa till stavningen. Våra grannar ändrade från Silverspets till Silfverspetz. Strunta i jantelagen)

Bygg dig en ny kropp om den gamla känns för liten, välj ett hälsosamt sätt att äta om din lekamen känns för svag. Korrigera din näsa om den känns fel och ta bort bekymmersrynkan mellan ögonen om den bekymrar. Byt förnamn om det klingar stumt och byt kön om du hamnat i fel. Byt partner och familj om kärlek inte finns där och skapa åt dig själv en ny ljus och prunkade framtid och något att förtälja för kommande släkten.

Var vi kommer ifrån är sekundärt, ja det går ju inte att ändra på – men det är vart vi är på väg som gör det hela så spännande och intressant.


Team Evanne samt lite musik & serie-tips!

Efter en rapp morgonpromenad (well, tillsammans med långbente Zeb urartar varje promenad till ett motionspass) så bjuds det på morgonkaffe hos unga familjen Evanne. Nytillskottet Frances har nu börjat hålla ögonen öppna och kommunikation är påbörjad. Tycker fortfarande hans ögon påminner om min mors (låt oss hoppas, då de är gudomliga) och en spännande blå färg med en kosmos-ljusblå ring kantar pupillen (dock inte att förväxla med Corneal Arcus) Se så söt han är!!!

Det som är kvar av dagen är: Pianokomp till (farmor) Eve/ repetition inför ett framträdande. Ja ni har väl hört hennes fina röst i gruppen ”Loop and Lil”? De släpper en ny singel i nästa vecka, så kolla då in låten ”Foothill” Sedan blir det middagslur (medan Zeb är på hockey) följt av resepackning. I morgon flyger jag hem till Frankrike och en veckas återhämtning väntar. Amen.

PS: Har ni sett Hbo-seriern ”Killing Eve” (ops: inte nu att förväxla med farmor Eve) Gör det! Säsong 2 har just öppnat på ett härligt sätt!

Arv

Vad delar vi egentligen med oss till våra nära och kära? Vad lämnar vi en dag efter oss? Jag hoppas att jag kommer att bli ihågkommen för en förträfflig far, underbar make, skicklig hantverkare och en innovatör av rang – men tolkningarna kommer givetvis att variera beroende på vem man frågar. Men önska kan man ju… (PS: Fråga INTE Hin Håla, för hon far med osanning och har psykopatiska drag)

Mor och far kommer om på salongen och käkar lunch med oss. Pappa berättar lätt förvirrade fiskehistorier om hur mycket större fiskar (i Mainisbäcken) han drog upp än sina bröder. Jag köper det – för pappa är bäst! Att fånga min vackra mor på bild är ytterst komplicerat då HON PRATAR hela tiden och på 9 av 10 bilder ser hon smått galen ut. Låt oss filma istället, ja se så vackra de är fast de passerat 80 med råge.

View this post on Instagram

#meetmyparents #3generations #love

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Runt mor och far finns det oändliga historier att berätta och då jag nu nått de grå tinningarnas charm så sammanfattar jag det hela med att jag är så otroligt tacksam att dessa två kom att bli just mina föräldrar. Min fader skulptören. Tack för färg och formseende och för det ängsliga hjärtat. Min mor estradören. Tack för tron på något högre och på mig själv. Tack för gåvan att accelerera på en scen och sedan kunna kliva av och bli nästan vanlig (nästan). Vilken förträfflig kombination!

Mor lämnar över en gåva till mig så kommer att överleva henne, ja på mitt golv ligger nu en handväv trasmatta som passar UTMÄRKT till vår lägenhet i teak. Tack! Jag älskar er…

Vi tar adjö

Vi tar farväl av vita drivor, av fridfullt hus och av mor och far. Vi lämnar efter oss en ort som minskar för varje år men som för den skull inte ger upp hoppet. Det gror massor av pelargon-skott i små krukor, det finns massor av nyvävda trasmattor och mängder av oberättade jakthistorier (även om jag hört den där om den kvicka mården TRE gånger nu)

Vi går framåt här i livet, andra färdas bakåt vare sig de vill eller inte. När är det man pikar? Går jag bakåt också? Mina föräldrar har stort fokus på vår historia och läser mängder av böcker om hur vårt land förändrats (och varför socialdemokraterna var och är vår räddning) De kan varenda namn på folk som bor otaliga mil ifrån dem och vad deras barn och kattungar heter, medan jag själv inte vet vad alla heter i min trappuppgång…

Vi vinkar adjö och de står kvar länge på bron tills vi försvinner ned för backen och in på vintervägarna. Jag vet att ni inte kommer att stå där och vinka för alltid, men jag är tacksam för att dagar jag har kvar tillsammans med er. Amen.

Rösten #amadeusevanne

Det händer mycket denna dag, ja på salongen så bubblar det och sjuder av skaparglädje. Men om detta får jag allt skriva en annan dag – för dagens huvudperson och höjdpunkt är vår son Amadeus (aka Armand) Evanne.

1600 fantastiska röster sökte ”The Voice” Norway och 90 blev utvalda att tävla i första omgången. Ni kommer ihåg hur det gick va, då hälften åkte ut?

I går var det sedan dags för att göra ännu en gallring och av de som blivit utvalda skulle ännu en gång ställas mot varandra och hälften skulle bort. Programmets tema var ”knockout” och Amadeus Evanne var redo:

På nästa filmsnutt så klickar du på pilen till höger så att du ser hur det gick!

Galet stolta är vi, ja det kan ni nog förstå. Zeb, jag, Aidan, Emme, Vincento och lille-Frank satt uppkrupna i en soffa med MÄNGDER av chip, ostkrokar och plockgodis och jag vet att Amadeus mamma Eve + familj satt bänkade nere i Ystad. Man vet aldrig hur långt rösten leder en, men att bara ta sig hit är en storartad bedrift. GRATTIS GRATTIS GRATTIS #amadeusevanne

Dagen efter

Vaknar upp och är rädd att jag ska vara tok-bakis. Men nej då… Inte bakis, men däremot märkt på andra sätt. Mellan mina lår, mellan två av mina höger-fingrar och på höger fot finns skinnflådda partier efter min storartade lång-reps-klättring igår. Min högra axel är kanske inte ur led, men jag har svårt att lyfta handen högre än huvudet. Jag misstänker att de romerska ringarna har något med den saken att göra:

Lätt decimerad så avbokar jag dagens wod + spinning (tror inte jag kan sitta på en sadel på typ en vecka) och söker tröst hos familjen istället. Zeb lagar familjeträffs-klassikern ”spagetti & köttfärssås” och Aidan, Emma, Vincent och Amoranda hugger in.

Lille Frank är det senaste tillskottet till team Evanne och jag är en mycket stolt farfar. Jag tittar ner på denna lilla människa och undrar så vem han är, vem han månde bliva. Men lille Frank – du är så välkommen hit till oss. We love you sooo much, även om din bror just (av misstag?) sparkat dig i huvudet.


Ännu en fullspäckad dag…

Jag vaknar med ett piggt och soligt leende och detta av den enda orsaken att jag inte har något bokat för hela dagen. MEN när klockan slagit 16.59 så ligger jag dock klubbad på min fårskinnspäls. Varför? Ja dan liksom fylldes på…

Pt-pass tillsammans med dottern Amoranda. Säger hon ja så säger jag aldrig nej.

Laga lunch åt henne och Zeb.

Åka till BB och hälsa på Lille-Frank, Aidan, Emme och Vincento.

Laga 7 soppluncher (blomkål, sidfläsk, vårlök, persilja, körsbärstomater, svarta bönor, champinjoner, kapris & grädde) för den kommande veckan.

Det här med middagen oroar mig. Jag hoppas Zeb tar tag i detta, men just nu är han och bastar med en kompis. Han är dock inte lika blodsockerfalls-känslig som jag och kan hoppa över en måltid utan att döda någon. Det har jag själv tyvärr aldrig klarat av. Amen

Ännu en dag i Paradiset

Vår son Aidan svänger fram och tillbaka till BB för att vara invid Emme och little Frank, vilket gör att Vincento får tillbringa mer tid med sina farfäder. Vi får helt plötsligt göra nya saker, som t.ex att lämna honom på förskolan, byta blöjor och duscha honom. Jag får lära mig att han älskar halloumiost, att han gillar att killa en och att han liksom jag blir helt drömsk av att vila på en fårskinnspäls. Snabbt lär han sig lita på oss och idag får han bli klippt (med en suspekt kökssax) och även figurera som core-träningstyngd.

När Aidan kommer åter från BB så har vi lagat en fantastisk fredagsmiddag med lövbiff-rullader fyllda med vårlök, chili och persilja. Till det ungsgratinerad blomkål med en vildchampinjon-sås. Mmm.

Ännu en dag får jag tacka Gud för den underbara familj som kom till mig, som under regnbågen helt plötsligt kom att bli min styrka och min evinnerliga lycka. Tack!

Little Frank kommer till stan

Då vårt plan landade igår natt 23.30 inväntade många meddelanden. Vi satte oss nervösa i en taxi och åkte i hast, inte hem till oss själva – utan hem till Aidan, Emma och Vincento. Värkarna hade satt igång samma kväll och vi fick förmånen att sova över med Vincento, i väntan på en lillebror.

Så kom han då BAM! Little Frank med ögon stora som min mor Sybille, ja se så söt han är ändå:

View this post on Instagram

#morningadventures #sassywalk with Vincento

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Välkommen hit till oss kära Little Frank. Du vet kanske inte ännu vilken underbar familj du hamnat hos. Dina föräldrar är typ hur underbara som helst, för att inte tala om dina farfädrar och din farmor, mormor och morfar. Vi älskar dig redan hur tokmycket som helst.