Isoldes söndag

Det är ingen vanlig dag, nej det är Isoldes (vår sons dotters) dopdag. Jag har dessvärre fullt upp med allt och alla och väljer därför den enkla vägen – genom att presentera denna söndag i tre filmer. 1: Pre-dop. 2: Dop. 3: Post-dop:

Det mest turbulenta under evenemanget är att prästen hör fel på Isolde och kör på det otippade namnet Ivådle istället. PS: Heter hon det nu i himmelriket eller har Gud pardon med en bokstavsblandande norsk präst?

Teamet i Stavanger

Lördagen går i ett nafs. Vi blir ett team som på en liten yta får allt att funka. Eve gör frukost, Zeb lunch och jag middag. Vi motiverar tonårsbarn till både hundpromenad och att duka av bord och så vandrar den lilla Isolde-trofén (vårt nya barnbarn) runt från famn till famn och förvandlar oss till något tindrande som skulle passa i en julgran.

Zeb och Armand hinner på gymet, samtidigt som Eve & Co shoppar. Då passar jag på att sova middag och att alstra energi. Det är inte farligt att ha mycket omkring sig, nej det gäller bara att hitta sin egen privata oas där någonstans.

Från Sverige får jag ett meddelande att jag fått rollen som Conny i en liten dokumentärs-aktig mini-film för kommun och landsting = tjoho! Jag får manuset till mig och börjar genast oroa mig för hur jag ska hinna lära in alla repliker innan inspelningen som börjar redan den 13/12. Men då får jag försöka att hitta min oas igen. FÖRST kör vi mitt präst-gig i Stavanger i morgon (Markus 10: 13-16 är markerade med ett rött sidenband) och SEN så ska jag ta itu med Conny. Amen.

Jag slutar med lite julmusik, ja min vän Chrystal-Beth (aka Elisabeth Sandström) har gett ut sin (första?) jullåt. I love it!

Isolde

Ni kanske undrar varför jag åter i är Norge? Ja förra veckan var jag ju i Oslo på hemligt uppdrag (mer om det i januari) men denna helg är det Stavanger som gäller och huvudpersonen en annan – nämligen Prinsessan Isolde. Ja det är dags för barndop och familjen samlas. Pappan, vår son Armand, mamman Ingy står redo och har öppnat sin lägenhet för oss. Armands mor Eve och hennes två barn (våra bonusbarn) Allis och Fred är här och tillsammans med hunden Sidney så lever vi numera stor-kollektiv.

Idag är det handla ingredienser som gäller, ja Zeb lagar lunch, jag ska laga middagen och Eve ska baka svensk smörgåstårta till morgondagens barndop. Är vi redo? Jag har även med min röda bibel, ja jag ska läsa några rader under morgondagens gudstjänst. Präst Mió = det är allt något nytt. Men jag har inte tid att oroa mig för morgondagen, nej jag har bara ögon för Isolde.

 

Finfredag

Zeb hämtar mig på Luleå Airport och så är fredagen igång. Det är svart fredag och mycket kan man skriva om den, men det känns redan skrivet. Varje fb status tar upp ämnet, så jag låter bli.

Efter jobbet så väntar en upptinad älgfilé på mig och jag kör igång med middagen. Det blir ungsrostade potatis-pengar. En sallad med jordgubbar. En gräddig svampsås och en helt fantastisk stek. Aidan, Vincent och Amoranda kommer till oss och vi korkar upp ett fin-vin. Amen. Tack Gud för detta. Vad mer kan jag begära utan mina kära och god mat. Trevlig helg!

Bec min Bec

Hemrese-dagar känns alltid så tråkiga. Man tar liksom inte ut svängarna utan går liksom på nålar hela tiden. Men denna söndag hinner vi ändå med en Vapiano-lunch på stan tillsammans med Bec, Ginger & Chaka-L. Sedan vinkar vi farväl och början resan norrut. OJ vilken fantastisk helg vi haft och tänk vad jag älskar min syster Bec.

Det är roligt att träffa en annan del av sig själv, en genetisk snarlik person som helt är sin egen men som ändå har så många gemensamma nämnare. ”Men nu är ni så där lika igen” utbrister Ginger med jämna mellanrum ”Men nu håller ni armarna likadant” 

Vi verkar ha samma estetik. Den har liksom växt fram med tiden. Samma obehag för vassa ljus, höga ljud och bullriga lokaler. Sen är det så klart tusen saker som skiljer men på något sätt så upplever jag att vi alltid har varit lika, men med åldern så har vi närmat oss varandra ännu mer. 

Mió & Rebecca Evanne

Nej nu är det dags för mig att tvätta upp mina kläder och göra mig reda för en arbetsvecka (med en twist, men mer om det senare) Sov gott!

Team Evanne strålar samman

Från Kållered tar vi oss denna morgon in till Göteborg där vårt nästa syd-västra möte skall stånda. Det blir lunch med Chaka-L (som nu flyttat ner hit till stan) följt av en trippel yoga Pt-timme med fantastiska Monika Björn

Vi får önska inriktning på yogaklassen. Eftersom jag och Zeb blivit lite styrke-stumma i kroppen så fokuserar Monika på finmuskelaturen. Ryggen blir inte längre bara ett stycke rygg, utan sakta men säkert så frigörs små-muskelaturen på ett underbart sätt. Vi böjer oss kors och tvärs och efter en timme känner jag mig så skön och smått lea-lös i kroppen. Ååå så glad jag blir!

Sedan är det dags för det det jag så längtat efter, mötet med min syster Bec och hennes flickvän Ginger. Vi gör oss klara i hast och tar oss sedan till det N.Y-doftande TOSO. Det är mörkt i lokalen och på ett rätt sätt ”stökigt” (+ toaletten är sååå snygg även om jag knappt fattar hur man slår igång kranen och att jag av misstag går in i en spegel) Musiken är lite för hög i min smak men den är skön/ lite retro Buddha-Bar. På bordet får vi många super-delikata asiatiska smårätter och jag är så tacksam att hamna just här och nu. 

Vi kommer isäng rätt tidigt ändå. Kroppen har gjort sitt. Jag somnar på en madrass på golvet och tackar Gud för att jag fått denna underbara dag till förfogande. Amen. 

Stålpappan

Idag lockar jag (mot ersättning) med mig min dotter till gymet, ja veckopengen är hips vips utbytt till träningspeng (alla medel är tillåtna) Vi hittar ett tomt och stilla hörn i lokalen och gör en runda på maskinerna där vi hittar vikter som passar. Plötsligt ser jag att det funkar i det enkla och monotona. ”Kom igen! Vi sa tio stycken av den där övningen”

Är jag inte en superpappa säg? Medan Amoranda sedan trampar fram på stegmaskingen (utomhus är det svin-halt, mörkt och blåsigt) så kastar jag mig själv upp i akrobatiken i en övning som kräver stålmage.

View this post on Instagram

#afterwork #tuesgay #gym #fitness

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vi lagar därefter mat ihop, ja denna tisdag är vår. Det blir stekt lyxkorv som är skurna som mynt, med vitlök, purjo, tomat, färsk pasta, basilika, olivolja, ruccola – och alla blir glada. 

Sedan blir det som final Netflix och vi fortsätter traggla på ”Flash” Det är inte så att det är dåligt, nej egentligen är det en perfekt pappa-dotter-serie som man kan se ihop en dag som hoppet återvänder. Amen.

Pappa problematik

Först vill jag bara säga att vi är många som har det bra i Sverige. Vårt land har ett fungerande system som är toppen för barnledighet, skolor, sjukvård och för de med t.ex funktionshinder. Men det hindrar inte att saker kan bli bättre…

Just nu brottas jag med problematiken att vara den peppande pappan till ett vuxet barn med autism. Föräldern som försöker motivera sitt barn att gå på jobbet varje dag. Inte bara för att tjäna pengar, nej mest för att ingå i ett sammanhang. Det är något som de flesta autister undviker så långt som möjligt – även om många känner sig hemskt ensamma på samma gång. Det är en sällsam resa många av dem befinner sig på.

Tänk om du var i autist-systemet, i autist-problematiken och samtidigt var super-skärpt. Då finns det många som stannar upp och frågar sin pappa VARFÖR de ska gå till jobbet, då lönen blott är 8:-/ timme (en pension utgår sedan som täcker upp till hyran som serviceboendets lägenhet kostar) En klipsk ung kvinna räknar mycket snabbt ut fördelarna med att samla några tomburkar varje dag och på så sätt istället kunna tillbringa tiden där de helst vill vara (där pappan inte vill att hon ska vara) – instäng i sin ”kupé” med ett tidsomställande internet som sällskap. Ett fönster mot världen som gör det möjligt att resa överallt utan att man behöver öppna dörren. En väl vald trygg vy.

Men snabbt vänds ett dygn runt och snabbt orkar man inte ens komma på en lunch även om det bjuds, för man har inte tagit sig ur sängen. Många autister gör det bra om det orkar jobba halvtid (alla intryck tar på krafterna) och konsekvensen blir då den o-lockande lönen på 32:-/ dag… Man kan få köpa lunch på sin arbetsplats, men ni förstår ekvationen…

Vi är många som har det bra i Sverige, men det hindrar inte att saker kan bli bättre. En skälig lön t.ex, som gör att man förstår fördelarna med att gå till jobbet. En lön som gör att ens tre föräldrar inte alltid måste finnas där med Linas matkasse, biokort, fickpengar, resepengar etc. etc. Ja alla autister har inte tre föräldrar som kan bidra med en sådan support. Hur går det för de andra?

Och vad händer när jag blir gammal och inte finns mer? Det är något som många föräldrar med barn med olika handikapp oroar sig över. Jag tänker på det av och till, mest när det här mörkt och jag har motvind. Som nu…


Den nygamla tiden

En ny tid har börjat. Post-gaycation. Hur kommer det att kännas, hur kommer det att bli? Kommer en ny sol att gå upp över den alldagliga vardagen? Kommer jag att finna ro?

Nej det blev liksom inget nytt över nejden. Planet var så sent att jag liksom katapult-slungades in till jobbet och sedan var allt igång. Varje sekund är helt plötsligt öppen för att ta ikapp förlorad tid och lunchsoppa på burk kan ätas direkt ur förpackning med sked samtidigt som räkningar betalas.

En bra sak med att återvända på en torsdag är att – helgen är nära! Ja efter en galen fredag så lagar jag familjemiddag på fredagkväll och Aidan, Emme och Vincento kommer över. Nu känns det plötsligt helt rätt att komma hem. Amen.