Dagens trudelutt

Dagens låt är tävlingsbidraget med vår son Amadeus Evanne (aka Armand) i norska ”The Voice” Den tidigare videon med Amadeus (som just nu har över 14.000 visningar) har belagts med endast-visning-i-Norge-munkavle och därför så får jag lägga in denna länk istället. Här har han korats till 1:a av ”Top 5 Best Voice Auditions 2019 Norway!

Hur glad blev en pappa efter detta då? You´re a winner baby!

Amadeus Evanne

Det nya livet & medföljande konsekvenser

Efter att ha börjat gå på gym-klass (pilates) igen och inte bara improvisera fram själv på gymet, så har kroppen börjat dra ihop sig inifrån. Underlig känsla. Det är inte så att det (ännu) syns utifrån utan det hela rör sig mer om en ovan spänd känsla i solarplexus. Vårt hälsosamma 5 dagars liv (följt av 2 med hopp&lek) känns som ett rätt val och jag ser fram emot vad det kan medföra.

View this post on Instagram

#strikeapose

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

PS: Om vårt nya hälsoliv har något att göra med att Zeb för första gången började sjunga i sömnen 03.00 – så ser jag med spänning fram denna tisdagsnatt/ jag ska ha rec-knappen redo. Det rörde sig om någon form av operett i ett djupt baryton-format och jag kunde urskilja fraser som ”Le rouge…”

You’re a winner baby

Ja så var det alltså dags för vår son Amadeus Evanne att ta språnget ut i etern och i ett av Norges populäraste program. Här ser ni Amadeus i ”The Voice”

Lite mer bakom kulisserna ser ni via min hemmainspelade usla film om ni klickar på mitt-pilen och sedan vidare på höger-insta-pilen!

Ett stort grattis från oss önskar vi dig. Du är bäst!

Det stora avslöjandet

NU får jag äntligen berätta varför jag flängt till Oslo av och an. Ja det är nämligen så att vår son Amadeus (aka Armand) Evanne har gått vidare i norska ”The Voice”!!! (Tänk Idol, fast utan uttagnings-snaskandet i de som inte kan ta ton)

Amadeus Evanne

1600 hade sökt genom att skicka in sångprover och 90 stycken hade valts ut med omsorg. Denna fredag på TV2 Norge 20.00, så avslöjas inte bara att Amadeus Evanne är en av de utvalda – nej spänningen är olidlig då hälften av alla deltagande tyvärr måste lämna tävlingen. I juryn ser man t.ex A-ha-Morten Harket och Lene Marlin

Håll tummarna för vår son och följ honom på hans musikaliska resa genom detta program. Var liksom jag stolt att en 27-årig kille från Luleå plötsligt stiger fram och tar en gudomlig ton i ett av Norges populäraste shower. PS: Rattar du in Norge på fredag så kan det nog även hända att ni får se några stolta föräldrar intervjuas…

Amadeus Evanne

Söndags tankar

Vaknar pigg och allert efter gårdagens burger-party och funderar på vad denna dag ska rymma. Amoranda ringer 09.40 (!!!) och VILL gå på gymet – så det är bara att haka på och smida medan järnet är varmt.

Duktig tar hon sig igenom 60 minuters styrkepass och hungriga beger vi oss hem till Zeb som lagat lunch. Det hela blir till sist en familje träff då Aidan, Emme och Vincent också kommer över med semlor. HURRA.

Idag har jag fått fundera på vem jag är och vem jag vill vara – och jag har kommit fram till att jag framöver inte vill vara killen som hänger på krogen till efter midnatt (alltså jag i fredags) och är bakis hela följande dag. Nej jag gör känner mig bättre då jag sover innan midnatt och då jag sparar min energi till min kropp och till min familj. Amen

Livets trappa

Det har hänt saker sedan 1800-talet helt klart och på denna plansch försöker jag identifiera mitt trappsteg. Hm det här var inte lätt… Jag får för mig att det är jag som står på 30-steget och gosar med barnbarnet Vincento tillsammans med min svärdotter Emma… Egentligen ska jag alltså två snäpp upp (steget före käpp) på tronen liksom, samt ha en liten mage.

Vi kliver alltså trappvis fram här i livet och givetvis ser dessa steg väldigt olika ut beroende på vilket land, inkomst, kön, hudfärg etc etc. Det är lättare att gå uppför, ja visst får man lite ont i knäna att springa i nedförsbacke (gnäller jag från mitt trappsteg)

Igår synade jag mina föräldrar och deras liv där på landet. Deras enorma vackra ägor, med tillhörande snöskottning/ takskottning/ gräsklippning/ skogsröjning osv. Det är mycket jobb för någon som står på 80-trappsteget och igår förstod jag att det hade blivit för mycket.

Ett inlägg på fb där jag frågade mina vänner ”vad gör man nu” slutade i Trygghetsboende + 65 och att jag satte upp dem på kö där. ”Mamma man behöver inte flytta bara för att man fått en lägenhet”. ”Mamma, det kan dröja 10 års kötid innan de hör av sig”. ”Mamma ni behöver ju inte sälja huset. Tänk att ni behåller det som en sommarstuga”. ”Mamma, tänk så nära det blir till både mig och till kyrkan då. Vi kan ju träffas flera gånger i veckan”.

Det är inte lätt att ta ett nytt steg varken för mina föräldrar eller för mig själv. En dag kanske min barn håller intervention för mig och vill att jag anpassar mig efter min ålder. DET kommer dock inte på fråga…

Ett arv i förskott

Jag kommer från urskogen, från en enkel undre medelklassens arbetarfamilj. Med enkel menar jag inte att medlemmarna i sig var enkla (tvärt om) utan jag pratar mer om livet i sig. Det var rejält som gällde och rejäla människor möttes med respekt och vårt hus bestod till 90% av furu och av möbler som far själv gjort. På oss satt mors hemsydda kläder i slitstarka tyger som ärvdes syskon efter syskon, utan att ta hänsyn till varken tidsanda eller om man passade i själva färgen. Det var 70-tal.

I rädsla att vi sex barn skulle kladda ner tapeterna med smutsiga fingrar, hade mor utvecklat ett gå-med-händerna-upp-i-vädret-till-badrummet-efter-måltid och öppna badrumsdörren med armbågen. På så sätt så höll tapeterna för alltid. Det var lågkonjunktur och hustemperaturen låg på stadiga 18 grader och man duschade max i fem minuter.

Funktionella möbler, funktionella kläder och funktionella regler. Flärd och fåfänga föraktades – men det var en sanning med modifikation. I mammas smyckeskrin (som hon köpt då hon hämtade hem min lillebror från Thailand) fanns inte mycket, men där låg ett par gröna smaragd örhängen som hon fått av en rik onkel i USA. Eftersom mor aldrig skulle göra hål i sina öron så var örhängena en sorts clips som man tving-skruvade fast. Dessa kunde man låna så fort huset var tomt, men jag vet inte när dessa försvann – men de är borta nu. Kanske var det jag som försnillade dem?

Vår familjs största attraktion (från min pojk-synvinkel) var dock kristall-servicen som var instängd i fars furuskåp. Eftersom det aldrig användes alkohol i vårt hem och då de var så skira – så fick den stackars servicen aldrig se dagens ljus. Nu undrar ni kanske hur den hamnade hos oss? Jo: Jag var runt 2 år då mors syster Birgit kom farande från stan. Med sig hade hon sin man, Konsumföreståndaren Bengt, men också deras vänner Billeskans (de var från utlandet) som ville få lite frisk luft. Herr Billeskans som jobbade med kristallglasförsäljning kom sedan att förära mor och far med denna grannlåt efter en kaffetår och hembakat. Så som ni ser så är jag inte bara uppväxt som en lantlolla, nej det fanns flärd och ljuspunkter också!

Mor och far har nu börjat rusta för livet i himlen och de märker saker så att vi ska veta vart allt ska ta vägen sedan de rest till Jesus. Älghornet är Armands, kom ihåg det säger far bestämt. Då de frågat mig vad jag vill ha har jag sagt ”inget”. Men det kommer förstås inte på tal. Så i veckan fick jag ett paket, ett förskottsarv. Kanske är de rädda att jag ska glömma bort dem om det inte finns något minne kvar av dem? Det var den skira kristall-servicen som nu står och glänser i vår teakhylla bakom en glasskiva. Ååå så glad jag är! Ååå vad jag älskar er mina fina föräldrar!

PS: Jag funderar redan på vem som ska få ärva den av mig då jag och Zeb rest ovan regnbågen. Amen.

Munch & andra äventyr

På det hemliga uppdraget i Oslo så har vi en fri onsdag förmiddag. Då tågar jag, Zeb, Inga och Isolde ut i kulturlivet och modigt öppnar vi dörrarna till Edvard Munchmuseet! Jag kryper först till korset – jag är inget Munch-fan. Lugn nu, bara lugn…

Nej då andra får en orgasm av ”Skriet” (som är målat typ på vår gata i Nice) så får jag panik istället. Jag har tänkt på den som en dålig skräckmask med en plagierad Starry-night bakgrund av van Gogh. Men… Då jag tågade runt på detta museum (det var en konstspecial denna säsong och det fanns fullt av konst-porr av Marlene Dumas också) så fann jag snabbt tre älsklingar. Var så goda – klicka på pilen till höger:

Om eftermiddagen/ kvällen kan jag inte skriva något alls då ett kontrakt hindrar mig från det, men jag återkommer om en vecka beträffande den saken. Vi vinkade dock av Armand, Inga och Isolde 22.00 innan vi kröp till sängs i ett rum på Oslo flygplats. Sov gott mina vänner, i morgon väntar nya äventyr!