Sköna Maj

2018 års Valborgsmässofirande sker i min barndomsby Tallberg och dit bilar jag och Zeb. Till lunch får man fina mammas flatpalt och den är så god att jag lyckas vålda i mig fem stycken! Att vara i Tallberg är märkligt för den finns något i mig som lockar, något jag kanske anammade innan jag flyttade därifrån då jag var sex år. Men det finns också något som viskar ”spring för ditt liv” och jag vet liksom inte riktigt varför jag känner så här. Här ser ni mina underbara föräldrar! Vem tycker ni jag är mest lik?

Valborgsmässofesten ståndar på grannens gård och de ni ser här på bilderna är Tallbergs OCH Grundforsheds totala befolkning:

Det blir bubbel, grillad korv, whiskey, grillad lax och vin. Det blir babbel och sedan en ”nynna-sång-tävling” Tja mycket skratt blev det och kvällen slutade med att grannen föll ner i en skottkärra och jag och Zeb mer eller mindre bar in honom till sängs. Så där ja, nu var Valborgs 2018  i obygden avklarad! Amen.

Bec på nya äventyr

Det är inte bara jag i min familj som skapar, nej det puttrar liksom alltid på hos någon. Just nu har min syster Bec (t.v) och hennes flickvän Ginger en föreställning på gång och bor du i Göteborg så tycker jag att du ska reservera biljetter PÅ EN GÅNG! Vi tar en titt på trailern på ”You better work”

Läs mer om föreställning här!

Själv så skapar jag inget idag. Jag funderar. Jo det var tänkt att jag skulle spela in en video till mitt nya album med hjälp av mina Ken-dockor i huvudrollen men nu visar det sig att Mattel inte är pigg på det. Hm. Man får köpa Barbies och leka med dem, men man får inte filma och lägga ut när man leker med dem…

Kanske måste jag göra egna dockor..? Varför måste man göra allt själv? Kanske för att man då oftast får det som man vill ha det…#livetsomegenföretagare #sammavisaomigen #wellwell #letsdothis #playingwithfire #playingwithkenandken

#alovestory #gaylife

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Barnen mina

Jag skypar med mina barn. Aidan med fru och barn strålar i Frankrike, Armand med blivande fru glimmar i Norge, Singel-pinglan Amoranda skimrar i Skåne, ja hon är nere och hälsar på sin mor. Men idag kommer hon hem och möter upp mig efter jobbet och allt blir som vanligt. Vi köper en nudelbox på Luleås godaste asian-food-ställe, ja ni har väl vart på Goodwill? Vi ser på hennes favvo-serie Flash och sedan skjutsar jag hem henne till sig. Ååå jag skulle vilja att hon också träffade en fin kille så jag fick en till underbar svär-dotter/svär-son. Är du en rätta så maila mig på monami@evanne.se (omg she’s gonna kill me) Jag tänker runt 30 och med världens största hjärta… Finns du? Har min blogg blivit en kontaktannons?

Nej nu måste jag öva stämsång, ja i morgon ska jag lägga på en stämma på refrängen på en låt i Mon ami Mió Music-projektet. Amen!

Vi avrundar

Vi vaknar med att himlen delar sig och de mörka moln som tagit skyn i besittning ger nu vika för en kraftfull vår-sol (15C i skuggan/ 20C i solen) Vi kastar jackorna och gör ett sista shoppingryck/ gastro-lunch hos Isak innan det är dags för Aidan, Emme och Vincento att åter bila norrut mot ett snögnistrande Serre Chevaliere.

Och så är det borta. Som i ett vips. Ingen liten Vincento kvar att skratta med/ att trösta, ingen stor Aidan att hålla om, ingen Emme att växla kloka ord med – nej nu har jag och Seb två på-tu-man-hand-dagar kvar här i Paradiset. På eftermiddagen är det fortfarande så varmt att man kan sitta ute med bar överkopp på balkongen men här ser ni mig i min födelsedags-tshirt som jag fått av min man av märket Maison Labiche

Men då jag kryper till koj ikväll, så ska jag tänka på mina barn och på mitt barnbarn och jag ska minnas alla skratt som Vincento lockat ur mig denna vecka. Amen.

Gastro-livet

Vad gör man en liten mulen marsdag i Nice då? Det spelar liksom ingen roll vad det är för väder då man är med sina kära, ja även om regnet tar vid så är det varmt i hjärtat. Det finns många oaser i stan, ja här ser ni en bild av Emme, Aidan, Zeb och moi från gårdagskvällens pizza-origie på Attimi.

Det var tänkt att de idag skulle bila tillbaka till sin alpby idag men vi har för underbart så de bestämmer sig för att stanna. En favorit i repris är bläckfisk & kronärtskocke-sallad på Safari och eftersom Vincento blivit lite snorig/ förkyld (VEM kan har smittat honom?) så upptäcker jag att gamla krafter sitter kvar i mig som kan vara bra. Ja det är inte bara hundar jag kan prata med, nej det funkar utmärkt på spädbarn också. Här viskar jag ”sleep” så att vi ska kunna få ner lite bläckfisk mellan roséklunkarna.

Det är sista kvällen med unga familjen Evanne (well vi får väl se) och Zeb och Aidan har varit och handlat havets läckerheter från Carre Four som avskedsmiddag. Det blir mycket mat idag, och livet runt mig är i allra högsta grad gastronomiskt. Men vad kan man mer önska sig, god mat och att få omringas av det finaste man har. Amen.

 

För det är ingen vanlig dag…

Men det är ingen vanlig dag, nej det är min födelsedag. Vi käkar födelsedags-frukost och packar våra väskor och i sista sekund bestämmer sig även Emme och Vincento att hänga med till Nice i några dagar. Jag tar farväl av vackra Serre Chevaliere och så rullar bilen vidare, en fem timmar tur sydväst. PS: Min ”kasper-docka” dvs min svarta kapuschong får hålla lill-Vincento på gott humör i baksätet. Jag kallar min docka för ”Döden”, och Döden är en fena att sjunga låtar från ”Kristina från Duvemåla”. De i framsätet räds Döden långt mycket mer än Vincento, ja dödsångest slår så olika.

I Nice gör vi oss fina för att gå ut på födelsedagsmiddag. Aidan får en hårklippning och jag får rosa champagne och ett stort knippe röda rosor.

#haircut in #provence #nice #france

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Tack alla ni som skrivit in och gratulerat mig på både Insta och Facebook. Så snällt!

 

Ett tillfrisknande

Jag sover. Inte bara hela natten, nej ändå fram till lunch. Det har jag inte ens gjort under min blygsamma pubertet – men plötsligt händer det. Det som tagit min kropp i besittning bedarrar och jag får på lite skakiga ben gå ut och ta en titt på den underbara by som vår son med familj bor i.

#awalkinthevillage #villardlaté #paradise

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Det här är livet. Att får vara med sina kära. Att få bli omhändertagen, att få ta han om. Jag tror att lille Vincento ibland tror att jag är Aidan och jag får så mycket närhet och kärlek att jag dånar. Mina damer och herrar – tre generationer!

Ikväll lagar Aidan (som är kock) anka och på gasspisen så puttrar redan såsen. Jag är i himmelriket och även om jag fortfarande känner mig bräcklig så backas jag upp till fullo av Zeb, Aidan, Emme och lille Vincento. Amen

Tågtrubbel & ett förlösande skratt

Vägen mot Serre Chevalier går smidigt ändå tills vi tar oss till Turin. Efter det att vi tagit flygbussen från Turins flygplats till dess tågstation och köpt tågbiljetterna så börjar problemen. På biljetterna står vår slutdestination men på de stora tavlorna så uppenbarade sig aldrig små-orterna vid namn och det var omöjligt att vet vilket tåg som är vårt. På service kontoret är det 300 före oss i kön (många med samma frågor) och det tar 2 MISSADE TÅG + att tränga sig i kön innan det står klart att vi är på fel tågstation och måste åka tunnelbana för att komma till den rätta! U-LAND. Dessutom kan ingen engelska.

MEN, väl framme hos vår son Aida, Emme och lille Vincento så försvinner all irritation bort i ett trollslag. Skratt kan förflytta berg. Amen

Ett tack & bock

Då bockar jag och tackar för mig. Onsdagen är över och det har vart en rolig dag på jobbet. Visst följer ni Sax & Maskin på Facebook och på Instagram va? Jag packar min väska och det blir trångt. Skidpjäxor och skidkläder, presenter, ombyten – ja attans vad allt tar plats. I morgon flyger vi via Frankfurt till Turin och därefter blir det tåg och sedan bil, ja vi är påväg mot vår son Aidan, hans fru Emme och vårt barnbarn Vincento! De har flyttat till Serre Chevalier och där gnistar snön lika vit som i Luleå…

Men snälla Kung Borde, nu pratar jag med dig. Efter det att jag kommit hem från min resa, kan inte vintern få ge vika då? Jag menar du behöver väl också lite tid att ladda upp inför nästa vinter?