Massiv måndag

Måndag igen? Det känns som om det var nyss jag var just här. Utanför har bladen precis börjat gulna, fast vi egentligen borde vara i nu-blåses-alla-blad-av-träden.

Denna veckan är det bara fyra arbetsdagar i, så det gäller att hinna med massor. Idag blir det super-Pt-klass med Amoranda och vi kör en hel kropps-genomkörare så att träningsvärken sedan ska slå till totalt.

PS: Vill ni se en galet bra serie på Netflix?

Kommentera inlägget

Tiden med mor & far

Jag är uppe tidigt, dvs 06.30. Det är inte tidigt om man frågar mor och far, nej någon gång efter 04.00 (beroende på dagsljus) så aktiveras de. Med nervösa steg går jag ner mot tjärnen för ett morgondopp. Brrr. Utan bastu så är detta en prövning. Yt-temperaturen visar på 12 grader och än har ingen is-skorpa lagt sig så = det är bara att hoppa i. Andra doppet går förvånansvärt lätt… Ååå vilket fantastiskt liv jag har – jag älskar att leva!!!

Aidan med familj vinkar adjö efter frukosten, men jag och Zeb dröjer oss kvar för att få halstrad abborre och färskpotatis-lunch. Det märks att mina föräldrar blivit äldre och jag och mamma pratar om varifrån vi kommer och hon tar hjälp av ett släktträd (min kanadensiska ”kusin” Pow-wow-Pam har av en annan imbecill släkting fått höra att vi inte alls är släkt – och jag passar på att ta bild och förgrening på Stor-Axel, där det hela började) Mor älskar sina rötter och hur de förgrenat sig.

Far däremot säger att han nu är redo för att resa och jag frågar vart resan bär? (han HATAR att lämna sin gård och sin skog) Denna resa ska gå till de sälla jaktmarkerna och jag nickar och förstår att biljetten redan är köpt, men att avgångstiden ännu är oklar. Jag säger att jag själv är nöjd om jag får bli 80 år, så han har ju redan liksom fått fem år bonus-år om man ser det från mitt perspektiv – alltså ett långt och härligt liv. I år har han mist sin plats i jaktlaget, sitt körkort och sin hund så jag förstår om han känner sig inne på slutspurten. Men jag påminner honom om att det inte är hur långt vi får leva, utan att det är hur kul vi har medan vi gör det – och så växter ett roligt minne från en mårdjakt fram.

PS: Ni har väl lyssnat på Stina Wollter och hennes sommarprogram om typ döden? Det lyssnar jag på då vi kör den ostadiga vägen hem.

Kommentera inlägget

En familjeutflykt

Idag blir det lördags-utflykt för ”Team Evanne”, ja förutom Zeb så kommer vår son Aidan, hans fru Emme och barnen Vincento och Frances med.

Vi styr 10 mil in i skogen och hamnar i Tallberg där jag är född och bitvist uppväxt.

Ibland kan dessa dåliga inlandsvägar vara förskräckliga, men denna dag lyser hösten med starka färger och jag har äntligen tagit tid att slå på Sommar-prataren Anders Hansen. När du får tid så lyssna här på detta fantastiska program!

Mor och far har inte hunnit träffa mina barnbarn så himla mycket, nej eftersom de varit på Gotland mest hela tiden så är det nu dags att bonda. Vincento hittar ju på egna namn på oss då tungan inte ännu är fullfjädrad (jag heter Moe) och gammelfarfar döps snabbt om till ”gamla gubben”.

Mor bjuder på paltlunch (hon tycker själv de blivit lite för lösa, men jag älskar dem) och Zeb bjuder på lasagne (hans nuvarande paradrätt) och vi badar bastu och försöker delta i alla tusentals diskussionsämnen som poppar fram. Med hjälp av FaceTime så besöker vi både Armand med familj i Norge och Amoranda hemma i Luleå (som inte hade tid att följa med denna gång)

Tack Gud för min underbara familj!

Kommentera inlägget

Nya tag/ 6:1

September är här och det innebär iallfall från vårt geografiska läge – att det är höst. Denna första måndag i denna månad viner regnet ner, men det hindrar mig dock inte i mitt 3 veckors-uppsåt samt mitt 06.45-spinningpass med duktiga Malin W.

Vad har jag nu på gång undrar kanske ni? JO under sommaren så är ju (för många) rosévinsdunken lika vanlig som vattenkaraffen och efter att ha dragit riktlinjer på 5 nyttiga dagar + 2 i sus och dus (som givetvis inte har hållits så där toppen-bra) så har vi nu minskat sus & dus till blott lördagar.

Så välkommen September med nya friska tag, med typ 6+1 hälsoliv, där inte ens kvällsfika är tillåtet. Nej nu vill jag se vad min träning egentligen kan åstadkomma. Om tre veckor utvärderar jag det hela och tar en paus, ja då har vår firma kickoff.

PS: Ikväll återvänder Aidan, Emme, Vincento och Frances till Luleå. Can´t waaait! (jag ska står redo med ”flyttgröt”)

Kommentera inlägget

För det är ingen vanlig dag

Idag är det Amorandas 31 års dag. Förra året var vi tillsammans med henne och hennes mamma i Paris, men idag är det blygsammare. Hon önskar sig denna dag till ära, att gå ut på fantastiska Cgs och äta. Egentligen är det inte bara hennes dag, nej Aidan fyller faktiskt 33 år, men vi har ju just härjat med honom i Gotland – så nu är det bara Amoranas tur.

View this post on Instagram

#happybirthday #mydarlings

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vi äter. Vi njuter. Vi pratar om vad presenter är. Ja att ha en autistisk dotter kan vara lite komplicerat. Hennes dröm är att jag ska köpa henne virtuella förstoringsglas (jag vet inte ens vad det är, men jag får panik) vilket jag med kraft vägrar. På något sätt så köpslår vi och jag går med på att (bortse från notan) köpa henne nya stekpannor, då hennes gamla liksom bågnat på baksidan. Det är inte så att hon känner tacksamhet inför detta drag (det ingår i diagnosen) men jag känner mig lite mer 2019 och som den pappa jag vill vara. Grattis Aidan och Amoranda. I love you…

Kommentera inlägget

På återseende

Det är lördag och vi lämnar Gotland. Vi vinkar adjö (och missar nästan vår flight) till Aidan, Emme, Vincento och Frances men också till Danjell, Hervé och tvillingarna (som ska hinna en sväng till Stockholm innan de flyger hem till Kalifornien) Farväl!

Tack, tack, tack för den fantastiska vecka vi lyckades koka ihop. Gårdagens lammsteks-middag går till historien och även de lyxiga vinerna som vi hade köpt (japp rött kraftigt vin ger en verkligen baksmälla) Vi ses igen mina kära, ja Aidan + familj återvänder ju till norr redan i September och vi får se hur det blir med amerikanarna (ja vi brukar ju iallafall ses en gång per år) Nu väntar stortvätt och storskrubb och sedan att återuppta mitt alerta smått atletiska luleå-liv, ja kroppen liksom längtar till det. Amen.

Kommentera inlägget

Det parallella livet

Det här är ett annat liv, 1111 km från mitt vanliga territorie. Här har Vincento döpt om oss alla (han har just öppnat sin portal till språkbruk) och här är jag Moe, Zeb är Bastian och den vanligaste frasen är sagd med skinande barnögon och världens största leende (med tandglugg) och lyder ”Heeej!”

Här finns ett utedass och Gotlands vattenbrist gör att jag med hjälp av eko-tvål håller mig rätt så ren i ett kalkstensbrott. Jag har slutat titta mig själv i spegeln (är jag på rehab?) och det här med deo känns fruktlöst. Vi hjälper till på den lilla gården idag, ja vi målar om gästhuset och gungar barn. Vi blir som ett sort community som växlar plats och tar över där den andra behöver omväxling. Handdisk, tvättline-tvätts-hängning, räfsning och trädfällning, ja mitt Gotländska liv är allt bra annorlunda än det hemma i Luleå. Inte bättre eller sämre utan bara kompletterande annorlunda.

Dagen lunch är sill och potatis och där måste jag bara tacka alla högre makter för att vi är så lyckligt lottade. Jag ser oss, ser två generationer till och blir så rörd och tacksam. Att få växa upp i Sverige och att få ha det så här bra är synnerligen något helt otroligt. Tack, tack, tack från farfar Moe och farfar Bastian.

Ps: På eftermiddagen anländer Henry & the twins från Kalifornien. Men mer om det senare…

Kommentera inlägget

Gotland

Och så är vi då framme på Gotland där vår son Aidan med sin fru Emme köpt ett litet hus i de norra delarna av ön. Sonen Vincento har under sommaren blivit en hantverkare och tillbringar mycket tid med sin hammare och med stor precision så spikar han ett bräde full av spik varje dag. Lille Frances däremot har sedan jag träffade honom sist där i våras, börjat ta ögonkontakt och visa personlighet. Här tränar vi på trädklättring.

På underbara Gotland finns det så klart massor att göra, men det finns det på en nybyggar-gård också. Denna dag gräver vi ner tio meter vatten-slang i backen (med ivrig hjälp av Vincento) men vi hinner även med ett bad i den blå Lagunen (som så här års är turisttömd)

Vi handlar mat, vin. Vi njuter av ön och landsbygden. Zeb lagar oss världens godaste lasagne (och jag glömmer bort att ta laktostabletter) då jag busar med pojkarna. Något magiskt händer och Frances första tokskratt brister ut. Det är storebror som på nåt sätt hittar på en tappa-tutte-lek som lockar till himmelska höjder. Som ni ser så är jag i himmelriket, ja vad mer kan man begära än att få vara med sin familj och på ett så här vackert ställe. Amen.

Kommentera inlägget