Kulturfrossan ger sig inte – Daddy Issues MMM+

Rebecka Pershagen gör ett gästspel på Norrbottensteatern med sin monolog ”Daddy Issues”. Det hela rör sig om en timmes terapistund då Rebecka brottas med ett skuldbelagt ämne, nämligen om en ung kvinnas (sin egen?) dragning till äldre män.

Säkerligen har många av oss haft åsikter om när Anna Nicole gifte sig med J.Howard Marshall (PENGARNA!) Vad Melania ser hos Donald Tump (BERÖMMELSEN!) och vad Amber såg hos Johnny Depp (KNARKET?) Men vad säger vi om vår kompis berättar att hon endast dras till män i vår egen pappas ålder?

Vi får följa Rebeckas brottnings match i hennes tankar. Vi får höra hennes vänner invända mot hennes val och deras försök att guida henne ”rätt”. Jag tror att denna pjäs kan öppna många dörrar men själv får jag lite panik för att den blir så… privat? Fast det är kanske just det som är meningen, att man inte ska kunna fly åt något håll?

Jag börjar tänka runt ämnet och funderar på hur omvärlden skulle se på henne om hon endast drogs till unga män. Vad skulle skillnaden bli? Vilka skulle tycka bättre eller sämre om henne då? Om hon blott drogs till svarta män, till kvinnor eller till minoritetsfolk (japp, jag har en bekant som tillhör denna kategori) Om en man skulle ha stått på scenen och sagt att han bara drogs till unga tjejer hade han då setts som äckligare än om en kvinna hade uttryckt samma sak?

Men nu är det inte jag som gjort manuset utan jag får lite obekvämt (ja det är ingen föreställning som är tänkt att behaga) luta mig tillbaka och lyssna på Rebecka och hennes modiga, sorgsna, rebelliska och självutlämnande berättelse. (Fotograf: Linda Hörnfeldt)

Kulturfrossan fortsätter/ Norrbottensteatern presenterar ”LIV STRÖMQUIST TÄNKER PÅ DIG” MMMMM

Ni som följer min blogg vet att jag just nu är inne i ett kulturfrosseri och denna lördag var det dags för föreställningen ”LIV STRÖMQUIST TÄNKER PÅ DIG

Liv har skapat något nytt i en spännande ung och nydanande genre, ja tänk er en feministisk tumult-upplysnings-pjäs! Med hjälp av fyra fantastiska skådespelare (Kristine Gulbrandsen, Jens Nilsson, Mikael Odhag och Linda Wincent) så slår de mig med häpnad!

Man får skratta mycket (Jens jag älskar din motorik) känna vemod och lite ilska, och tillsammans så känns det hela så modern och uppfriskande. Jag ger föreställningen högsta betyg MMMMM och jag rekommenderar er att SNARAST boka biljett!

PS: Ta med dig en tonåring i rent uppfostringssyfte och är du lite äldre så kan du kanske behöva någon som fyller i vem Amy Winehouse, Oksana Wilhelmsson och Britney Spears är (Elvis, Priscilla och Yoko Ono har du självklart bäst koll på själv)

 

 

Riksteaterns ”Landet Inuti”

Vårt kultur-frosseri fortsätter och då vår skådespelar-kompis Marten är på turné med Riksteaters föreställning ”Landet Inuti” så bilar jag, Zeb, Pierre och Malinne till Folkets Hus Boden. (Foto: Martin Brunn)

Det som möter oss är annorlunda. En liten scen, publiken i en hästsko. Ett land målas upp, det är vårt. Sverige skapas av flera säckar jord och ur den växer små plantor upp i obygden. Det hela rör sig om berättelser om hur det är att vara gay/queer i ett litet samhälle och många av historierna är rörande, somliga svarta – andra hoppfulla.

Tack Marten och Riksteatern för att ni kommer till oss och gör en vidrig vårvinter dag så mycket bättre. Och ni som har möjligheten att se föreställningen – gör det! Amen.

View this post on Instagram

#riksteatern #landetinuti #loveit

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

 

 

Julen kan börja

Det blir en sista halvdags-julspurt på jobbet och sedan slänger vi oss i en matkasse-proppad bil och styr mot inlandet. Julen står för dörren och i Tallberg är temperaturen minus 20 och norrskens-drivor spelar på himmelen. Det irriterar mig lite att det inte går att fota detta skådespel med telefonen men jag får bevara det i mitt hjärta istället.

Det är Zeb och min middagsdag denna dag ett och vi lagar kålpudding med baconinlindade dadlar. Det råder frid och mysbyxorna åker fram. Mor är inte helt nöjd med ljussättningen på följande bild (ni som känner mig vet nu vart jag fått detta ifrån – ja jag är ytterst noga med ljus vid fotografering) men jag har lovat henne att fixa en bättre bild till i morgon.

Är vi redo? Självklart! Här har vi snö i drivor (takskottning väntar i morgon) här har vi värme och kandelabrar + massor med delikatesser i våra skåp.

PS: Dödstrött så kravlar jag i säng vid 22.56 bara för att sedan hållas vaken av att mor (en trappa ner) sjunger andliga sånger för pappa så sängkanten. Jul, jul – strålandejul…

4 advent

Somliga dagar vaknar man upp i en främmande bädd. Madrassen kanske inte var den ryggvänligaste men vad gör det om gryningen utanför blossar upp på detta sätt. Vi befinner oss i Piteå skärgård och det är den 4 advent i året 2016.

Efter åtskilliga koppar kaffe så kör vi in till Piteå och lagar jul lunch till Zebs föräldrar. Det blir renskav i gräddsås med lite rödvin och kantarell i, det blir gratinerad kålrot + morot + lök + sötpotatis-mos och lite sallad. Som efterrätt, en sockerbomb vid namn Banoffie paj och vi vräker i oss som om det var vår sista måltid. Jag har på mig finskjortan, kanhända lite trött i ögonen, men jag luktar gott. Ett fjärde ljus blir tänt och det är så mycket j0bb kvar innan julafton, men samtidigt är allt inom räckhåll. Amen.

Rogue One MMMMM

Jag, Amoranda och Aidan dyker ner i biofåtöljen och framför oss så sätter den nya Star Wars-filmen igång. Nu kör vi!

Jag har inte riktigt hunnit med att vi nu ramlar tillbaka i tiden, nej jag hade ju hoppats att den skulle ta vid där ”The Force Awakens” så spännande slutade. Men snabbt är det glömt och jag kastas in i ett old scool rymdäventyr där hjältar, martyrskap, gott och ont trängs i varje bildruta.

Felicity Jones är lysande och känns så 2017, jag vi pratar om en stor kvinnlig kraft som det slår gnistor omkring sig. Halleluja. Får Fi en sådan ledargestalt så vinner de valet. Diego Luna (jag älskar hans näsa) känns matchande invid hennes sida och tillsammans så vinner de mitt röda hjärta.

Se så, skynda er iväg nu på en mysig biokväll. Amen.

 

Gourmetfinalen

Sista kvällen i Italien så hinner vi möta upp en sista gång med David och Shana + deras små underbara barn. Vi möter upp i en hotellbar och pratar om den gudomliga vecka vi vart med om. De ska inom kort återvända till Santa Barbara och vi till Luleå, men det är inte så länge till vi ska mötas igen…

img_2710 img_2709img_2711

Jag och Sebastian kastar oss vidare ut i kvällen och vi går på LYX restaurang som fått guide Michelin-stjärnor! Det är inte ofta vi unnar oss detta, men det känns som en värdig avslutning på denna mäktiga resa. Håll i haklappen för nu blir det matporr!

img_2714 img_2712img_2713img_2715img_2716 img_2717img_2718 img_2719img_2720 img_2721img_2723img_2724img_2725img_2726img_2727

 

Det jobbar ungefär lika många kockar på stället som de har gäster och det finns bara plats för 16 gäster. Allt är givetvis gudomligt men det är lite underlig stämning på en sånt här lyxställe. Stämningen är diskret och personalen nästan viskar vad varje rätt består av. Jag bestämmer mig för att absolut inte skratta högt någon gång, ja även musiken låter som om den kommer från en annan våning. Då vi, enormt trinda, väller ut genom dörren så visar det sig att kocken på detta ställe vill tacka personligen alla gäster som kom. Fantastiskt. Kanske inte riktigt jag, men som ett förbluffande gott besök i ett annat land, i ett annat social skikt, med nya smaker som hela tiden larmslog ens tunga. Amen.

Avgörande Ögonblick MMMMM

Det är torsdag kväll och 3/5 av Sax & Maskin gör sig redo för genrepet på nypremiären på Norrbottens Teaterns föreställning ”Avgörande Ögonblick”.

14274501_10155165559799838_1791483799_o

Scenen är som en typ boxningsring och publiken omringar den kavalkad av avgörande ögonblick som människor har fått maila in till teatern. Det är Rasmus Lindeberg som står bakom manus och regi och på scenen briljerar Karin Paulin, Mats Pontén, Maja Runeberg och Gustav Ekman Mellbin. Skådespelarna är publiken mycket nära (ibland på en stol alldeles intill) och får oss att fullkomligt svämma över av tårdrypande ögonblick, får oss att tok-skratta och tänka efter. Tänk att alla dessa historier har utspelats här invid mig, ibland på en viadukt bara några meter ifrån mitt hem… 14284952_10155165559474838_146267141_o

Det här en en av de föreställningar som jag placerar 3-i-topp av alla de jag sett på teatern och GIVETVIS måste ni skynda att boka biljetter. Det bästa är att ni som bor runt om vårt land kanske har tur att de kommer på turné. Ja de har föreställningar i till Överkalix, Pajala, Karugi, Övertorneå och Stockholm + Luleå, men se info här!

– Tack för en FANTASTISK förställning, ja den har liksom satt sig kvar i kroppen. Känner mig lättrörd, närvarande och sprudlande på en och samma gång…

 

Soaré med Mon ami Mió

Japp. Det gick bra igår. Faktiskt riktigt bra! Det blev som utlovat en trevande balansakt mellan dur och moll och salen var överfull så folk som kom sist fick ståplats längst bak. Hurra!

13433358_10153799251857462_7918538792199302391_o

Egentligen så är jag ju ingen sångare… Jag är mer en… multiartist. Ja tänk på mig mer som en berättare och just det var också något som gick väldigt bra under kvällen – mina berättelser. (Skryt: Det var flera som kom fram till mig och berömde min ”tal-stämma” och tyckte jag skulle slå mig på ljudboks-inläsning) Kvaliten på upptagningen är kanhända inte den bästa, men… håll till godo!

Jag hade ju även underbara gästartister som t.ex Åsa Ivarsdotter som stå-uppade alldeles förträffligt och så denna fantastiska regnbågsfärgade dansgrupp K.U.T.E-troop!

13411718_10153798296417462_7146270105991384668_o

Eftersom jag inte är så rutinerad så var det svårt ibland då jag läste något nära och rörande, då jag sedan hörde publiken gråta i den kolsvarta lokalen. Min röst liksom skar sig lite här och där, men det är kanske också tjusningen med ett live framträdande. Det är typ ”säkert” i en studio, men det är något osäkert farligt som lockar med en scen.

I finalen så var det ju Andys & min dans. Då vi hade repeterat dansen under dagen så satt alla steg alldeles utmärkt, men denna kväll så fick jag en lätt minneslucka i starten. Men, många trodde att det ingick i showen och det är bara att tacka Gud för det och dansa vidare.

13466408_10154899737019838_428833603918037887_n

Tack alla ni som kom på föreställningen och lyfte mig. Tack Tobey för ditt förträffliga pianospeleri, tack Åska, K.U.T.E-troop och Andy – utan er vore jag inget. Amen