Kategori: C’est la vie

Det är sista dagen jag tillbringar på egen fot här hemma i Luleå, i afton kommer Zeb hem.

Jag passar på att göra tråkiga saker som tar tid. Som till exempel att göra listor till SAMI (Svenska artisters & musikers intresseorganisation) där det framgår vilka som är inblandade i den senaste produktionen. Jag skriver pressreleaser och sänder ut till våra tidningar i hopp att de ska uppmärksamma ny musik som är i antågande. Sen då?

Det är måndag och veckan har bara börjat. Det är minusgrader och det är dags att ta fram den fylligare dunjacka. Tisdagen hägrar.

Zeb lämnar Sverige tillsammans med kompisen Musse och jag blir kvar här i vackra Luleå. Jag har massor att göra inför premiären och idag så träffar jag ljussättaren och försöker skissa upp en scen och dess strålkastare. Ett fiktivt podie byggs upp för piano, ståbas och tvärflöjt och i bakhuvudet så maler tanken på hur jag ska hantera 100 meter cellofan.

Kvällen är min och bara min och jag har vilda planer på hur den ska tillbringas. Om jag ska dra till med en vild gissning så kommer jag att ta ett glas vin och lägga mig i soffan ovanpå min värmda vetekudde. Med största sannolikhet kommer jag att somna innan klockan slagit tio och sömn är något jag verkligen verkligen behöver. Amen.

”It nå harrä hänt idag” tänker jag medan jag gör en god köttfärssås till kvällens middag. Somliga dagar är sprängfyllda med händelser och intryck men denna tisdag ter sig ganska alldaglig. Det mest spännande var nog att min lunch-power-nap gick lite överstyr och jag somnade in så djupt som om det vart djupaste natten. Ja så spännande kan mitt liv också vara, det är inte bara resor och galej.

Så tack bleka tisdag för att du kom och tack vare dig så kommer onsdagen med största sannolikhet att te sig som ett färgsprakande fyrverkeri.

Efter en smockfull vecka så infinner sig nu en stillsam söndag. Stillsam och stillsam, man måste ju röra på sig lite iallafall. Gårdagskvällens alkoholintag sipprar liksom ur kroppen på mig då jag och Amoranda kör tung bänkpress denna förmiddag. Skönt!

Efter lunchen så bäddar jag ner mig i sängen för en mega-power-nap. Det var tänkt att repetera monologer men hela kroppen säger till mig att röra mig så lite som möjligt. Det är bra att ha en sån bestämd kropp. Sedan säger den åt mig att den vill äta pizza på kvällen och jag lyder och rör ihop en jäst-pizza-deg.

Kära söndag. Så fint att jag har dig. Amen

Jag kliver upp redan 06.00 för att gå min sedvanliga tur runt sjön. MEN något hindrar mig. Regnet. Jag vet att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder men regn är mitt värsta väder. För att utnyttja min arla stund så sätter jag mig ner och gör sådant jag skjutit framför mig. Betalar räkningar, söker bidrag för musikprojektet och viker tvätt.

Det gäller att ta vara på dagen då man liksom pikar. Jag försök inte locka med mig på något kraftansträngande efter middagen, för då vill jag bara dö en smula. Amen

Hemma. Brun som en pepparkaka. Minus fem grader. Sen-höst. Packa upp. Tvätta. Handla mat. Öppna post. Tjoho. Skjortan jag ropat in på Tradera har kommit! Den ska på i akt två på Norrbottensteatern och den sitter perfekt (ett strykjärn behövs dock) Svårt att somna. Men sängen är skön. Amen.