Browsing Category: C’est la vie

Bon appétit, C'est la vie, Qui

Låt nya tider stånda

Låt en ny vecka stånda, låt nya tider börja.

Denna måndag är röd och öppen att fylla med något näringsrikt och vi tar den på fullaste allvar. Nu blir det alkoholstopp (jag skyller både på påsken och Cornonan att det blivit för mycket) samt minskade matportioner/ minskad mängd kolhydrater. Dessutom mindre bröd, inga chips och inget plockgodis! Ni hör ju – den här veckan blir tuff!

Jag gör lunchen, ja det blir inlagd rå-riven fänkål (olja, citron, dill och flingsalt) samt baconrullade sparrisar och en gröna-ärtor sås (mixat med vitlök, lök, lite småhackad bacon) och tomat. Mmm.

PS: I kväll vankas Zebbes köttgryta som redan nu puttrar på spisen.

Kommentera →

C'est la vie

Långfredags bekymmer

Låt mig bara börja med att VARNA för detta havre-flarns-recept, ja jag är mitt uppe i smeten kan man säga… Ikväll dukas vårt lång-fredagsbord för sju personer och som dessert var det tänkt att serveras franska äppelkompotts-fyllda flarn, men… Utan mjöl verkar det liksom inte hända och den här sörjan har gjort sitt bästa med att misshaga mig. Det får helt enkelt bli en kompott med en gräddklick på samt någon flisa av det som skulle vara ett flarn. BU!

Nu ska jag lugna ner mig och bli lugn och fin och vara tacksam istället. Ja det är ju trots allt självaste lång-fredagen.

Kommentera →

C'est la vie

Utanför Systembolaget

Det är vår och dan före årets rödaste dag. Efter jobbet så fyller jag på med bubbel från Systembolaget och iakttager då ett vårtecken – nämligen 2020 års för-trupp av A-lag.

Det är en ny skara som möter upp där vid cykelstället och de skålar med ölburkarna och en tandlös yngling skiner som solen.

Då jag var ung så minns jag det som om A-laget alltid var en och samma hord. Det var knubbige Porren (som enligt rykten fortfarande bodde hemma hos sin mamma på Tuna) och Urban med träbenet och hans bröder. Sedan en storväxt rödbrusig viking i hockey-frilla (som av och till fick enorma vredesutbrott) – ja dessa minns jag, kanske var de fler…

Samlingsplatsen för dem var gula paviljongen och jag minns att jag gick stora omvägar förbi den då jag stigit av buss 9 från Gammelstad och var på väg till Pingstkyrkans ungdomssamlingar.

En dag så blev det bara så att Urban med träbenet kom att prata med mig. Han berättade då chockartat att A-laget var rädda för MIG, ja han visste inte riktigt varför men de brukade hålla sig ifrån mig sa han. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera denna upplysning, men jag slutade undvika dem i alla fall. Porren var den som dog först…

Och då jag cyklar iväg med min flaska bubbel så tänker jag lite på gänget utanför systemet och på den tandlöse ynglingen. Kanske tänker jag mest på hans föräldrar och på hur denna dryck kan föra så mycket elände och samtidigt så mycket glädje med sig…

Kommentera →

C'est la vie, Sax & Maskin

Dagens gärning

Då min första 08.45 inte behagar dyka upp kan man antingen sura (vilket jag först gör och debiterar henne på halva summan) eller så kan man göra något uppbyggande. En massa kartonger kommer inburna på salongen och jag packar upp vår nya eko-linje O&M = oj så kul! Sedan följer jobb, jobb, jobb och väl hemma så adderar jag matlåde-tillagning! Nu står det 12 näringsrika matlådor färdiga att frysas in för kommande hungerdagar. Jag klappar mig själv på axeln för att jag varit så duktig.

Kommentera →

C'est la vie

Pre-spring

Okay den är här nu. Luleås fulaste årstid. Visserligen har inte jorden börjat stinka (= folk börjat klaga på upptinad hundskit) men det är grått, grått, grått och på vägarna så ligger ett massivt gruslager (typ minst 1/2 dm hög)

Det är så tätt mellan Luleås vackraste årstid (mars) då snön gnistrar så vit i solen och allt känns så nystädat och fint – tills vi når hit. Men vi får hålla ut, ja om en månad så börjar det typ grönska…

Kommentera →

C'est la vie, Qui

Ett litet amen

Det finns mycket av vara rädd för i dessa Corona-dagar men jag väljer att istället utbrista ”Tack gode Gud” för att jag bor i Sverige, i Luleå.

Här kan man (då man praise-the-lord inte räknas som högrisk) ännu röra sig ute, jobba, gå på gymmet och gå på restaurang.

Jag får panik då jag pratar med mina vänner utomlands som i morgon går i vecka 4 av isolering. Ingen vet vart det barkar men just nu, just i dag – så är jag så innerligt tacksam trots allt. Amen.

En serietips för Netflix-soffan kanske? Låt mig säga att jag har bara sett två avsnitt ännu och det är OTROLIG fängslande och magiskt bra!!!

Kommentera →

C'est la vie, Merde, Music

#support

”Supportyourlocalrestaurants” har blossat upp och vi köper helt plötsligt hämtmat från fin-restaurangerna för att rädda det som räddas kan. På Sax & Maskin (Luleås bästa frisörer) tackar vi de kunder som kommer till oss (vi har långt mellan stolarna) och jag köper uteslutande närproducerat nu för tiden. (Tack Care of Gerd för lingon-tvålen)

Det är även intressant att studera processen ”släppa-en-singel” och hur detta tas emot. Så många fina vänner, bekanta och okända som skriver hejja-ord och hyllningar och delar inlägget medan andra i ens närhet inte ens ger sig tid att kommentera det hela.

Kom igen! Stöd det kreativa folket och ge dem lite kärlek, ett like, eller en delning. Lämna jantelagen där den hör hemma, dvs brinnandes i en djup grop. Amen.

Kommentera →

C'est la vie

Vi startar veckan lite svagt…

Vi har vart lyckligt besparade från Coronans värsta effekter här i norr, ja ännu kan vi gå till frisören, till gymet och vandra ute på isvägen utan att få panik. Men denna måndag så har fler kunder börjar ringa in sjuka/ avboka än vanligt och jag håller tummarna att de får rida ut denna storm utan att ta skada.

Själv får jag som bieffekt en långlunch och jag går hem och strosar runt och känner mig nästan lite skamsen för att jag är så inaktiv.

Lite Netflix tröstar alltid och se där. Jag hade kvar en hasselnöts-pralin!

Kommentera →