En tom duk & en full garderob

  • Vill du få skaparglädje, lugn och harmoni? Då kan det rätt ofta börja i ett kaos där du får röja runt bland allt som ligger och skräpar.

Och så står den plötsligt bara där, färdigspänd och väntar. Detta mina damer och herrar är ingen vanlig målarduk, nej det är stommen till Tallbergs kapells altartavla.

Som multiartist får man ju prova på många spännande uppdrag men detta är minsann den första gången jag får ett sådant uppdrag. Vad ska jag måla? Vad vill jag berätta? Hur ska det hela tas emot?

Innan man börjar skapa så måste man ha ordning och reda runt sig – då flyter energin lättare. Så innan jag sätter igång att skissa så sorterar jag mina kläder och rensar ut. Ja jag har nämligen en strikt kod att bara få ha 10 enfärgade T-shirts och 10 mönstrade. 5 collagetröjor, 5 tunna tröjor, 5 ulltröjor och 5 koftor (anar ni en autism?) 5 par jeans, 5 par övriga vardagsbyxor och 5 finbyxor. 5 kostymer, 5 skinnjackor och 10 skjortor.

Det blir ett berg av kläder som måste bort och då de ligger i en påse så kan jag andas ut. Men då är jag för trött för att skissa, nej jag tror jag lägger mig på min spikmatta istället och fantiserar.

21 Januari

Det är blå måndag och det är tydligen årets mest deprimerande dag… Är det så? Well, mitt ryggskott hugger till igen och jag akutfixar till det samtidigt som jag får bannor för att jag inte följt kiropraktorns instruktioner från sist.

Hon genomskådar mig genom att ställa frågan ”Var det kul på festen i helgen?” och jag svarar naivt att lördags-galejet var toppen! ”Ahaaa, vad sa vi om alkohol?!” (kroppen blir nedsatt och saker kommer lättare i fysisk oordning) JAG SKAAA bättra mig, men det känns för tidigt att slå sig för bröstet och berätta att jag nu tagit en vit period, då den bara pågått i typ 40 timmar.

På den blå måndagen så gör jag även misstaget att checka mitt konto. Det står på minus! Jag skyller allt på Norge. Ja vi var där i förra veckan i 36 timmar – och brände 12000 BARA PÅ MAT! (visserligen då för 4 pers, men vi var inte på några lyxställen) Inte undra på att vår son fyller sin koffert med falukorv och kycklingfiléer då han reser mot väst.

Men det är inte bara en blå måndag, nej det är även ”Kramens Dag” vilket passar ju utmärkt denna svinkalla dag (-26 C). Jag sänder en sådan till er i hopp att få en tillbaka…

En nystart

Det är redan i förväg bestämt att denna söndag ska ha ett tema och nyfiken och lite fest-vinglig (hade en bar-runda med Ric igår) stiger jag upp ur min säng. Temat är ”nystart” och jag nynnar på ”Din klara sol går åter upp” även om mörkret (Soluppgång 08:59/ Solnedgång 14:30) och kölden (-22C) vilar över stan. Jag är redo nu, jag har hållit ut i det längsta.

Jag har investerat i en näringsdryck som under de tre närmaste månaderna ska fylla i de luckor som min jos-maskin inte kan fylla. Så med denna frukostdryck, två kokta ägg och en tablett D-vitamin så börjar det nya livet. Är jag redo? Jag säger tack och farväl till alkohol som i och med december ökat sin vardags-närvaro i form av glöggfester, middagsfester och ett glas värmande rött i tevesoffan. Det är inte tänkt jag ska bli absolutist, men jag ska ta detta kvartal under utvärdering och använda denna vätska med försiktighet och förstånd.

Min gymkort ska fortsättas att användas lika flitigt men i mitt kök så ska jag dra ner på potatis, ris, pasta och bröd och gå in för så mycket ekologiska råvaror som möjligt. Vi ska ha storkök och laga färdiga proteinfyllda lunch-soppor och frysa in, ja Paulun har fått mycket lunchpengar av mig sista halvåret (men jag har sparat burkarna till vårt eget soppkök) och det är dags att ta saken i egna händer.

Vill du ha tips på en typisk Mió-middag?

Igår ungsbakade jag ett blomkålshuvud som jag smort in med smör, svartpeppar och flingsalt (40 min i ugnen på 200 grader)

Till det en delad sötpaprika om jag fyllt med Tapenad och rivit Pecorino på (lägg in i ugnen lite senare, tänk 20 minuter)

I stekpannan stekte jag till sist några skivade gourmet-korvar + champinjoner och serverade det hela på en grön salladsbädd.

Enkelt, nyttigt och mycket gott!

Det är alltid en bra dag att börja om och göra rätt. Sedan är det inget farligt att misslyckas, nej vi är bara människor som har en benägenhet att ramla. Sätt ett eget datum då du trycker på ”reset”, sätt ditt eget mål på vad det är du vill uppnå.

Lycka till!


Vi dansar ut julen

Fast julen nu har sagt adjö så ter sig Luleå mer midvintrigare än någonsin. Stora kritvita drivor förvandlar landskapet till små Toscana-liknande mjuka vita kullar. Det känns nästan fel att packa ihop all vår vinterdekoration (jag vet vi är sena – men vi har ju vart på resa) och trä-tomten (som pappa har snidat) och adventsstaken (som min make fått av sin mormor) står nu beredda i hallen att flytta ner i källaren igen. Det kanske inte låter som så mycket till dekoration, men vi är sparsmakade beträffande jul-hysterin.

PS: Men vi har haft en vit amaryllis också, om man nu får räkna det som juldekoration…


Hemfärden


13.15 så lättar i ankar på vår färd norrut. Den lille matrosen i mig lämnar sitt kära Nice bakom sig och flyger via München hem mot Luleå.

Det är svårt att veta vad jag ska ta med mig från denna resa (förutom två gudomliga ulltröjor) men jag tror det blir insikten av att stress och effektivitet inte har det minsta med varandra att göra.

Närhelst du känner dig angripen av jäkt så sakta av tempot direkt och försök vara just där, just då. Försök att observera din omgivning, de som händer, det som luktar. Lura kroppen att ta en mental paus.

Men då du måste prestera så gör en plan i huvudet eller på ett papper och så kör du så det ryker, samtidigt som du bockar av avslutade moment.

Låt inget ligga och vila som en osalig ande utan ta itu med det på en gång eller bestäm en specifik tid då du ska göra det. Glöm inte att andas. Sov middag. Ta hand om dig. Du är bäst. Amen.

RESET

08.00. Reset-knappen trycks in. En kraftfull kiropraktor går skicklig bärsärkargång på min kropp och jag får en andra chans då det smattrar i kotor som hamnar rätt. Halleluja!

Det har nu gått två veckor av gym-stoppet och bara det känns fel. Om man sedan adderar jul-mat och jul-vin på det så ska ni veta att jag känner mig som en stadsduva. Men nu vänder det. Nu får jag börja om att träna snart igen, och jag ber till Gud att allt ska hålla i sig.

13.10 lyfter jag sedan mot Oslo där jag åter är på plats för att delta i det som inte får berättas något om. Ännu. Men snart får jag. Typ om en vecka. Men jag är inte huvudpersonen, nej jag är blott ett stöd – men nu säger jag inget mer. I Oslo möter Armand, Ingy och lilla Isolde upp. Gissa om farfäderna blir glada!

Må gott!

Dagens agenda

I ledet att snabbt bli återställd (från ryggskottet) så hittar jag på massor av saker:

1: Sova mycket

2: Vila på spikmattan

3: Pressa inflammationshämmande ingefära och citron-jos

4: Göra korta enkla yogaövningar

5: Värma & svepa in mig med vete-bältet

6: Se roliga och upplyftande teveserier

7: Terrorisera min kiropraktors receptionist med sms om tidsbokning

Det finns alltså massor med saker att göra samtidigt som man tycker synd om sig själv… Det som känns mest ovant för mig är att jag tackar NEJ till all form av besök och socialt umgänge (fast Malinne lockar med drinkar) Ja det är ju inte så att jag är smittsam och har magsjuka eller så, men bara tanken på att vara sprudlande intressant gör mig trött. Nej energin måste jag satsa helt på mig själv denna lördag och hoppas på en socialare söndag. Amen.

I väntans tider

I väntan på farbror Naprapaten (i morgon bitti) så kryper jag upp i soffan och botaniserar i serievärlden. Först och främst – ni har väl inte missat SVT-play och ”A very british scandal”?

Efter att ha sett detta mästerverk så ger jag mig i kast med ett europeiskt samarbete och serien ”The team” So far so good.

Vad har ni för nya serietips till mig om detta blir utdraget?

Jag smakar på 2019

Ett nytt år skrider fram och lämnar osentimentalt 2018 bakom sig. Jag funderar på om jag alls hade några nyårslöften och blir nöjd då jag minns att det vara att öka träningen och få en fastare rumpa. Bakom mig sitter nu en stjärt som är max 30 år och jag minns att då jag dansade jazzbalett två gånger i veckan så hade jag en liknande.

Igår hann jag inte fundera på nya löften, nej för redan 10.30 så somnade jag in. Ja ryggskottet eller vad det nu är gör mig rätt trött och jag har mailat runt till alla kiropraktorer/ naprapater ett SOS-alarm att fixa till det så snart som möjligt. Men jag tar mig en funderare på om jag har något jag vill korrigera detta år. Hm. Nu vet jag: Att ALLTID ha med mig en egen tygpåse då jag handlar! Det kanske inte låter så storslaget, men många plastfria bäckar små…

Den här första dagen på 2019 känns dock väldigt Narnia-vacker och jag tar en långpromenad ute i en mild snöstorm. Inte riviga is-flingor i snålblåst utan mjuka fallande cornflakes-liknande flingor. Det känns både vemodigt och livgivande på samma gång. Amen.

Mió Evanne

Efter landsbygd

Jag är åter i stan och har lämnat landsbygden bakom mig. Eftersom det inte rått en sekund av något som kan likna lugn (så blir det med 14 personer samlade, på gott och ont) så ligger jag nu på min fårskinnsfäll med en ansiktsmask på och tystnad råder. Zeb är och hjälper till med flytten av vårt gym Inpuls och jag är alltså helt allena = underbart.

Det är för tidigt att sammanfatta julen 2018 för ännu återstår fler fantastiska middagar, fler fantastiska möten och fler dagar att njuta av innan vi kör igång på jobbet igen. Eftersom jag redan tappat kontroll på dagarna så räknar jag efter och finner att jag har hela 5 dagar kvar!

Ikväll blir det hemvändarträff + middag med Petersenskan och vid bordet ska även Zeb, Chrystella och Chaka-L ta plats. Jag är nästan redo…

View this post on Instagram

#thegettogether #meandmybffs

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on