Body double

Jag, som aldrig får höra att jag är lik någon annan än min kära mor – får mängder av ping då Robert Fux (Fux Delux) uppenbarar sig hos Carina Bergfeldt. Jag vet att vi har en gemensam vän och att han tidigare sagt att vi hade liknande drag, men helt plötsligt verkar jag ha en dubbelgångare.

Sedan fortsätter dagen med detta tema och Nilla skriver ”Du har en tvillingröst” och sänder med en länk till Imaginary Future och låten ”Till There Was You”. Helt plötsligt är jag överallt och samtidigt ingenstans…

Wikipedia & några som behöver odla ett eget liv

Wikipedia. Ett forum jag inte vet så mycket om och inte bemästrar. Men. Någon gång så skapade jag en profil här och skrev dit mitt CV. Jag erkänner att jag gick in och sedan raderade min ålder då ”någon” la till den (vilket sedan har klagats på) Men sedan har ”någon”/ ”några” verkligen satsat tid, energi på att ändra min CV (vilket tydligen är möjligt på Wikipedia) samt att ifrågasätta om något överhuvudtaget är sant, SAMT krävt att sidan raderas.

Jag menar, jag är ju inte en så viktig person på arenan, ja jag förstår att folk retar upp sig på om någon klankar på deras idoler, men detta…? (ja jag har mina misstankar/ har passerat några psykos i mina dar) Viktiga hållpunkter i mitt liv har av någon raderats (typ att jag är frisör, har gett ut musik, att SVT visat en dokumentär om mig)

81.224.253.60: På vilket sätt skulle han vara skådespelare?
– Jag spelade ”Simon”, en fin talroll i ”Att göra en pudel”.

81.224.253.60 Uppgiften om att subjektet är 50 plus togs nyligen bort i en egoredigering med vilseledande redigeringskommentar.
– Jag erkänner. Korsfäst mig! Fyller snart 58 och börjar vänja mig vid åldrandet.

PercivalDury: Böckerna är egenutgivna samlingar av tidningstexter. Uppenbar intressekonflikt och självreklam – artikeln saknar oberoende källor och har alltsedan den först skapades redigerats i huvudsak av just personen den handlar om, inte sällan med direkt marknadsförande inslag
– Jag har gett ut 2 samlade krönike-verk. En mix av mitt arbete som krönikör på Norrbottens-Kuriren, NSD och Ica-Kuriren = ingen reklam. En bok kan vara av olika genrer. Drama, Romantik, Krönikor etc. etc. Prova läs en av dem. De är underhållande.

PercivalDury: Även musiken är egenutgiven
– Att en del av ens musik är utgiven på eget bolag bör ge extra applåder. Förutom mitt eget bolag så har två andra bolag gett ut min musik. Stolt sjunger jag fredagen den 24/2 2023 låtar från mitt senaste album ”Mon ami Mió – Duets” på Norrbottensteatern. Kom! Men just det – det är slutsålt!

Vad säger man? Jag har provad maila Wikipedia och be dem ta bort min profil. Jag har inte tid att ödsla tid på ett forum, på människor som inte har ett eget liv och som tillsynes tillbringar sina timmar med att försöka minimera andras. Jag vill skriva ”Get a life” men jag tycker egentligen synd om dem och låter bli.

Jag får ett meddelande efter publicering av denna blogg:
Tournesol: Jo förresten…då du verkar länkspamma istället för att argumentera har jag blockerat dig. Har du något som helst intresse av att bidra till Wikipedia på Wikipedias villkor? Om så är fallet kan jag (eller vilken administratör som helst) häva blockeringen. Om inte är vi kanske klara här. – Tournesol(diskussion) 23 februari 2023 kl. 22.22

En ettrig morgon

Mió Evanne

Just efter 05.00 slår jag upp ett par ettriga ögon och börjar stress-recitera mina repliker för fredagens föreställning. Fuck!

Då jag insett att sömnen inte vänder åter, gör jag min vanliga frukost: ett kokt ägg + kaviar på ett frö-knäcke, 1 dl blåbär med blandade nötter och yoghurt samt en dubbel Espresso. Det är lika ba att köra nu…

På gymet tar jag ett benpass och jag njuter av att de liksom blir muskel-spasmer i dem då jag gör benpressen. Sedan försöker jag cykla till jobbet MEN snön har fallit igen och trots vinterdäck så slirar jag riskfyllt efter vägen. Nåväl, då promenerar jag.

Helgen närmar sig. Är ni redo?

”Repetitioner”

Det är tisdag och efter jobbet så har jag repetion inför fredagens föreställning på Norrbottensteatern. Det är ofattbart hur många ord som kommer på fel ställen och intressant att det går så mycket lättare om jag inte tittar mig i spegeln samtidigt.

Jag tvekar inför showens ”look” och grubblar över om jag ska behålla min buskiga mustasch (se bilden). Eftersom jag inte kan bestämma mig så ansar jag till sist ner den till hälften men förblir tveksam. Alla dessa val…

Ikväll blir det till att fortsätta med att beta av ”Sveriges Mästerkock” = så kul!

Amerika-främmat part 4

Jag stiger upp i ottan, ja innan frukost ska jag klippa både mamma & Traktor-Göran. Sedan blir det väckning av sovande amerikanare, frukost, bilpackning och farvälkram på farstukvist.

Medan Zeb, Danjell, Henrye och tvillingarna styr mot Piteå och isfiske så styr jag istället kosan hem. Nästa veckas förställning på Norrbottensteatern (där jag är med) är fullbokad och jag får ett sting av panik och bestämmer mig för åka hem och öva ord och toner.

Amerikanarna trodde mig inte då jag berättade att jag hade EXTREMT svårt med ordinlärning, men då vi spelade barn-spelet ”Taco! Cat! Goat! Cheese! Pizza!” fick de dessvärre erkänna att så var fallet. Må gott mina läsare, vi hörs i morgon.

Nystartsveckan. Akt 3

Torsdag. Jag har alltså hittills denna vecka tagit tag om min kost (chips och alkohol-stopp) liten viktminskning (jag väger in mig) motion (med små och större utmaningar) och igår – min yta.

Idag fortsätter jag med min renovering. Nytt för mig är ”Storytel” och dagens tema blir tillfixning på insidan. Ja boken ”Rött, vitt & kungligt blått” (Emil Almén läser) gör mig tonårs-gay-glad i hjärtat och jag vill liksom höra den innan den blir film. Dessutom så kommer flyttkarlarna och bär ut mitt gamla piano och jag ställer dit mitt nya elpiano. Här, i salongens källare har jag en studio (som ser väldigt tråkigt ut på bild, men även i verkligheten) där nya sånger ska komponeras, där nya texter skall få leta sig fram i ackorden. Torsdag. Helgen närmar sig och jag får leva loppan igen.

Ett två år gammalt minne dyker upp

Det är den sista dagen i januari 2023. Facebook presenterar ett två-års-dags-minne och jag stannar upp vid den här bilden av mig och min far.

Vi var inne på sluttampen och någon del av honom visste nog det – för han höll min hand så ömt och ville inte släppa taget. Som om han trodde att det skulle förlänga hans tid här på jorden. Det var svårt att lämna detta demensboende i Harads denna dag, ja jag visste inte heller hur man skulle ta farväl. Till sist blev jag pappan och han den lille sonen och jag sa att ”nu är du trött pappa, nu kryper du ner och vilar” Som en lydig pojke kröp han ner i sängen, vände huvudet mot väggen och låtsades sova. Jag smög ut.

Finalen på vecka 4

Söndagen rinner snabbt mellan mina fingrar, även om jag hinner med att laga både lunch, matboxar och middag (well, pizzadegen jäser just nu) Dagens rörelseaktivitet blir ett tufft spinningpass med Jossie, Zun, Oloph och moi, ja se så röda vi ser ut. I morgon flyger Zun hem mot Stockholm och en ny underbar vecka ska formas. Tack vecka 4 för allt!

En sista operation & en ny vända för ”Obscuritas”

Idag vinkar jag i ottan adjö till Zeb som beger sig till sin (förhoppningsvis) sista operation efter det stora felsteget i Amsterdam (april 2022) Idag ska alla järnplattor och stift elimineras och jag blir lite rädd men ändå glad att vi är inne i finalen. Håll tummarna!

Denna torsdag (kanske för att jag känner mig allena) så tecknar jag upp mig på Storytel och börjar lyssna på boken jag håller på att traggla mig fram igenom.
Det är David Lagercrantz ”Obscuritas” som jag inte riktigt fått en bra rytm till MEN nu när Gunilla Leining läser så funkar det så mycket bättre än i mitt huvud. Nu kör vi!