Kategori: C’est la vie

mio

En excentrisk små-gammal man

C'est la vie, Qui

IBLAND (men inte ofta) känner jag mig alldaglig och färglös, med ett liv som är smått intetsägande men dock uthärdligt. ”Ibland” är INTE idag nej idag känner jag mig som en excentrisk små-gammal man som ska ut på äventyr. Jo förstår ni, denna söndag är det dags för fotografering för nästa show på Norrbottensteaten (jag vill att ni redan nu kryssar av 10 & 11 November, samt håller koll på biljettsläppet som ska ske någon gång här i maj) samt till konvolutet på albumet. Hurra!

Med mig har jag min trogna fotograf Peder Jonsson och vi styr bilen mot kyrkbyn i Gamla Gammelstad. Han har med sig en digitalkamera de-luxe samt en Hasselbladare och jag svänger runt, klättrar och poserar utan att oroa mig det minsta för att se ful ut.

På mig har jag dräkten som mamma vävt och sytt åt far, ja det är en norrbottensdräkt. Den har en jacka också MEN med den på ser jag EXAKT ut som tomtefar själv så jag bestämde mig för att skippa den. God fortsättning på söndagen önskar er excentriske blogg-vän.

mio

Maj vs. April

C'est la vie

Jag vet att det är maj månad men frågan är om maj vet det själv. Jag menar att den egentligen borde ha gjort entré för hela fyra dagar sedan? Kanske sitter den bara och hänger i logen och pudrar näsan och funderar på vad den ska överraska oss med i år? Upptinat hundbajs så klart (klev i en mega-korv igår och fick köra skorna i tvättmaskinen) Pollen – check! Knoppar – ja tack! Maj funderar vidare i logen…

Kvar dröjer otåligt aprilväder kvar och överraskar oss med både snöstorm och minusgrader. Se så april bege norröver, vill jag ropa – men april slår dövörat till.

Ta hand om er/ Mió

mio

Morgonstund

C'est la vie

Vaknar 05.00. Oh nooo. Jag vill, JAG VILL vara ungdomlig och sova länge och snooza och ha mig. Men icke sa Nicke (PS: jag har tills idag trott satt det stavades och uttalades ”Icke san Icke”)

Vad gör man då man vaknat i ottan? Jag skruvar på mig i hela 1 TIMME, men sen får jag nog av skruvandet och kliver upp. Jag tar en espresso och sätter modigt på mig löparskorna. Det är dags för 2023 års första löp-runda, jo så kan det gå då man vill bestraffa/belöna sig själv för att man vaknar i ottan.

Klumpig känner jag mig då jag sätter igång runt sjön. Jag möter andra joggare som ser ut som elitidrottare och jag försöker göra mig osynlig där jag springer fram i på tok för tighta kläder. Nåväl. Jag tar mig runt de 4,5 km utan att få hjärtinfarkt – vad mer kan man begära?

I morgon är det fredag, då får jag dricka ett glas vin extra för att jag vart duktig.

mio

Fysisk & social träning

C'est la vie, Fitness

Och så var det måndag och därmed dags att ta i med hårdhandskarna. Nu ska helgens sus och dus drivas ur kroppen och det är både med glädje och lite sorg som detta händer. Efter jobbet är det dags för far & dotter-träning (vi tränar två pass tillsammans varje vecka) och idag blir det extra tungt för jag kombinerar fysisk och social träning.

Att vara autist som Amoranda är kan vara lite klurigt. För henne så hänger inte alltid den inre känslan med i det yttre, vilket innebär att hon kan vara super-glad och tränings-pepp MEN ansiktet kan istället signalera sur och arg. Mellan styrkeövningarna så tränar vi i spegeln på hur munnen vanligtvis ser ut då man är glad… Då Amorandas massör (som hon går till rätt ofta) passerar så försöker jag få henne att säga ”hej” till henne, vilket hon vägrar och jag försöker förklara att det är vanligt att man gör då man träffar på någon man känner. Då jag surrar med en av killarna på gymet så kommer hon fram och frågar ”vem är det där?” och stirrar på mig och jag berättar att det är bättre om hon säger ”Hej, vem är du” till honom, men jag når liksom inte fram där. Vi behöver nog alla fysisk och social träning, ja så fort man är i ett nytt sammanhang så byts spelregler och man har svårt att hänga med. Hörni, nu är veckan igång – nu kör vi!

mio

Den stora utrensningen

C'est la vie, Merde

Idag vaknar jag med en känsla av att jag måste vårstäda. Jag börjar i frysen och finner konstiga små vego-nuggets av olika slag, samt vegokorv (som jag äcklas av) Detta blir lunch och jag bjuder in barn och barnbarn till frys-tömning. Jag friterar nugget-sarna så man slipper känna smaken av dem och steker ”korven” i en egen kryddblandning samt gör pommes. Helt ok…
Jag hittar även vego-burgare som jag också rensar ut och tänker dystert att detta får bli middag (som ni hör är jag ingen stor fan av ultraprocessad mat)

När jag sedan ändå är i farten så provar jag mig igenom min garderob för att se vad jag vuxit ut. Det blir denna hög!!! Jag klandrar både gymet, vinet och lyxmiddagar för detta klädberg av Gauliter, Dolce & Gabbana, Oscar Jacobson, Tiger, Hope, Agnès B & A.P.C och jag skriker inombords då jag ger bort dessa kläder till nära och kära (som är smalare än jag)

God söndag!

mio

Våren anländer

C'est la vie

Från kanske världens bästa vinter så är det nu dags att ta farväl. Idag är sista dagen det är minusgrader på dagarna och detta är vad vi kallar VÅR!

Från och med i morgon så förvandlas våra vägar till en sörja för att på sikt tina upp och bli halkfria = längtar. Ja just nu spänner man sig då man är ute och går och ryggen känns som en fiolsträng.

Klockan är 17.30 och jag har otippat knådat en jäst-pizza-deg som vilar i kylen tills Zeb kommit hem. Ja jag är morgonfågeln som är uppe i ottan och startar tidigt och då får man även gå hem 16.00. Må gott.

mio

Komposition

C'est la vie, Mon Dieu

Ja så här kan det se ut då man har en dejt med sitt piano. I de flesta fall så bär orden i sig redan en rytm och en klang och då hittar fingrarna rätt med ens. Ibland vill man trixa till det lite och små-förbjudet byta både tonart och taktart i en och samma sång.

Jag kan även förtälja att jag nu börjat lyssna på senaste Keplerboken ”Spindeln” och att de kör som vanligt vidare på ultra-grov mördar-frossa och snusk i en vild blandning.

Margot rider häst: ”Margot är svettig mellan brösten och över ryggen och har mjölksyra i låren och ljumskarna efter en timmas intervallträning”

Lisa har en trekant: ”Hon sitter gränsle kvar över den äldre mannens höfter och lutar sig fram när den yngre ställer sig på knä bakom henne. Lisas lår skakar av smärtan då han tränger in i henne analt”

– Inte för att vara en surgubbe, men Kepler och Bonniers – jag tror bestämt det heter ”en timmEs intervallträning”

mio

Nu som då

C'est la vie, Qui, Team Evanne

Idag är det tänkt att barnbarnen ska sova över, men plötsligt blir de sjuka och där står vi med barn-teaters-biljetter och ser frågande ut. Vi donerar biljetterna till en barnfamilj och styr om och det blir middag för Zebs bror, hans flickvän och vår dotter Amoranda istället. Ibland känns det som ljusår sedan (till höger i bilden) då våra egna barn bodde hemma och man styrde upp allt från väckning, frukost, ivägskickning till skola, läxläsning och nattning – och ibland känns det som ingen tid alls har flytt. Nej vi kör nästan på i nästan samma anda nu som då, det är bara de vi sköter om som växlar. PS: I love it!

mio

En grinig gammal gubbe

C'est la vie

Jag har tagit ledigt denna förmiddag pga gårdagens fest. Det visar sig vara ett klokt val då jag vaknar upp vid 06.00 då en av gästerna (som tuppat av under festen) vaknat vid liv och det blir espresso-frukost. 11.30 massage = Japp ett klokt val. Men, inom mig så bor denna dag en grinig gammal gubbe. Soundtracket invid är mitt. Vacker och lynnigt på samma gång.

Då kvällens planer förändras (allt från en förlorad tand till trötthet) ger jag själv upp, avbokar restaurangen samt biter mig själv armen. Den grinige gubben växer till sig. Chrystella som dock fattat galoppen ringer (jag vägrar att svara så hon textar) ”sluta sura, kom och drick bubbel” Den grinige gubben försvinner och jag klär mig fint och blir snäll igen. Vi äter lyx-buffé och dricker bubbel.

Allt är bra nu. Låt helgen öppna sig!

mio

En ordinär onsdag

C'est la vie, Fitness

Vi befinner oss i en ordinär onsdag, ja så där mitt i veckan, varken nyfikenhets-energifull eller spurt-glad.

Den enda nyheten är att gymet mitt (på min inrådan) skaffat sig en selfiespegel ute i lokalen för att förhindra att kort tas i ombytesrummen. Jag föreslår en selfietävling under #-taggen #inpulsselfiecorner och startar utmaningen med ett enhandsstående. Det är lite klurigt att samtidigt fota sig, men det funkar!

Ha en bra ordinär onsdag och hoppas ni finner något värt att ställa sig på en arm för. Amen.