Ett magiskt trick

Morgonen inleds med en löptur och jag ångrar att jag inte tog på mig vantarna. Det biter i kind och min längtan letar sig söderut igen. Då arbetsdagen är slut så gör jag det, fast jag egentligen vet bättre. 17.27 så jämför jag temperaturen.

Om det nu inte är varmt här i stan så kan man ju åtminstone se ut som om våren ändå anlänt. Jag tar fram rakapparaten och låter Kung Bore falla till marken. Kanske är detta ett magiskt trick som i sin tur ska göra att våren eller rent av försommaren ramlar in?

#byebyewinter #letitgo

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Ha en underbar tisdagkväll allihop och håll ut, för nu kommer värmen!

Ärrvävnad

Jag är skadad lite här och där på kroppen, ärr som inte verkar försvinna – eller så tar det bara tid och jag är otålig. Vart är cellförnyelsen då man mest behöver den? Ibland så stör märkena mig (fåfängan är permanent) tills jag nu har försökt sluta fred med dem och istället se dessa som en påminnelse.

Foten: Jag har en permanent krater på lilltån som nog är till för att jag ska komma ihåg att inte springa en mil i nya löparskor.

Knäet: Jag har ett knä med lila extra-hud, som en påminnelse av tre knäfall, då jag löptränat på ojämn gatsten i kombination med dålig kondis/ uselt fot-lyft.

Tummen: Jag har ett snitt där då jag efter en tupplur skulle förbereda förfesten och skära citroner till G&T:s. Jag lyckades nästan skära av tummen med våra nyvässade knivar, och jag mässar – undvik vassa föremål om du är yrvaken.

Näsan: Jag har ett ärr på näsan efter det att jag halkade och slog typ sönder ansiktet på Hawaii. ”Gå inte på blöta stenar med en kamera i hand” indikerar detta ärr.

Ansiktet: Jag har ärr efter en misslyckad operation av att höja ett sleepy eye, ja höger-ögat är fortfarande hängigt då jag är trött och om jag inte fokuserar. Lärdom: Låt inte fåfängan få första tjing, betänk att allt får konsekvenser och att ett ärr kan leda till två andra.

Ögonlocket: Jag har ett ärr ovanför höger öga efter det att min syster råkade kicka mig med sin skridsko (då jag satt på golvet och hon satt på telefonbänken och försökte dra på sig skridskorna) Detta resulterade i sin tur i mitt sleepy eye och lärdomen är att befinna sig på ett säkert avstånd till människor med vassa föremål.

Bröstvårtan: En av dem har ett cirkulärt ärr runt ikring sig, då jag fått plocka ut en ofarlig cysta där. Det påminner mig om att vara observant på förändringar, ja känner man en knöl så ska man gå till doktorn bums! (ni minns väl pung-incidenten?)

Övrigt: Jag har ett permanent ärr på svanskotan efter en blodig sex-akt då min kota slog i ett gångjärn då någon hängt bort en dörr och jag har även märken efter vattkoppor. Jag har en krater av stelkrampssprutan, hål efter fyra piercingar och min rumpa är för evigt märkt efter det att jag en gång brände fast den vid rökgången till en vedeldad bastu. Varje kropp har sin beskärda del av markeringar som man kanske kan lära sig något av det eller kanske inte…

Invärtes: Igår blev jag märkt inuti av en film som jag än idag försöker räkna ut exakt vad den handlade om. Jag tror den handlar om djupa sår som vägrar blekna och försvinna och istället tar skepnad av en bok. Det är den galante modeskaparen och filmregissören Tom Fords estetiska och mäktiga film Nocturnal Animals med Amy Adams (strö Oscars över henne) och Jake Gyllenhaal (sååå snygg!) i huvudrollerna. Det är länge sen jag har tänkt på en film så mycket som på denna, och jag vet inte varför. Lite vibbar av Lynchs ”Mulholland Drive” får man och efter sig lämnar den ärrvävnad på hjärtat.

Se den en dag då du har tid att sjunka in i dig själv och att du samtidigt har ork att hålla ett observant öga på handlingen från alla möjliga perspektiv. Ärr kan få dig att bearbeta saker och i slutändan få dig att rannsaka dig själv och ditt beteende. Skrämmande men fantastiskt!

En ny vända

En ny vecka har påbörjats. Den enda skillnaden är att denna börjar med en tisdag och det kan väl som alltid spica upp tillvaron för den som söker de små kickar i livet… Jag vet inte vad jag söker längre, kanske lite rutin, lugn och ro. En liten längtan åter till Nice dyker upp i huvudet, jo se där på min semester var jag otroligt ordningssam och uträttade storverk i kombination med vila. Nåväl. Den franska Rivieran guppar ju kvar och det är inte länge tills vi ska dit igen. Aidan ska dit till helgen och nu börjar temperaturen stiga över 20 C i skuggan…

Som ni ser är min blogg uppdaterad! Det är min fine kompis Freddy som fixat till den och jag hoppas att det hela ska leda till att ni som läsare också blir lite aktivare och rent utav skriver in en kommentar! Ja med tanke på att min blogg just i dag ligger på 3 plats på HBTQ-toppen så är mina läsare otippat kommentars-låg-presterande. Jag erkänner det, jag har inte tyckt det var kul med psyk-nappen (jag har haft min beskärda del) men ibland vill man bara läsa ett ”heja” då energin är lite låg. Amen.

 

Kampen går vidare

Frasen ”Sköna Maj” känns så rätt idag, ja snöstormen som yrde igår har fått ge vika för Gudinnan Maj. Idag så strålar solen och letar sig in i mörkaste vrå, i frusnaste hjärta. Jag lagar mat till mina svärföräldrar och till Zebs bror och flickvän + Amoranda och det hela känns lite högtidligt. Själv gick vår familj aldrig i 1-Maj tåget även om de hade det klaraste Socialdemokratiska hjärtat, nej jag tror att Jesus-tåget liksom gick först ändå. Hallå – vet ni inte vad ett Jesus tåg är?

En gång per år så samlade Pingstkyrkan ihop sina medlemmar och vi skrev plakat som ämnade frälsa/ rädda Luleå-borna. ”Jesus lever” var en givetvis ett klassiskt budskap, med hade man otur kunde man få ett något militantare budskap såsom ”Vänd om” (Det innebar ju att alla andra gick åt fel håll och vi åt rätt, vilket var precis vad vi tyckte på den tiden) Från Storgatan 32 paraderade vi segervisst upp mot kommunhuset, ner mot Norra hamn och sedan vände vi vid Loet och vände åter. ”Haaan har öppnat pärlepooorten, sååå att jag kan komma iiin” ekade genom staden och vi hade gjort skillnad och kanske skulle någon slippa brinna i helvetet.

Jag tror det ligger i människans natur att tro på något, att vilja förändra, förbättra. Idag så brinner mitt hjärta för en annan kamp och det är med regnbågsfärgade vimplar som jag viftar. En vän till mig var med om detta i veckan och hela jag fylls av fasa, vrede, olycka, kamp och vanmakt. Herregud tänk att det är 2017 och folk får inte sitta och äta i fred. Nej vi har alla en kamp att föra så håll fanan högt och markera och gör skillnad. Gör nåt gott, gör nåt som förändrar. Var snäll. Hur svårt kan det vara egentligen?

 

Mörka högerspöken & ljusa balkonger

Det vilar något lite kusligt över denna dag, ja det är valdag i Frankrike. Det hemska högerspöket Marine Le Pen vilar som en Riddar-Kato-skugga över landet, men det är då det gäller att inte blir rädda – det är då det gäller att hålla ihop. Därför bjuder vi våra grannar på middag så ikväll blir vi åtta på middag. Jag har förberett en jättebra färs av nöt, basilika, vitlök och salladslök (har provstek och kollat) och det vankas lyx-hamburgare med ungsrostad potatis.

Om nu Marines mörka skugga vilar över landet så lyser Herren upp vår balkong som tröst. Våra växter som har sett så skamfilade ut har fått ny jord och växtnäring och BAM så grönskar allt och lugnar ner min politiska oro. Gud välsigne Frankrike…

#ilovenice #myhome #balconylife #gaylife

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

 

Lördags-lyx

Morgonens 10 km löp-pass går som en dans och detta kommer att visa sig bli dagens enda träningspass, då gymmen här nere i Frankrike stänger redan 13.00 på lördagar och söndagar! Vad snabbt man blir bortskämd med Inpuls hemma i Luleå som typ alltid är öppet. Jag får udda inköp att göra här i Nice. Sättpotatis till syrran, kryddor till Amoranda och idag ringer mor och vill ha franska pelargonier! Det är inte så mycket att tjafsa om, det är bara att traska ner på blomstermarknaden och välja ut tre pelargonier som jag inte tror hon har. Kolla vad lyxiga de ser ut!

Det är en varm dag och det är bara att smörja in sig med solskydd 50 och traska ner till stranden. Sömnen kommer till mig med jämna mellanrum, men jag kommer på ett trix – att ställa klockan att ringa varje timme så att man inte glömmer att vända på sig! Det blir fyra timmar på stranden och vattnet har nu börjat värmas upp. Det lyxiga livet – I love you!

Let the holigay begin!

04.30 ringer klockan och finaste Chaka-L hämtar upp oss för att köra oss till Luleå Airport. Idag börjar en veckas holigay och färden bär söderut, leder hem mot underbara Nice. På planet möter vi Rica & L-Å som tidigare hade en lägenhet i Nice, men som nu är på väg till sitt nya mansion i Portugal. Vi bubblar och babblar ikapp i loungen och hinner med att uppdatera oss på varandras nya liv, om allt från träning till designväskor.

Vi landar 14.45 i Nice OCH SPRINGER som sockerstinna barn ner på stranden för att ta oss ett dopp:

#holigay #nice #france #cotedazur #provence #ilovenice #boomerangdeluxe

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Det är varmt, både i vattnet och i luften. Solen dröjer sig kvar till just efter 19.00 och vi lagar middag och äter ute på balkongen. Det ska bli intressant att se vad denna vecka kan bjuda på, ja jag har gjort en sorts lös struktur om vad jag vill ska hända, men sen råder man ju inte över allt.

Tack Gud för att fint och gott som händer mig, jag finner ibland inte ord på det underbara. Men som i riktiga livet finns det givetvis också det som skaver lite, det som mist skärpa och färg… Men det ska jag sannerligen göra allt som står i min makt att kurera under denna vecka. Amen.