En uppochner-dag

Det är en märklig söndag jag vaknar upp till. Inte en klassiskt bakis-söndag utan mer en uppochner-dag. Med största säkerhet rör det sig om att kroppen kompenserar gårdagens galej, ja se så fina vi var i går på vår gastro-Pride-kväll. Nille, Erique moi och Chaka-L (Ja vi mötte upp Zeb och Puck senare på kvällen)

Varken Zeb eller jag orkar göra frukost, istället så dricker vi kaffe och bestämmer oss för en cykeltur. Vi får mer kaffe hos Aidan och Emme, en kram av Zingo (Rob och Nille är på språng) och sommarens saft hos Jossie och Tobey. Livet vänder åter och det firas med Max nya supergoda burgare (klicka här) följt av lite sömn. 14.00 så har energin spridit sig mer och även om det är en uppochner-dag så kör jag ett PT-styrke-pass med Amoranda och försöker bygga upp istället för att bryta ner. PS: På hemvägen köper jag mig linschips och glass, för även om jag försökt vända dagen rätt igen så har jag bara lyckats rotera halvvägs.

 

 

Söndagsfamiljen med high & low

Lätt fest-bedagade så tar vi oss åter till det trygga livet i Luleå där det gäller att så snabbt som möjligt samla ihop sig själv. ALLA kläder som vart med på resan slängs i tvättmaskinen då de luktar grill och min trötta lekamen somnar djupt. Reset! Söndagen får på en gång ny energi och jag packar gymväskan och tar med mig dottern Amoranda på gymet för ännu ett pass. Så skönt! Sedan blir det ännu bättre då sonen Aidan bjuder “söndagsfamiljen” på grill-buffé! Ååå så gott. Därefter stundar Veckans high & low, eller rättare sagt det sämsta och bästa sedan vi sist sågs.

Low: Jag har funderat runt alkohol på sistone. Tänk att det är så gott, trevligt, festligt och mysigt men samtidigt har jag även insett att i SAMTLIGA fall av när nåt går helt-åt-skogen så har alkohol gjort detta möjligt och att utan den så hade man klarat sig helskinnad.

High: Sommaren. Och inte vilken sommar som helst utan den Norrländska de-luxe-sommaren som just nu råder. Den med böljande värme, den innan myggen kläcks, den med ljuset som aldrig tar slut, den med grönt gräs, röda stugor med vita knutar. Den med vänner som cyklar förbi för en fika, den då man sover med öppet fönster. Jag älskar dig!

Vinprovning

Ikväll bjuder min vän Erique oss på vinprovning. Vid sin sida så har han sin kompis Jona och tillsammans så tar vi oss inte bara igenom fem flaskor fin-vin, nej vi PÖLJER även igenom #kladdkakamedgräddeochhallon #linschips #megagodisskkål #omg

  

Tack kära vänner för att ni guidade oss genom denna afton (Erique har jobbat på Systembolaget) Ja jag ler i hela hjärtat över det liv jag fått och de vänner som ramlar i min väg. En fin händelse som även inträffade är när Jona försökte lära mig (som varken röker eller snusar) var att göra en en-mans-öppning av snusdosa. Vi tar en titt:

#melearning #snus #openingprocedures #gaytime with my mentor @jonatanfir #brutallymasculine

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Allt gott. Sov gott. Amen

 

 

En röd, blågul dag

16.22, jag vacklar upp från middags-sömnen. Varför heter det egentligen “sova middag”? Det är sällan jag sover efter middagen, hellre efter lunch. Kan man ändra på detta? Varför inte? Vem hindrar vem? Det är en blå-gul-dag och jag är tacksam för Sverige och för en röd och ledig dag. MEN jag tycker ändå att vi kan flytta nationaldagen till midsommarafton för det är den svenskaste dagen jag vet. Varför inte? Vem hindrar vem?

I dag har jag hunnit med att träffa budparet jag ska viga och visa upp en grundmanus, jag har hunnit med ett 90 minuters hårt gym-pass (mina axlar ömmar nu som om de håller på att lossa från kroppen) följt av pizzalunch i bersån med Zeb, Malinne och Kristo! Jag kan rekommendera nr 56, pizza Gambero! Nu återstår lite blogg innan jag ställer mig i köket och tillagar en renstek med lätt-kokt broccoli (som jag hyvlar parmesan på) och ungsgratinerade marinerade skogschampinjoner. Mmm.

Hoppas ni har en underbar nationaldag nu, lev och var snälla. Varför är inte alla det? Vem hindrar vem vem? Är vi själva vårt eget största hinder?

Åter på golvet

Det är fredag och jag har just dött i soffan. Fast jag bara jobbat i tre dagar så är kroppen ovan med att åter stå på salongsgolvet. Det tar några dagar innan man åter vant kroppen  att ta in tusen intryck samtidigt. Bakgrundsmusiken, det härliga salongssorlet, de bedövande fönarna, lukterna av färger och sprayer, strömmen av alla härliga kunder – där man anpassar sig för att de och en själv ska få ut maximalt av besöket, lunchen som ibland (som idag) uteblir, varubeställningar, telefonbokningar (idag går telefonen sönder), mailkorgen, städet osv osv. De är ett fantastiskt magiskt jobb jag har, ja det är få som får en sådan direkt utdelning som vi frisörer. Ja i många yrken lägger man upp en plan som på sikt ska bära frukt, ja det kanske inte ens är en själv som får se det slå ut i blom. Men vi får det. I love it.

Rumpan värker varje gång jag tappar något och måste böja mig ner för att hämta upp det. Varför undrar kanske ni? Jag skyller allt på Pt-Jimmy som jag hade mitt första pass på länge tillsammans med igår. Vi tar en titt på en fasansfull midja-dödare/trimmare.

#pain from the #gym session with @ptjim

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

– Trevlig helg på er nu allihopa, ja jag låtsas att min har börjat också även om jag jobbar i morgon.

 

Alla-sinnenas-söndag

På söndagarna händer det inte så mycket i stan, det är som om alla vart på lördagsfest och ligger hemma och är bakfulla. Då vi kommer ner på stranden vid 11.00-snåret så är vi bara några få där och fridens sinne öppnar sig. Men sedan vid 16.00 då det är dags att återvänder hem så är stranden proppfull. Det finns mycket man kan göra på en strand förutom att bada, läsa, sova. Varför inte en navasana-tävling? Mitt tävlings-sinne är alltid på topp!

Det är intressant vad som kan irritera människans sinnen (dvs mina) i offentliga rum.

Syn: Idag på stranden – Två 60-åriga gubbar med var sin typ 15-årig flickvän.

Hörsel: På stranden så slog sig idag en glidare ner tio meter bort. Sedan slog han på den gräsligaste technon du kan tänka dig och satt själv där och diggade medan strand-slumrande medmänniskor hade svårt att somna in. Musik som man inte valt själv blir liksom en oinbjuden gäst och den kan förstöra en hel upplevelse. På mitt jobb händer det att kunder tar med sina barn och låter dem se på film eller spela spel under tiden uppe i kundväntrummet. Då är det hyfs att som förälder även ta med sig ett par hörlurar åt barnen så att de utan att störa salongsmiljön och musiken som redan spelas, kan håller sig sysselsatta. Ja det finns även kunder som ibland kollar youtube på sin telefon under det att färgningen verkar utan att lägga märke till att både kunder och frisörer runt omkring rynkar på näsan. ANVÄND HÖRLURAR PLEASE! Dubbel-ljud är det värsta jag vet.

Känsel: Dagens panik infinner sig då jag stryker mig i ansiktet och märker att det är dags igen. En veckas användning av feta täckande solkrämer gör att jag alltid FÅR FINNAR! Panik.

Lukt: Många tycker att parfymer tar för stor plats även om jag själv är mer rädd för mögel. Använd doft med förstånd och köp för Guds skull en GOD doft. Svettdoft är också jobbig (extremt jobbig för mig) och flyger man 06.00 planet från Luleå så är det otippat många välklädda kostymmän som inte tvättat sig under armarna. När flighten är över och de sträcker sig efter handbagaget i hyllan ovan så får jag hålla i mig för att inte spy. Men andra ord TVÄTTA ER och ta på er en ren skjorta!!!

Smak: Tvångsmässigt måste jag avsluta med det sista sinnet “smaken” och det är verkligen svårt att hitta något dåligt om det här nere vid Medelhavet (då alla smaker liksom är 100% starkare) Tomaterna, Basilikan, ja idag köpte jag körsbär som smakar som godare än allt annat. JA då vet jag vad jag drar till med, artificiella smaker! Har ni tänkt på att smaken av en produkt med körsbärs-smak och riktiga körsbär inte ens påminner om varandra!!! Någon har alltså konstruerat en vidrig smak och helt sonika bara döpt den till cherry och sen har den liksom blivit så globalt accepterad, till den grad att vi tror att körsbär smakar så (oj, oj, nu gick pulsen igång) I Nice köper jag alltid glass från Fenocchio som gör sin glass endast av äkta råvaror. Oj oj så god kokosglassen är och choklad-minten (se smakerna här) och… Man får tänka till innan man går loss på avacadoglassen (är den till för en maträtt kanhända) eller tomatglassen, men allt smakar så äkta att smaklökarna hurrar.

I kylen vilar nu en flaska champagne och vi får skapa korsdrag i lägenheten för att inte smälta bort. Kan livet vara bättre? Jag ringer och grattar mor på morsdag och hos mina föräldrar har det nu snöat 7 cm och vägarna där är hala och riskabla. Livet kan vara så olika och man får ta vara på det bästa som det har att erbjuda, säger jag och stoppar ett till körsbär i min mun…

 

 

Klimax?

Sover länge denna lördag och missar morgon-joggen. Ja redan vid 08.00 är det för sent att ge sig ut om man är van med Luleå-temperatur och jogg vid nollstrecket. Det blir gymet direkt och sedan öppnar sig en lååång beachday. De nya solkrämerna är perfekta (tack vare Micke/ kommentarerna jag fick in på bloggen från igår) och jag smörjer in mig med 50 och spänner upp mitt parasoll. Boken tar slut, havet är varmt och lugnet har tagit mig i besittning.

Kanske har jag nått semesterklimax nu och sedan vänder det? Jag räknar dagarna och finner att vi nu bara har två hela dagar kvar här i Paradiset. Men även om det vankas tvätt, bevattning och urstädning så ska jag göra mitt yttersta att vrida ur det bästa av tiden som återstår. Amen.

En fräknig fredag

Det är en träningsfri dag idag, ja kroppen signalerar att den vill vila och då är det bara att lyda. Jag passar då på att börja med projekt “vigsel” ja ett par vänner ska i sommar gifta sig och jag har fått äran att hålla i den. “Tager du…” tränar jag i spegeln. Det kluriga med att vara vigselförrättare är att man står i mitten på en scen men att den samtidigt inte är din (#gaydrama) Med alla medel möjliga ska du hålla dig själv i bakgrunden och rikta spotlighten på huvudpersonerna. Jag har faktiskt vart på flera bröllop då vigselförrättaren dragit sådana mängder av anekdoter om sig själv, att centrat liksom förflyttats på fel ställe. “Härmed förklarar jag…” mässar jag vidare.

Modemet hackar och vi måste ta fransk kontakt med vår leverantör. Zeb vet på förhand att jag inte passar att stå i kö, så han går själv. Han vet att jag bara kommer att försöka styra upp det franska systemet så att det blir enklare för dem (jag kan även komma med mängder av tips på hur man möblerar om så att det blir snyggare och funktionellare, samt komma med färg och formtips) Men de spelar ingen roll. Fransmännen VILL att man bygger varuberg på mataffärens kassaband, DET GÅR INTE att betala med kort i taxin och DE ÄLSKAR stämplar, gärna utförda av utspridda personer (så att man får går runt en dag för att få sina dokument äkthetsstämplade)

För att få hjälp med att fixa modemet så måste man ringa ett nummer och uppge sitt telefonnummer så att de sedan kan ringa upp. MEN de accepterar inte ett svenskt nummer, så efter mycket om och men så köper Zeb ett kontantkort och stoppar in i sin telefon så att detta ska kunna utföras. Mon Dieu!

Under tiden går jag ner på stranden (Zeb ansluter) och vi smörjer in mig med min nya solcreme 50 FÖR BARN! Den verkar ju som extra nyttig bara för att den även kan rädda små babysar, MEN det konstiga är bara att den liksom innehåller nåt parrafin-liknande så vi blir liksom fluorescerande Britt-vita och folk stirrar på oss. Jag vet inte om det var nåt fel på cremen eller om boken tog ett allt för stadigt grepp om mig, men efter det att jag duschat av min spök-dräkt så ser jag att solen tagit mig i sitt stadiga grepp och prytt mig med mängder av fräknar.

#beachboy #tan #ouch

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Trevlig helg nu alla och tänk på solskyddet!