Tiden

Tiden. Ett ständigt förbryllande begrepp då man liksom rör sig framåt och samtidigt bakåt i något som liknar skov. Man föds, utvecklas, pikar och påbörjar sedan en inre utveckling samtidigt som kroppen lätt som en fjäder faller från hög höjd. Sakta singlar vi nedåt, för att sedan i en vindpust segla upp igen. Men livet vet, vi vet vart vi är på väg – och jag njuter av att liksom vaggas av tidens vind på min svindlande färd. Ibland drabbas jag av en lätt panik, som då jag upptäckte att halsen hade fått skrövel på sig (det visade sig sedan röra sig om uttorkning/ Halleluja) och då jag bekantar mig med min fars nya dåliga minne (otaliga är de historier som återupprepas)

Tiden. Ett ständigt förbryllande begrepp då man ser sig i spegeln och på något sätt ännu kan skönja den lilla pojke som en gång var.

#timeflies #gayboy #me #thosewerethedays #socute #loveit

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Dag 3 i Detoxträsket

Det är dag tre i detoxveckan (pågår 5 av sju dagar) och jag börjar redan längta efter sus och dus. Min kropp har dock hunnit återhämta sig efter färden och sömnen fungerar fint. Påsarna under ögonen har lagt sig och blicken börjar bli klar och skarp!

Efter jobbet så skurar jag lägenheten från topp till tå OCH lagar hälsosam mat (det blir fullkorns-bulgur kokt i grönsaksbuljong med en wok av vitlök, ingefära, champinjoner – som jag senare adderade 1 pressad citron, chili, soya, sesamolja, 1 tärnad tomat, stora räkor och dill. Sedan rördes allt ihop och serverades i soppskålar) Jag textar ett sms till Zeb som är på väg hem till middagen att ”Om DU vill kan du stanna på systemet och köpa en flaska vitt mitt-i-veckan-lyx-vin” Han svara ”nej”! Bara så där. Omg. Men det är bra. Man ska peppa varandra. Amen.

 

Kära Stalker

Denna dag får jag ett otippat mail och en bild som personen som skriver har tagit. ”Hej Mió. Detta foto dök ut när jag röjde bland en massa nostalgisk bråte, OMG jag ber tusen tusen gånger om ursäkt för stalkingen jag utsatte dig för -86. Jag skäms bara jag tänker på det! Var en tonåring som inte mådde så bra. Jag önskar dig allt gott! Du hade en ängels tålamod med mig:)”

Kära stalker. Du är min första och vad jag vet enda stalker och jag minns dig mycket väl och blir så glad då du skriver. Det är klart jag förlåter! Jag var lite rädd för dig då du kunde dyka upp bakom ett fönster eller då du följde efter mig och hoppade i ett dike då jag vände mig om. Jag är så glad att livet är bra för dig nu och jag önskar dig all kärlek i världen. Tack för att du sände den här bilden. Tänk jag kommer aldrig ihåg mig själv som vacker då jag var i denna ålder, men då jag nu ser på bilden så ser jag ju att jag var riktigt söt. Ibland tar det tid att mogna. Som för dig och som för mig…

 

Sommarens vedermödor

Varför är det så svårt att vara hälsosam på sommaren? Jag hör flera som säger ”jag blir liksom inte hungrig på sommaren” men jag är alltid hungrig. Arbetsdagarna är långa så de hälsosamt tillagade måltiderna byts ut mot en bento-låda och just när man hållt sig från att köpa sina lins-chips så kommer en god vän cyklandes med en flaska rosé… Ja tack, men jag borde inte…

Det är bara två dagars arbete kvar till min semester så jag har liksom inga luckor för träning heller, men jag får väl vila i det också. Men i min fantasi så tränar jag fyra gånger i veckan och lagar all mat själv. Jag frossar i grönt och byter ut rött kött mot fisk. Man kan väl få drömma?

En ridå går upp

Ridån går upp för ännu en dag och det är inte vilken dag som helst, nej det är den stora hopp & lek dagen! Vad som helst får man hitta på utan tvång på städ, tvätt, disk eller manglande (skojar, vi har ingen mangel) Jag väljer att börja dagen på gymet för liksom väcka upp min kropp och det visar sig vara ett bra val. Som bonus ringer sedan Nille och Rob och bjuder oss på lunch på stan – vilket vardagslyx! Jag tar en spenatpaj med ett glas rosé och känner mig city-lyxig minsann.

Efter det är det dags att byta gestalt och iklä mig Mon ami Mió Music-gestalten och återvända till pianot och mitt sångskrivande för att göra klar låten ”Stanna tiden” för artisten Chrystal Beth. Ja jag är inne i ett projekt att göra ett samlingsalbum på svenska, där olika artister tolkar mina låtar. Nu ska vi hoppas att Chrystal Beth gillar låten, ja jag tycker mycket om den..

Snart går ridån ner för denna söndag och jag är tacksam för den och för att solen kom att återvända. Amen

A true true horrible story

Jag har aldrig vart en av dem som varit rädd för monster under sängen, nej tack vare min religiösa uppväxt så har jag helt tryggt trott att Jesus vart större och starkare än vad som än kunde lura i skuggorna.

Men monster bor inte bara under sängarna, nej helt obemärkta kan de plötsligt stå två decimeter från dig utan att du uppmärksammar dem. Sedan, som i ett trollslag kan de helt oberäkneligt skifta gestalt och förvandlas till något mörkt och förlorat från en sorgsen saga med sorgset slut. Ett skrik ekar och man hoppar till, men hur man än riddar-aktigt värjer sig så är odjuret omöjligt att tygla trots att man använder sig av konstens alla regler (korset, vigvattnet, vitlöken… vad var det nu mer igen?) Ett djup svart hål är där monstret sedan återvänder efter sin attack och där ligger den vaken hela natten och gråter för all oreda den ställt till med. Den vrider sig då den vet att det snart är morgon och att det då är dags igen…

I helgen så har jag mött denna gestalt och det fanns bara ett sätt att komma levande undan. Ja jag försökte först värja mig, försvara mig, tala snällt, räcka ut en hand, anpassa mig – men bara för att inse att det inte fungerade. Jag fick slutligen fatta beslutet att bara lägga ner min gyllene lans. Det för att sedan förstå att detta var det sista monstret ville, ja målet var ingenting värt för den – nej det var kampen som för ett ögonblick gjorde att den glömde bort sig själv. Monstret visade sig vara en mara som reds av sig själv och bottenlöst var hålet och olidligt var vrålet då den återvände till sin boning. A true true horrible story…

En onsdag med – & +

Som sämst denna onsdag så förlorar jag in plånbok. Jag vänder upp och ner på både hemmet och salongen och kämpar på i tre timmar innan jag ger upp. WTF den är borta! Det känns såååå tråkigt att behöva ringa och spärra tre bankkort, fixa nytt gymkort, strunta i att förnya Coop-kortet (man kan numera trycka in sitt personnummer) och beställa blanketter för nytt körkort = bu bu BUUU! Det är dessutom lite bråttom då semestern börjar nästa fredag och jag flyger iväg över oceaner och behöver kunna betala för mig!

Som bäst denna onsdag så får Erique betala för mig (jag swichar/swischar/svischar/svichar/ hur fanken stavar man detta?) då han tar mig med på restaurang för att lugna ner mig… Det är makalöst vad gott sällskap/ god mat och ett glas rött kan göra för humöret. Tack Erique för att du mitt-i-veckan lyfter upp mig då jag som mest behöver det.

PS: Som bonus-plus-bubblare vill jag addera att Chaka-L idag kom till salongen med lunch till mig. MEN då visste jag ännu inte om att portmonnän var borta och visste inte hur bedrövad jag skulle bli, inte heller riktigt hur glad en lunch skulle bli som kompensation…

Måndag

Det är måndag morgon och helgens glitter-sprakande släktträff börjar lida mot sitt slut. Bec och Ginger packar sina väskor och beger sig hem mot Göteborg och jag kämpar mig iväg till gymet.

#herewego #mondaymorning #fitness #gym #fitnessmotivation #gayfit #wod #gymguy

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Efter jobbet så avbokar jag det jag planerat, för något i mig vill nu ha tråkigt! Inte tråkigt så man blir ledsen men lite slapp-tråkigt skulle sitta fint. Ja man orkar bara inte med att ha fest hela tiden utan vardagen måste också få vara med på ett hörn.

Jag viger kvällen åt att leta en resa för mig och Bec. OMG så dyrt det är med N.Y den veckan som hon kommer sig loss, år det pga det är skollov då?? Jag får leta något annat minsann, men vart? Paris kanske? Det var ett tag sen… Hoppas ni har det bra denna regniga måndag också, på onsdag kommer solen åter. Amen.