En sjudande fredag

Fredagar. En dag det sjuder om. Vi tar först en titt bakom kulisserna på Sax & Maskin va?

Innan man hinner blinka är denna dagen slut och jag, Chaka-L och Malinne går ut och äter på förträffliga Still Café och deras smårätter med asiatisk gourmet-touch. Ric dyker sedan upp och kvällen som max ska pågå till 22.00 blir två timmar längre. När klockan slår midnatt och någon beställer in en shot-bricka så vet jag att det är signalen för mig att vingla hem. ”Tack fredag” säger jag till universum då jag närmar mig vår lägenhet. Byxorna är fina och galanta men på tok för kalla för minus 27C, men ibland så blir det bara så.

Microblading & old Hollywood

Min mamma har alltid identifierat sig med färgstarka italienska bombnedslag som t.ex Gina Lollobrigida och Sofia Loren. Det, fast hon egentligen påminde mer om Jacqueline K.

Än idag så känner min mor sig färglös utan ögonbryn och hennes kakmascara är enligt henne, fortfarande bästa hjälpmedlet att få lite färg och kontur. Växer man som liten gay pojke upp med detta så är det klart att det fortsätter in i nästa generation. Mina bryn är faktiskt helt ok MEN IDAG så slog jag på stort och gjorde det jag så länge velat göra = Microblading!

View this post on Instagram

#microblading #brows #eyebrows #guybrows

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vad är då microblading? Vi tar en titt på några jag följer i L.A som ger oss en snabbtur, men det hela rör sig om fjädertunna rispningar som färgas in och som håller i typ 1-2 år:

Gör det ont? Inte lika ont som en tatuering. Har ni fler frågor så skriv under kommentarer så svarar jag. Tusen tack Hanna på Essere för ditt fantastiska jobb!

PS: Eftersom mor var och förblir en sydländsk skönhet så letar jag febrilt i gamla Hollywoods register efter någon skönhet som jag kan identifiera mig med. Jag hittar ingen direkt, men jag nöjer mig med tjusige, småsorgliga och roliga Buster Keaton.

Återvändaren

Jag är åter i Sverige, i Luleå, i vintern, i vardagen, i nuet, på morgonpromenaden, på jobbet, vid saxen, på Coop, i lägenheten, vid spisen. Jag tar mitt första kliv in på nya Inpuls gym på smedjegatan och kör mitt första styrkepass. Gymet har expanderat och blivit över 3000 kvm och jag känner mig lätt vilsen där jag försöker hitta rätt bland hantlarnas vikter.

Är det så med oss människor att det nya alltid får oss att bli lite handfallna och trevande. Jag försöker hitta min runda från förr, men maskinerna står på helt nya ställen och jag får komma på en annan strategi. Det är inte så farligt att treva runt lite, att ta en ny runda varje dag och hitta något som passar en, passar ens kropp. Det ska bli så spännande att botanisera bland allt nytt och det ska bli skönt att återställa kroppen i originalläge. Amen.

Det artar sig

Denna mikro-resa till Nice hade ett ändamål, nämligen att landa. Eftersom julen var kullerbytte-aktig med sjuka föräldrar, supermycket jobb och ryggskott så var detta ett MÅSTE. Hur går det då, undrar ni? Alldeles utmärkt. Jag landar i nuet och börjar dagen med en fruktsallad med nötter, med en espresso och en 45 minuters jogging-lunk runt stan.

Efter jogg blir det vuxenpoäng genom att shoppa ETT ELEMENT! Vi har inte varit i Nice så fasligt mycket under vintersäsongen och insåg att vi behövde en extra värmekälla (har blott en AC som kan blåsa lite värme) Eftersom alla lägenheter är byggda att leda bort värme pga att det till 3/4 av tiden är väldigt varmt här, så finns det en glipa i december, januari och februari då det blir motsattsväder till Luleå. Hur då undrar ni? JO i Lule är det kallt ute och då sätter man på sig täckbyxorna, men då man kommer in är det 25 grader varmt och man tar av sig i kalsongerna. I Nice är det 15 grader i skuggan på dagen men då man på kvällen kommer in i lägenheten är det 15 grader där också (dvs. Inget ta-av-sig-till-kallingarn utan istället på med tofflorna) Ett litet element gjorde susen och nu är årstiderna balanserade.

Nu kanske ni tycker det låter tråkigt att bara handla element, men se det finns en guldkant. La Fayette har nämligen en 30% rea och jag fick två underbara tunna ulltröjor!

Ha en trevlig helg nu allihopa. Vi skålade in den med champagne på balkongen och trots att jag har 30 solskydd så har solen gjort mig lite rosa.

Sydöst

Telefonen väcker upp oss vid 05.00 tiden och vi släpar oss ner till avgångshallen och flyger till Bryssel i ottan. En bra sak med just Bryssel är den fantastiska guld-loungen på flygplatsen, ja där kan man äta och dricka gratis i en underskön miljö. PS: Där har inte bara Lexus en monter, nej här mina damer och herrar cirkulerar pengar – så här finns det självklart även ett lyx-pralinstånd!

Från Bryssel tar vi oss vidare hem till Nice och där slår solen emot mig och jag kisar som om jag varit inspärrad i en iglo det senaste året. Medan folk är påbyltade pga vintern så tar jag och Zeb av oss i T-shirt och njuter av att det är 14 grader i skuggan så där mellan 12-15.

Jag är kock idag. Ingen av oss vill gå ut och äta utan vi vill mest njuta av vår lägenhet denna första minisemester-dag. Lunchen blir korv från slaktarn som jag steker och serverar till en delikat sallad (omg nu måste jag säga det – men Gud vad TOMATERNA är goda! Det är nu man verkligen märker skillnaden den bleka Luleå-tomaten och det köttiga söta Nice-tomaten)

Efter lunchen blir det middagssömn och jag har nyss vaknat upp och satt igång med middagen = en god god köttfärssås som ska serveras till en underbart grov Nice-gjord spagetti! En kocka får alltid mer inspiration av ett glas champagne och vi skålar för det underbara livet.

Som ni ser har jag rakat av mig vinterskruden (skägget) och detta tillsammans med skrubb och lermask är steg 1 i att återta min fysiska och psykiska ungdom. Stay tuned!

Inpuls nya lokaler

Det är ingen vanlig dag, nej det är premiär på Inpuls nya gym! Susann, Kirsi och Pernilla är typ Luleås driftigaste kvinnor och tillsammans har de drivit detta företag i MASSOR av år. Ibland måste man göra en storsatsning, som nu – och de två gymmen som de tidigare drev har slagits ihop till ett enda i en jättelokal på hela bottenplanen på Strand Gallerian. Wow så snyggt det blev!

Eftersom Sax & Maskin är lite involverade i detta företag (Amanda och Seb jobbar även där som instruktörer) så känner jag mig extra stolt över dessa fantastiska kvinnors framfart. Det ska bli så kul att börja träna på detta ställe, ja så snart min rygg är helt återställd ska jag svinga mig i de romerska ringarna. GRATTIS än en gång. I love you!

PS: De funderar på att köpa in en ringlight som service, då ”vissa kunder” brukar vilja filma sina övningar och lägga ut.

Bekännelser

Bekännelse: Jag är verkligen jättedålig på att känna igen folk som jag möter på stan/ krogen/ ja var som helst. I början tänkte jag nog att jag bara var jättedålig på det, men nu är jag rädd att jag dragit på mig prosopagnosi! Jag hade en gång en arbetskompis som vars föräldrar var inne på salongen en gång i månaden, men jag lärde mig aldrig känna igen dem (”Vill ni beställa tid?”) Och inte blev det bättre att jag skyllde det hela på att de var så beiga…

Med varje svaghet man har följer oftast en räddning och i mitt fall är det min make, som likt en sufflör brukar viska info om den tillsynes vilt främmande personen som står framför mig. ”aha, din kusin som vi var hemma hos i förra veckan”.

Då jag på min morgonpromenad passerar typ samma människor varje dag så har jag lärt mig känna igen människor med hjälp av deras accessoarer/ hundar, med det är ju dessvärre så att inte alla har hund. Jag brukar ljuga då det blir tryckt stämning och säga att jag inte har på mig kontaktlinserna, fast jag inga har. Ibland då jag blir osäker så tittar jag ner i backen då jag går (så att jag ska kunna säga att jag inte såg dem) men ibland säger jag ”Nej men heeej”” till alla som jag tycker ler lite grand…

På salongen är det inga problem alls då jag ser namnet på den ankommande kunden och det konstiga är att då kan hjärnan koppla ihop det namnet med massor av info såsom färgrecept, besvärliga hår-virvlar, jobbinfo, släktinfo, sjukdomar osv.

Well vi har alla ett bagage och min kusin Ann skriver att jag ska vara tacksam att jag inte dragit på mig (det ej gay-kompatibla fenomenet) misandri.