Stark som en björn

Det är dag min fjärde träningsdag och det är makalöst hur snabbt en kropp ställer om. Hemma i Luleå så hinner man ju inte träna mer än max 4 gånger i veckan, men här i Nice har jag tid att träna typ 2,5 timmar per dag. Små små förändringar bullar fram och idag kändes alla övningar så lätta och jag kände mig stark som en björn. Damen på gymet sa att jag såg ut som Wolverine där jag härjade fram och även om jag vet att det inte är sant så blev jag så glad i alla fall.

Ikväll ska vi ut på en ny restaurang, ja jag har lovat mig själv att prova på något nytt varje gång jag är här. Nu har vi en gedigen restaurang-tips-lista så det är bara att skriva till mig om ni ska hit till Nice, så sänder jag er en liten mat-guide. Jag återkommer här inunder med en recension… PS: Jag är hungrig som en bjö… varg!

En egen dag

Det är min dag, bara min. Efter jobbet så åker Zeb till Stockholm och jag blir ensam kvar. Det är inte så ofta jag är allena så det gäller att investera tiden väl. Efter jobbet så åker jag till gymmet och kör ett stenhårt 90-minuters-pass, handlar sedan lite delikatesser och beger mig hemåt. Ååå, vad skön kväll det ska bli. Inte för att det är oskönt då Zeb är hemma men det är nyttigt att få rå om sig själv ibland. Som en diktator kan jag helt själv välja musik (jag tar klassiskt för det är den genren jag sällan spelar hemma)

Sense8 väntar, matlagning likaså. Tidigt ämnar jag krypa under täcket, pigg och utvilad ämnar jag vakna upp. Jo för i morgon kommer det att behövas, men mer om det senare.

En sorts final

Det här var en seg helg, den tar liksom aldrig slut. En söndag kan avslutas på många sätt, t.ex med en dejt med Zeb, Chaka-L och Pierre och en film (”Allied” med Brad Pitt och Marion Cotillard MMMM som de salufört som en action men som egentligen är en bra drama-action) Innan de går hem så kör vi spagat-tävling (prova själva) och jag bara älskar mina fantastiska vänner för att de satsar så stenhårt!

#split #competition #laterthatnight

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Tack fina vänner för att jag får vara er, tack för denna final och för denna kväll. Vi lär oss sakta men säkert mer om varandra och även om det ibland går lite fel så rätar det upp sig om man bara törs säga ifrån/ säga förlåt och köra vidare. Amen.

Godhet kommer till oss

Jobbet idag är helvilt. Det är sån fart och fläkt att man blir både glad och pigg. Men då dagen är över är det som om luften går ur en och man blir trött och hungrig. Till råga på allt är kylskåpen tomt, för vi har inte hunnit handla ännu. Men som genom ett trollslag så uppenbarar sig Amoranda och slänger ihop en vego-sallad fylld av ungsrostad potatis, wookad grönkål, ägg, sallad, rädisor etc etc. Dessutom en dijon-dressing. Omg så gott!

Tack Amoranda för att du håller liv i dina pappor. We love you!

Så här står jag upp för Sverige…

En god vän varnar för en upptornande rasistsida och jag tar mig en titt. Precis som främlingsfientliga ”Stöd den svenska polisen” har man här drämt till med något så enkelt som ”Stå upp för Sverige”. Egentligen vill man ju stå upp för sitt land, ja 177 631 personer brinner tydligen för det. MEN man behöver inte läsa många kommentarer, nej redan första inlägget röjer att detta är en SD-doftande unken hat-sida.

Sen kommer det oroväckande att några av mina fb-vänner stödjer detta. Till deras försvar ska sägas att 1: Sidan har bytt namn flera gånger och kan ha hetat ”Vi som älskar husvagnar” en gång i tiden. 2: Somliga har blivit ditlagda av sina vänner och har alltså inte själv aktivt klickat på ”ja”. Hur är detta ens tillåtet av Facebook? Mitt varumärke skulle bli fullständigt decimerat om någon tvångs-la-till mig på en sån här sida…

Jag skriver en fb-status: Kommer inom kort att kicka ut ALLA mina fb-vänner som gillar den rasistiska fb-sidan ”Stå Upp För Sverige” Ni har nu en kvart på er att ta bort dem eller mig!

Det rör på sig och eftersom mina vänner är fina så får jag svar som ”Har läst….oj. Inte vill jag gilla den sidan… har tagit bort den…..ta inte bort mig!”, ”Den känner jag inte igen, hur får man bort den?”, ”Är jag med på någon rasistisk sida?”, ”Ok gått ur den iaf”, ”Har gått ur, vet inte hur jag hamnat i den gruppen, står verkligen inte bakom det//Bra initiativ Mió, ha det bäst och hälsa” osv osv.

Men jag får också svar som: ”så, bara jag har fattat rätt, du vill ta bort vänner från dig när man är med en grupp som man inte tycker om? jag bryr mig inte om du ogillar sidan eller står för åsikten som jag kan ha, nu när jag fick veta om gruppen vill jag se vad dom har o erbjuda, så jag har inte beslutat de är en bra grupp eller håller med, jag vill ta en tid för utforska gruppen för ta en beslut istället för nu, om du tror jag ska gå bort i gruppen för du ser detta som rasistiskt eller dålig sida så måste du vara jätte känslig person, jag vet du är inte en dålig människa och jag tycker du är fin person, men bara ta bort en vän för man är inte en kopia av dig är inte riktigt kompis av dig.” och ”OK, tråkigt men Ditt beslut. Trodde ej Du generaliserade människor pga av ”följande sidor”? Blir det inte tråkigt bara resonera med ”likasinnade”? Jag trodde det var SD-folk som samlade sig i grupper (sekter)? Jag hade fel! Ha det bra M, kommer sakna Din sida med moral-predikningar över sopsortering och andra stolleprov vi i västvärlden ägnar oss åt. Lycka till”

Ja det känns tråkigt att kicka ut vänner från Facebook men i slutändan så känns det ändå rätt. Vi svenskar är inte vana att ta ställning och vi vill inte bråka i onödan. I Argentina menar man än idag att om man ”gör en svensk” så låtsas man inte om då det pågår hemskheter omkring sig (Kommer från då Sverige lät tyskarna under andra världskriget fick köra soldater genom vårt land utan att vi höjde ögonbrynen) Jag säger inte att de som valde ”Stå upp för Sverige” är dåliga människor men jag tror att om man föds med en rasist-sidas kommentarer så blir man successivt påverkad. Det är som sjömännens skörbjugg, sakta vittrar man sönder och går i bitar. Sakta tar hatet över ens kropp och glädje blir till hat.

Hej alla Facebookvänner som stannar kvar, hej då till de som försvann – ja så här stödjer jag Sverige genom att markera gränserna runt mig själv. Ja vi måste alla söka och finna det vi letar efter men vi behöver inte supporta de som vi tycker letar på fel ställen.

Söndags strategi

Det är sedan länge bestämt, ja jag har själv ordinerat mig det hela = en påfyllnings-söndag. Det känns som om bröstet är tomt och jag ämnar vila mig själv till fullhet.

MEN. Sopsorteringen kom emellan (samt ett litet raseriutbrott då någon slängt blandade sopor i plast-bingen) Tavelbyte i vardagsrummet (man bör byta tavlor minst 1 gång per år) Diskmaskins-fast-skruvningen (den hade börjat vicka ut då man öppnade locket) Toalettskåp och duschhylle-rensningen SAMT lunch-lagning följt av sopp-medtagning till Rob och Nilles nya stuga i Storklinten…

Men nu ni. Nu ligger jag 16.22 i soffan och tar i med hårdhandskarna i energipåfyllningen. Nu ska ni få se på annat.

Oj. Jag får ett sms och tackar sedan ”ja” till en middagsbjudning. Men nästa söndag. Då ni. Då händer det, nog…