Årets julklapp? En ringlight!

Vi har fått en ny lekhörna på jobbet. Inklämd i en liten vrå så har vi ställt upp en ”ringlight” där det är tänkt att vi ska fota kunderna och deras fantastiska nya hår och färger. MEN vi har inte rikligt hunnit fota några kunder ännu, för vi har fullt upp med att ta selfies! #strikeapose

#ringlight #strikeapose

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Ju högre man vrider upp ljusstyrkan desto mer blästrar man ut sin hy utan att behöva lägga ner en minut på makeup! Wonderful. Man får en liten suspekt ring runt pupillen (starr?), men det är något man får dras med om man vill vara absolutely fabulous. Detta mina damer och herrar kan mycket väl bli årets julklapp. Eller har ni något annat förslag?

Zombie-söndag

What goes up must come down och denna söndag så sjunker jag ner i soffan och sträck-ser RuePaul Dragrace! Jag skapar en smörgåsbuffé till frukost, hinkar kaffe och sköljer mina zoombie-ögon med Clear Eye. Jag lägger inte ut någon bild på mig, nej smörgåsbuffén är vackrare att titta på.

Jag lämnar dock soffan för en Max-måls-lunch bara för att sedan återvända och se vem som vinner säsong 2 av dragshows-racet. Tjooo, det är kul att bubbla upp en lördag och det är skönt att ramla  ihop i soffan en söndag. Allt hänger ihop och vad som väntar mig denna söndagkväll har jag ingen aning om. Hoppas ni har en skön söndag också, vare sig ni är alerta eller zoombies.

Finalen av Magrutanv28

Ikväll är ingen vanlig kväll, nej för nu är det dags för Magrutanv28 att belöna sin vinnare!! Vi var sex modiga personer som gav oss in i den blodiga leken att bli utsedd till fitness-kung/drottning och vi hade några månader på oss att komma i form. Före-bilder togs, vikt antecknades och sedan hade vi ett slutet Instagram-konto där vi peppade och hotade varandra med våra framgångar (och bakslag)

Hur det gick: Löpar-Semillion-Simon gick ner från 90 till 75 kg, men vann ändå inte…

Thaiboxar-Tempranillo-Thilda erkänner att hon startade lite sent med träningen (sent ska syndaren vakna) så att skillnaden inte blev så stor, men att hon ändå kände motivation från gruppen. Hon vann inte…

Marklyfts-Zeb-fandel gav 40% och bestämde sig för att satsa på Beach 2018. Vann inte…

Squat-Pinot-Pierre gick ner från 80 till 72 kg, men vann ändå inte..

Jag = bänkpress-Merlot-Mió gick upp 5 kg (jag hävdar att det var muskler) men vann inte…

#itsofficial #ilost @magrutanv28 and @emblalind won! #congrats #fitnesscompetitor

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

OCH VINNAREN BLEV: Crunch-ChardonnEmma!!! Hon gick ner 10 kg och var den som tog hem segern för den största kroppsförvandlingen. Ett fyrfaldigt leve!!! Hon skriver i sitt tacktal: Tycker det har varit kul och peppande att vara med i tävlingen! Man har fått dela med sig och samtidigt fått pepp av andras bilder! Föredrar litet forum så man inte behöver få kommentarer på insta som inte är peppande från folk som ev är less på att se. Jag vill även passa på att tacka vår mentor Pt-Jimmy!

Nu kanske ni vill se en bild av hur en fitness-vinnar-drottning ser ut? #wow

Ikväll firar vi, tjoho!

 

 

En hoppande tisdag

Det är en hoppig och spretig dag. Jag har nämligen tagit ledigt från jobbet för att frilansa lite, ja Mon ami Mió Music har text-skrivar-dag. Varför den spretar är för att jag inte är så van att sitta ner i hemmet och verkligen jobba, ja det är så mycket som hoppar runt och tar fokus. Likt små kaniner så studsar tankar och idéer upp och jag tvättar, hänger och viker den, jag får elektriker-besök och så där fortsätter det. Lunch. Ett gym-besök, en massage OMG jag har inte ens fått till en vers!!!

Belöningen kommer tillsist. Jo jag har skickat ut fyra färdigskrivna låter till olika sångerskor och de har alla godkänt bidragen. Här framöver ska de spelas in till ett album, men idag så skickar Eva Schilken tillbaka sitt första utkast på hur hon tolkar ”Där ensamheten gror” Något mäktigt händer, ja jag börjar plötsligt gråta. Orden jag skrivit får plötsligt liv och blir till något nytt och vackert och tar sin egen form. Mon ami Mió Music får ny energi och sången jag håller på med studsar till på sin sommaräng. Amen

Ett mörker & en ögonöppnare

Det är dag tre och idag eskalerar hela Dollarstore-intermezzot. Det hela börjar med att tidningen tagit upp ämnen och sedan blir jag blixtinkallad till en radiointervju. Det hela är ju inte så konstigt alls, det rör sig ju om att det inte är roligt alls med skyltar som gestaltar ett sexuellt övergrepp. Men säg det till publiken… Jag har många mon ami Mió fans som stöttar mig (tusen tack!) men det är ofattbart att läsa hatklubbens massiva bombangrepp. Jag skrev tillsist själv in på tråden:

Mió: Babysteps. Vi får alla hjälpas åt att bygga den värld vi vill ha. Jag vill inte att min dotter ska få vara med att någon man klättrar upp för toadörren för att kränka henne. Det borde ligga i alla fäders/mäns intresse att rasa över denna skylt. Babysteps. Det finns så mycket att rasa över i vår värld och vi får alla välja den strid vi vill axla. God fortsättning allihopa att bygga en bättre värld.

En rasistsajt plockar (som av ett underligt sammanträffande) upp historien och vinklar den efter sin åskådning och helt plötsligt känns det som om vi förlorat vad det hela handlar om. Väldigt arrangerat så fylls min mail med hatbrev och kommentarsfältet blir aggressivare och jag måste anmäla flera inlägg. Detta kom t.ex till mig:

Jag bestämmer mig för att inte förlora hoppet om mänskligheten och inte låta mörkret ta över. Det är minsann dags för ”treat yourself” och jag bokar tid för ett lashlift!

– Ibland så behöver i alla en ögonöppnare, du som jag. All kärlek till oss alla!

 

Morgonstund

Varje dagen-efter-fest-morgon bör börja med ett kallbad och i Kalix visar sig havet bjuda på 14 grader. Nu gör vi det, på med badmössorna!

#morningswim #14c in the #ocean #skinnydip #meandmyfriends #countrystyle

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Vi hinner med en härlig frukost i Vånafjäden innan det blir dags att susa tillbak till Luleå, ja denna söndag har nya äventyr att bjuda på. Jag ligger just nu på golvet och bloggar, Armand och Zeb är och tar ännu ett kall-dopp och snart så dyker Zebs bror + flickvän upp för att bli bjudna på mat. Ha en fridfull söndag nu mina läsare och har ni Netflix så ta en titt på ”Ozark”

En guldkantad lördag

Efter jobbet stundar liten-sömn-på-liten-kudde (hatar stora kuddar = får nackspärr) följt av dammsugning (gårdagens fest har satt sina spår) och toalett-stols-beställning. Jag har aldrig köpt en toastol förut och förundrad går jag in på olika sidor i jakten på den ultimata stolen. Hur ser den ut egentligen? Jag vet att den senaste trenden är att huk-bajsa och att det tydligen ska finnas toastolar som bara bygger upp två dm från golvet, men det känns för våghalsigt. Istället väljer jag en rak, enkel och lättstädad sak och försöker intala mig själv att detta är en investering och att den kommer att hålla livet ut.

Efter nytta kommer nöje och det blir kroppsskrubb följt av ansiktsbehandling och rakning. Hm. Inför Kanada-resan så lät jag ju skägget växa för att få till skogs-huggar-looken, vilket jag sedan rakade bort då jag kom hem. Vad ska jag nu hitta på? En mustasch är alltid galant, men frågan är vilken sorts. Den som slutar med en hipster-snurr? Den smala franska? Bonn-läpps-remsan eller vad?

Denna lördag har en utlovad guldkant, ja min man har bjudit ut mig på middag. Vart ska vi gå? Vad ska jag ha på mig? Hur ser min stubb-påbörjade mustasch ut egentligen? Hoppas ni också känner att er lördag blir guldkantad, vad ni än hittar på.

PS: Tack Ava för att du finns och för att du förgyller mitt liv via morgonsamtal och underbara sms. Jag har fått skratta så mycket idag och av skratt blir man snäll och fin. Amen.

Vi lämnar urskogen

Vi vaknar upp då solen börjat strila in genom tälttaket. Det är sista dagen i urskogen och projekt ”plocka-ihop-tält” och ”städa” påbörjas. Dammiga och illaluktande tar vi oss sedan in till småstaden Pemberton där vi får duscha hos min kusin Dawn. Här ser ni hur tre par fötter kan se ut efter en camping-mini-weekend.

Ååå. Jag älskar Dawn och hennes familj! De lagar oss underbara fish-tacos innan vi sätter oss (tillsammans med Pow-wow-Pam) i bilen och kör två timmar söderut till Vancouver och möter min aunt Margo. Vi finner efter mycket jobb ett hotel som inte kostar skjortan (det är Pride i Vancouver och alla är här. Lady Gaga också) och vi checkar in och går sedan ut och äter. Maten är si-så-där men sällskapet är delikat!

Vi avslutar kvällen med en vinprovning och väljer ut tre rosé och tre röda att förtära.

Vår servitör för kvällen frågar oss varför vi ska åka hem redan på lördagen då det är Pride. What on earth. What gave me away? Jag förklarar att vi är camp-människor och inte party-människor och att vi måste hem innan skogsbränderna når oss. Han ser förbryllad ut, men så kan livet också te sig…

 

Last day in the wilderness

Det är vår sista dag i de innersta skogarna och som i ett trollslag så förvandlas landskapet. De mäktiga gröna skogarna och den lugna sjön som vi bor invid, ser helt plötsligt ut som kulisser i en japansk film. Det är vinden som har vänt och eftersom stora delar av BC (British Columbia) eldhärjas så blåser nu en silver-ask-dimma fram fram genom skyn.

Allt blir lite lugnare och nu står bara tre tält och en husvagn kvar på vår kampingplats. Ikväll kommer middagen att bestå av vad-finns-kvar-i-våra-matbackar? Vi har bara ett strömuttag här och ingenstans att hålla saker frusna. Men vi bunkrade upp med isblock från närmaste affär (45 bort) och jag tror nog att nåt ska ha klarat sig. Det vita vinet är slut, men så är ju också festen. Nu stundar avrundning och en känsla av frid. Ett sista dopp kanske?