En skamsen söndag

Vaknar upp och känner efter om jag lever. Efter gårdagskvällens middag, där Chaka-L bjöd mig på en helkväll på Cg:s så hände en sak. MEN – först en bild på oss (galet snygga) från den otroligt lyckade middagen. Ja jag jag kan varmt rekommendera Cg:s förrätt ”Höstens skaldjur” följt av deras ”Höstlamm” OJ så otroligt gott!

JO sen då,  på hemvägen, då jag närmade mig vårt hus så bestämde jag mig för att diagonalt gira upp på trottoarkanten. Själva girandet visade sig vara ett beslut baserat på alkohol och inte på förstånd och givetvis så ramlade jag i backen och kanade längs gatan och de blöta lönnlöven. Tack och lov hade jag mina gula skinnhandskar från Antwerpen på mig, och med hjälp av dessa kunde jag (i min egen utsago) liksom Matrix-uppfatta fallet och ta emot mig jättesnyggt, i det närmaste nästan atletiskt. Hm. 

Men jag lever.

Om kroppen känns lite stum (vilket den gör denna morgon) så är träning det allra bästa (följt av bastu) och så fort jag kände mig nykter nog (11.00) så cyklade jag (upp i sadeln igen!) iväg till gymet för ett styrkepass. Vi tar en titt på en av dagens övningar.

View this post on Instagram

#sungay #gymday #fitness #wod

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Snart kommer Zeb åter från Norge, snart vankas middag hos Aidan och Emme. Det är en härligt söndag och jag är tacksam att jag får vara med om den och att jag har alla tänder kvar i min mun. Amen.

Havets läckerheter

Balans är något jag strävar efter, både då jag håller på med yoga – men också i livet. En kropp håller inte länge om man fysiskt pressar den maximalt, men inte heller om vi hela tiden trycker i oss läckerbitar. 

Först nytta tänker jag – och medan Zeb är på spinningpass så springer jag runt i löparskorna i 10 km. Det är något befriande att springa runt och se en stad öppna sig, det är något ljuvligt att se samma gamla gator som gradvis förändrar sig en smula. Nya hoppfulla affärer dyker upp, någon har slagit igen. Även om jag skulle kalla årstiden för högsommar så upplever träden ändå att hösten är på gång och börjar växla färg. Då jag når havet så får jag en extra laddning syre och vips är jag åter hemma.

Sedan. Dagens nöje:

Den nya rytmen

Det finns en rytm i allt även om man desperat försöker känna sig vild och galen med sinnet vidöppet för impulsivitet. Vakna. Espresso. Yatzy. Jojo. Samma visa som igår. MEN vi slår oss med häpnad med ett supersvettigt morgon- spinning-pass 07.45!

Stranden lockar, ja det är den varmaste dagen hittills. Vi tackar Gud för att det blåser lite idag för annars hade man inte orkat strand-slumra vid sin bok. Vad jag läser? Jo denna!

Kvällens final blir hos den svenske kocken Isak som driver en lyxrestaurang invid oss. Tyvärr tar han inom kort en paus från matlagning, så vi får hålla tummarna att han snart kommer åter. A table tout le monde.

View this post on Instagram

#dinnerdeluxe #thankyou @isakolden #nice #france

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

En tisdag med höstvibbar

Ibland vet man inte vad man längtar efter, men man förstår att man fått det man saknar då det helt plötsligt serveras.

Som i kväll så Nille ringde och ville ha ut mig och Chrystella på en bit mat.

Att få dela några rätter, några sorger, några segrar och några skratt betydde allt för mig ikväll.

I love you!

10 km nordväst

Aidan vår son har återvänt från Gotland och tillsammans med hans fru Emme, sonen Vincento + våra gemensamma vänner Perrier, Annique och deras barn Yra och Ide – beger vi oss till min hemby Tallberg.

Där blir det champagne och mega-godis-påse, där blir det bastubad på bastubad med obligatoriskt dopp i frusen tjärn. Sedan kokar vi kräftor och äter tills vi inte får i oss mer.

När natten kommer blir det kolsvart, ja det finns inga elektriska gatlampor i min gamla by. Då simmar vi återigen ut i tjärnen och vi försvinner i ett svart, blankt och stilla rike där blott stjärnorna reflekteras på dess yta. Allt är i frid, så även jag.

L.A

Efter frukosten så tar vi avsked, sätter vi oss i bilen och gasar söderut. Typ två timmars bilfärd och sedan BAM är vi i det vidsträckta Los Angeles!

Tiden är knapp, men vi hinner strosa runt på coola The Wasteland innan vi modigt ställer oss i lunch-kö för att försöka få bord på überpopulära Gjelina. Gud står oss bi (kanske tror de vi är kändisar?) för vi får bord fast det i princip är helt omöjligt. Maten är typ… HUR GOD SOM HELST!

Vi checkar in på Ocean View Hotel i Santa Monica och medan Zeb på stadiga ben beger sig ut på en sista shoppingrunda, så lägger jag mig i den sköna hotellsängen och bloggar här för er. Ikväll så längtar jag efter finalen, nämligen ett besök på min favvo-restaurang här i stan – Tar & Roses.

Må gott nu allesammans, ja i morgon flyger jag åter mot Sverige (och givetvis så hoppas jag på att bli uppgraderad) Amen.

Avrundningen

Hur säger man farväl? Hur säger man TUSEN TACK till alla dessa vänner som maximerat våra sju dagar här i Santa Barbara? Efter frukosten åker vi ner till beach huset för att säga farväl till Dannys föräldrar och syskon och passar då även på att ta ett sista dopp och en långpromenad efter den långa underbara stranden.

Matosch, som är Danny och Henrys manny – erbjuder sig att laga avskedspizza till oss och innan solen gått ner så bjuds det på underbara pizzor i olika valörer. In genom dörren så strömmar några av våra amerikanska bästa vänner för att säga farväl, för att ta en pizzabit, för ett glas vin. Ååå – I love you all!

Tack alla ni som gjorde denna vecka till en FANTASTISK resa. Under kvällen då är det många som lovar dyrt och heligt att de ska komma till Sverige under nästa år. I mars, lovar de. Då solen stigit upp över snöbäddarna. Jag längtar redan. Amen.

Utflyktsdagen

Jag får inte riktigt till det med tidsomställningen denna runda. Har jag redan på förhand programmerat kroppen att jag bara ska vara här i en vecka så att den liksom struntar i att jag hade behövt sova åtminstone till 06.00? Redan innan 05.00 så kryper vi ner i hot-tubben ute på den stora bakgården med de stora träden, med de vackra blommorna. Vi bubblar på där tills bergen runt om helt plötsligt uppenbarar sig och får ett guldskimmer.

När det blir lunch så styr vi norrut mot en av mina favvo restauranger – Industrial Eats! Pam & Al gör oss sällskap och ingen blir besviken (eller inte mätt) Mmm.

Eftersom Henry fyller 50 år i morgon så har han bokat in oss på en ranch uppe i bergen. Vägen dit är så vacker ja det känns som om kör i norra Italien. Beskåda skönheten!

Ranchen vi anländer till är MAKALÖS, de har en stor pool, en hottub och en bar som är öppen från 17.00 – 23.30 (som blandar helt otroliga Margaritas/ när vi kommer hem går vi in i en vit period – jag lovar) Rummet vi får är GIGANTISK ja bara sängen inspirerar!

Mió Evanne

En hel del av gästerna anländer, även om själva stor-kalaset först är i morgon. Vi är så många i vårt sällskap att det är bara 1 stackars par förutom födelsedagsgänget. De ser rädda ut för oss och de häpnar då Pam pratar med personalen. 

Pam: Vilken tid öppnar baren?

Personalen: Den öppnar redan 17.00.

Pam. Jag menar på morgonen. Jag dricker alltid en Bloody Mary vid 08.00.

Det visar sig att jag fortfarande kan spela bordtennis. Sist jag spelade var för 20 år sedan och då var det på ett mini-bordtennis-bord och det hela rörde sig om rundpingis. Det visar sig också att när klockan är 22.00 och festen verkligen kommer igång, att min kropp är bedagad och redo för stor-sängen. Tack alla som var inblandade till att göra denna min dag så makalös. Amen.

En synnerligen bra dag!

En bra morgon kan börja på många sätt. Min börjar först och främst med att jag får sova ändå fram till 05.30 (vilket är stålande med tanke på 11 timmars tidsomställning) och att jag nästan lyckas förstå hur kaffebryggaren fungerar (jag sätter tyvärr igång kvarnen som väcker hela huset) Sedan går den vackra solen upp och på baksidan av Henry och Dannys hus så står deras hot tub.

Det blir sedan frukost (barnen har just börjat skolan och sitter uppradade i skoluniform) och sedan tar jag och Zeb och en morgon power walk över ett berg/ kulle och sedan ner till havet. Värmen väller in och helt plötsligt är det typ 30 grader varmt. Medan min kära make sedan far och handlar (vi är ansvariga för kvällens middag och det ska bli steam buns) så kör jag ett yogapass och varvar ner. Livet är underbart. 

Jag hinner med en snabbshoppingtur, ja det visar sig att jag slarvläst inbjudan till 50-års kalaset och det är dresskod (panik) Kaffe på stan, sova middag (varför heter det sova middag innan middagen?) laga middag, bjuda över vänner, äta, njuta.

View this post on Instagram

#laterthatnight #meandmyfriends #iloveu

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

PS: Denna kväll lyckas vi stanna oss vid medvetande ändå fram till 22.30. Hurra!