Höst

Termometern visar för första gången denna höst på minusgrader då jag vaknar upp och på något sätt är jag inte redo. Minusgrader redan? Ja det är ju typ oktober och någon gång måste det väl slå till… Det finns promenadregler, ja jag går ju alltid 5 km innan jobbet liksom för att komma igång, och reglerna är tydliga. Inte i regn. Inte kallare än minus 25. Eftersom det varken regnar eller är kallare än minus 25 så är det bara att ta på sig skorna och ge sig ut på den lätt frostiga backen. Det är inget jag ångrar. Tvärt om. God höst mina vänner.

Avrundningen

Hur säger man farväl? Hur säger man TUSEN TACK till alla dessa vänner som maximerat våra sju dagar här i Santa Barbara? Efter frukosten åker vi ner till beach huset för att säga farväl till Dannys föräldrar och syskon och passar då även på att ta ett sista dopp och en långpromenad efter den långa underbara stranden.

Matosch, som är Danny och Henrys manny – erbjuder sig att laga avskedspizza till oss och innan solen gått ner så bjuds det på underbara pizzor i olika valörer. In genom dörren så strömmar några av våra amerikanska bästa vänner för att säga farväl, för att ta en pizzabit, för ett glas vin. Ååå – I love you all!

Tack alla ni som gjorde denna vecka till en FANTASTISK resa. Under kvällen då är det många som lovar dyrt och heligt att de ska komma till Sverige under nästa år. I mars, lovar de. Då solen stigit upp över snöbäddarna. Jag längtar redan. Amen.

Utflyktsdagen

Jag får inte riktigt till det med tidsomställningen denna runda. Har jag redan på förhand programmerat kroppen att jag bara ska vara här i en vecka så att den liksom struntar i att jag hade behövt sova åtminstone till 06.00? Redan innan 05.00 så kryper vi ner i hot-tubben ute på den stora bakgården med de stora träden, med de vackra blommorna. Vi bubblar på där tills bergen runt om helt plötsligt uppenbarar sig och får ett guldskimmer.

När det blir lunch så styr vi norrut mot en av mina favvo restauranger – Industrial Eats! Pam & Al gör oss sällskap och ingen blir besviken (eller inte mätt) Mmm.

Eftersom Henry fyller 50 år i morgon så har han bokat in oss på en ranch uppe i bergen. Vägen dit är så vacker ja det känns som om kör i norra Italien. Beskåda skönheten!

Ranchen vi anländer till är MAKALÖS, de har en stor pool, en hottub och en bar som är öppen från 17.00 – 23.30 (som blandar helt otroliga Margaritas/ när vi kommer hem går vi in i en vit period – jag lovar) Rummet vi får är GIGANTISK ja bara sängen inspirerar!

Mió Evanne

En hel del av gästerna anländer, även om själva stor-kalaset först är i morgon. Vi är så många i vårt sällskap att det är bara 1 stackars par förutom födelsedagsgänget. De ser rädda ut för oss och de häpnar då Pam pratar med personalen. 

Pam: Vilken tid öppnar baren?

Personalen: Den öppnar redan 17.00.

Pam. Jag menar på morgonen. Jag dricker alltid en Bloody Mary vid 08.00.

Det visar sig att jag fortfarande kan spela bordtennis. Sist jag spelade var för 20 år sedan och då var det på ett mini-bordtennis-bord och det hela rörde sig om rundpingis. Det visar sig också att när klockan är 22.00 och festen verkligen kommer igång, att min kropp är bedagad och redo för stor-sängen. Tack alla som var inblandade till att göra denna min dag så makalös. Amen.

Amoranda fyller 30/ Dag 1

Just före 06.00 så hämtar vi upp vår dotter Amoranda hemma hos henne, ja det hela ska bli en överraskning, en kidnappning till PARIS! Amoranda fyller hela 30 år (vilket är märkligt då jag själv är 39) och hon har alltid önskat sig en resa till världens vackraste stad.

Flygresan går utmärkt, men överraskningarna är inte över. På flygplatsen i Paris väntar hennes mamma Eve och hennes lillebror Fred (Aidan, Emme, Vincento, Armand, Ingy och Skåne-syrran Almanie kunde inte följa med tyvärr) Nu kliver vi av planet – SURPRISEEE!!!

Vi har bokat en stor konstnärslägenhet (med det menas att min syster Zuzette skulle kunna ha inrett här) Det är underbara tavlor, underbara blommor och skulpturer överallt. Det är lite svårt med svängrummet mellan alla saker, men vad gör det då det ser underbart ut! Vi packar upp och ger oss sedan ut på en speed-sightseeing. Vi hinner med Notre Dame och Bastiljen denna dag och mellan dessa vackra höjdpunkter så ringlar sig fantastiska gator, broar, affärer och barer överallt. #ilo-lo-love-paris

Det prunkar

Mitt i veckan befinner jag mig och solen strålar och häggen doftar. Det händer inte ofta, kanske någon dag var femte år – att det är varmare i Luleå än hemma i Nice. Idag är en sådan dag… Märkligt. Men det är inte hettan jag vill åt, det är det ljumna och det sköna och just nu har jag krupit ihop på min fårskinnsfäll på golvet, belyst av den sol som ännu är stark fast klockan närmar sig 18.00. Underbart!

Min syster som nu befinner sig i vår lägenhet i Nice skickar bilder från balkongen och det visar sig att vår stora kaktus äntligen gått i blom! Kolla så vackert:

Det är bara 19 dagar tills jag ska ner till Nice nu, men under tiden får jag njuta av min syster då hon sänder bilder från min balkongträdgård. Allt verkar prunka. Så annorlunda än då jag var där i april…

Njut av sommaren om du har den hos dig, längta efter den om den känns avlägsen. God onsdag min följeslagare. Amen.