Dag 5: Rehearsal dinner

Något vi inte har i Sverige är ”Rehearsal dinner”, en typ provomgång på hur gästerna fungerar ihop/ ice breaker. Hemma i trädgården hos Henry och Danny stundade denna happening och typ 30 Vip-gäster samlades för att äta god mat, dricka margaritas och hålla tal.

Shellby-Lynn och Bruno the Bear är de ljuvligaste vänner man kan tänka sig och deras vänner visade sig självklart vara hur underbara som helst. Så många fina tal och så mycket roliga samtal och vädret var typ PERFEKT!

Jag avslutar med en vers av sången som jag skrev till Ingy och Armands bröllop, ja det passar ju perfekt även här. Mycket nöje!

Dag 4: Nya övningar & mer om gårdagens prövningar

Det är underbart varmt i solen, underbart ljummet i skuggan och vi har på något sätt funnit en lunk här i Santa Barbara. Jag är såklart uppe först och förser mig med en espresso och så där runt 08.00 så är vi alla samlade för frukost. Dagens fysiska påfrestning sker på ett crossfit gym här i stan och med osäkra (nästan blyga) steg travar jag in bland alla vältränade människor och försöker snappa upp alla nya termer och rörelser. Det går faktiskt ganska bra och instruktören får mig t.om att bemästra sista övningen (på filmen) som jag de 6 tidigare vändningarna inte fattade ett dugg av.

Det drar ihop sig inför klimax på denna resa och i morgon är det dags för rehearsal dinner här i Danny och Henrys trädgård. Vi pyntar och gör fint och Zeb klipper bort Henrys page (thank you lord) och senare ikväll ska vi ut och träffa några andra av våra vänner som vi nog senast mötte i Florence.

PS: Tack alla ni som skrivit in och undrat hur det går för min far. Han har överlevt uttorkning, nedkylning, massiv myggbitning och sin vilse-gång. Ingen (inte ens han själv) vet vad som har hänt, men nu ligger han i tryggt förvar på Sunderby Sjukhus. Amen.

PS2: Henrys pappa är den världsberömda fotografen Horace Bristol och idag blir jag sugen på att investera i några bilder, men även att bemästra denna övning.

Hög puls

Idag testar jag på Kalifornisk spinning på Star Cycle! Ja varje dag så måste man ju göra en kraftansträngning för att väcka liv i kroppen (speciellt om man varit ute på dekadens-afton kvällen innan) Det som förvånar mig är att även om jag känner mig super-vältränad så ser jag alltid så purpur-puffig ut efter varje sånt här spinning-de-luxe-med-hantlar-pass.

View this post on Instagram

#afterspinning #fitness #spinning #wod

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Mió Evanne

Efter en härlig sushi-lunch så tar jag och Zeb oss ner på stranden för att testa Stilla Havet. Jag är först lite orolig att det ska vara svinkallt, men efter förra veckans tjärn-dopp i samband med fars 85-års-dag så är det här en bagatell. Tjohoo!

Medan jag roar mig så är jag helt ovetande om den oro som samtidigt spridit sig i en annan del av världen. Min far har försvunnit under en fisketur och 22.00 går han ännu inte att finna.

Efter att ha blivit informerad om fars försvinnande så kopplas polis och spårhundar in. Tillslut finner de honom i ett dike, köldskadad och sönderstucken av myggor. Det sista jag får veta är att ambulansen kör honom till lasarettet och mina syskon (som ännu är kvar där) får avbryta sin skallgång och försöka få ner sin puls.

Men jag tackar Gud för att pappa fortfarande är vid liv – och jag kan liksom inget annat göra så här 8500 km bort än att vara otroligt tacksam. Vi vet inte hur många dagar vi får till förfogande – och jag blickar ut över solen som börjat lägga sig över nejden och suckar både av oro och lättnad.