Som en blixt från…

Jag tror det här är tredje resan på raken som denna händer. En blixt slår ner och träffar mig. Metaforiskt. Kanske är det för att jag har svårt att varva ner som kroppen istället slår ut mig? Lite orkeslös på spinningpasset, lite o-närvaro vid middagen. Lite spya vid midnatt och så är onsdagen kantad med feber.

Givetvis försöker jag hitta en syndabock. Är det salladen jag åt igår som inte var sköljd? Är det någon lömsk smittbärare jag har kindpussat?

Nåväl nu ska jag rida ut det här. Jag skippar stranden idag och blir lägenhets ockupant istället. JA kroppen. Jag är lugn och snäll nu. Gör mig frisk nån gång då!

Den blå dagen

Vissa dagar viger man i huvudsak åt blott en sak och idag är en sådan dag. Det blir Medelhavet som får min hjärta idag och jag njuter av varje turkos droppe:

Med mig på stranden har jag inte bara Zeb och mina svenska vänner Kryztof, Mika och lilla Thilda, nej jag har även en mycket spännande bok som sedvanligt gör att jag bränner ryggen.

Ja det är galet varmt idag, tänk 25 i skuggan – och även om havet bara är 18 grader varmt så svalkar det alldeles förträffligt!

Ikväll väntar sedan ett spinningpass på Cyclone + att vi ska gå ut och käka med vår nya franska vänner – Monsieur Salvadore, Monsieur Pouvreau & Monsieur Barugel. Vart? Ingen som vet, men det blir säkerligen fantastiskt!

Livet är topp, livet är blått och jag önskar er alla en underbar tisdag!


När sommaren kom

06.00 kör en kompis oss till flyget, där vi trötta flyger söderut mot vårt andra hem. Allt går smidigt och temperaturen visar på 26 grader i skuggan. Vi städar ihop i lägenheten och sätter oss sedan på balkongen och försöker andas in sommaren. Aaa.

Två vänner är nere i Nice för att ev köpa lägenhet här och vi möter upp med dem och pr:ar för viss delar av staden och tar dem med på restaurang. Ååå så galet gott.

När natten anländer så byter vi ut vintertäcket mot det lövtunna sommartäcket och sömnen når mig typ innan jag ens hunnit lägga mig. Nu börjar semestern, sommaren är här.