På rätt spår

Ibland behöver städer flyttas, ibland räcker det med att man rustar upp dem. Jag vet inte om det är Nice borgmästare jag borde skaka hand med, men på nåt sätt så går allt liksom åt rätt håll.

På Rivieran så finns det på tok för mycket bilar, vilket i sin tur leder till att garagen i stan tog för stor plats och något måste göras. Först revs det största parkeringshuset med bästa läget och istället anlade man där bästa, största parken med plats för alla (t.ex en badfontän) Sedan byggdes kollektivtrafiken ut (spårvagn och tunnelbana) och ett universalpris på 1,5 euro bestämdes – hur långt man än ville åka. Till sist (eller: fler åtgärder kanske kommer) så har man b.la gjort om den tvåfiliga vägen utanför oss och gjort den enkel och sedan gjort om den andra till en cykelväg = applåder! Nu stönar bilarna i köer, till de kommer på att de bör använda motorvägen eller promenera/ cykla.

Jag älskar denna utveckling och jag tänker på hur fasligt dyrt det var för mig att åka kommunalt sist jag var i Stockholm. Det blev faktist dyrare än bensin till bilen = något är fel.

Kommentera inlägget

Två veckor senare

Ibland kan man hoppa över två veckor och återuppstå på ett ställe som man kallar ”hem” och som känns tryggt och varmt. Jag är åter på min franska balkong och trots att det här nu är höst så sitter man fortfarande gladeligen i kortkalsong på balkongen då klockan slagit 22.00 (+24 grader)

Ingen resa är den andra lik och denna resa ska jag andas ut och vila. Ta hand om mig, min man och mitt liv. Tre böcker väntar, en flaska rosé likaså – men den får jag allt vänta med till efter kvällens spinningpass.

Dagens soundtrack är Miles Davis ”Kind of Blue”. Morgonen började med ett monsunregn. Nu klarnar det upp.

Thank you Lord.

Kommentera inlägget