Under bältet

Det är bra att bli lagd i underläge av och till, ja idag är en sådan dag. Jag kollar upp en knut i pungen och får på röntgenavdelningen dra ner kallingarna. Kvinnor går ju till gynekologen, så varför ska detta vara så obekvämt? Skärpning! Jag får en handduk som jag ska lägga över själva snoppen och sedan dra den uppåt. Min pung smörjs därefter in med någon form av glidmedel och ett ultraljud genomförs.

Det rör sig om en cysta (typ ofarligt) och nu ska man sedan dividera om denna ska får vara kvar eller tas bort. Eftersom jag är rädd att den ska växa ytterligare och jag ska få en galet assymetrisk pung vill jag att han ska skära i mig redan nu… Läkaren är mycket proffsig och helt plötsligt känns detta scenario inte så konstigt alls.

Kära manliga läsare, ni tar väl hand om er. Här invid finns en check-your-balls-video som vi alla borde göra av och till. Se så!

Kommentera inlägget

Åter i underbara Luleå

Eftersom jag ständigt är på språng (2019 kan ta priset) så känns det sååå skönt att landa i Luleå igen. Dagen börjar med att för-hösten visar sig och nöjd så spatserar jag min sedvanliga morgonpromenad och tar mig sedan an mina kunder.

Efter jobbet är det dags att öka pulsen (och förbränna lite av helgens alla delikatesser) och gymet öppnar sig som en frälsare.

Nathan gästar vår middagsbord och jag lagar spetskål i ugn (skär den på mitten, behåll stammen och häll på olivolja med pressad vitlök i + flingsalt) på 200 grader i typ 40 minuter. Jag gör en liten sallad med äpple, morot och söt-paprika + en vinägrett och steker oss en liten bit oxfile = mmm.

Jag avslutar med ett musik-tips, ja självaste Bruce Springsteen (som jag aldrig lyssnat på förutom på låten ”Philadelphia”) har släppt ett nytt album vid namn ”Westerns Star” Ha en underbar vecka nu!

Kommentera inlägget

Veckosluts-drama

Jag tar mig mig lugnt hem till Luleå innan paniken slår mig. Det är nämligen så att jag ska göra en viktig bokning i min kära röda kalender då jag inser att den är försvunnen. Paniiik. Jag har otaliga reseanteckningar + annat i den och det känns som om jag rusat in i en vägg.

Jag tvingar Zeb att leta med mig, men ingen kalender. Jag framkallar minnesbilder av då jag lägger den i bagageluckan, i framsätet på bilen, på salongen, i väskan osv, men allt är dessvärre påhittat.

Jag ringer hotellet och säger att jag ÄR SÄKER på att jag glömt den på nattduksbordet (även om jag inte är det) och ber dem alarmera städpersonalen. Sedan får jag bara försöka andas sakta och börja göra anteckningar och skicka små sms för att få hjälp att återställa alla bokningar.

Be en bön att den blir återfunnen. Amen

Kommentera inlägget