Balans i Nice

Varje dag är till brädden fylld av balans och glädje. Bäst är det när motionsdelen är på förmiddagen och vi får trampa loss tillsammans med vår Pt Michael.

Efter en sådan här tur är man redo för mat och nu hälsar jag er välkomna till mitt nya favvoställe i Nice – O’ Quotidien. Alltså ett sådant fantastiskt ställe!

Semestern krymper och nu har jag bara typ två dagar kvar i Paradiset. Men, men – inte hänga läpp för det nu. Det är bara att maximera den tid som är kvar. Amen.

Plötsligt/ vår son kliver av scenen


Klicka på länken här under!

https://www.tv2.no/v/1446420/

Amadeus (aka Armand) Evanne klev i går kväll av scenen från The Voice Norway, med huvudet högt. Av 1600 sökande valdes 90 ut för showen och tävlingen satte igång. Vid varje avsnitt har 50% fått lämna programmet och igår var det alltså Amadeus tur. I detta avsnitt var de 32 kvar så jag konstaterar slutligen att han placerade sig på topp 1/3-klicken!

Igår stod det mellan honom och den duktiga Hana Raca och lyssna så fint de sjunger ihop! Tack för att vi fått följa dig i denna fantastiska prestation, ja vi har ju faktiskt fått vara med på två inspelningar av showen också. Du gjorde ett otroligt bra jobb och det ska bli spännande att se vad som händer nu.

DNA & den ljusnande framtid är vår

Jag är uppväxt i tron att jag är en prins som gått vilse, ett blåblodigt gossebarn som mist sin spira och fått nöja sig med talltopparna.

Historierna jag fått berättade är följande – att ett skepp kommer lastat. Med vadå? Jo med galanta spanjorer som lägger till i Luleå hamn. Detta skulle då vara grunden till att mor och hennes syskon är svarthåriga, har yviga gester, hett temperament och mörkbruna ögon. Förutom detta så är de en halv meter längre än alla släkten invid (min fars släkt, 10 km från mors gård – är blåögda och en tvärhand hög)

Det här är något jag varit stolt för, att vi inte bara var något alldagligt från skogen utan att vi i själv verket kom från kontinenten med grace och elegans.

Nu för tiden så finns det hjälpmedel för att spåra sitt ursprung och 600:- senare så fick jag min bakgrundshistoria kollad. Nej, här syns inga spår av någon stilig spanjor, på sin höjd en reselysten bländande balt. Kontenta: Jag är alltså från skogen och landsbygden är mitt arv. Är detta historiens slut?

Nej historier förändras allt efter de berättas och efter de språng vi gör åt olika håll. Vi bestämmer själva om vi har rosa blod eller inte – och så går sägner vidare. Byt stad eller land och finn din vagga. Byt ditt efternamn om så önskas och välj något som passar bättre (Är du rädd för förändringar så kan du som på 80-talet bara piffa till stavningen. Våra grannar ändrade från Silverspets till Silfverspetz. Strunta i jantelagen)

Bygg dig en ny kropp om den gamla känns för liten, välj ett hälsosamt sätt att äta om din lekamen känns för svag. Korrigera din näsa om den känns fel och ta bort bekymmersrynkan mellan ögonen om den bekymrar. Byt förnamn om det klingar stumt och byt kön om du hamnat i fel. Byt partner och familj om kärlek inte finns där och skapa åt dig själv en ny ljus och prunkade framtid och något att förtälja för kommande släkten.

Var vi kommer ifrån är sekundärt, ja det går ju inte att ändra på – men det är vart vi är på väg som gör det hela så spännande och intressant.


Tillfixardagen

Idag splittar vi upp oss på var sitt håll för att göra oss fina. Zeb beger sig till tatueraren för att få sina händer dekorerade. Det blir inskriptionen ”Seul on va plus vite”/ ”Ensemble on va plus loin” Det betyder ”Ensam går man snabbt”/ ”Tillsammans går man långt”

Själv så gör jag industrispionage och går på frisersalong och klipper av mig håret. Tanken var att jag skulle spara ut det, ha en stram sid bena och en knut i nacken – men jag fick panik. Sedan går jag och köper mig ett läppstift för att få lite färg!

Så där ja, nu är vi båda nyfixade och en hel torsdagkväll ligger obokad framför oss. En liten lur kanske? Ja tack! Ett glas champagne? Ja tack. Som ni ser går det ingen nöd på oss.