Åter på gymet

Det är mitt i veckan och eftersom jag har haft en kota sned i ryggen så har jag fått ta det lite lugnt med träningen. Men idag så kör jag igång igen (efter hjälp av underbara Naprapatakuten) ja jag får en avbokning i samband med lunchen och ilar iväg. Here we go!

#strikeapose #gayway #gayday

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Man får vara rädd om den lilla kropp man har och vårda den ömt och låta den växa till sig så att den klarar alla strapatser man önskar utsätta den för. En intressant sak jag uppmärksammat i veckan är att 2 oberoende av varandra personer har sagt att jag har ”ungdomliga steg” och att jag går ”snabbt i trappor” Det här förbryllar mig: Går medelåldersmän sakta i trappor? Släpar och trevar de sig fram? Fyll i mina luckor under kommentarer snälla.

Hoppas ni får en underbar onsdag och att era steg är snärtiga och att ni går stabilt i alla trappor. Amen.

 

Nostalgi

Jag är mest lik på min mors sida, de var liksom annorlunda i färg och form än de andra i det område jag härstammar från. Fars släkt var kortväxta, kompakta, blonda och blåöga små grubblande stubbar, medan mors släkt var slankare, längre, högljuddare och hade mörkt hår och bruna ögon.

Men någonstans möttes denna stubbe, denna vildvittra och vi blev till. Och tiden går. Nu funderar jag mycket på vem mitt barnbarn Vincento är lik. Jag tycker mig se mina ögon, Aidans mun och mamman Emmes näsa, men i nästa sekund så förändras allt och nya drag blir synliga. Hur som helst så är vi två välsignade och lyckliga farfäder som turas om att hålla i vårt barnbarn.

#granddads #weloveyou

A post shared by Mió Evanne (@mioevanne) on

Min mor sänder mig en bild av farmor Beda och farfar Sven och till min förvåning ser jag att min syster Zuzette har samma ögon och tandrad som farmor – det har jag aldrig uppmärksammat tidigare. På den här bilden så står de invid min syster Zuzettes hus, ja som var deras på den tiden. De små björkarna som tornar upp bakom dem är nu enorma men det är samma grusväg som ringlar sig upp från huset och ner till tjärnen.

Det är intressant att tänka att det en gång var, återigen kan ta plats i en ny kropp i en ny människa. Kanske bara med en ögonfärg eller ett sätt att gå, men på något sätt så reinkarneras något vidare medan  annat försvinner ner i marken och blir något för björkarna att få näring av. Av jord är vi komna och jord skall vi åter varda, fast…

En målande måndag

Det är måndag efter stora jubileumshelgen och allt känns tomt men på samma gång skönt. Ja man orkar ju faktiskt inte ha fest hela tiden (även om vi gör ett starkt försök) utan man måste försöka finna vardagen också.

Sommaren var inte mycket att hurra för här i norr, hösten likaså – nej explosionen infann sig liksom inte. Men det får inte hindra oss för att själva färga årstiden efter egen kulört. Jag målar min höst med vänner, middagar, gymträning och filmbesök, ja igår var jag och såg Bladerunner 2049 och njöt av mörket och av ljudbilden.

Ikväll käkar jag middag med El-Emil och Linnea lärare och måndagen känns helt plötsligt lovande och färggrann. Ta fram färgpaletten och välj en färg som passar dig och njut av denna Oktober-mitt!

Epicentrum del 2

17.30 lördag denna 14 regn-tråkiga Oktober, så möts denna förväntansfulla skara upp för en lätt middag. Ja det här är vår underbara personal och idag väntar vi storfrämmande från frisörer som jobbat här förr. Alla har tagit på sig festkläderna och festhumöret.

Visserligen har flera inte kunnat komma men 19.00 så tänds marschallerna och en efter en av våra vänner kliver in. Här ser ni först mig och Brigit (som nu jobbar på Visit Luleå)

Ovanför mig ser ni Frida från salongen och under mig ser ni duktiga Marie som jobbar på Salong Bob i Göteborg – Zeb invid.

Ovanför mig till vänster ser ni Lisa som driver Bryggeriet Luleå och som huserar på Art by Souls, invid henne Erica från salongen. Under oss ser ni till vänster Jannice som jobbar på Barberdoll på Bryggeriet och invid henne salongens egen Amanda.

Mannen i skägg har faktiskt aldrig jobbat hos oss, men eftersom han är gift och driver Bryggeriet tillsammans med Lisa – så är han ändå liksom med i familjen. Han heter Tomas och är en galet duktig tatuerare på Bryggeriets The North Tattoo, och invid honom vår egen Lova (som är Lisas dotter)

Vi har beställt underbara snittar från Hemmagastronomi och vår kyl är full med bubbel och det finns skålar överfyllda med plockgodis. Vi får presenter i form av vackraste blommorna och godaste bubblet och vi sitter ner, står upp, snurrar runt och festen har börjat. På något sätt känns det som en lycklig skilsmässofamilj där man tillsammans med sina nya partners och barn i olika konstellationer möts i samklang och låter allt gott lysa in. Tack älskade frisörer, fd frisörer och tatuerare för att ni kom och gjorde en regnig kväll till solsken.

PS: Då jag 01.30 stapplade hem i säng så gick vissa vidare på krogen. Jag ger er högsta betyg för kraft och party-styrka, själv så letar jag resorb och oroar mig för baksmälla. Amen.