C'est la vie

4/14

Idag känner jag mig lite ensam, men det är dock långt ifrån synd om mig. I och med mitt reclaim-my-body-project så har morgonens 45 minuters springtur + jobb + 30 minuters gym satt sina spår – jag har liksom inget mer att ge. Zeb åker iväg till våra vänner och jag lagar middag, viker tvätt och plockar ihop. 18.05 – får man gå och sova snart?

I ensamheten föds ro och tacksamt sjunker jag nu ner på min turkosa orientaliska matta, med en kopp espresso och lyssnar på sommaren som tillsynes håller på att ge vika. Amen.

Leave a Reply