En läkande lunch

En sak som jag måste lägga på minnet är 1: Gå inte ut och ät lunch efter det att hungern väl satt in. För det är så här i Sydfrankrike, att man är mäkta stolt över sitt kök och allt tillreds från början (beställ alltså inte som jag en risotto om det redan kurrar i magen, en risotto tar sin tid) Är blodsockret lågt så kan vad som helst hända och man vill ju inte börja tok-grina eller sticka en kock med sin gaffel. ”En förrätt?” Ja vi börjar väl med ostron, det är ju ändå lördag.

MEN idag fick jag bara kapitulera på en fantastisk lunchrestaurang och inte låta tiden bli en stressfaktor (det hela tog typ två timmar) Nej istället så fick jag iaktta mitt sällskap, kockarna (öppet kök) och serveringspersonalen som puttrade runt i godan ro. ”Ett glas rosé?” Javisst! Jag beställer även in en risotto och Zeb ett lamm…

Det finns inget lunchpris (typ Luleås 120:-) nej det är samma pris som om man går ut och äter middag (idag 500:-/ person = lite billigare än i Luleå om vi pratar fin-restaurang) men ibland kan det vara så värt det hela. ”Ett glas rosé till?” Ja eftersom du trugar.


Tack alla inblandade i dagens lunch. Jag fick liksom bara släppa på en fiktiv överspänd fiolstråke som på något sätt höll mitt kippandandes hjärta på plats. Lugnt och stilla. Lugn och fin. Jag ger mig hän och ser vart det bär.

1 reaktion på ”En läkande lunch

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.