Några modiga franska steg

Idag tar jag mod till mig och går ner till huvudkontoret för vår bostadsförening. Ja jag vet att de inte kan ett ord engelska, men under har skett förut. Bonjour Madame… börjar jag trevande. Madame visar sig vara ytterst förstående för en stapplande franska och jag hämtar ut bip-upplåsare till stora porten utan några missöden. ”Merci merci… Mais j’ai une autre question. Peut-être qu’il est trop difficile d’expliquer” (Tack tack. Men jag har en till fråga, kanske för svår att förklara) Madame tröstar mig och säger att det här går ju utmärkt och vips finner jag mig mitt i ett samtal och hur jag går tillväga med tillstånd och eventuella förflyttningar av våra inomhusväggar.

Man får inget gjort om man inte vågar ta ett djärvt steg mina damer och herrar. Idag tog jag många. Så här är livet på soliga franska Rivieran, där jag inte känner någon (utom min granne ovanför och de på spinningstudion) vilket är skönt och befriande då jag hemma i Luleå känner mer än hälften av alla som rör sig i centrum. Nu känner jag Madame lite och jag får för mig att hon gillar mig.

PS: Sebastian har fler bekanta här än jag. Ja både pizzabagaren och de som säljer naturvin vinkar som tok då han går förbi…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.