Vi tar adjö

Vi tar farväl av vita drivor, av fridfullt hus och av mor och far. Vi lämnar efter oss en ort som minskar för varje år men som för den skull inte ger upp hoppet. Det gror massor av pelargon-skott i små krukor, det finns massor av nyvävda trasmattor och mängder av oberättade jakthistorier (även om jag hört den där om den kvicka mården TRE gånger nu)

Vi går framåt här i livet, andra färdas bakåt vare sig de vill eller inte. När är det man pikar? Går jag bakåt också? Mina föräldrar har stort fokus på vår historia och läser mängder av böcker om hur vårt land förändrats (och varför socialdemokraterna var och är vår räddning) De kan varenda namn på folk som bor otaliga mil ifrån dem och vad deras barn och kattungar heter, medan jag själv inte vet vad alla heter i min trappuppgång…

Vi vinkar adjö och de står kvar länge på bron tills vi försvinner ned för backen och in på vintervägarna. Jag vet att ni inte kommer att stå där och vinka för alltid, men jag är tacksam för att dagar jag har kvar tillsammans med er. Amen.

5 reaktioner på ”Vi tar adjö

  1. Men så fin text, känns långt in i hjärtat. Lite av livets vemod när man säger hej då.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.