Pappa problematik

Först vill jag bara säga att vi är många som har det bra i Sverige. Vårt land har ett fungerande system som är toppen för barnledighet, skolor, sjukvård och för de med t.ex funktionshinder. Men det hindrar inte att saker kan bli bättre…

Just nu brottas jag med problematiken att vara den peppande pappan till ett vuxet barn med autism. Föräldern som försöker motivera sitt barn att gå på jobbet varje dag. Inte bara för att tjäna pengar, nej mest för att ingå i ett sammanhang. Det är något som de flesta autister undviker så långt som möjligt – även om många känner sig hemskt ensamma på samma gång. Det är en sällsam resa många av dem befinner sig på.

Tänk om du var i autist-systemet, i autist-problematiken och samtidigt var super-skärpt. Då finns det många som stannar upp och frågar sin pappa VARFÖR de ska gå till jobbet, då lönen blott är 8:-/ timme (en pension utgår sedan som täcker upp till hyran som serviceboendets lägenhet kostar) En klipsk ung kvinna räknar mycket snabbt ut fördelarna med att samla några tomburkar varje dag och på så sätt istället kunna tillbringa tiden där de helst vill vara (där pappan inte vill att hon ska vara) – instäng i sin ”kupé” med ett tidsomställande internet som sällskap. Ett fönster mot världen som gör det möjligt att resa överallt utan att man behöver öppna dörren. En väl vald trygg vy.

Men snabbt vänds ett dygn runt och snabbt orkar man inte ens komma på en lunch även om det bjuds, för man har inte tagit sig ur sängen. Många autister gör det bra om det orkar jobba halvtid (alla intryck tar på krafterna) och konsekvensen blir då den o-lockande lönen på 32:-/ dag… Man kan få köpa lunch på sin arbetsplats, men ni förstår ekvationen…

Vi är många som har det bra i Sverige, men det hindrar inte att saker kan bli bättre. En skälig lön t.ex, som gör att man förstår fördelarna med att gå till jobbet. En lön som gör att ens tre föräldrar inte alltid måste finnas där med Linas matkasse, biokort, fickpengar, resepengar etc. etc. Ja alla autister har inte tre föräldrar som kan bidra med en sådan support. Hur går det för de andra?

Och vad händer när jag blir gammal och inte finns mer? Det är något som många föräldrar med barn med olika handikapp oroar sig över. Jag tänker på det av och till, mest när det här mörkt och jag har motvind. Som nu…


2 reaktioner på ”Pappa problematik

  1. Jag känner igen problematiken! Min yngste hade jobb på Spira 4 tim/dag och den dagliga lönen täckte inte ens kostnaden för bussen t o r. Vi fick stå för busskortet eftersom vi verkligen ville att han skulle komma iväg på jobb. Jag kämpade verkligen för att kommunen skulle höja den s k lönen – men fick stånga pannan blodig helt förgäves.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.