Ett steg in i ljuset

Eftersom det nu gått några dagar sedan jag fick i mig någon mat så börjar givetvis omgivningen att oroa sig. Själv har jag liksom vart för omtöcknad för att bry mig. Men min kompis Mary som är farmaceut skrev att hon tyckte att mina symtom tydde på camplyobacter och att jag genast borde bege mig till sjukhuset.

I Frankrike… Jag vet inte hur jag ska säga det här, men allt är inte lika organiserat som hemma – så jag drar mig verkligen att gör allt för avancerade uppdrag, men nu kör vi. En liten spårvagn (lätt, fick hjälp att köpa en tur&returbiljett då jag inte förstod om det var flera zoner vi pratade om) Finna akuten (lätt, jag frågade mig fram)

Sedan, En kö för att få en kö-lapp. Den ledde i sin tur till en kassa där man frågades ut, som ledde till labbet, som ledde till en kö för att träffa doktorn, som ledde till en kö och stämpel för att bekräfta besöket, som ledde till en kö och ny kassa (men med samma dam som i förra kassan) för att betala och få recepten, som ledde till ett letande av sjukhusets apotek (där medicinerna skulle hämtas) Eftersom energin i kroppen var rätt låg så tycker jag att jag gjorde det bra, för tjohoo, nu står jag här med en påse nya mediciner. Utan att ta avföringsprov gissade läkaren på salmonella! Nu knaprar vi…

Efter att ha vilat lite och druckit kokosvatten så uppvisade jag några modigt stapplande steg ner till stranden vid 16.30 tiden. Då hade den hetaste solen svalnat och jag kunde fortsätta på min ytterst spännande bok (det konstiga är att jag tror den blir bättre som film än som bok) En fot in i ljuset, det är att jag behöver nu. Sedan kommer jag att lysa hela jag. OCH JA mamma, jag åt igår. 4 msk ris. Som stannade. Amen

 

1 kommentar till “Ett steg in i ljuset”

  1. Pingback: En blixt från en klarblå himmel – Mon ami Mió

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.