Alien: Covenant MMM

Förväntningarna är så klart stora. Det är dags för fortsättningen på Alien  – och ni som tittade på senaste rullen, såg ju Naomi Rapace i slutscenen som hoppfullt styrde kosan åt mänsklighetens skapare. Förväntningar pirrar i Oloph, moi och Pierre.

Men. Det är svårt utan Sigourney, det är svårt utan (spoiler) Noomi, även om jag älskar den nya kvinnliga hjälten Katherine Waterston. Ja filmen är egentligen rätt bra (bra skådespelare, bra story, bra scenografi) men tyvärr så ekar den liksom av ett sorts ”varför”. Siktet är nog inställt på att återta den ödsliga och nervkittlande (som Alien 1) och genom att inspireras av Ex Machina så kommer Ridely Scott en bra bit på vägen. Men det är som om alla splatter-födslar och odjurs-jakt i små rymdskeppsgångar förstör uppsåtet. Det hela landar på 3 MMM, men söker man lite psyk-action-skräck så är det här ett bra val. Själv hade jag önskat  att lämna biolokalen med antingen hög puls och en känsla av ett stillat hämndbegär eller så med ett sorts hopp, som i förra filmen – men här lägger Ridley sordin på det. Må gott mina vänner, sov gott.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.