Det är onsdag och efter jobbet så susar i ut till min pudel Javas (info: numera bor Java på ett ålderdomshem i Persön) kennel. Där är det fortfarande sommar, där blommor det och där susar myggen. Robban och Christina tar emot oss med öppna armar och bjuder på hur mycket palt som helst. Jag äter tre stycket, Zeb fem…

Givetvis får jag en stor pudlellängtan. Det är som om storpudlar och jag är inställda på samma våglängd. Ja jag tror att jag kan kommunicera med dem bara med tankar, de verkar lyssna och jag är aldrig rädd för en storpudel. Kolla hur snygga de är (Kolla även hur snygg jag är)

Sunderbyn ligger inte långt borta, men ändå känns det som om man är i en annan värd. Där finns det underbara gårdshus för både människor och höns, ja det känns som i en saga.

- Tusen tack för att tog hand om oss denna kväll. We love you!