Gästbloggs-nyårs-önskningar från Schweiz-kvartetten

Mango: Jag önskar alla härliga stunder, insikt och sprudlande hälsa 2012. 1: Ju mer du stoppar in, desto mer får du tillbaka. 2: Kortsiktiga val kan ge långsiktiga vanor. 3: Om du inte kan skratta där du befinner dig- spring därifrån!

Granat: Det är ljuvligt att få ett nytt alterego. Det borde man få oftare. Idag har jag blivit Anna Nicole. Mió blev Leila K, Seb: Amy och Mango: Jordan. Vi har haft trashtema som sig bör när 4 internationella jetsetters är på tur. Man vill ju vara det man inte är till vardags. Nu skall dessa 4 galanta damer gå på nyårssupé med alla högutbildade ekonomer från Stockholm som bor på samma hotell som vi. Tror dessa trashiga tanter kommer få svårt att passa in men WHO CARES!? Hoppas du har det lika härligt som vi här nere i ostens, chokladens och gökurets förlovade land. Se nu till att avsluta 2011 med en knall och få en ”guten rutsch” in i 2012. All my precious love, Anna Nicole Smith

Zeb: Bon année! Året slutar underbart för mig! Hoppas det gör det för er oxå!

Mió: Gott nytt år alla fina bloggläsare! Hoppas 2012 blir er nådigt och att ni är mig trogen! Ha en underbar bubblig kväll och se till att dricka varannan vatten. Jo om ni undrar varför det är katter här inunder så har katter figurerat starkt i vårt nyårshelgs-skämtande. I och för sig så är det väldigt många svenskar här och vi har vart på tok för högljudda. I´m sorry!

– Ja det går att klicka på valfri katt och få en härlig bakgrundsmusik.

 

 

Nyårsaftons-dagen

Tidigt upp i backen. Denna dag MED HJÄLM. Idag är det tyngre att åka, kanske för att det snöar så mycket och snön blir tung och mäktig att susa fram i. Tungt men härligt. Inget nybörjar-före, men jag får avancera.

Idag kallar de mig Leila K i backen och sjunger ”Out of control” när jag kommer åkandes för att sen göra en volt och landa i en snöhög. Det är rätt svårt att hålla nere farten och glasögonen immar.

Vi pratade lite om gårdagens bastubad. In i bastum kom även ett gäng (rika) trevliga ungdomar, typ tre tjejer och deras killar. Jag tänkte att ”tänk att de har ingen aning om att det är ett gay-gäng de badar bastu med” och tänkte på mitt vilseledande maskulina skägg och mustiga tatueringar. Men idag fick jag klart för mig att jag böra vara helt tyst om leka-straight-leken ska fungera. Inga fraser som ”Crème de la Crème fungerar utmärkt på bastu-agregats-brännskador!” eller ”Gör en snöängel nu, snön gör er hud flawless!”

Dagens downer = Min Iphone har tack vare snön blivit vattenskadad och dött. BU!

Dagens upper = Det är nyårsafton och jag får var här i Engelberg med min man som jag älskar mest av allt i hela världen + med två av världens finaste vänner.

Dagens downer 2= Hotellet är rätt lyhört (mycket) och ovanför mig så försöker några knulla, men det låter jättedåligt. Jag vet inte vad de håller på med egentligen. Är det så här straight-sex går till så kommer snart alla att börja böga. Kom nu nån gång då så jag får skriva i lugn och rooo!! Man kan upprepa en juckande rörelse fler än tre gånger innan man byter ställning. Jag blir stressad!!!

Dagen upper 2= Nu ska vi gå och fika på café Desiré. Sen ska vi har taking-care-day med klipp och massage. Hurra! Sedan följer brak-middag med nyårskrönika. Återkommer om den.

GOTT NYTT ÅR ALLA BLOGGLÄSARE och tack för att ni följt mig ändå tills randen på 2011.

PS: Dagens bubblare är hunden på Café Desiré som började skälla varje gång jag skrattade

PS2: Vill du se video från åket idag? Klicka då på bilden!

 

Den stora skiddagen

Tidigt tidigt, först i kön till liften står vi. Som barn. Som stora snälla barn som inte trängt sig hit. Sen visar det sig att det blir en lätt snöstorm och att toppen är avstängd. Men det är inte barnbacken! Nu kanske barnbacke låter fånigt för er, men för mig som nästan aldrig åkt förr så är det mycket bra. Den är dessutom Måttsundsstor (dvs = mer än en Svensk barnbacke brukar vara) En annan bonus är ju att ingen vill ju vara sämre än en unge så nu är det bara att skärpa till sig och sätta sig i liften.

Efter barnbacketräningen så blir det lunch med alla glada gays. Snart öppnar storbacken!

Det händer något i mig då vi kommer upp på toppen på vuxenbacken- ja jag blir som ett barn igen. Allt är så stort så orimligt vackert och vitt. Det är så få som åker idag (för att det snöar?) så långa delar av backen är vi helt ensamma. Vi åker även lite vilse…

Snön är djup och gossarna ger mig god kritik och kallar mig för dagens Ski Überraschung. Jag blir stolt och varm ändå ner till tårna. En god sak med gårdagens ångestköp var att – jag hade inte klarat mig utan dem. Vi åker några timmar och jag ler som ett tokigt barn hela tiden. Det är är livet och jag är mitt i det!

– Tack Granat, Mango och Zeb för att ni tog hand om mig idag och fick mig att känna mig trygg. I love you!

1:a dagen i Engelberg

Jag vet inte hur man på ett rättvist sätt ska beskriva den här kvartettens framfart, men den är stor och svårslagen. Redan på flygplatsen (då de gömde sig och överraskade oss) vidare på den två timmar långa tågresan. Det händer alltid något. Något nytt. Jag är ju oftast så van att föra handling fram och helt plötsligt är det skönt att inte driva saker så målinriktat utan bara låta det flyta. Det flyter perfekt. 

Jag är på nya betesmarker, det märks. Jag är fel klädd (för lite – jag fryser) Jag rör mig inte med samma säkerhet (men jag går snyggt) Detta händer av och till och visar sig t.ex idag på skiduthyrningsfirman där jag inte vet vad jag ska hyra eller några termer överhuvudtaget. Granat får rycka in då jag försöker hyra ett par ”curling-skidor” och jag har noll koll på allt från stavlängd till pjäxstorlek. Varför är mina fötter så konstiga i storlek? De verkar inte vara i storlek 42, men absolut inte 43. T.om 42,5 verkar ibland glapp och jag önskar att det fanns 42 1/3. Är detta psykiskt?

I slutändan fick jag dock 42.5, ja mannen tröstade mig att jag skulle ju ha varma sockar. Varma sockar??? Jag har glömt köpa det. Sen visar det sig att jag bara har långkalsonger och en slalomdress och att det för den frusne (dvs = moi) behövs ett sorts till plagg. Just innan middagen så rusar jag iväg och köper detta + slalomglasögon. När jag sedan börjar tänka efter på vad den Schweiziska frangen var värd så insåg jag att damen i affären nog plockat ut det mest exklusiva för denne svenske nybörjaråkare. En lätt panikångestkänsla väller in över mig, som är tillräckligt stor för att Mango ska uppmärksamma mina blanka ögon. Zeb tröstar mig (som vanligt) och visar väg till att lämna ångest bakom sig.

Efter den goda maten så tågar vi runt i staden (byn?) Engelberg. Vi tittar på hur det hela började, på klostret från 1122 och begrundar där vi är och vad som ska hända i morgon. Jag försöker fråga ut slalomkungen Granat om: Hur länge det tar att ta sig ner (svaret kommer i 5 delar. Beroende på skidor, kunskap, snömängd osv…. = Jag svävar i ovisshet) Hur man vet vart man hamnar då man kommit ner? Hur man hittar tillbaka till byn? Till de andra? osv osv. Kanhända indikerar detta (Granat verkar misstänka detta) också på en viss rädsle-panik, men jag vet inte….

Just nu ligger jag i sängen också skriver, det är början på andra dagen. Jag har inte sovit så många timmar, nej jag tror att adrenalin håller mig vaken. Så spännande med idag. Låt mig bara överleva så att jag har något för barnbarnen att berätta.

PS: Jag undrar om det är bra eller dåigt att svänga ofta, jag menar höger vänster höger vänster. Eller om det är mer rakt fram, lätt till höger, lätt till vänster – som man ska åka? Jag får se hur de andra beter sig, så brukar jag alltid göra på främmande territorium. Gud var mig nådig.