hemkomsten

Jag kan filosofera i timmar om skillnader mellan mina två hem. Detta leder i sin tur ingen vart, men det är lite intressant ändå. Vi tar först en titt på mig och min make i regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur.

Milslånga lavendelfält, milslånga badständer – ja det är vad jag konfronteras med på Rivieran. Ikväll har jag brottats med följade i Luleå: FOLK BLIR SJUKT MYCKET FULLAR I SVERIGE ÄN I FRANKRIKE. Vi går ut och äter en liten after-work-buffé och inser att folk KASTAR i sig alkohol på ett helt annat sätt än i Frankrike. Du ser aldrig en någon som fylle-tittar-i-kors/ som raglar runt / som spanar in dig och dreglar på ett bedrövligt vis, nej det är mer finess på det hela. Samtidigt så gillar jag svenskarnas vi-kör-hårt-stilen där det är allt eller inget. Vi tar en titt från kvällen:

tattooish

Min syster Suzette har en gammal tatuering som hon känner är lite oklar. Sista natten (med hjälp av lite vin) så bättrar jag på den med en tuschpenna. Hon blir så glad i den att hon bestämmer sig för att fylla i den på riktigt! Här kommer en före och efterbild.

sista dagen i Paradiset

Vi (= INTE VI, utan de andra) vanknar 06.30 och så gör vi brunch. Det hela är möjligt tack vara två starka värktabletter. Herregud, jag har glömt bort hur det var… Vi tar iallfall mor, far och syster ner till hamnen för att se på alla båtar vi aldrig har råda att köpa och sedan tar vi hissen upp till toppen av Nice:

Nu förstår jag, att när man närmar sig åttio så är en förmiddagsupplevelse tillräckligt,  för sedan äter vi lunch och då är det dags för mor och far att gå hem och sova och läsa bok. Zeb, Suzette och jag cykopdyker istället i havet och ser på guramis och andra fantastiska fiskar som simmar runt ens ben då man badar. Ja jag är mycket tacksam att vi inte ser vit haj.

På vår väg hem köper vi

A: Vin

B: Smink till mamma

C: En hård madrass till oss, då vår stålfjädersspäckade madrass nästan gett mig ALS.

D: Vietnamesisk hämtmat.

Jag tänder ett lavendel-ljus från Diptyque och det dröjer inte länge innan alla sover utom jag. I morgon måste vi upp jättetidigt för sedan rappt vara hemma i Luleå vid middagstid.

Tack kära mor, far och syster för dessa dagar. De har varit djupt härlig och samtidigt skärskådande. Sov gott nu alla. Kram kram

PS: Just nu toksnarkar Zeb och Suzette i en duett vid min sida.