ett ovälkommet besök

Vansinnet kommer i olika skepnader och slår ibland till innan du hunnit värja dig. Som ett svart hällregn då du oskuldfullt går runt i finfönat hår. Jäklars!

Jag har en uppsjö av taktiker för att reglera vansinne, men om den väl fått spelrum kan inget stoppa den. Det växer då den ser att du förlorat kontrollen. Ibland skriker den som besatt rakt ut, i ditt ansikte, i din telefonlur. Det låter som en jävla bortskämd ungsatan man vill slå ut tänderna på men samtidigt hålla om och sända till psyket. Kommer vansinnet att förstöra mig eller sig själv?

Jag måste tillslut anpassa mig efter krigssituationen, famla runt den, packa ihop den till en boll och minska det otroligt stora ego som omger den. Det känns konstigt att packa ihop någon så hårt, men vansinnet verkar van vid det och blir lugnare för en stund.

Den samlar kraft under natten och kastar sig över mig dagen efter. Jag är trygg och beredd och stoppar den i en glasburk som väntat på den. Jag blundar och rabblar ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont. Ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.”

Vansinnet är försvunnet men kvar lever det tomrum som detta enorma ego lämnat efter sig. Min Gud vilka svarta hål dessa oinbjudna kan lämna efter sig.

Man vet aldrig när vansinnet knackar på ens dörr, törs man ens välkomna någon in igen? Jag slår upp mitt paraply och tar skydd. Aldrig får du komma in igen, aldrig någonsin.

Yen lägger ut bilder på fejjan

Det känns som evigheter sen jag var hemma i Frankrike. Det är det ju inte, det är inte ens en månad sen jag kom hem. Nu har Yen min kompis lagt ut bilder på Facebook från vår resa och hemlängtan tar vid.

– Tack Zeb, Yen, Medelhavsmannen och Mango för att ni gjorde min födelsedagsfärd så fin. I love you!

and the winner is:

– MARY!!!

Ni kommer kanske ihåg vårt dörrletande? Klicka annars här!

Nu har vi burit över två dörrar till oss och kvar återstår att bygga en karm.

Hitte-klippningen går till Mary som ringde in en ledtråd att i deras gamla lägenhet som de sålt, stod två dörrar i källaren. Nu står de hos oss.

– Grattis Mary, spara håret nu tills då kommer upp till Luleå nästa gång.

PS: Jag har vart lite orolig hur mycket gäster ska kunna se in genom sängkammar-dörrarna. Vi gjorde ett test. Vad ser ni?

ett signerat tips

Efter att ha fått en explositionsstart (The Colbert Report) i USA så följde skalven vidare till Sverige och de blev rättmätigt helgon-förklarade.

Luleås Movits.

Nåja, lite Piteå också.

Nu är de tillbaka med en ny skiva som jag fått signerad i min hand (tack mrs Aludden!)

– Lycka till Movitsarna med denna skiva, den svänger just nu på salongen.

PS: På Facebook slängde jag ur mig frågan om Movits var 2011 års Bo Kaspers. Då trodde somliga att jag inte gillade Movits. I love them both!