Brev från en mamma

” Hej. Önskar råd, då du har erfarenhet. Har en son på 9 år, som blir kallad bög i skolan… Visst min son gillar glitter, diamanter, klädmedveten, noga med sitt hår, gillar att baka, sminka sin mamma. Han är artig, svär inte, en helyllekille med andra ord. För detta ses han som feminin av sin fröken, att han inte är som ”alla andra barn”, att han är ”annorlunda”. Jag ser det som sunt förnuft, att min son vågar vara sig själv, vare sig han blir/ är född gay eller inte. Jag älskar honom ändå, han är ju min stjärna:) och en duktig elev i alla ämnen dessutom. Hur blev du bemött i skolan av lärare och andra elever i den åldern, upplevde du detta i den låga åldern? Och i så fall hur hanterade du, dina föräldrar det? Skolans negativa bild  påverkar elever och skapar mobbing, något jag inte accepterar. Vart uppringd av en förälder som menade på att de minsann hade en bra värdegrund att se människor på och att hade deras barn kallat min son för bög så måste det funnits starka skäl för att göra det?!?.. Kan ju säga att jag inte höll med denna mamma alls! Råd önskas”

– Kära mamman. Kära mammor och pappor till barn som ”inte passar in”. Låt oss för en stund tänka oss vårt liv som ett pussel. Vi vet allihopa innerst inne att vi alla passar in någonstans, men vi är oftast för upptagna med att få ihop gräsmattan, ramen, alt träden, att vi inte ser stjärnorna som ska pusslas upp på himlen. Om vi börjar med mig så älskade jag guld, silver, smycken och smink ändå från det jag var liten. Jag tror jag sminkade mig från åk 5. Jag misstänker att min mamma försökte skydda mig undan allt detta och försökte klä mig som en ”vanlig grabb” Ja jag grät rätt mycket för att jag inte fick ha ett par röda byxor (mm mm) som jag fått av en tjejkompis. På den tiden fanns ju även kill & tjejfärger… Suck. Jag var hemskt nog mobbad från förskolan ändå upp till gymnasiet. Jag tror inte det var för att de egentligen inte tyckte om mig, men för att hålla ordning i lilla Gammelstad så försökte man kväva mig. Tack och lov så lyckades inte det. Vissa går dessvärre under, jag gick över. Jag vet inte hur jag gjorde det, men jag tog i med hela min kraft. Tids nog, föll saker på plats. För mig, för mina föräldrar, för min omgivning. Ett råd till dig som förälder är att inte låta folk ha hållhakar på dig, då tror den enfaldige att han äger dig. Nej blotta strupen och säg som det är. Sanningen är det enda som befriar.

Så till din son. Om du litar på sanningen och friheten så låt din son växa fritt. Han kan växa upp och bli precis vad som helst. Det låter som en fantastisk pusselbit! Det SKA finnas proffessionell hjälp att få på er skola, det ska finnas ett nät som motverkar mobbing. Kolla med kuratorn. Om du vill att jag ska hälsa på i klassen/ skolan hans så hör av dig. Ibland behöver vi föredömen. Det behöver jag iallfall. Lycka till, jag tror på dig!

7 thoughts on “Brev från en mamma

  1. Du hade behöft åka till ALLA skoler i Luleå och ”prata” det hade varit nyttigt för många att få höra dig…..

  2. Varje skola ska ha en ”Likabehandlingsplan” som ska gå att finna på skolans hemsida. Tyvärr finns det många skolor som inte har det eller inte informerar om det…stå på dig/er!

    Enligt lagstiftning från 1 april 2006 ska varje skola ta fram en skriftlig likabehandlingsplan som redovisar hur personalen på skolan aktivt arbetar för att förebygga diskriminering och annan kränkande
    behandling. Planen ska syfta till att främja barns och elevers lika
    rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan
    trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder och att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling.

  3. Åhh, vad jag blir upprörd när jag läser sånt här! Jag tycker det är fruktansvärt att barn (och vuxna) ska behöva bli behandlade dåligt pga att dom har ett speciellt sätt, beteende, utseende osv.

    Jag hoppas (och tror) att det kommer gå bra för din son. Jag tror att dom flesta som blir behandlade dåligt i deras ungdom men kämpar sig genom växer upp till fantastiska människor som ser ett värde i allas olikheter och har stor empati.

    Heja på dig och på Mio och alla andra som står upp för allas rätt att vara sig själva 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *